Det här med barnuppfostran är verkligen ingen lätt sak. Man uppfostrar ju inte barn utan människor och alla har sina personligheter och inre kompass och vägvisare. Bara för att man är äldre än sitt barn så betyder det inte alltid att man vet bättre hur just det barnet man har i sin närhet fungerar. Hur mycket ska barnen få bestämma själva?
Jag tänker bland annat på tjafs och bråk syskonene emellan där jag gärna går emellan för att få slut på tjafset. Jag funderar mycket på om det är rätt eller fel att göra så.