Under juli månad är alla passager genom vägtullarna befriade från avgift. Läs mer om detta och trängselskatt i allmänhet på Transportstyrelsens hemsida.

Kör försiktigt!

Började lite oroligt med en Nova som hade klet i ögonen. Suck, inte nu igen, tänkte jag. Stackars tjej. Senaste ordentlgia ögoninflammationen var i julas, så vi har visserligen varit skonade länge, men jobbigt för stackarn att bli fasthållen och tvingad i salva. Och eftersom den receptfria aldrig har hjälpt förut, så tog vi en sväng till akuten. Där konstaterades att inget nytt klegg hade kommit på en och en halv timme, och att ögat inte var så jättesvullet. Tvätta ofta och håll händerna rena för att slippa smittas, var rådet vi fick. Avvakta och komma in igen om det blir sämre.

Så ringdes det till Novas farmor och farfar, för att stämma av ifall det var okej att hon är där på deras landställe i veckan som planerat. Man skulle ju kunna tänka sig att det inte är helt accepterat att ta hand om en kleggig unge i en vecka.

Men de tyckte det var okej, så vi satte oss i bilen och åkte iväg. Och åkte. Och åkte. Och åkte.

I fyra timmar satt vi i bilen ned. Spelade fotboll och busade runt, packade upp kläder, och så åt vi lite lunch tillsammans,  innan jag och pappan åkte hemåt igen. Lämningen gick bra, för kusinerna var kvar och busade med henne.

Pappan och jag åkte och åkte och åkte. Och åkte. Och åkte.

Det befarades att långa köer skulle vänta vid Södertälje och hela vägen genom stan, så vi tog en omväg genom Katrineholm och Enköping istället. Åkte på små söta vägar, och blev gång på gång stoppade av sniglar på vägen. 40 på 70-vägen, till exempel.

Till slut till slut var vi ändå hemma igen. Köpemiddag från italienska stället/pizzerian där vi bodde förut. Bums i säng.

Att man kan bli så slut av att bara sitta i en bil hela dan!

Idag är det ett år sedan jag tog körkortet.

En evighet, och bara en liten plutt!

Känns så skönt att slippa snylta på maken, och vilken frihet det är förstod jag inte fullt ut innan.

Nu är jag halvvägs igenom prövoperioden.

Imorse klockan 06.33 startade jag bilen och backade ut från uppfarten.

Strax efter avfarten (såklart) mot Kista tog det plötsligt stopp. Över en halvtimme tog det att komma till Järva krog. Där fick jag växla upp till tvåan en stund, och så rullade det långsamt långsamt. Jag svängde av vid Haga Norra och gjorde en vändning i rondellen, och så ned på andra sidan för att slippa den värsta flaskhalsen.

Två bussar och tre personbilar stod lite huller om buller vid den stora busshållplatsen innan Karolinskaavfarten. Verkade inte vara några personskador som tur var, men lite uppfläkt plåt och en del bucklor var det. Jag körde förbi lite försiktigt och tänkte att det var skönt att snart vara på jobbet.

Trodde jag.

Precis när svängen av motorvägen håller på att ta slut och jag ska köra in på Solna kyrkväg, så stannar bilen framför mig. Jag blinkar med ljustutan, sen tutar jag lite snabbt och då åker bilens varningsblinkers på. Great!

Jag stänger av min bil, för ingen kommer ju någonstans ändå, och det är ju jag som är närmast. Hoppar ut och försöker hjälpa till så gott jag kan. En lite äldre kinesisk kvinna sitter förtvivlad bakom ratten och ursäktar sig.

Det visar sig att hennes växellåda har skurit sig och när hon försöker växla eller gasa så stinker det rätt ordentligt och ryker lite ur avgasröret. Niice. Inte. En man från en bil bakom kommer och hjälper till, han försöker först få fart på bilen inifrån, sen hjälper han mig att putta på. Snart kommer även en tredje person och hjälper till att få hennes bil ur vägen. Jag pratar samtidigt med Trafik Stockholm för att meddela hindret, och får några bärgares nummer att ringa, men när vi fått undan hennes bil går hon runt och ser ut att ha koll på läget, så jag åker iväg. (Min bil står ju också och blockerar dem som står bakom.)

Svänger in till garaget efter klockan åtta. Och är inne vid min plats på kontoret 08.17. En timme och fyrtiofyra minuter efter att jag startade.

Nu är det murkt och kanske lite kallt ute, men varmt om man jämför med för en vecka sen.

Svängde förbi Peugeot i Väsby på vägen hem och fick batteriet i nyckelmojutten bytt. Men det visade sig att det inte var batteriet det var fel på (eller, det kanske det också var, men inte bara). Det var nåt jävla glapp i sändaren.

Så nu måste vi låsa och låsa upp bilen med vanlig nyckel, i förardörren. Det är faktiskt ganska lätt att vänja sig vid att kunna låsa upp på vägen till bilen med alla kassarna i handen, eller låsa bilen inifrån huset när man släpat hem en korvig dotter. Jag stör mig på såna grejer. Den här bilen har helt klart varit en besvikelse. Vi har inte haft den i ett år än, och redan har nyckeln pajat, vi hade fukt i ena strålkastaren, lampor i baklyktan slocknade, och bilen har varit inne på verkstan två gånger (varav en självförvållat visserligen).

Snart är det dags för service också. Bara 260 mil kvar eller nåt sånt.

Tankade imorse också, och det gick på över sexhundra spänn. Det var länge sen det var såna priser. Jag fick i 53 liter i tanken.

Påminn mig om att jag måste fylla på spolarvätska!

Hur kommer det sig att man har installerat rumpvärme i nästan alla framsäten, men inte en enda gång har jag hört talas om rattvärme?! Hallååå?! Det är ju händerna man fryser av sig först, om de inte fryser fast vid ratten.

Skärpning, entreprenörer! Kom på en smart rattvärme och jag ska köpa den direkt, om jag så måste köpa ny bil för det!!!

(Måste dock rådgöra med min man först isåfall eftersom det då handlar om en ordentlig monetär investering...)

Mitt på motorvägen, i regn och rusk, ser jag hur spolarvätskan hamnar allt längre ned för varje gång jag försöker tvätta rutan. Till slut kommer inget alls, och modden geggas mest runt på vindrutan. Lite läskigt faktiskt. Så till slut var jag tvungen att svänga in på OK på vägen till jobbet för att köpa mera spolarvätska.

Jag tycker det borde ploppa upp en lampa på instrumentbrädan när det börjar ta slut på spolarvätska, så man har lite förvarning.

Vi skulle ha fyllt på i förra helgen. Jag skulle åka till Mekonomen när jag ändå var och storhandlade när snuttan sov, men jag hade glömt att de flyttat, och så orkade jag inte åka tillbaka när jag väl hade kommit till deras gamla ställe, så vi sa att "vi gör det imorgon". Visst. Som det brukar bli, ni vet?!

Iallafall. "Min" bil slukar verkligen spolarvätska. Dessutom är jag ganska petig just med sikten när jag kör, så jag förbrukar en del. Vi trodde ett tag att det var hål nånstans för vi kunde hälla och hälla och det tog aldrig stopp, men behållaren verkar bara vara sjukt stor. Jag fick ned en femlitersdunk utan problem i morse, det hade säkert gått i mer.

Jag fick också (köpa) ett långt rör som man skruvar fast på dunken, som funkar som tratt så man inte spiller överallt. Just när man häller från dunk kan det ju annars vara lite bökigt att få till det i början. Praktiskt och smidigt, och går ju att använda flera gånger. Melikes!

Jaa, hörrnini... I onsdags när jag och Nova kom hem och parkerade vagnen i garaget, såg jag två små oljefläckar på garagegolvet. De hade inte varit där förut. Jag hade iallafall inte märkt dem.

Så när maken kom hem berättade jag och han hade inte heller tänkt på något sånt, men oftast är det också mörkt i garaget både när han kör ut och in (och de gånger han hämtar på förskolan har han redan hunnit parkera in bilen - det är "hans" bil som brukar stå inne i värmen). Så det blev till att lägga ut en bit kartong under bilen, för att se om det var färska fläckar...och det var det ju. Inte stora, men dock oljefläckar.

Tidigare hade maken också noterat att bromsarna gnisslade lite, men vi har ju köpt en helt ny bil, och med den halvnya tekniken där man inte har någon handbroms-spak utan en knapp istället är det inte ovanligt att det gnisslar lite innan man "kört in" bilen ordentligt.

Men läckande olja ur motorrummet känns sådär.

Bilen har nyligen gått femhundra mil, så den är inte jättegammal, kan man tycka, den borde inte behöva service riktigt ännu...

Nåväl, på torsdagen ringer maken till Svenska Bil där bilen är köpt och tjatar sig till en verkstadstid idag. (Han kan konsten att övertyga om han vill, vill jag lova!) Han får den till slut om han lyckas ta sig dit till klockan sju (alltså i morse). Här innefattas också en lång konversation angående risktagande och ansvar ifall något skulle hända på vägen, för han känner sig ju inte helt sugen på att köra en åljeläckande bil fyra mil till verkstaden, men till slut fick han dem att ta på sig hela ansvaret om något skulle hända. Sagt och gjort, imorse strax innan jag och snuttan gick till förskolan, drog han iväg.

Han kom hem ett tag senare med en lånebil som är precis likadan. På utsidan. :) Men en bensinare, och inte alls samma utrustningsnivå.. Well, förhoppningsvis skulle han bara ha den över dagen.

Men så blev det inte.

Nu på eftermiddagen ringde de och sa att det är något oljefilter som inte sitter som det ska i bilen, och det måste beställas från Tyskland, och så vidare och så vidare. Bilen är inte i körbart skick, heter det nu. Nämendåså. (vadvardetjagsa?)

I bästa fall, om vi har tur, så kommer reservdelarna till Sverige på tisdag och alltså i allra bästa fall är bilen klar på onsdag.

Då kommer en ny diskussion upp om betalning av lånebil och sånt... men mest är det bara så j-la typiskt att det ska hända just oss. Just nu. Samma vecka som vi äntligen fått den andra bilen lagad...