Igår blev körlektionen av. Den sista för året. Vi tränade på start i backe, uppfångning och lite placering inför korsningar och svängar.

Jag brukar få köra hela vägen hem som avslutning, och igår fick jag kommentaren att det har hänt saker sen första lektionen. Kurvorna är mycket mjukare och lite mer välplanerade. Det känns skönt att höra att man gör framsteg. Jag tycker fortfarande det är skitläskigt att sitta bakom ratten, men med en bra lärare känner man sig trygg och lite säkrare som förare. Har bokat in en radda med lektioner i januari också, och under julhelgen nu ska jag och Älskling köra ltie och jag äntligen (?) ta tag i teorilektionerna.

Det går framåt, har jag hört! ;P

Igår på körlektionen hade jag en sån hjärtatrusarochjagvetinteriktigtvadjaggör-upplevelse igen.

Förra gången var för ungefär ett år sen, eller kanske i våras? (Nonas, hjälp?) när jag körde privat och  skulle köra in till tankstationen lite smidigt. Fick inte stopp på bilen riktigt i tid och hamnade med ena framhjulet framför den kantiga refugen, medan resten av bilen var bakom. Totalt kaos i hjärnan. Då klarade vi oss undan med en repad fälg, lacken var tack och lov oskadd.

Igår var det på nåt sätt dags igen. Ännu en refug :P

Vi körde lugnt och stilla på Tingvallavägen och jag frågar läraren om vi ska svänga "här". "Ja, det ska vi, höger", svarar han och jag får tokpanik eftersom vi precis håller på att köra förbi en högeravfart. Jag kopplar, bromsar lite för slarvigt och brutalsvänger mot höger. vi har alltså nästan redan kommit förbi avfarten och jag (med hans hjälp, för på körskolebilar har de ju såna där smarta bromsar och kopplingar på passagerarsidan också) får stopp på bilen ungefär tjugo centimeter ifrån stolpen mellan körfälten (med hänvisningsskylten på som säger att man ska åka på höger sida om skylten). Puh!

Varken han eller jag var väl helt beredda på det! Jag får iaf lite lugnt backa ut när det finns en lucka (och det finns ganska många innan man kommer ned på Stationsgatan) och köra vidare och svänga höger i nästa korsning. Hjärtat klappade på ganska länge efter att körlektionen hade slutat och jag drog flera långa suckar hemma. Oh! tur att det hände med en körskolebil iaf :P men det hela var ju helt enkelt en kommunikationsmiss. Läraren sa precis innan vi skildes åt att han inte kommer att ge mig direktiv så pass sent nånsin, så jag ska tänka på det tills nästa gång :)

Förutom den incidenten så trivs jag jättebra med min lärare, han är lugn och tydlig och jag känner mig trygg som förare när han sitter bredvid. Det är skönt att ha en sån lärare man kan lita på, för att köra bil kan ju vara jättefarligt om man inte vet vad man gör!

Två saker.

1: Wilma har nu blivit tonåring. Igår passerade hon 1500-milsstrecket. Yaay! *dansa lite*

2: Jag har kört bil i snöfall! Igår. Ja, jag tillhör det där obildade släktet som ännu inte skaffat vroomtillstånd... Men det är påväg! Har en jättebra lärare nu som jag verkligen känner mig lugn och trygg med som förare. Så det känns toppen! Han har lärt mig att de tre huvudreglerna i trafiken står på ratten. KIA. Kontrollera, Informera, Agera. Lite snajdigt när man ska svänga av vägen! Vi ska träffas och vrooma lite ikväll igen, sen får jag vänta tills på tisdag. Det ska dock bli skönt att inte ha tider att passa imorgon kväll, utan ta dagen lite som den kommer.

Wilma har blivit inlagd på SPA. Två övernattningar och en totalrenovering. Ska bli spännande att se hur hon mår efter det. Myspys.

Glömde ju säga: Vid avfarten till Infra City har någon ställt ut en rondellvarg, som äter en höna. Riktigt tufft gjord, faktiskt.

Bilden är tagen i farten genom bilfönstret, men blev ändå ganska bra:

Igår när vi var och handlade såg jag en lite tuff reggskylt på en röd sportig Seat på parkeringen; tänkte ta en bild men bilens ägare kom preciiis när jag började plocka fram kameran... Inte så juste kanske.

Bokstäverna i reggnumret var iaf SNO. Ganska roligt, tycker jag.

Wilma har fått bada idag. Värsta teamworket! Ren och fin blev hon, ända tills vi kom ut på vägen igen :/ Men det som var ingrott fick vi av iallafall, och så borstade vi av det som hade tillkommit på undersidan när vi kom fram till garaget. Nu slipper vi skrapa isrutor framöver iaf :)

Sen bara tvätta kläder och sånt och ta det lugnt. Nanna fikyld. Bläk.

Så fick Nonas det efterlängtade telefonsamtalet till slut, då de sa att garaget var inflyttningsbart. I torsdags. Och minsann, de äckliga skabbgipsväggarna var borttagna, och väggarna såg nästan nya ut på sidorna. Hmm, kanske lite ombyggnation hade tarvats i detta underliga fall?

Och lampan fungerade också!! :D

Dock har porten fortfarande inte gått att stänga en enda gång ordentligt. Eller, låsas, rättare sagt. Lite skumt, det ser okej ut när man har garageporten öppen och vrider på knoppen, men det är nåt med klackarna som gör att de inte fälls ut när man stänger. Vi har provat flera gånger men ännu inte lyckats. Så det krävs nog lite jobb till på den fronten, kanske även ytterligare ett samtal eller två till förvaltaren...

Nu har vi också köpt en snöskyffel att hlla rent och fint utanför garaget med. Och Nonas har även tjuvat lite genom att skotta lite på altanen. :)