Jag skaffade ju en smartphone nu när abonnemanget började löpa ut, och eftersom vi har och gillar vår iPad så blev det en iPhone. Enkel och bra.

Bilderna blir dessutom bra mycket bättre än på min gamla skrutt, men hur i hela fridens namn får man ut dem ur telefonen?!

Tycker det borde finnas en kategori i iTunes under min iPhone där bild-biblioteket finns, eller åtminstone att man kan öppna minneskortet via sladden (under enheter på Den här Datorn).

Hur gör man?! Jag har ju massor av fina bilder på barnen nu, som är fast i telefonen!

(Under tiden kan ni glutta lite på min Instagram; maersta, där lykcas jag ju iaf lägga upp bilderna)

Häromdagen var det blogspot som muppade, nu verkar det vara omöjligt att komma in här och kommentera.. :(

Jag hade ju en 25%-ig sjukskrivning mellan mitten av januari och till slutet av februari när jag gick på föräldraledighet (1 mars).

Ringde för ett antal veckor sen till Försäkringskassan och hörde efter hur allt ska gå till, eftersom min representant på HR på min arbetsplats sa att FK kommer skicka ut ett brev då jag ska svara med mitt läkarintyg.

Jag mådde ju inte helt bra just då och var helt slut i huvudet (varför jag också behövde den här deltidssjukskrivningen) och missade helt att jag också måste skicka in en sjukanmälan till vår frisklinje på arbetsplatsen. Jag hade tänkt att eftersom detta är en långtidare och deltid så kanske det räckte med HR. Så var alltså inte fallet. Heja.

Så det är vad FK svarar den 28 februari (jag undrade ju bara var brevet var och när mina små kronor skulle kunna ticka in), de har inte fått någon sjukanmälan från min arbetsgivare. De säger också att jag ska vänta på ett brev från dem, där jag ska fylla i en del uppgifter och samtidigt skicka in läkarintyget.

Mitt fel. Härligt.

Jag ringer strax efter först till HR på min arbetsplats (det är då jag hajar att jag inte sjukanmält mig till rätt instans) och sen till frisklinjen och försöker förklara situationen. Hon som svarar lägger in en sjukanmälan retroaktivt och jag tror att allt är okej.

Går och väntar på det här brevet.

Idag får jag tummen ur och ringer tillbaka till FK för att undra om status igen. (Idag bara tre mintuers telefonkö, klockrent!)

Och inget. De har inte fått in någon sjukanmälan från min arbetsgivare och kan inte göra något.

Ringer igen till frisklinjen och frågar hur de har det där, och tydligen så ska anmälan gå automatiskt till FK även vid retroaktiva anmälningar men inte denna gången. Men vad bra. Hon jag pratar med är väldigt trevlig och tillmötesgående och lovar ringa till FK direkt för att lösa det. Och ringer strax efter tillbaka till mig för att berätta att hon har gjort det. Men. Hennes kontakt på FK har då undrat varför jag inte skickat in någto läkarintyg ännu?

Well, kan det vara därför att jag fått information från två håll om att vänta med att skicka in intyget tills jag fått hem brevet från FK???!!

Gaah!

Nu är jag iallafall sjukanmäld hela vägen och det verkade inte finnas några hinder för att de skulle bevlija sjukpennign för den perioden, och det är ju skönt iallafall.

Nu ska jag ta och hitta ett kuvert och skicka in mitt läkarintyg. Utan nåt brev. Så får de svaret på det brevet separat sen.

Jag blir så trött ibland. Man måste verkligen vara helt alert och ligga på för att få möjlighet att vara sjuk.

nu ska vi se om det funkar...

28 minuter.

Vi har inte någon fungerande internetuppkoppling hemma.

Två sekunder funkar det, sen slutar browsern att ladda sidan, sen funkar det kanske nån minut en kvart senare etc...

Maken satt i telefon(kö) med supporten i över en timme igår. Blev omkopplad och hamnade i ny kö, där de sedan bara tog uppgifterna i ett formulär. Lagom irriterad man blir då!

Vår lina har funkat klockrent (efter allt strul med att koppla in det från början, men helt utan märkbara dippar), även när vi kopplade in telefonin via routern (för Felias instrument fungerade inte som de skulle), men när vi fick telefonin att fungera avbrottsfritt för några veckor sedan (kanske en månad-en och en halv?) så började internet krångla.

Så i helgen lär ni inte höra så mycket av mig om det inte går över.

Vi var nära att byta ut telefonen mot mobil när vi ändå bytte mobiloperatör i höstas, men vi vill ha ett delat nummer och det går visst inte... då hade vi sluppit miffla med datalinan och kanske hade vi sluppit allt detta jä-la krångel. Kanske att teknikerna har hunnit titta på det om tre arbetsdagar. Jamendåså.

Kan inte allt bara funka samtidigt?

Idag var det inte min dag.

Eftersom Nova fick en hostattack under natten så var vi uppe ungefär mellan halv fyra och halv fem, och till slut kom jag på att hon nog var hungrig också så hon fick en flaska välling och somnade som en stock.

Detta innebar att hon sov lite längre än vanligt och att jag fick väcka henne när det var dags att gå upp och ta oss iväg. Vi kom iväg lite senare än vanligt också, då både hon och jag var lite trötta efter natten.

Satte mig sedan i bilen och skulle åka iväg till verkstaden, idag var det dags att få bucklan lagad (en månad tidigare hade vi blivit påbackade på parkeringen vid en matvarubutik).

Det regnade ute så trafiken gick lite trögare än vanligt.

Så långt allt väl.

Men när jag väl kommit ut på motorvägen och kommit förbi den första lilla temposänkningen vid bron, så gick farten inte upp igen, utan fortsatte minska. Det var tok-kö och trafiken kröp fram långsamt. Efter en kvart-tjugo minuter när hastigheten inte kommit upp i mer än 11 km/h så ringde jag trafikcentralen och undrade vad som stod på. Jag hade ännu inte kommit till Stora Wäsby, ens. Och då var det "ett stillastående fordon i vänster körfält, beräknas vara uppklarat klockan 8.40". Klockan var 7.42. Yaay!

Ungefär här nånstans börjar också bensinlampan att pipa... Vi hade väntat med att tanka eftersom vi ändå ska lämna in bilen, och så kan vi fylla upp när vi hämtar ut den igen. Men det hjälper inte till att sänka stressnivån när man sitter på tomgång och inte har kontroll över situationen!

När jag väl kom förbi olycksplatsen visade det sig att det var två bilar som krockat, en hade kört in i den andras bak.

Väl på verkstan fick jag först vänta en stund, men det hade jag räknat med. Dock hade jag inte något alls att säga till om vad gällde hyrbilen, utan fick vackert nöja mig med ett bensinmonster med en stor lång spricka i framrutan. Jag gick in och påtalade detta och de var väl medvetna om faktumet, men byta bil fick jag inte göra. Så jag gick ut i bilen igen och fixade ställningen; backspeglar, reglage, stol, ratt och sånt, och försökte bekanta mig med bilen. När jag väl skulle backa ut, var det stopp igen.

Jag var inparkerad. Rakt bakom mig stod en blå liten Hyundai, rakt framför mig stod ett stort hus. Riktigt trångt på parkeringen så det är inte så konstigt att han ställde sig där, i den andra raden av (hyr)bilar från huset. Jahapp, av med bältet igen och så in en tredje gång till disken och hälsa på. Killen som hade parkerat bakom mig stod därinne, och följde med mig ut och flyttade på bilen direkt.

Då fick jag ta tag i uppgiften att trixa mig ut. Avståndet mellan den bakre raden bilar och den lilla vägen som var emellan dem och ytterligare en rad parkerade bilar längre bort var ungefär en billängd. Så jag fick vackert trixa mig ut där emellan, med små små rattrörelser och en hel del växlande fram och tillbaka, och till slut kom jag ut!

Men inte är det slut där.

Jag hade förstås glömt min datorväska hemma, och utan datorn kan jag inte jobba på jobbet heller. Så det var bara att åka hem och hämta datorn. Jag övervägde möjligheten att jobba hemifrån eftersom den här dagen inte riktigt ville gå min väg, men ett viktigt möte ville jag verkligen vara med på personligen, så jag svängde ut igen. Och stod i kö igen. Och krypkörde på motorvägen igen. Och hade nästan hunnit till det mötet.. Ifall det inte hade varit fullt i parkeringshuset...

Jag hade betalat på vägen in, men för första gången i världshistorien fanns inte en endaste liten hörnplats kvar ens. Proppfullt! Och pengarna åt skogen. Så jag körde runt lite på området och till slut hittade jag en annan parkering, men då är det ju en annan taxa där än i parkeringshuset, så jag fick betala en gång till. När jag väl hade hittat en automat... på andra sidan området. Och till slut hade jag en till biljett i framrutan på bilen.

Men det tog inte slut där heller!

Jag hade ju glömt bort att jag inte hade samma bil som vanligt, och för att få parkera till rätt taxa så måste man ha en klisterlapp på insidan av framrutan! Så jag sprang till vårt andra kontor där receptionen ligger, förklarade lite lätt stressat (ja, ni fattar ju ungefär hur hög min puls var vid det här laget) hur det låg till, och fick en klisterlapp. Puh! Jag hade inte fått böter, och där tog min morgon-otur slut för den här gången.


Tjugo över tio var jag på kontoret. Två timmar senare än planerat.

Vilken morgon!