Mister är befriad. Såret ser bra ut och verkar inte klia, och tratten är rätt skabbig. Trots att man försöker tvätta av den så går det inte alltid så bra när han smiter iväg och inte vill bli fasthållen och så.

Nu har tratten åkt av och Mister har fått ett bad. Maja var framme nu efteråt och tvättade/torkade honom också men då var inte kameran med, såklart. Dessutom ville han tvätta klart sig själv.

Hon har varit så avståndstagande och reserverad sedan Pysen försvann. I början var hon jumpy och blev rädd för nästan allt, och ville inte alls att man skulle röra henne. Successivt har hon sedan börjat mer och mer komma tillbaka till att bli lite mer social. De senaste veckorna har man kunnat klappa henne utan att hon springer iväg, man har till och med kunnat få ett spinn om man haft tur.

Men hon har ändå varit en bra bit ifrån den Maja vi kände tidigare, den nyfikna, sociala lilla katten som hoppade upp i knät eller framför en när man låg i soffan, kurrade och jamade och spann så fort man nuddade henne, som följde efter och ville vara med och gosa hela tiden. Ganska mycket så som Mister är nu, faktiskt, men lite måttligare, han är ju helt galen! Till viss del är det nog Mister som har varit " i vägen" för Maja på sistone; han vill ju vara precis där hon är och hon går hellre undan än fajtar honom om vår uppmärksamhet. Det har varit en hel del förändringar här hemma på sistone, och familjebilden har omformats väsentligt. Först försvann Pysen, sen kom en liten busig Mister, och så en skum människobebis som luktar underligt och som får massor av uppmärksamhet.

Idag när jag och Nova satt i soffan (eller jag satt och Nova låg) så kom Maja och hoppade upp bredvid mig. Långsamt smög hon upp i mitt knä, så hon såg Nova ordentligt, och spanade in henne. Lade sig ned i mitt knä och började spinna och stryka sig mot mig. Jag blev så himla glad! Maja börjar bli trygg igen! :)

Förhoppningsvis blir det inte några stora förändringar i familjen på en stund. Nu ska vi bara lyckas ta oss igenom flytten...

Fick ett oväntat samtal idag.

Det var Topcats akutgrupp som ringde ett uppföljningssamtal och kollade att allt var okej med oss och Maja. Kul att de bryr sig om kissarna, akutgruppen är verkligen reko, så funderar du på att skaffa katt, kika in på deras sida och hjälp en katt i nöd!

Det är lite drygt två år sen Maja kom till vår familj, brings back memories.

På vägen hem, när hon var yttepytteliten och satt och pep med sin ljusa ljusa kattröst i den alldeles för stora kattväskan i mitt knä.

När vi badade henne första gången.

När hon balanserade på Jonas huvud och var tiny. Ganska precis som Mister är nu.

Snuttan. Vårt busmonster. Som nu ärofullt lämnat över den stafettpinnen till lillkillen.

Mormostrarna och morkusin Johan kom över idag för att titta på underverket. Det var kul, Johan har inte varit här förut. Alla förundrades och vi satt och njöt åt vår skapelse. Är fortfarande lite ställd över hur det kan skapas en ny människa sådär. Och hur den lilla varelsen lever inne i en innan den kommer ut i världen. Häftigt.

Mister provade gästernas skor, och verkade fastna för Johans strandtofflor:

Veterinärtid idag, för att vaccinera och chippa lillkillen och ta bort tandsten på Maja. Lilla Mister har inte hunnit bli undersökt ännu, för när vi åkte in för första vaccinationen så var det ju kampanj och barabara vaccination och inget annat. Nu när det var dags för nästa vaccination så kunde de kolla lite närmare på honom.

Han har ju haft svart klet i nosen och ögonen ända sen vi fick honom, och jag har undrat vad det är. Har också sett att hans öron varit lite smutsiga men inte riktigt vågat topsa ordentligt, för katter har ju så känsliga öron. Har mest pillat ut lite med fingrarna.

Nu visar det sig att han har öronskabb. Hur ofräscht som helst. Hos veterinären fick han ett rengöringsskum som de sedan torkade bort, och det var tydligen riktigt äckligt, det som kom ut där. (Vet ju inte, för jag var hemma med Nova medan Jonas åkte iväg med kissarna.) Vi fick recept på en lösning att droppa på huden på honom och på Maja (eftersom det är smittsamt måste även hon behandlas), och Mister behandlades redan nu på förmiddagen hemma. Det var inte helt populärt. troligen sved lösningen lite på huden, så vi har fått aktivera honom lite så att den ska kunna torka medan han tänker på annat.

Maja sa de ju sist att vi inte hade bråttom att få bort tandsten på, så först nu har vi bokat tiden, när vi ändå skulle in med Mister. Och så visar det sig nu att det är en tand som inte ser så bra ut, och måste undersökas lite närmare. De skulle röntga den, och har vi (hon) otur så måste halva tanden tas bort. Typiskt, vi borde alltså ändå ha tagit tandstenen mycket tidigare. Bajs.

Hoppas hon mår bra. Vi skulle hämta henne klockan tre.

I förrgår var det dags att bada lillpysen för första gången. Jonas har redan tidigare upptäckt att Mister verkar gilla vatten, och så plötsligt när han ändå var blöt tog han tillfället i akt och schamponerade honom i handfatet också. En spa-upplevelse av högsta klass, tyckte Mister. Skönt att han gillar det. Vi får försöka hålla någorlunda snurr på badandet så att hans sköna upplevelse av det fortsätter.

En nybadad katt ser alltid ganska rolig ut. En nybadad ganska liten katt kan nästan se ut lite som en råtta. Men en väldigt söt råtta. Bilder tagna av Jonas.

Maja har börjat acceptera att en liten plutt finns här och inte försvinner. Han får tillochmed gå fram till henne ibland utan att hon väser. Hon kan leka och slappna av mycket mer än i förrgår och igår, känns jättebra att hon börjar hitta tillbaka. Men hon är fortfarande lite försiktig. Det känns iallafall skönt att det blir framsteg på området, och nu känns det ganska solklart att dom kommer bli polare så småningom och inte bara ska samexistera här hemma.