Novas andra. Kanske den första hon minns. Eller inte.

På morgonen tog vi en promenad i det vackra landskapet, vi fick nästan hela världen för oss själva. Stötte bara på nån enstaka hundägare som var ute. Efter ett tag blev Novas händer så kalla att hon fick byta vantar och hade pappas på sig på vägen hem. Gullfisen!


Julafton var precis lagom.

Morfar och gammelfarmor kom hit, vi drack lite glögg och fikade. Sen var det paketöppning.

Nova fick en docka och min gamla Emmaljungadockvagn, samt tillbehör till den. Hon gick runt runt med vagnen, och jag kände att det verkligen var en rätt present till  henne. Hon gillar ju verkligen att springa omkring med vagnarna på förskolan också, nu har hon en egen "riktig". Även om hon fortfarande gillar sin röda fina i trä, som hon springer omkring med på övervåningen. Den får nallarna åka i.


Hon fick också en fin bok med ord. "Busiga Bebbens roliga ordbok". Bläddrade ett långt tag i den.

En BRIO tågbana, lite gosedjur och två Pixiböcker fick hon av oss.

Jag och pappan fick en brandsläckare av morfar. :)

Vi åt julmaten. Gott, men mäktigt. Jag skippade skinkan och korven, men Jansson och sill var goda, och rödbetssalladen smakade precis som jag hade tänkt mig. Kalkonskinkan var också god, den kommer bli ett smarrigt pålägg nu framöver.

Så slog vi på teven och såg slutet av Kalle Ankas Jul. Nova skrattade, myste i fåtöljen med morfar, dockan och ett mariekex. Det är så underbart att höra henne skratta, älskade barn!

Dagen avslutades med kaffe och praliner. Nougatkulor med vit choklad, Rocky Road och chokladdoppad marsipan.

Mums!

Nu på kvällen har vi lekt med dockan och vagnen, läst lite bok och bråkat om soveriet, men till slut gav snuttan upp och somnade.

Jag och maken myser i soffan och har precis avnjutit en liten ostbricka och gott rött te (rooibos glamour). Nu ska vi bara njuta och ta det lugnt resten av kvällen.

En härlig julafton.

Nyss ramlade jag in på bloggen Den starkaste stjärnan. Har tittat förbi tidigare men förträngt.

Bloggen skrivs av Sofie, som förlorade sin son Victor i neuroblastom i våras, när han var ett år och sju månader.

På julafton blir Nova ett år och sju månader.

Tänk hur snabba svängar livet kan ta. Tänk hur mycket vackert vi har omkring oss.

Hur orkar man gå vidare, liksom?

Tänk hur många starka klippor det finns därute som man inte ens vet om.

Tack för att ni delar med er av era historier.

Ganska exakt just för två år sedan så gick jag och min man fram till prästen och gifte oss!

Två år. Känns som igår, och som flera livstider sedan...

Älskar dig min käre make!

Vi skulle ha besökt Novas morkusin Anna men eftersom jag inte hade koll ordentligt på nummerfronten, och kommunikationen i förväg tydligen inte varit helt tillfredsställande, så blev det inget. Vi hamnade rätt men inte riktigt.

Så bar det vidare till Novas mormor och Anders, dit vi kom lite tidigare än planerat. Dörren öppnades inte direkt, eftersom de fortfarande höll på att dammsuga och inte hörde oss! :P

Nova fick leka med den fina talande stolen, och massor av Duplo. Sång och dans, skratt och lek och en hel massa kramar blev det. Underbart! Nova fick också prova mormors varma sköna mössa.


Sen kom också Novas morbror och Malin, myste lite till och sedan var det mat.

Supersmarrig mat.

Vitlöksspäckad lammstek med potatisgratäng, rödvinssås, tzatziki och gelé, samt sockerärter och tomat. Mums! Mamma hade lagt lite åt sidan till Nova innan tzatzikin blev för stark, så även hon kunde smaka. Nova petade mest i maten, men knaprade loss på sockerärterna. (Vid närmare eftertanke har hon nog aldrig ätit färsk vitlök innan, och det är ju rätt starkt....)

Efterrätten var en knäckig äppelpaj och den var mer lockande för vår lilla fis. Hon åt två portioner med god aptit!

Det blev lite gnälligare ju längre tiden gick så vid halvsex-sex rörde vi oss hemåt. Snuttan sussade fint i baksätet (vi har börjat sitta fram båda två allt oftare och märkt att hon är mycket lugnare då, än om någon av oss sitter bak med henne) och vaknade när bilen stannade. Hon fick röra lite på sig innan vi badade, och sen drack hon en hel stor flaska välling och somnade som en stock vid kvart i sju.

Mysigt att sitta i soffan och fricka kaffe och kramas.

Jag tror jag gör det istället för att data mig.

Kort bara, imorgon ska jag äntligen få träffa lilla Rebecka, och imorgon blir hon en månad gammal! Stora tjejen redan innan man träffas ju... :P

Ser iaf fram emot det väldigt. Och träffa mamman också förstås.

Och idag hade vi utvecklingssamtal på förskolan. Gick kalas, var trevligt och vi höll med varandra. Nice.

Kanske läste vi något om Halloween också? (Varför firar vi det egentligen?) Ev ska de ha utklädningskläder på nåt sätt, undrar hur länge den infon funnits uppe; vi har ju varit borta i två veckor... Tycker det verkar ganska tajt inpå att informera på tisdagen om det ska vara på torsdagen, liksom.

Mamma Melissa och hennes man har äntligen fått sin son. Deras döttrar i himlen har blivit storasystrar, och hela den långa graviditeten är över och allt har gått bra hela vägen.

Jag har följt resan, ångesten, sorgen och glädjen och är stolt och glad att jag fått följa med. Kommer fortsätta läsa bloggen, nu öppnar sig ju en helt ny värld igen! :)

Ett jättegrattis till hela stora familjen!