Jaa, hörrni, det här med vardag infann sig ju aldrig riktigt...

Femton timmar går fort och känns kort för vår tjej. Hon behöver "aktiveras" mer. Öppna förskolan har varit en räddning, vänner en annan. Och så mycket kramar på det.

Men jag har ändå inte räckt till. Mycket Dexter som är sjukt mammig just nu och har varit i snart tre månader, (och inte blev det bättre när jag lämnade honom med någon annan för att hälsa på hans far) stressen över makens tillstånd, jonglera förskoletider som inte matchar besökstider på sjukhuset, släkt som ställer upp. Hon har kommit i skymundan. Men vilken kärleksfull tjej vi har! Oj, vad jag älskar mina barn!

Nu börjar jag snart jobba igen och plötsligt har tiden gått vansinnigt fort, den som mest har segat sig fram annars... Konstigt hur det blir så.

Nu väntar sängen, man vet aldrig hur natten blir med en tiomånaders bebis i rummet intill. Men imorse fick jag sova till halv sex iallafall...

Inatt har halva familjen varit däckade med magproblem.

Dexter började med att kräkas ned både sig och sängen vid tiotiden igår kväll. Avspolad i badkaret och med nya kläder var vi sedan uppe i ungefär en timme och jag fick i honom 100ml välling som stannade kvar.

Orolig och bökig i sängen, men kunde sitta ganska still i famnen och efter en evighet somnade han till slut igen. Då hade även min mage börjat krångla och jag sprang på toa om och om igen. Maken fick gå in och klappa på Dexter så länge, just nu är det skönt att vara två hemma men totalt opraktiskt att han inte kan lyfta efter operationen...

Så jag pendlade mellan badrummet och Dexters rum ganska många gånger innan vi båda lyckades somna en stund igen. Och så var det dags för projekt bajsanedhelasängen. Pappan fick bädda om och jag gick ned och tvagade barnet.

Bara två ombäddningar men fyra klädombyten senare är det nu morgon och vi har lyckats få i oss lite vitt bröd och blåbär. Hoppas vi piggar på oss båda två under dagen.

Jag tror att det var gårdagens färdigköpta frysta kycklingspett som är boven i dramat, både maken och Nova åt också, men de har ju stålmagar... ;)

Liten växer och frodas.

Står själv yttepyttekorta stunder nära nåt och har börjat tveka om att gå själv. Ganska skönt att han beslutat sig för att vänta lite till. Men med stöd går han mer än gärna! händer är favvo.

Pratar massor! :) har tex tre olika t-ljud, titta, tack tack och tittut. Igår hämtade han den röda bollen när pappa bad honom, fast han satt med något annat innan. Det går så fort och de förstår så mycket mer än vad man tror!

Glad och busig och älskar att leka och lära. Favoritlekarna är tittut, rulla boll fram och tillbaka, gå, tugga på pusselbitar och rasa klosstorn. "tack tack"- leken när man räcker en sak fram och tillbaka till varann är också poppis.

Stl 80 sitter fortfarande helt okej, men han kan ha 86 också i vissa modeller.

Kontroll på BVC nästa vecka, då får vi veta längd och vikt också.

Dags för maken att skaffa klippkort på sjukan?

En ny tur nu inatt, men nu vet vi ju iaf vad det är. En stor gallsten som försöker födas... En och en halv centimeter, sa de på ultraljudet i torsdags. Mysigt... Nä. Inte direkt.

Så nu får vi se vad som händer den här gången. Eftersom han har haft ont ända sen julafton kanske det börjar bli läge att göra nåt åt det?

Strax mysfrukost och sedan pepp för en förmiddag på öppna förskolan. Nova längtar till sångsamlingen, säger hon, och jag tror Dexter också gör det; han satt helt stilla förra gången. :)

Nu när jag testat LCHF och sedan ätit vanligt i en månad har jag bestämt mig för att återgå till en light-variant av LCHF igen, eller kanske mer GI, så min kropp mår bättre och inte blir lika svullen och öm. Jag tänker äta frön och nötter, morot och andra grönsaker som jag uteslöt förra omgången, kanske nån frukt då och då.

Igår bakade jag frökex enligt ett recept från LCHF-recept, och det blev supergott!

Kvällen innan lade jag
2dl linfrön
1,5dl sesamfrön
1dl solrosfrön och
1dl pumpakärnor

I blöt i kylen tillsammans med lite extra salt.

På morgonen smetade jag ut geggan på två plåtar och bakade/torkade i ugnen på först 125 grader i en timme och sedan på 100 grader i en timme med ugnsluckan på glänt.

Yum!

Kräktrött men tacksam för sovmorgonen till halvsju iallafall.

God tisdag, världen!

Det ÄR inte morgon klockan halv tre. Och du SKA inte leka nu utan sova!

Nu efter en timme verkar han ha börjat vilja sova igen och är tyst själv på sitt rum, men nu har han fått hicka istället. Yaay. Bara fyra timma kvar tills klockan ringer...