Maken tycker jag borde gå till doktorn, eftersom jag klagar över mensvärk då och då "out of period". Kanske är det en bra idé?

När jag var liten var det mest ägglossningen som gjorde skitont, nu efter graviditeten gör det nästan lika ont att ha mens, men molandet sitter liksom kvar en vecka efter...

Andra som känner igen detta?

Det känns liksom som precis innan det börjar blöda, när prylarna sätter igång. Alternativt när man blivit gravid (nej Gittan, det är jag inte) och har mensvärk lite dag för dag.

Tack för kryapåsigkommentarerna.

Och nej, jag kräktes aldrig, kroppen motarbetade det in i det sista. Jag försökte faktiskt flera gånger, när illamåendet var som allra värst. Trots att kräka är ungefär det värsta jag vet, så kände jag att det var ju ändå på väg så det är lika bra att få ut det så fort som möjligt. Men kroppen skakade, skälvde och svettade, ilade och jobbade tillbaka kväljningarna. Så nej.

Kanske kan jag ha femårsjubileum av kräkfrihet i sommar?

Men röven var sjukt öm efter att ha gjort ettan istället för tvåan och magen totalt tom och trasig.

Och nej, inte är jag gravid heller. Men så småningom är det väl tänkt att Nova kanske ska få ett syskon. När/om vi vill och kan.

Det tog två dygn att komma tillbaka, men idag vågade jag mig till jobbet igen. Och det gick bra. Gillar dock inte att köra i de isiga spåren på vägarna, men förhoppningsvis är de inte kvar där för alltid.

Jag fick tillochmed träffa en bebis idag! Min gamla kompis Sara från skolan fick en liten grabb i början av oktober. Han var så söt och fin (och tyst), tyvärr blev det inget gosa eftersom han ville sussa hela tiden, men förhoppningsvis ses vi fler gånger. :)

Nu ser vi fram emot helgen utan måsten. Kanske sova ikapp ordentligt och busa i snön?

Men Nova är en hostfia ikväll. Snuttan har tjocknat till ordentligt i halsen och har inte velat äta ikväll, bara en halv flaska välling. Igår på förskolan hade hon heller inte ätit (men då vet jag inte om de serverade fisk kanske? det äter hon helt enkelt inte), men idag hade lunchen gått ned som vanligt.

De var bara sex barn på förskolan idag, sa en av pedagogerna när jag lämnade. Resten är hemma förkylda och halsflussiga. Kanske är det nåt sånt hon håller på att åka på denna gången? Eftersom hon inte äter, men dricker... Å andra sidan åt hon ju lunchen...

Åh, snuttan hade precis ramlat när jag hämtade idag. Stor ful sårig fläskläpp, och blodig dotter. Pluttan. Men hon verkar inte lida av det nämnvärt efteråt, och det är ju bra.

inatt satt jag på muggen igen. Sprang fram och tillbaka med hinken i famnen...

Till slut gick jag ned och lade mig i vardagsrummet för att inte störa de andra mer än nödvändigt. Sov knappt något på hela natten.

Framåt halv fem hade illamåendet lugnat ned sig och jag behövde inte springa lika ofta. Jag smög mig upp i sängen igen och försökte sova lite.

Det gick sådär.

Nova har varit orolig inatt igen och när jag vågade löste jag av maken och gick in och lade mig bredvid henne en stund. Hon blir lugn när man ligger bredvid, och gillar oftast inte när man går, men det är också härligt att faktiskt FÅ ligga bredivd henne och mysa lite (även om jag helst gjorde det på morgonen eller på helgen istället för halv fyra på morgnarna...).

Hemma idag, antagligen imorgon också. Blev väckt av maken vid halv elva när han ringde. Jag låg och vred mig i sängen och gillar verkligen inte att ligga där numer eftersom jag bara mår dåligt och inte sover...

Tre stora klunkar vatten vid niotiden gjorde att jag började må illa igen, så här får vi gå långsamt fram.

Nu har jag brett en bit bröd med lite margarin och äter långsamt och med fem minuter mellan tuggorna.Fyra tuggor hittills...

Resorb kan vara ganska gott första munnarna, men efter ett tag blir smaken (oavsett vilken frukt man valt) sötsliskig och bara äcklig. Lite trist att man måste tvinga i sig. Men å andra sidan, man lär ju vara tvungen att tvinga i sig allt just nu...

Hoppas hoppas (vis av Mamma Russins nyliga eskapader vågar jag ännu inte tro att det är påväg bort) att det bara var något hon åt.

Igårkväll kräktes Nova tills det var slut i magen, och så de få centilitrarna vätska hon lyckats få i sig, för att den lilla kroppen skulle förvissa sig om att det var tomt.

Men tack och lov har det varit lugnt under natten för hennes del. Jag försökte vänta så länge jag vågade med att ge henne något att dricka och hon sov mellan tolv och fyra ungefär innan hon vaknade och fick vätskeersättning och lite vatten av pappan. Det är svårt att veta hur mycket man "kan" ge, för man vill ju vätska upp så mycket som möjligt och tillgodose hennes törst, men samtidigt inte ge för mycket så att hon kräks igen. Hon tyckte det var för lite, men lyckades ändå somna om till slut. Sedan vaknade hon nog ett par gånger, innan pappan och hon gick upp vid tjugo över sju. Då fick hon i sig en halv portion gröt och lite vätskeersättning, och när jag kom upp vid åtta så åt vi en rostad smörgås var med lite margarin.

Vi sov en stund mellan nio och halv elva (vi låg i varsin säng så jag vet inte hur länge hon sov, men inte hela den tiden) och Nova verkar just nu vara helt normal. Hennes kinder är lite röda och händerna torra och kalla, men så har hon sannolikt sömnbrist sedan natten, så det är inte så konstigt.

Maken sov större delen av natten, mest i början. Sen vaknade han till mer och mer mot morgonen och tog på sig att gå upp med henne.

Jag sov knappt alls någonting på hela natten.

Började också må illa (sympati?) när Nova började kräkas på kvällen, och redan tidigare hade min mage tyckt att täta toalettbesök var en bra idé. När vi sedan gick och la oss snurrade det i mitt huvud och jag fick springa fram och tilllbaka till badrummet, dels för att gå på toa och dels för att se om illamåendet faktiskt skulle resultera i nåt eller om det skulle fortsätta vara sjösjuka hela natten.

Det skulle fortsätta vara sjösjuka hela natten. Upp och ned, hämta hink, inte kräkas, springa fram och tillbaka och så vidare.

Jag kräks väldigt sällan nuförtiden. Har inte hänt sedan en blöt och oförståndig natt sommaren 2005. Inte ens under graviditeten kräktes jag, men då åt jag istället bort illamåendet...

Även med fingrar i halsen ville inte illamåendet gå över, så jag fortsatte springa. Framåt fyra började det lugna ned sig, när Nova vaknade....

Så jag låg kvar i sängen till åtta när de andra gick upp, och vilade lite till.

Försökte få tag i studion, skulle ha åkt med två fina tjejer och blivit sminkade och fotade idag, men det kändes inte riktigt som att jag ville åka och riskera att smittas, och dessutom ville mina fina vänner inte åka utan mig. Så jag försökte få tag i den, och det visade sig sedan att växeln öppnar klockan tio, så jag satte klockan för att vakna i tid.

Nu är vi lite piggare, men tempot här hemma är lugnt, och kommer så förbli idag. Kanske att vi går ut en kort stund, men det är sjutton-arton minusgrader så det lockar inte så väldigt...

Nu steker maken plättar. Jag var först lite skeptisk, men hon verkar som sagt rätt vanlig nu idag, och då kommer hon ju att äta iallafall! :)

Jag och några tjejer tänkte träffas hemma hos mig på nyårsafton nångång på dagen (i god tid innan alla fester och sånt) och ha en trevlig stund samtidigt som vi går igenom Mary Kays mineralmakeup, lär oss hur det funkar och provar vackra färger. Det kommer finnas möjlighet att köpa de produkter vi provar, men det är absolut inget tvång!

Det vore roligt om vi blev några fler, så hör gärna av dig om du vill vara med!

Är det många som välkomnar kallelser till tandläkaren som är en vanlig måndag klockan 11?

Jag tyckte inte det var en så jättepassande tid.

När jag ville boka om fick jag en tid en månad senare klockan 17 på kvällen. Grrh. Jag vill välja själv.

Nu skulle de på min begäran skicka ut en kod så jag kan välja tid själv på internet. Varför inte spara tid och papper och skriva in en sån direkt i brevet från början?

Fick en duktig hostattack för ett tag sedan och väntar nu på att honungsvattnet ska svalna så jag kan få gå och lägga mig igen. Diskmaskinen har blivit tömd, men jag vågar inte börja fylla, det får räcka med skrammel. Klockan är ändå inte ens tre på morgonen...

Nu är jag mycket bättre. Lite jobbigt att äta fortfarande, särskilt själva sväljandet, men det går allt bättre.

Däremot blev maken sjuk inatt. Från halv fyra var det fart även på mannen med stålmagen, dock mår han bra och har gjort det hela tiden och tur är väl det. Det var nog inte nåt vi åt, som vi först misstänkte. Det har ju börjat vinterkräkisar och sånt också nu, och särskilt eftersom Nova var snabbt sjuk i söndags lutar det allt mer åt någon bacillusk vi har dragit på oss.

Så morgonen var ganska trött, jag gick iväg med Nova till förskolan och efter frukost däckade jag igen, sov i tre timmar på förmiddagen. Men inga läskiga toabesök idag, så det går helt klart åt rätt håll. Hemma imorgon också, för att sova ikapp och jobba lite hemifrån, men allra mest för att slippa smitta på jobbet.

Vi ställer in alla planer vi hade för helgen, det vore trist att smitta nära och kära med magsjuka. Istället tar vi det lugnt och leker lite utomhus. Det är planen för tillfället iaf.