Igår fyllde Nova elva månader. Helt sjukt hur tiden går fort. För ett år sen gick jag och ojade mig och hade ångest för att hon inte vänt sig och grejer. Känns som evigheter sen, och ändå som igår...

Hon provar nu ständigt nya ljud med tungan och munnen, och det "nya" är att blåsa luft upp mot luggen. Då kan man också smacka på ett härligt sätt med läpparna samtidigt. Ja, ni ser ju.


Hon har också lite smått börjat härma oss när vi pratar ibland. Det är kul! :)

Hon drar sig upp mot grindar och i badet ställer hon sig mot badkarskanten. Har lite smått börjat intressera sig för att gå när man håller henne i händerna när hon står upp, men rumpning är svårslaget som framkomstmetod. Hoppningen är ett ganska nytt fenomen. Hon sätter ned händerna framför sig och liksom häver sig över, som när man hoppar bock. Lyfter visserligen inte så högt, men studsar på golvet, älsklingen. Det är så jag blir mött när jag kommer hem från jobbet numera.

Hon sover hela nätter, ungefär mellan halv sju och sju och behöver inte längre morgonvälling utan får gröt vid uppstigning istället.

Fortfarande bara två tänder, det är nu över fyra månader sedan de kom och inga fler ser ut att vara påväg ut. Dreglar gör hon dock bitvis jättemycket...

Igår var första gången jag såg att hon faktiskt försökte borsta med tandborsten, istället för att mest suga eller tugga på den. Roligt! :)

Förkylningen har lättat igen och nu går det att äta mat med lite bitar i. Tillochmed bröd (!) har åkt in i munnen, det som förut bara dög att smula sönder och kasta ned på golvet. På sin elvamånadersdag  fick hon prova apelsin för första gången, och det var konstigt och lite surt, men hon smackade i sig nästan en hel klyfta totalt. :) Annars är blodpudding och majsbågar hennes favvo. Och Nutramigen. Tokiga unge! :D

Tankarna börjar komma hos oss om att lite smått börja introducera mjölk igen... Just nu är magen allt annat än hård, och idag fick hon tillochmed blåbärspuré för att få lite ordning på den. Hon har ju faktiskt varit förkyld i tre månader, och det är klart att det påverkar kroppen på nåt sätt... Kanske kan mjölk påverka till det bättre? Men i bästa fall påverkar inte mjölk alls längre. Håll tummarna!

Visst är det dags igen?!

Hon har ju varit lite seg och snorig och hostig och inte sitt bästa jag alltid, och så har ju inte jag varit hemma och filmat heller ;)

Här är snuttan igår, hoppar runt och har sig. Nu har hon börjat stå på knä mot saker också och försöker dra sig upp. Det går framåt i sakta mak, och hennes upptäckarglädje är svår att missa. :) Min finaste.

Filosoferar över livet...

Flera nätter i rad har hon sovit hela natten igen. Hon börjar bli bättre, såå sköönt!

Så de två senaste morgnarna har hon vaknat och hostat vid fyra, och fått lite välling/hostmedicin vid behov, men hon är ganska pigg annars. Igår var hon vaken till sju, och vi var ute och gungade en stund när jag kom hem. Lekte på golvet och jagades och så satt hon med vid bordet och smakade blodpudding när vi åt middag. Häromdagen fick hon smaka stekt falukorv också, och det var en hit! Kul att hon så smått har börjat äta igen.

Nu går det bra med lite större bitar igen, men hon är väldigt bestämd med när hon vill äta och inte. Vänder bort hela ansiktet när det inte går för sig att äta, eller när hon har fått nog. Så fortfarande ganska mycket dricka, men det blir bättre och bättre. *Glad*

Älsklingen. För nästan en vecka sen.

Hon slutade inte att hosta. Ingen kunde sova och snuttan gnäller nu efter varje hostning, tror hon har sjukt ont i halsen och bröstet.

Vi åkte in till sjukhuset vid tvåtiden. Då hade hon hostat i fyra timmar på raken.

Nackdelen med att åka till sjukhuset mitt i natten (förutom att man är sjuk, då) är att det just är mitt i natten och då är det inte alltid så kul att köra bil när man bara har sovit två timmar. Det hade maken gjort. Jag hade bara sovit en timme, så jag fick sitta bak och försöka underhålla lillsnuttan och pilla in nappen när hon ville ha den. Oftast spottade hon bara ut den igen, eller hostade bort den.

Fördelen med att åka till sjukhuset mitt i natten är att man har en ganska god chans att bli hjälpt snabbt. Och inatt när vi var där var vi verkligen de enda där. Ingen som varken kom eller gick under hela vår timme på akuten. Då hann vi träffa både receptionssköterskan och undersköterskan två gånger, och doktorn två gånger.

Det var lite lagom gnälligt när vi kom in till akuten vid halv tre. Men så snart hon fick träffa sköterskan och se den nya miljön så blev hon glad igen. Spännande hur det kan vara...

Först var det ju lite svårt eftersom hon såklart inte hostade just när vi skulle beskriva hur hostan lät. Men sen fick alla ta del av de härliga ljuden, och även om jag lider med henne så är det skönt att hon behövde hosta precis då så både sköterskan och doktorn fick höra hur det lät.

Vi fick en jättebra läkare. Tog hand om oss minst lika väl som henne, och var verkligen tydlig och öppen med precis allt. Eftersom CRP-provet var normalt så fanns ingen anledning att misstänka bakteriell infektion, men han konstaterade att hon hade en kraftig viral infektion. En skitjobbig förkylning eller RS-infektion eller nåt. Inte kikhosta, men det finns tydligen ett virus som liknar litegrann, och inte lunginflammation. Han verkade vara ganska intresserad av vad det skulle kunna vara, men sa samtidigt att det mest skulle vara av akademiskt intresse att göra en större utredning. Och det kan jag förstå. En virusinfektion av den här tyden ska ju generellt gå över av sig själv, och då spelar det ju egentligen ingen roll vilket virus det råkar vara.

Han såg också på henne när hon andades och lyssnade på rosslet i lungorna. Positivt med rosslet eftersom det tyder på att hon inte har någon astmaform. Men vi ska hålla koll på sättet hon andas på, för om det är så att hon börjar jobba mer med diafragman vid inandning (så som man gör precis när man ska hosta) så ska vi uppmärksamma det. Samma sak om hon skulle få feber och övriga symtom kvarstår, så ska vi åka in igen. Det positiva nu är ju att det då finns "nollvärden" att jämföra mot i deras register.

Mollipect fick hon, en dos på plats och en dos med hem, och ett recept. Verkar hjälpa lite, för hon lyckades sova i två och en halv timme när vi kom hem, utan att hosta sig vaken stup i kvarten.

Vi kom hem strax efter fyra, och stöp i säng allihop. Jag gick upp kvart i sju och gav henne välling och mer hostmedicin, för då hade hon börjat hosta igen, sen tog maken över och lekte loss med henne på nedervåningen ett tag. När det var dags för Nova att äta gröt fick jag komma ned, men hon ville inte ha sin gröt utan sova istället. Så jag och maken har frullat lite och förberett oss inför dagen. Vi tänkte strosa runt lite i centrum med vagnen så hon får lite frisk luft, och samtidigt passa på att införskaffa lite praktikaliteter, kanske lite trädgårdsredskap, hostmedicinen såklart och lite mat.

Snuttan blir fasen aldrig frisk från sin förkylning och hosta...

Det har börjat lossna i bihålorna den här veckan. Några perioder varje dag, främst på morgnarna, har hon och pappan suttit och snorat ikapp. Det verkar inte göra ont för tillfället iallafall. Och idag har hon tydligen inte hostat någonting alls på dagen, men det tog hon igen med besked nu ikväll.

När hon hade gått och lagt sig sov hon i kanske en timme innan det satte igång. Host, host, host, host... Till slut vaknade hon, hostade vidare och kräktes upp all välling hon ätit till middag. Pappan bytte kläder på snuttan (och sig), medan jag fixade mer välling och hostmedicin.

Hon åt igen. Skönt. Men hostmedicinen verkar inte hjälpa.

Hon fick vara uppe en stund och få ut lite mer snor, sen la vi henne igen, och hon lyckades sova i kanske en kvart innan hostan satte igång igen. Först en omgång med bara hosta, sen när vi hade gått och lagt oss en kräkomgång till, den här gången i sängen. Jag bytte kläder och så, pappan fick bädda med nytt lakan.

Sen har hon somnat om och så vaknat igen och nu vill hon inte sova, bara snora, hosta och leka lite på golvet.Pappan sover och jag tar det här passet. Får se hur länge det håller i sig. Såhär kan vi ju inte ha det.

Hur många månader är det normalt att hosta när man är liten? Nu har det ju hållit på i tre, men ikväll är nog den värsta perioden hittills.

Bästaste lillsnuttan satt i badet när jag kom hem. (tog 35 minuter hem också, när man åkte efter rusningen...) Jag plockade fram min finaste pussmun och pussade i luften när jag närmade mig henne, och se på attan, hon har börjat smacka pussigt hon med! När jag kom fram till hennes mun, stängde hon den lite sådär lagom så pussmunnarna skulle mötas. Älskade gosan! :)

Maken har upptäckt tidigare att hon försöker låta lite pussigt men det har inte gått så bra innan. Nu såg man ju direkt vad det var hon ville! :)

Det känns lite konstigt att hon nu fortsätter utvecklas fast inte jag ser det. Jag har ju alltid varit i närheten innan. Alltid. Nu händer det saker när jag inte är där, och det känns lite främmande. Men visst är det kul att se förändringen också!

Min älskling.