Igår eftermiddag var vi till Eurostop och panikshoppade lite; kan för allt i världen inte hitta mina sandaler!! Tokigt jobbigt, och visst är det kul att shoppa men inte när man måste! ;)

Tog med stora vagnen som Nova fick åka runt i inne på köpcentret. Hon hade inte velat gå särskilt mycket alls på hela dagen, men flera gånger sade hon "gå! Gå!" och försökte välta sig ur vagnen. Första och andra gången jag lyfte ned henne var det "ajje, kan inte" som gällde, men när hon insåg att jag inte skulle släpa runt på henne annat än i vagnen förökte hon stappla sig runt lite själv. Det finns ju en "kana" där att åka i!

Så vi gick (Nova åkte vagn) till lekplatsen och först stod hon bara rakt upponed på det vadderade golvet och tittade på barnen som busade i klätterställningen. Lite osäker på hur rörlig hon var, såg det ut som.

Hon gungade lite på gunghästprylen, stirrade fortfarande mest rakt mot rutschkanan och längtade. Så jag lyfte ned henne (hon vågade inte stödja på foten och klättra ned själv) och så tog vi några steg tillsammans mot trappstegen upp på rutschkaneavsatsen. Jag fick mana på henne lite men sen när hon väl hade klättrat upp och åkt första gångne fanns det ingen hejd! :) "Mej?" (mer? eller igen?) frågade hon efter varje åk och jag sa att hon fick åka så mycket hon orkade en stund och visst haltade hon lite men det blev mycket bättre vartefter, när foten blivit lite varm.

Efter en lång stund sa jag stopp ett tag, mot tydliga protester, men det vart en sväng in på Lindex och en på Stadium outlet innan vi gick tillbaka till kanan. Så kom pappan och köpte shorts och sedan byttes vi av, så fisan fick fortsätta springa och leka (ganska mycket överskottsenergi hon inte lyckats göra sig av med under dagen), och jag hittade till slut ett par acceptabla sandaler. På H&M hade de ett par snygga men kanske inte så fotriktiga. Får se om jag kanske kikar in där lite senare i vår igen... 99kr kostade de också. kanske borde jag ha slagit till direkt? Hm. Det blev iallafall ett par promenadsandaler och ett par vita ballerinor (för bara tretti spänn på Stadium outlet!) till slut.

I morse var snuttan lite gnällig och ville inte stödja på foten, speciellt inte innan jag hade gått ut genom dörren, men så fort jag lämnat var hon en helt annan tjej. Konstigt hur mammig man kan vara, kanske är jag mer tillåtande och "blödig" än pappan? Så vi provar att låta henne vara på förskolan idag, så hon får leka av sig lite och kanske sover bättre inatt. Det blev lite konstig nattning igår också, för vi hade fina Hanna och Tesla över på middag, och det var som vanligt trevligt men blev ganska sent. Sedan när huset var tyst och lugnt igen så ville hon fortfarande inte sova. Först vid halvniotiden lugnade Nova ned sig ordentligt och kom till ro. Inte så konstigt hon var trött och lite gnällig imorse då kanske. Pappan fick ju väcka henne där vid sex när det var gåuppdags.

Tokigt soligt ute idag. :) Härligt.

Snuttan ramlade två eller tre trappsteg igår, rakt ned på klinkergolvet i hallen. Hon satt på knä och pillade med sin jeansjacka och vände sig sedan om och skulle gå ned för trappen, men det gick ju inte riktigt som hon tänkt.. Jag trodde först hon slagit i ansiktet, för det såg ut som att hon landade snett på kinden och pannan. Och attans vad ledsen hon var! Det skar i mig tusen gånger om, hon var så förtvivlad!

Efter en evighet av kramar och pussar och lugnande ord, i själva verket var det väl nånstans runt tre minuter (nog det längsta hon gråtit nu på senare tid) blev hon lugn och satt och snyftade i mitt knä länge. En napp i munnen, en i handen, och så MakkaPakka som är hennes bästa gosedjur just nu. Mamman stryker över håret och gungar ltie lätt fram och tillbaka med snuttis i knät.

Hon var varm och röd i hela ansiktet pga gråten, och inte bara där hon slagit i sig, men däremot pekade hon på sin högerfot flera gånger och sa "aj", "jappa", "ont", "bäja". (Aj, trappa, ont, bära). Det syntes ingenting på foten, varken någon rodnad eller svullnad, och när jag försiktigt tryckte litegrann verkade det inte finnas en såndär jätteöm punkt direkt. Men gå ville hon inte.

I morse vägrade hon också att kliva på foten. Vi försökte locka henne att gå och luras lite, och några steg tog hon men hon visade hur ont det gjorde och det var plågsamt att se.

Pappan lindade foten, och vi provade att gå med skor lite också, och det gick bättre när det var lite mer stabilitet runt foten.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen och hörde efter ifall det var någon idé att låta en läkare titta på foten, eftersom det varken var missfärgat eller svullet, och sköterskan jag pratade med sa att det nog var bra att åka in, då små barns skelett fortfarande är så pass mjukt, och de inte blir svullna lika lätt även om det finns en liten spricka eller så.

Så vi väntade tills närakuten skulle öppna vid åtta, och så åkte vi dit hela familjen. Vi fick vänta några minuter innan de öppnade, men vi var först och fick komma till doktorn ganska omgående trots att vi inte hade någon bokad tid. Det är skönt att de prioriterar små barn, tycker jag. Tålamodet tryter fort på de små, och som förälder är man förstås orolig för sitt lilla barn, särskilt när det inte pratar så nyanserat och kan beskriva hur det känns.

Sköterskan fick se hur Nova försökte gå, men för doktorn ville hon inte ta lika många steg. Doktorn kände och vred och klämde lite på foten, men han tyckte inte det verkade som att något var av, då skulle hon ha reagerat mer på trycket, och kanske ändå vara lite mer svullen, sa han. Om hon fortfarande inte vill stödja på benet "om nåt dygn till" så skulle vi komma tillbaka för röntgen.

Jag och Nova åkte hemåt igen, medan pappan gav sig av till sitt jobb.

Hemma gick hon några steg igen men sedan dess har hon velat bli buren mest hela tiden. Frustrerande förstås att inte kunna springa omkring och busa som vanligt, när man inte ens är sjuk!

Efter frukost tog vi bussen ned till centrum och besökte öppna förskolans nya lokaler. det är en månad sedan de flyttade in, men vi går ju inte till öppna förskolan längre eftersom Nova är på sin vanliga förskola på dagarna.

Jättefint och fräscht var det, stort och rymligt.

Nova ville åka kana, och försökte ta några steg och klättra upp på den lilla trappstegen, och det gick bra, men bara en gång. Stackaren! Hon älskar verkligen att åka rutschkana just nu. "kana! Min kana!" säger hon och i förrgår fick hon sin egen lilla plastrutschkana att ha i trädgården. Om och om och om och om och om och om igen åkte hon på kanan. Aldrig fick hon nog! Så det är hon lite bedrövad över just nu.

Vi tog bussen hem ganska omgående, och Lina kom över en snabbis och lämnade några produkter som mina gäster beställde på hälsokvällen för en vecka sedan. Så var det mellis och nu sover snuttan gott i sängen sedan en timme tillbaka. Får se om det kanske blir en långsovning idag.

Jag har börjat packa handbagage och tvättar lite kläder. Har tänkt att plantera lite frön i landet sedan också, får se om jag hinner. Nu ska jag ta tio minuter i ryggläge och vila lite, sedan laga mat och hänga tvätt. Ute får det nog bli idag! :)

Den här veckan lanserar Allt för föräldrar ett samarbete tillsammans med Ronald McDonald Barnfond i syfte att sprida kunskap, skapa engagemang om deras verksamhet för svårt sjuka barn.

Nu ska Ronald McDonald Barnfond bygga deras 5:e Hus där svårt sjuka barn och deras familjer kan bo tillsammans. Allt för föräldrar hjälper till med att samla in pengar till det 5:e huset och har skapat en Grupp för detta ändamål.

Allt för föräldrar som företag skänker 5 kr till Ronald McDonald Barnfond för varje ny gruppmedlem. Gå gärna in på sajten, läs och bli gärna medlem i Gruppen! Tipsa gärna vidare på din blogg eller facebook.

Efter jobbet åkte jag till Eurostop och handlade lite. Maken mötte upp med Nova och vi handlade klart, och sen lekte vi en stund i sandlådan när vi kom hem. Nova är så glad så glad ibland. Jag blir helt varm i kroppen. :)

Hon var supertrött men stojade runt som en vettvilling, dansade och hoppade till musiken från bollkanan, och så rullade vi hennes inomhusboll fram och tillbaka mellan oss några gånger. Hon sparkade bollen ett gäng gånger också, och sedan var vi båda så rädda att hon skulle slå sig (hon blir så oförsiktig och samtidigt fumlig när hon är trött) så vi försökte lägga bort bollen, men den gubben gick inte, minsann.

När det var dags för sängen vägrade hon släppa bollen så den fick följa med till slut! :)

(nu säger jag inte något om kriget som utbröt när det var dags att duscha, eller att Nova försöker slå mig lite titt som tätt..)

Igår när jag hämtade min glada sandiga dotter på förskolan tyckte en av pedagogerna att vi borde skaffa en cykel till henne. En trehjuling såklart. En stabil en som inte ramlar åt sidan så lätt.

Så just nu känns det som att Nova önskar sig en trehjuling i tvåårspresent.

Jag tänkte faktiskt på det dagen innan och kom fram till att vi kanske skulle kunna skaffa en nästa år, att hon får ha sin Bobby car och skutta fram på i år, men de hade tydligen suttit hela dagen och tragglat med pedaler och styre, och då kan man ju inte neka sitt barn, eller hur?

Så en trehjuling och hjälm (typ stl 50?) önskar Nova sig när hon fyller år.

Idag var det lite mer regelrätt nattning än bara låta barnet lägga sig i sängen, slå på babyvakten och gå ut.

Hon ville att jag skulle läsa saga. Samma saga vi alltid läser. "Vem är söt?" och när vi kom till sidan där det blir bråk har hon börjat bli rädd de senaste gångerna vi läste, och nu kastade hon sig nästan runt halsen på mig. Lilla gumman!

Men allt blir ju bra på slutet när kanin kommer med chokladbollar. Vi stannade länge på den sidan.

Så ville hon att jag skulle ligga bredvid på kudden bredvid hennes, och klappa på henne. Stryka henne över håret. Pannan. Hålla handen.

Jag sjöng "Sov du lilla videung" och klappade på henne, och till slut såg jag att hon började slappna av ordentligt. Vill ju att hon ska somna själv, och nu lät hon mig smyga upp ur sängen, pussa henne på kinden och säga godnatt.

Mysigt att man får ligga bredvid och gosa lite vid dagens slut, men lite ledsamnt att hon ska vara rädd och lite ledsen. Hoppas det är övergående.

Lillfisen har varit väldigt lättgråten idag, hon kanske har sovit lite dåligt på förskolan? Hade levererat två gånger idag och då brukar hon ju bli trött, så kanske är det det.

Nova fyller snart två år.

Förutom kläder (hon drar just nu stl 92 i toppar och 86 i byxor, samt ca 23 i skor) tror jag hon vill ha en sån här:

en regnbåge i trä, målad med giftfria färger och som kan byggas lite som man vill. Finns, liksom mycket annat kul, på Ekoleko.