Har haft en hostig snorbebis på armen sedan klockan två inatt, och nu klockan sex blev det morgon.

Trött. De här nätterna med bara tre-fyra timmars sömn har hållit på alldeles för länge nu. Jag är inte mig själv, jag är trött och sur och har världens kortaste stubin, är opedagogisk och snäsig i tonen mot mina barn. Gillar inte!

Ett par nätter nu har jag fått mer avlastning av maken, men my god vad jag längtar just nu tills det blir mars och jag börjar jobba så jag får sova hela nätter!