Det går upp och ned med måendet men just nu ganska mycket upp, när maken har tagit nattmatningen ett par nätter. :) Så idag blir det måndagslista! :)

Idag, måndag är jag glad för detta:

Jag älskar min familj
Min lillebror som har legat på sjukhus i en månad får nu äntligen komma hem idag
maken fixar så fint här hemma åt oss
Nova växer och växer och jag är så stolt när jag ser på henne och vilken fin person hon är
Dexter växer ännu mer och det ska bli spännande nästa vecka när det är dags för BVC igen
Vi har planerat att träffa familjen Russin den här veckan, hoppas det blir av!

För ett år sedan visade graviditetstestet ett plus. Ett högst oväntat sådant, eftersom jag en vecka tidigare fått negativt resultat på "testa tidigt-test". Men ack så välkommet.

Idag är graviditeten avklarad och just idag är Dexter 15 veckor gammal. En liten individ som visar vad han vill (eller kanske mest ATT än så länge) och som suger på sina strumpor på fötterna. En arg, frustrerad och och ontimagig liten kille som skrattar allt oftare och som kan charma skjortan av vem som helst när han är på det humöret. Tänk vilket mirakel vi har varit med om. En välsignelse varje gång.

Tidigt i morse, klockan fyra, blev Dexter orolig sådär som han brukar bli när han börjar bli hungrig i sömnen. Jag nappade honom några gånger men det var lite för sent, så han hann börja gnälla innan jag kom iväg för att göra ersättning. Pappan vaknade och gick iväg och gjorde iordning flaskan, medan jag nappade vidare och bytte blöjan (som suttit i typ elva timmar och var tuuung).

Efter att ha ätit bara några milliliter var det tydligen dags att baja, och så bytte vi blöja igen.

Och så kom det sig att vi hade en liten kille som var Hur Nöjd Som Helst och klarvaken. Han började snacka och sjunga lite och ville komma upp, men eftersom klockan var bara tjugo över fyra var jag inte så sugen. Visst, han har sovit nästan hela föregående dygn till följd av vaccination och värme, men jag vill inte lära honom att det är okej att gå upp mitt i natten ändå. Det är vid såna tillfällen det hade varit smidigt att kunna göra det lite mörkt i sovrummet (vi har bara tunna rullgardiner som blockerar den direkta solen i ögonen)… Jag klappade och nappade och lät honom ligga själv ett tag, och sen tog jag en liten handduk och la över ansiktet på honom för att det skulle bli lite mörkt och mysigt. Och så har jag ju hört att vissa barn gillar något över ögonen när de ska sova.

Men. Det. Skulle. Jag. Inte. Ha. Gjort.

Han blev jätterädd och panikslagen och började gallskrika och blev helt otröstlig, stackarn. Lilla fina bebisen! Jag guppade, kramade och klappade och nappade och försökte mata igen men ersättningen hade kallnat och var inte god längre, tyckte vår lille mister. Så jag fick helt sonika lämna honom i sängen skrikande och gå och laga ny mat åt honom. (Vid det här laget hade pappa redan lämnat sovrummet, gått ned och duschat och börjat göra sig redo för att åka till jobbet…)

Och poff!  Efter en hel flaska med varmare ersättning så slocknade han till slut igen. En och en halv timme efter att han vaknat (och det tar ju på krafterna att vara rädd och ledsen). Jag hörde ytterdörren gå igen och låsas precis innan, och sen kom även jag till ro igen.

Och välsignade underbara storasyster lär oss få sovmorgon ända till halv åtta innan hon behövde gå på toa och kom in till oss och gosade. Nästan så jag känner mig lite halvt utvilad, men ändå sådär urvriden, ni vet. Stackars pappsen lär vara ganska mör ikväll, men ååh, nu är det snart semester för oss! Vi räknar ned timmarna!

Känslan. När man betraktar sin treåring som sitter upp i sängen och beundrar sin lillebror. Den. Hjärtat svämmar över. "Är han fin?" frågar jag. "Jaa", svarar hon och nickar stort. Klump i halsen.

 

Idag kommer barnens morfar och myser med oss, och vi har tänkt oss en lunch ute vid Steninge Slott. Får se om det blir en promenad ut dit i hettan, eller om vi tar bilen. Det kan nog bli ganska för varmt i vagnen och solen…

 

Hoppas ni alla har en härlig fredag, det tänker vi ha! :D

Tidigt i morse, klockan fyra, blev Dexter orolig sådär som han brukar bli när han börjar bli hungrig i sömnen. Jag nappade honom några gånger men det var lite för sent, så han hann börja gnälla innan jag kom iväg för att göra ersättning. Pappan vaknade och gick iväg och gjorde iordning flaskan, medan jag nappade vidare och bytte blöjan (som suttit i typ elva timmar och var tuuung).

Efter att ha ätit bara några milliliter var det tydligen dags att baja, och så bytte vi blöja igen.

Och så kom det sig att vi hade en liten kille som var Hur Nöjd Som Helst och klarvaken. Han började snacka och sjunga lite och ville komma upp, men eftersom klockan var bara tjugo över fyra var jag inte så sugen. Visst, han har sovit nästan hela föregående dygn till följd av vaccination och värme, men jag vill inte lära honom att det är okej att gå upp mitt i natten ändå. Det är vid såna tillfällen det hade varit smidigt att kunna göra det lite mörkt i sovrummet (vi har bara tunna rullgardiner som blockerar den direkta solen i ögonen)… Jag klappade och nappade och lät honom ligga själv ett tag, och sen tog jag en liten handduk och la över ansiktet på honom för att det skulle bli lite mörkt och mysigt. Och så har jag ju hört att vissa barn gillar något över ögonen när de ska sova.

Men. Det. Skulle. Jag. Inte. Ha. Gjort.

Han blev jätterädd och panikslagen och började gallskrika och blev helt otröstlig, stackarn. Lilla fina bebisen! Jag guppade, kramade och klappade och nappade och försökte mata igen men ersättningen hade kallnat och var inte god längre, tyckte vår lille mister. Så jag fick helt sonika lämna honom i sängen skrikande och gå och laga ny mat åt honom. (Vid det här laget hade pappa redan lämnat sovrummet, gått ned och duschat och börjat göra sig redo för att åka till jobbet…)

Och poff!  Efter en hel flaska med varmare ersättning så slocknade han till slut igen. En och en halv timme efter att han vaknat (och det tar ju på krafterna att vara rädd och ledsen). Jag hörde ytterdörren gå igen och låsas precis innan, och sen kom även jag till ro igen.

Och välsignade underbara storasyster lär oss få sovmorgon ända till halv åtta innan hon behövde gå på toa och kom in till oss och gosade. Nästan så jag känner mig lite halvt utvilad, men ändå sådär urvriden, ni vet. Stackars pappsen lär vara ganska mör ikväll, men ååh, nu är det snart semester för oss! Vi räknar ned timmarna!

 

Idag kommer barnens morfar och myser med oss, och vi har tänkt oss en lunch ute vid Steninge Slott. Får se om det blir en promenad ut dit i hettan, eller om vi tar bilen. Det kan nog bli ganska för varmt i vagnen och solen…

 

Hoppas ni alla har en härlig fredag, det tänker vi ha! :D

Idag har Dexter fått sina första vaccinationer. En i varje ben, och det var en tapper liten kille på BVC som visserligen skrek rätt bra vid sticken, men som också tystnade väldigt fort i mammas famn efteråt, och till och med hann få fram ett par leenden mot sköterskan innan vi gick därifrån. (Minns Novas första spruta då det tog över 40 minuter att få henne lugn...Hua!)

Efter lite lunch begav vi oss mot Danderyds Sjukhus och BB Stockholm, för diskussion kring/uppföljning av förlossningen, som ju inte riktigt blev som vi tänkt oss... Fick väl lite mer klarhet i vissa saker (var ju inte helt mottaglig dagen efter snittet med Dexter på neo och allt) men hon kunde inte svara på varför det blev som det blev, bara att mätvärdena vid födseln bekräftade situationen och att det var rätt beslut att få ut honom snabbt. Han hade ändå 7-9-9 i Apgar-poäng, så det var ju också en övergående situation, och det känns ganska bra att veta att ingen kunde ha gjort något annorlunda för att undvika det som skedde, man hade inte kunnat förutsäga det genom någon kontroll eller så heller. 20-25% av alla förlossningar som börjat normalt slutar ändå i kejsarsnitt, och vi blev helt enkelt en av dem.

Nova var med mormor inne i stan under tiden och mötte upp oss på DS efteråt. Det såg ut som att hon hade haft det alldeles kanon, som vanligt, men jag hade missat att smörja in henne med solskydd imorse för hon var lite solbränd i ansiktet och lite på ena armen... Glad ändå såklart och med magen full av pannkakor och glass! :P Tack igen mamma för att du alltid ställer upp! Puss på dig.

Så härligt att få återse sin fina lilla älsklingsdotter igen!

Det har varit så tyst och lugnt här hemma utan henne, alldeles tomt. Ganska skönt också bitvis, med bara en bebis att ta hand om, men ack så tomt det varit. Att man kan sakna någon så...

Vi har lagt golvpussel, lagat pizza, sagt hejdå till morfar, lagt mer pussel, varit ute, premiärhackat lök med Herb Choppern (en hit både för stora och små), tittat lite på youtube och kramats godnatt i sängen. Finaste finaste Nova. Så älskad!

Idag har det varit skrik mest hela tiden... Varmt och jävligt, hungrig men inte ätit... Har fått gå och vagga honom till sömns fyra gånger, och så fort jag lagt ned honom har han vaknat igen och fortsatt vråla. Not so nice.

Hoppas inte han håller på att bli sjuk eller nåt, för såhär var det länge sen det var. Håller tummarna för att det är vädret denna gång, det låg ju regn i luften mest hela dagen men trycket släppte inte riktigt trots att det kom ordentliga skurar på eftermiddagen...