Tjoockt
Slemhinnorna i min näsa har verkligen svullnat upp något helt kopiöst de senaste två dagarna. Jag tror att jag har gått och blivit förkyld. I slutet av förra veckan kliade det ju lite i ögonen, och täppan i näsan var på vanlig gravid-nivå, men nu kan jag inte andas alls genom näsan och det smårinner lite ibland. Mysigt.
Jag tänkte att det kanske kunde få gå över snart? Och så ska jag ta och vara ltie frisk och pigg så jag kan föda barn sen. Vad sägs om det, kroppen, deal?
Jag tänkte att det kanske kunde få gå över snart? Och så ska jag ta och vara ltie frisk och pigg så jag kan föda barn sen. Vad sägs om det, kroppen, deal?
Måndagslista
Idag, måndag, är jag glad för att:
Kika in hos Jenny ikväll för fler pepplistor! Förresten fyller Jenny år idag, så släng in ett grattis när du ändå är där! :)
- Jag idag går på föräldraledighet och vi snart blir fyra i familjen
- Nova och jag kommer att få lite mer tid med varandra nu innan lillebror kommer
- Vi vann en auktion på Tradera och imorgon ska jag åka och hämta hem en Babybay
- Jag har en sån fin familj
- det är vinter-REA hos alltförföräldrars webbshop
Kika in hos Jenny ikväll för fler pepplistor! Förresten fyller Jenny år idag, så släng in ett grattis när du ändå är där! :)
Maersta testar: Gravidbälte
När finaste vännen Jessica bytte ut sin gravidmage mot en bebis så fick jag låna det gravidbälte som hon har haft. Tänkte det skulle vara skönt att testa lite, eftersom det inte är så skönt att sitta i en bil med stor mage, och eftersom jag ändå kör ganska många mil varje dag.
Så, vi spände fast bältesgrejen i bilen, och jag kände skillnad direkt! Man har bilbältet snett över bröstkorgen som vanligt, men i nederkant leds det under magen genom gravidbältet som sitter mellan benen, så trycket går från höft till höft över låren istället för tvärs över magens nederkant. Skönt att slippa trycket över magen så fort man spänner fast bältet! Om man skulle behöva tvärnita eller råka ut för en krock, så dras bältet ned mellan benen istället för att det dras åt runt barnet.
Det var ganska krångligt att få fast runt stolen men det finns med en anvisning så det går hyfsat okej ändå. Och förhoppningsvis behöver man ju inte flytta runt gravidbältet heller, utan det kan sitta där det sitter.
Här finns förklarande bilder och mer info (men själva bältet går att köpa billigare).
Så, vi spände fast bältesgrejen i bilen, och jag kände skillnad direkt! Man har bilbältet snett över bröstkorgen som vanligt, men i nederkant leds det under magen genom gravidbältet som sitter mellan benen, så trycket går från höft till höft över låren istället för tvärs över magens nederkant. Skönt att slippa trycket över magen så fort man spänner fast bältet! Om man skulle behöva tvärnita eller råka ut för en krock, så dras bältet ned mellan benen istället för att det dras åt runt barnet.
Det var ganska krångligt att få fast runt stolen men det finns med en anvisning så det går hyfsat okej ändå. Och förhoppningsvis behöver man ju inte flytta runt gravidbältet heller, utan det kan sitta där det sitter.
Här finns förklarande bilder och mer info (men själva bältet går att köpa billigare).
Magen 36+1
Gårdagens magbild, som jag aldrig publicerade:
Den ser precvis lagom stor ut på bilden. :) Fin magbild tycker jag. Men i verkligeheten tycker jag att magen känns mindre/större varje gång jag tittar i spegeln... men vi kanske aldrig når det största putaraktutochhamagensomenbricka-stadiet den här gången, vi får se...
Den ser precvis lagom stor ut på bilden. :) Fin magbild tycker jag. Men i verkligeheten tycker jag att magen känns mindre/större varje gång jag tittar i spegeln... men vi kanske aldrig når det största putaraktutochhamagensomenbricka-stadiet den här gången, vi får se...
Maersta testar: Felix FörbeRätt
På Facebook i veckan fanns det giveaways på SMS-koder där man fick prova Felix nya halvfabrikaträtter gratis. Vi lyckades nappa åt oss två koder, och det verkar finnas två varianter på de frysta rätterna.
Som söndagslunch provade vi på en pasta- och köttfärsgratäng. Tar 30-35 minuter i ugnen och sen är det bara att servera!
Det var kanske aningen för mycket vitpeppar för min smak, men en trevlig smak, krämig ostsås och total avsaknad av torr pasta. Vi körde rakt ur paketet, det stod också på att man kan ha på lite riven ost över, men det behövdes inte.
(Jag passar på att ladda med ost och gottis nu eftersom jag inte vet om lillebror tål sånt när han kommer ut... Nova hade ju lite, eller ganska ordentliga, problem med mjölk som liten.)
Som söndagslunch provade vi på en pasta- och köttfärsgratäng. Tar 30-35 minuter i ugnen och sen är det bara att servera!
Det var kanske aningen för mycket vitpeppar för min smak, men en trevlig smak, krämig ostsås och total avsaknad av torr pasta. Vi körde rakt ur paketet, det stod också på att man kan ha på lite riven ost över, men det behövdes inte.
(Jag passar på att ladda med ost och gottis nu eftersom jag inte vet om lillebror tål sånt när han kommer ut... Nova hade ju lite, eller ganska ordentliga, problem med mjölk som liten.)
Bättre
Ingen mer feber alls idag. Och så fort hon fick i sig lite näring var det full fart igen. Bara några små hostattacker under dagen (och såklart vid läggdags), och håller det i sig på det här sättet så får hon gå till förskolan imorgon.
Jag hade däremot en liten svacka idag, på eftermiddagen tog jag en dusch för jag hade så ont i magen (och behövde tvätta håret), och mådde lite bättre men magontet var inget skönt alls. Troligen också av gårdagens frön (blir väldigt gasig då, och nu finns det allt mindre utrymme för sånt i magen ju) men jag blev lite matt i kroppen och slocknade en stund på soffan. Maken såg en fotbollsmatch och Nova tittade på Emil i Lönneberga på datorn.
En annan ny favorit på youtube var Pocoyo, som vi dock bara hittade på spanska och engelska, men å andra sidan var hon nöjd med det och vi letade inte vidare. (Och när jag nu ser på deras hemsida vilka språk som finns så verkar det inte vara lättare för Nova att förstå italienska eller portugisiska heller ;P )
Jag hade däremot en liten svacka idag, på eftermiddagen tog jag en dusch för jag hade så ont i magen (och behövde tvätta håret), och mådde lite bättre men magontet var inget skönt alls. Troligen också av gårdagens frön (blir väldigt gasig då, och nu finns det allt mindre utrymme för sånt i magen ju) men jag blev lite matt i kroppen och slocknade en stund på soffan. Maken såg en fotbollsmatch och Nova tittade på Emil i Lönneberga på datorn.
En annan ny favorit på youtube var Pocoyo, som vi dock bara hittade på spanska och engelska, men å andra sidan var hon nöjd med det och vi letade inte vidare. (Och när jag nu ser på deras hemsida vilka språk som finns så verkar det inte vara lättare för Nova att förstå italienska eller portugisiska heller ;P )
Febertopp
Har varit ganska glad att vi hittills sluppit febern den här sjukomgången, men så när jag sov i godan ro inatt hörde jag hur hon ropade på pappan. De gick på toa, och sen när hon var färdig grät hon en stund. Pappan tyckte hon kändes varm och tog tempen, och den visade 40,6. Bara sådär. Klockan var 0.16 när jag tittade.
Medan han fixade till lite saft med Ipren (som hon vägrade, och vi sedan fick sprutmata henne med) så satt jag och klappade på henne lite i sängen.
Och det var jätteläskigt.
Tidigare har hon kanske varit lite off i huvudet när hon har hög feber, och det är ju inte helt konstigt, men inatt var första gången hon total-yrade. Det var prickar överallt, min tröja var prickig och på väggen var det "stänk" och hon skulle gå på ett ben på klossarna "räknar du då mamma?". Helt totalt väck i huvudet. Antingen viskade hon så lågt att jag inte hörde, eller så talade hon klart och tydligt med hög röst. Som besatt. Inte alls vår Nova.
Men det läskigaste, som jag aldrig nånsin har behövt uppleva innan, var hennes ryckningar. Hon småslängde/ryckte med huvudet, som tics, till ena sidan och ibland ryckte armen till. Och jag tänkte på vilken tur vi har haft som sluppit feberkramper och blå barn...
Vi bytte plats lite allihop, först låg jag i Novas säng medan hon och pappan låg i stora, sen ville hon komma in och sova med mig men vi får inte plats ordentligt i hennes säng när jag är såhär stor, och pappan låg där ett tag med henne, när hon sov kom han in till mig i stora sängen, och efter en stund ropade hon igen och ville komma in till oss. Resten av natten låg jag och Nova i stora sängen, medan pappan försökte sova i hennes.
Och då somnade åtminstone Nova. Klockan var kanske strax efter två, bortåt halv tre.
Jag fick försöka sova med kroppen åt "fel håll", dvs vänster (jag kan ju bara somna på höger sida nuförtiden, skitstörigt) och ibland när jag vågade och det kändes som att hon låg hyfsat stilla så vände jag mig om till höger och slappnade av lite.
Även jag sov förstås riktigt oroligt och mådde ganska illa under natten (antingen pga oron eller pga att det är den tiden i månaden när min mage kör ihop sig. Eller så kanske det var alla sesamkakor jag åt på kvällen..) och drömde om snöoväder, bilar och busskaos. Många snöflingor i synfältet. Och mellan varven vaknade jag och vände på mig, gick på toa ibland när hon sov och bara lyssnade till hennes andetag däremellan.
7.24 var det tydligen dags att gå upp, nattsvettig men utan feber. Hon berättade att det stod ett litet hus på golvet nedanför sängen, och att hon hade träffat Lollo & Bernie inatt. Men sen när vi kommit ur sängen och ätit lite (ja, liite åtminstone) så har hon varit klar i huvet.
Vill helst slippa såna här nätter i fortsättningen. Urläskigt.
Medan han fixade till lite saft med Ipren (som hon vägrade, och vi sedan fick sprutmata henne med) så satt jag och klappade på henne lite i sängen.
Och det var jätteläskigt.
Tidigare har hon kanske varit lite off i huvudet när hon har hög feber, och det är ju inte helt konstigt, men inatt var första gången hon total-yrade. Det var prickar överallt, min tröja var prickig och på väggen var det "stänk" och hon skulle gå på ett ben på klossarna "räknar du då mamma?". Helt totalt väck i huvudet. Antingen viskade hon så lågt att jag inte hörde, eller så talade hon klart och tydligt med hög röst. Som besatt. Inte alls vår Nova.
Men det läskigaste, som jag aldrig nånsin har behövt uppleva innan, var hennes ryckningar. Hon småslängde/ryckte med huvudet, som tics, till ena sidan och ibland ryckte armen till. Och jag tänkte på vilken tur vi har haft som sluppit feberkramper och blå barn...
Vi bytte plats lite allihop, först låg jag i Novas säng medan hon och pappan låg i stora, sen ville hon komma in och sova med mig men vi får inte plats ordentligt i hennes säng när jag är såhär stor, och pappan låg där ett tag med henne, när hon sov kom han in till mig i stora sängen, och efter en stund ropade hon igen och ville komma in till oss. Resten av natten låg jag och Nova i stora sängen, medan pappan försökte sova i hennes.
Och då somnade åtminstone Nova. Klockan var kanske strax efter två, bortåt halv tre.
Jag fick försöka sova med kroppen åt "fel håll", dvs vänster (jag kan ju bara somna på höger sida nuförtiden, skitstörigt) och ibland när jag vågade och det kändes som att hon låg hyfsat stilla så vände jag mig om till höger och slappnade av lite.
Även jag sov förstås riktigt oroligt och mådde ganska illa under natten (antingen pga oron eller pga att det är den tiden i månaden när min mage kör ihop sig. Eller så kanske det var alla sesamkakor jag åt på kvällen..) och drömde om snöoväder, bilar och busskaos. Många snöflingor i synfältet. Och mellan varven vaknade jag och vände på mig, gick på toa ibland när hon sov och bara lyssnade till hennes andetag däremellan.
7.24 var det tydligen dags att gå upp, nattsvettig men utan feber. Hon berättade att det stod ett litet hus på golvet nedanför sängen, och att hon hade träffat Lollo & Bernie inatt. Men sen när vi kommit ur sängen och ätit lite (ja, liite åtminstone) så har hon varit klar i huvet.
Vill helst slippa såna här nätter i fortsättningen. Urläskigt.
Krasslot
Jag är seg som tusan idag, men täppan har varit bättre än igår.
Nova verkar hyfsat oförändrad, däremot. Kändes helt okej hela förmiddagen, åtminstone hostmässigt, hon slemmar mest igen när hon ska sova eller har sprungit runt för mycket och det är ju tur.
Gnällig har hon däremot varit så det både räcker och blir över.
Som vanligt när hon är lite sjuk så matvägrar hon. Man försöker vara lite tillmötesgående och servera grejer hon gillar, frågar vad hon vill ha för mat, men när den sedan kommer på bordet är det tvärt nej. Vill inte äta.
Till lunch ville hon ha mackanonej och kalla köttbullar, fine så länge ungen äter, tänkte vi och ställde fram det på bordet. Men tvärnej och ville inte alls sitta och äta, inte ens sitta vid bordet. Vi försökte på flera sätt men hon vägrade. En halv köttbulle knaprade hon i sig på en halvtimme. :/ Till slut fick hon en portion yoghurt, för det brukar gå hem även när hon har svårt att svälja. Nu tror jag inte att det är sväljproblem utan mest trots, men hon är lite hängig emellanåt.
Vi har bakat bullar utan att nysa i degen en enda gång, vi har varit till apoteket och affären för hon ville så gärna följa med, vi har bråkat inne på apoteket om att åka hem eller inte, vi har suttit och gosat i soffan och läst böcker, vi har dansat lite till Lollo & Bernies sång, busat med pappa och blivit sur och gått upp på rummet både en och två gånger idag.
Till middag lyckades pappa med att mata henne lite till slut, men man kan inte påstå att det blev någon jätteportion... Fyra skedar ris med soja, en halv broccolibukett, en pytteliten bit fiskbiff som hon spottade ut, och två köttbullar (kalla).
Men hon dricker iallafall mycket vatten och saft...
Nova verkar hyfsat oförändrad, däremot. Kändes helt okej hela förmiddagen, åtminstone hostmässigt, hon slemmar mest igen när hon ska sova eller har sprungit runt för mycket och det är ju tur.
Gnällig har hon däremot varit så det både räcker och blir över.
Som vanligt när hon är lite sjuk så matvägrar hon. Man försöker vara lite tillmötesgående och servera grejer hon gillar, frågar vad hon vill ha för mat, men när den sedan kommer på bordet är det tvärt nej. Vill inte äta.
Till lunch ville hon ha mackanonej och kalla köttbullar, fine så länge ungen äter, tänkte vi och ställde fram det på bordet. Men tvärnej och ville inte alls sitta och äta, inte ens sitta vid bordet. Vi försökte på flera sätt men hon vägrade. En halv köttbulle knaprade hon i sig på en halvtimme. :/ Till slut fick hon en portion yoghurt, för det brukar gå hem även när hon har svårt att svälja. Nu tror jag inte att det är sväljproblem utan mest trots, men hon är lite hängig emellanåt.
Vi har bakat bullar utan att nysa i degen en enda gång, vi har varit till apoteket och affären för hon ville så gärna följa med, vi har bråkat inne på apoteket om att åka hem eller inte, vi har suttit och gosat i soffan och läst böcker, vi har dansat lite till Lollo & Bernies sång, busat med pappa och blivit sur och gått upp på rummet både en och två gånger idag.
Till middag lyckades pappa med att mata henne lite till slut, men man kan inte påstå att det blev någon jätteportion... Fyra skedar ris med soja, en halv broccolibukett, en pytteliten bit fiskbiff som hon spottade ut, och två köttbullar (kalla).
Men hon dricker iallafall mycket vatten och saft...
Middag: Fiskbiffar med ris, broccoli och citrongräslökssås
Idag provade jag ett recept från ICAs billiga veckan. Eller, utgick ifrån det iallafall. Vad gäller fisken.
Mixade en förpackning tinad och avrunnen sejfilé. Blandade med tre kokta, mosade potatisar, en dryg tesked majsena och en liten finhackad gul lök. Salt och peppar. (Kunde varit mer av båda, och kanske nån annan smak med, de blev lite trista i smaken men fina i konsistensen.)
Rullade små bollar och vände i ströbröd, stekte i rapsolja. Tre omgångar i pannan, varmhållning och färdigbakning i ugnen.
Ris och kokt broccoli till, citronklyftor och en hemmagjord sås på creme fraiche, gräddfil, hackad gräslök, rivet citronskal och citronsaft, salt och peppar.
Blev smarrigt, såsen kanske aningen för citronig, men det dämpades av en klick sweet chilisås på tallriken.
Mixade en förpackning tinad och avrunnen sejfilé. Blandade med tre kokta, mosade potatisar, en dryg tesked majsena och en liten finhackad gul lök. Salt och peppar. (Kunde varit mer av båda, och kanske nån annan smak med, de blev lite trista i smaken men fina i konsistensen.)
Rullade små bollar och vände i ströbröd, stekte i rapsolja. Tre omgångar i pannan, varmhållning och färdigbakning i ugnen.
Ris och kokt broccoli till, citronklyftor och en hemmagjord sås på creme fraiche, gräddfil, hackad gräslök, rivet citronskal och citronsaft, salt och peppar.
Blev smarrigt, såsen kanske aningen för citronig, men det dämpades av en klick sweet chilisås på tallriken.
Den trettiosjunde veckan
Hade en ordentlig sammandragning när jag precis skulle gå från jobbet. Fick stanna till och hålla mig i ett skåp, andas ut värken och sedan försöka gå normalt igen. Som en rejäl mensvärk, både framme och bak i korsryggen, och så det där bandet (som det känns som) som sitter i ovankanten av livmodern och drar ihop sig. Obehagligt. Och ganska duktigt ont. Hoppas den gjorde att kroppen blir lite mer förberedd på vad som så småningom komma skall.
Värkarna blir allt starkare nu, alltmer påtagliga när de kommer, och jag märker att det så smått börjar närma sig. Undrar vilken skillnad det blir sen när det är på riktigt?
Idag går vi alltså in i den trettiosjunde veckan. Vecka 37. Härligt. Och bara en dag kvar att jobba innan föräldraledigheten.
Såhär säger lite olika siter om vår vecka:
Allt För Föräldrar:
Barnet
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.
Vikt: 3 kg.
Mamma
Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat.
Pappa/partner
Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.
Hos barnmorskan/kontroller
Besöken blir nu tätare hos barnmorskan. Han eller hon känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Barnmorskan kollar att du är förberedd och vet vem du ska kontakta när det är dags. Din partner är fortfarande välkommen med på besöken.
Kommentar: Nej, inte tätare kontroller. Samma som innan. Det är två veckor kvar till nästa kontroll. 11 mars. Och sedan har jag ingen inbokad förrän i början av april. Då har jag tänkt att han redan ska vara ute för länge sen.
Men jag hoppas att han ligger kvar med huvudet nedåt, vore skönt att veta om det verkligen är så. Well, i värsta fall får vi veta det på förlossningen.... Men då är det väl för sent att vända?
Gravid.se:
Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.
Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.
Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.
Nu kan det vara bra att börja planera BB-väskan, saker som är bra att ha med till BB. Det är alltid skönt att ha den färdigpackad så har man en mindre sak att oroa sig för när det är dags att åka in!
Libero.se:
Värkarna blir allt starkare nu, alltmer påtagliga när de kommer, och jag märker att det så smått börjar närma sig. Undrar vilken skillnad det blir sen när det är på riktigt?
Idag går vi alltså in i den trettiosjunde veckan. Vecka 37. Härligt. Och bara en dag kvar att jobba innan föräldraledigheten.
Såhär säger lite olika siter om vår vecka:
Allt För Föräldrar:
Barnet
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.
Vikt: 3 kg.
Mamma
Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat.
Pappa/partner
Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.
Hos barnmorskan/kontroller
Besöken blir nu tätare hos barnmorskan. Han eller hon känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Barnmorskan kollar att du är förberedd och vet vem du ska kontakta när det är dags. Din partner är fortfarande välkommen med på besöken.
Kommentar: Nej, inte tätare kontroller. Samma som innan. Det är två veckor kvar till nästa kontroll. 11 mars. Och sedan har jag ingen inbokad förrän i början av april. Då har jag tänkt att han redan ska vara ute för länge sen.
Men jag hoppas att han ligger kvar med huvudet nedåt, vore skönt att veta om det verkligen är så. Well, i värsta fall får vi veta det på förlossningen.... Men då är det väl för sent att vända?
Gravid.se:
Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.
Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.
Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.
Nu kan det vara bra att börja planera BB-väskan, saker som är bra att ha med till BB. Det är alltid skönt att ha den färdigpackad så har man en mindre sak att oroa sig för när det är dags att åka in!
Libero.se:
Barnet:
Samlar energi
Nu samlar bebisen på sig den näring som behövs under förlossningen – för det är ett jobb att födas. Hon eller han drar in fostervatten i lungorna och pressar ut det igen, om och om igen. Det sista av det här vattnet pressas ut vid förlossningen.
Mamman:
Ladda med kolhydrater
Du känner förmodligen värkar oftare och starkare. Det är ingenting att oroa sig över. Se det som en väckarklocka: Nu är det dags att ladda med kolhydrater, som pasta och bröd.
När förlossningen börjar kommer du att bränna cirka 500 kalorier i timmen. Att föda barn är som att springa ett maraton, och det är bra om du är förberedd. Vila mycket, ät ordentligt och ladda upp med kolhydrater så går det enklare.
Mat-kit
Jag hoppas på att bli 1 av 4 som vinner hos WWW.JENNYN.SE
Vinsten är ett kit från Bambino som innehåller
haklapp, bestick och tallrik
Var med och tävla HÄR du också!
haklapp, bestick och tallrik
Var med och tävla HÄR du också!
Alla kan vara med och tävla, även du som inte har en blogg. Klicka på bilden eller på "här"-länken ovan för att komma till tävlingen.
36 fullgångna veckor.
Om lillebror skulle komma ut idag så skulle han inte längre räknas som prematur. Känns toppen!
Värkarna har tilltagit i styrka och obehaglighet, men kommer långt ifrån regelbundet, kanske nån gång per dag bara. Ilningarna nedåt kommer också flera gånger per dag, och dem har jag inte känt alls tidigare. Och ibland känns det som att han letar efter utgången, men han trycker sig framåt/nedåt istället för bara nedåt.
Undrar mycket över hur förlossningen börjar, hur det känns, hur lång tid det kommer ta, hur jag och han kommer att må, när det är dags att åka in.... På sätt och vis vore det himla smidigt om det började med vattenavgång igen, och även att värkarna då startade inom fyra-fem timmar så som de gjorde sist (även om jag inte riktigt kände dem så mycket då). Så behöver jag iallafall åka in för en ordentlig kontroll...
Kommer ett inlägg om vecka 37 senare, med magbild. Kanske är det snart dags att göra en jämförelse vecka till vecka?
Full fart...
När tiden finns är inte datorn ledig, eller så är jag bara för trött. Gasar järnet på jobbet nu sista dagarna. Massor som händer och tajmingen är inte den bästa, men det känns som hög tid för mig så jag inte stressar ihjäl mig och bäbis.
Brukar slockna mellan åtta och nio på kvällarna, men ändå sova kasst (trots medusin). Inatt sov jag nog max 2 timmar, och då var jag i säng vid halv - kvart i nio... Ovanligt dålig sömn. Och lillsnuttan hostar ju loss med jämna mellanrum också stackarn.
Det är så mysigt, för nu har hon kommit in till vår säng två gånger på eget initiativ! Så härligt att hon vill mysa med oss nu (men det gör ju inte underverk för nattsömnen direkt)! Imorse var klockan ungefär fem när hon kom in och jag tror faktiskt jag slockande till en kvart eller så innan klockan halv sju när de gick upp (jag låg kvar och försökte slurka i mig lite sömn till innan klockringningen vid sju).
Näst sista dagen på jobbet innan föräldraledigheten. Längtar efter långa dagar hemma och pyssel med bebisgrejer i lugn och ro, sista shoppingen inför ankomst, lite matlagning för att fylla frysen och såklart busa och gosa (förstås begränsat av vighet och rörelsemån) med Nova den sista tiden hon har kvar i världens centrum innan hon får dela uppmärksamheten med lillebrorsan.
På tisdag tänkte jag ta en sovmorgon och sen tvätta lite bebiskläder (om inte Nova fortfarande är hemma sjuk för då blir det att umgås och ta hand om henne), på onsdag ska jag träffa en gammal klasskompis som också är höggravid (om hon inte föder barn och har sig) och på fredag ska Nova få vara hemma, då ska vi försöka hitta på nåt kul med bästisen. Sen kalas nästkommande helg, och måndagen den 7 mars har jag tänkt att vi ska gå på Monday Morning i Kista Galleria tillsammans, busa och frulla lite och kanske få en liten goodiebag med sig därifrån?
Efter det är det no plans som gäller. Lite kortare förskoledagar för Nova, lugn och förberedelser för mig under tiden. Och så småningom klämma ut bebis och bli lyrisk och gosa loss och tampas med svartsjuka och gråt och ömma tuttar (antar jag) och vara hemma hela den nya fina familjen.
Låter det som en bra plan?
Brukar slockna mellan åtta och nio på kvällarna, men ändå sova kasst (trots medusin). Inatt sov jag nog max 2 timmar, och då var jag i säng vid halv - kvart i nio... Ovanligt dålig sömn. Och lillsnuttan hostar ju loss med jämna mellanrum också stackarn.
Det är så mysigt, för nu har hon kommit in till vår säng två gånger på eget initiativ! Så härligt att hon vill mysa med oss nu (men det gör ju inte underverk för nattsömnen direkt)! Imorse var klockan ungefär fem när hon kom in och jag tror faktiskt jag slockande till en kvart eller så innan klockan halv sju när de gick upp (jag låg kvar och försökte slurka i mig lite sömn till innan klockringningen vid sju).
Näst sista dagen på jobbet innan föräldraledigheten. Längtar efter långa dagar hemma och pyssel med bebisgrejer i lugn och ro, sista shoppingen inför ankomst, lite matlagning för att fylla frysen och såklart busa och gosa (förstås begränsat av vighet och rörelsemån) med Nova den sista tiden hon har kvar i världens centrum innan hon får dela uppmärksamheten med lillebrorsan.
På tisdag tänkte jag ta en sovmorgon och sen tvätta lite bebiskläder (om inte Nova fortfarande är hemma sjuk för då blir det att umgås och ta hand om henne), på onsdag ska jag träffa en gammal klasskompis som också är höggravid (om hon inte föder barn och har sig) och på fredag ska Nova få vara hemma, då ska vi försöka hitta på nåt kul med bästisen. Sen kalas nästkommande helg, och måndagen den 7 mars har jag tänkt att vi ska gå på Monday Morning i Kista Galleria tillsammans, busa och frulla lite och kanske få en liten goodiebag med sig därifrån?
Efter det är det no plans som gäller. Lite kortare förskoledagar för Nova, lugn och förberedelser för mig under tiden. Och så småningom klämma ut bebis och bli lyrisk och gosa loss och tampas med svartsjuka och gråt och ömma tuttar (antar jag) och vara hemma hela den nya fina familjen.
Låter det som en bra plan?
Den trettiosjätte veckan
I fredags gick vi in i vecka 36, jag och lillbrorsan. Nu börjar det närma sig, och med bara en vecka och en dag kvar på jobbet längtar jag snart ihjäl mig (nä, inte på riktigt, men nästan).
Nästäppan är värre än nånsin (därmed också snarkningarna och morgonhuvudvärken), och svullnaden har tilltagit för fjärde gången, speciellt i händer och huvud. Jag har också nån konstig grej i högerhanden, långfingret liksom hoppar till lite ibland när jag sträcker ut det. Inatt tilltog även det och jag hade svinont halva natten. Men just för tillfället är det okej igen. Hoppas det försvinner efter graviditeten.
Så nedräkning pågår, kan man säga.
Lilleman låg ju med huvudet nedåt i fredags (dock icke fixerat), och det känns som att han inte har flyttat runt sig så mycket de senaste dagarna. Ilningarna långt ner i bäckenet kommer och går lite då och då så nåt är ju kvar i de trakterna verkar det som. Så kanske, kanske. Vågar jag hoppas på att det ska gå att få till en normal förlossning? (Det lär ju inte bli nåt vändningsförsök innan jag har varit hos barnmorskan igen iallafall, och dit är det tre veckor kvar...)
Har funderat mer och mer på den här myten med hallonbladste. Kanske är värt att prova när man passerat vecka 36? För att öka på sammandragningarna lite, få en smidigare och kanske snarare förlossning. Hoppas kan man ju alltid. Och på 3DUL sa de ju att runt den 18 mars skulle han väga ca 3800g, och mycket mer än så vill jag helst inte trycka ut ur kroppen... (fast såklart vill jag ju ha ut hela vår bebis, haha)
Sågär säger lite olika siter om den trettiosjätte veckan:
Libero.se:
Alltförföräldrar:
Barnet
Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda mot de första rörelserna? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.
Vikt: 2 800 gram.
Mamma
Din livmoder är 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen. Kolostrum eller råmjölk kan läcka ur dina bröst fast bebisen ännu inte är född. Glöm inte att börja ladda med kolhydrater. Pasta är bra mat inför förlossningen.
Kejsarsnitt
Ska du förlösas med kejsarsnitt? Ungefär tjugo procent av alla förlossningar är kejsarsnitt. Av dessa tjugo procent är 40 procent planerade och 60 är akuta snitt. Det finns många olika orsaker till varför en del barn föds med kejsarsnitt.
Gravid.se:
Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.
Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. I boken Mammapraktikan kan man bland annat läsa om praktiska sovställningar för höggravida. Passa annars på att fråga din barnmorska vid nästa besök. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.
Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.
Kommentarer: Nja, just gravid.se stämmer ju inte alls in på mig. Det är tre veckor mellan BM-besöken, och rörelserna är som sagt varken livligare eller kraftfullare. Nattsömnen är precis lika avbruten som innan, och drömmarna lika intensiva som under hela graviditeten. Men just nu slipper jag de värsta blodsplatterdrömmarna, vilket är ganska skönt. Jag upplever inte att magen har sjunkit, men jag har mer molande mensvärk nu än tidigare, och lillkillen trycker liksom snett framåt/nedåt ibland. Halsbrännan är kvar från sin återkomst, men inte lika påtaglig nu. Kanske är det så ändå att magen sakta börjar sjunka eller åtminstone ändrar läge från tid till annan... jag kan ta djupa andetag ibland nu iallafall, och det har jag ju inte alltid kunnat. Som sagt vore det rätt skönt om han ville komma om kanske två-tre veckor nånting. Följer han i syrrans fotspår blir det den 13e mars som förlossningen sätter igång.
Nästäppan är värre än nånsin (därmed också snarkningarna och morgonhuvudvärken), och svullnaden har tilltagit för fjärde gången, speciellt i händer och huvud. Jag har också nån konstig grej i högerhanden, långfingret liksom hoppar till lite ibland när jag sträcker ut det. Inatt tilltog även det och jag hade svinont halva natten. Men just för tillfället är det okej igen. Hoppas det försvinner efter graviditeten.
Så nedräkning pågår, kan man säga.
Lilleman låg ju med huvudet nedåt i fredags (dock icke fixerat), och det känns som att han inte har flyttat runt sig så mycket de senaste dagarna. Ilningarna långt ner i bäckenet kommer och går lite då och då så nåt är ju kvar i de trakterna verkar det som. Så kanske, kanske. Vågar jag hoppas på att det ska gå att få till en normal förlossning? (Det lär ju inte bli nåt vändningsförsök innan jag har varit hos barnmorskan igen iallafall, och dit är det tre veckor kvar...)
Har funderat mer och mer på den här myten med hallonbladste. Kanske är värt att prova när man passerat vecka 36? För att öka på sammandragningarna lite, få en smidigare och kanske snarare förlossning. Hoppas kan man ju alltid. Och på 3DUL sa de ju att runt den 18 mars skulle han väga ca 3800g, och mycket mer än så vill jag helst inte trycka ut ur kroppen... (fast såklart vill jag ju ha ut hela vår bebis, haha)
Sågär säger lite olika siter om den trettiosjätte veckan:
Libero.se:
Barnet:
Precis som en nyfödd
I den här veckan har din bebis nästan helt växt i sin skrynkliga hud. Huden är jämn och fin eftersom fettet under huden nu är fullt utvecklat. Ansiktet är lite rundare och huvudets diameter är 90 millimeter.
Nu kan din bebis göra allt som en nyfödd kan.
Hon eller han har sjunkit ned ännu lägre i ditt bäcken. Och de allra flesta ligger med huvudet nedåt. Bara ett fåtal ligger med rumpan först. Om så är fallet är det dags att försöka vända barnet.
Mamman:
Bara en månad kvar!
Nu är du på upploppet. Din livmoder når förmodligen upp till revbenen.
Runt vecka 32–34 kommer din barnmorska eller läkare att känna på magen för att avgöra hur barnet ligger därinne. Det kan ha ändrats många gånger under graviditeten. Runt vecka 34–36 lägger sig barnet vanligtvis i rätt läge och håller sig där.
Har du sett om din mage har sjunkit något? Kanske har du fått lite lättare att andas?
Även om det är lättare att andas är det inte ovanligt att du känner dig lite ledsen och irriterad vid den här tiden. Du sover förmodligen dåligt, har ont i ryggen, känner dig stor, blir andfådd av ingenting och svettas mer än vanligt. Allt det här är helt normalt, även om det inte är någon direkt tröst. Nu pratar vi om något roligare i stället; hur vet man att förlossningen har börjat?
Du har kanske redan har känt av förvärkarna? (Riktiga värkar kommer regelbundet och blir starkare och starkare med tiden. Riktiga värkar kan inte vilas bort. De upphör inte.) Ett första tecken kan vara att du får en blodblandad flytning. Det är slemproppen som släppt. Den består av ett geléliknande slem och har täckt livmoderhalsen under de senaste nio månaderna. Men det kan fortfarande dröja innan förlossningen börjar – men det är ändock ett tecken.
Alltförföräldrar:
Barnet
Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda mot de första rörelserna? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.
Vikt: 2 800 gram.
Mamma
Din livmoder är 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen. Kolostrum eller råmjölk kan läcka ur dina bröst fast bebisen ännu inte är född. Glöm inte att börja ladda med kolhydrater. Pasta är bra mat inför förlossningen.
Kejsarsnitt
Ska du förlösas med kejsarsnitt? Ungefär tjugo procent av alla förlossningar är kejsarsnitt. Av dessa tjugo procent är 40 procent planerade och 60 är akuta snitt. Det finns många olika orsaker till varför en del barn föds med kejsarsnitt.
Gravid.se:
Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.
Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. I boken Mammapraktikan kan man bland annat läsa om praktiska sovställningar för höggravida. Passa annars på att fråga din barnmorska vid nästa besök. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.
Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.
Kommentarer: Nja, just gravid.se stämmer ju inte alls in på mig. Det är tre veckor mellan BM-besöken, och rörelserna är som sagt varken livligare eller kraftfullare. Nattsömnen är precis lika avbruten som innan, och drömmarna lika intensiva som under hela graviditeten. Men just nu slipper jag de värsta blodsplatterdrömmarna, vilket är ganska skönt. Jag upplever inte att magen har sjunkit, men jag har mer molande mensvärk nu än tidigare, och lillkillen trycker liksom snett framåt/nedåt ibland. Halsbrännan är kvar från sin återkomst, men inte lika påtaglig nu. Kanske är det så ändå att magen sakta börjar sjunka eller åtminstone ändrar läge från tid till annan... jag kan ta djupa andetag ibland nu iallafall, och det har jag ju inte alltid kunnat. Som sagt vore det rätt skönt om han ville komma om kanske två-tre veckor nånting. Följer han i syrrans fotspår blir det den 13e mars som förlossningen sätter igång.
Magen 35+0. här ser den ju väldigt låg ut jämfört med innan.
Tuttfynd
Har i några veckor plågats rätt ordentligt av det kalla vädret, och temperaturväxlingarna mellan utomhus/inomhus, det har ilat i brösten som en begynnande mjölkstockning. Det lär ju inte bli mindre behov av tuttvärme framöver heller, om amningen funkar som den ska.
Idag fick jag tummen ur och klickade in mig hos Sobea. De har de mest prisade tuttvärmarna på marknaden, i mjukt härligt fleecetyg. (Med Nova använde jag Promix-värmare som jag köpte på apoteket, men de kliade nåt vansinnigt så jag ville inte använda dem mer än absolut nödvändigt, och då gör de ju inte riktigt samma nytta.)
Just nu har de lagertömning av utgående kollektioner, med 70% rea på just dessa tuttvärmare, så jag klickade hem två par (ett par rosa och ett par ljusgröna) samt en miniskötväska, för en bråkdel av normalpriset. Dessutom finns det kvar en del kläder till både barn och mamma, men det är rätt så urplockat.
Klicka HÄR för att komma till Sobeas lagertömning
och glöm inte att ange koden lagertömning i varukorgen innan du går till kassan, för att få rabatten!
Idag fick jag tummen ur och klickade in mig hos Sobea. De har de mest prisade tuttvärmarna på marknaden, i mjukt härligt fleecetyg. (Med Nova använde jag Promix-värmare som jag köpte på apoteket, men de kliade nåt vansinnigt så jag ville inte använda dem mer än absolut nödvändigt, och då gör de ju inte riktigt samma nytta.)
Just nu har de lagertömning av utgående kollektioner, med 70% rea på just dessa tuttvärmare, så jag klickade hem två par (ett par rosa och ett par ljusgröna) samt en miniskötväska, för en bråkdel av normalpriset. Dessutom finns det kvar en del kläder till både barn och mamma, men det är rätt så urplockat.
Klicka HÄR för att komma till Sobeas lagertömning
och glöm inte att ange koden lagertömning i varukorgen innan du går till kassan, för att få rabatten!
Snörvel
Det är varmt här hemma. På förmiddagen gjorde maken en härlig värmande brasa, och när solen sedan gassade på södersidan så har nedervåningen blivit riktigt varm. Nästan lite för varm. Näsan täpper lite och ögonen känns lite på gränsen till kliiga. Jag hoppas det beror på värmen och det faktum att vi faktiskt dammsugit lite här och där idag.
Men dottern har täppt näsa nu, så har vi otur kanske vi håller på att åka på en redig förkylning. (Skulle inte vara helt lämpligt nu när jag inleder min sista jobbvecka inför föräldraledigheten...)
Vi har haft härligt kärleksfullt besök av min mor och Anders och Nova har busat runt som ett jehu med sina gäster. Vi testade en svamprisotto från Linas Matkasse, och den var himla smarrig! Jag har aldrig provat att laga risotto innan, och det var inte särskilt svårt, men kräver ju att man står vid spisen och rör om i uppemot en halvtimme. Min rygg var inte så glad på mig, men magen blev desto gladare av maten! :)
Men dottern har täppt näsa nu, så har vi otur kanske vi håller på att åka på en redig förkylning. (Skulle inte vara helt lämpligt nu när jag inleder min sista jobbvecka inför föräldraledigheten...)
Vi har haft härligt kärleksfullt besök av min mor och Anders och Nova har busat runt som ett jehu med sina gäster. Vi testade en svamprisotto från Linas Matkasse, och den var himla smarrig! Jag har aldrig provat att laga risotto innan, och det var inte särskilt svårt, men kräver ju att man står vid spisen och rör om i uppemot en halvtimme. Min rygg var inte så glad på mig, men magen blev desto gladare av maten! :)
Inte helt enligt plan.
Först fick vi SMS från Noahs mamma att han har feber och är jättesnorig. Stackaren! Och så typiskt när vi fått till en bra dag att ses och leka på. Men i efterhand känns det helt okej, för vår eftermiddag gick åt till annat.
Däremot fick jag ett ryck och drog ett mess till Jessica, för Nova pratade om Cleo hela morgonen. Så vi drog oss dit framåt tiotiden. Tjejerna lekte fint tillsammans nästan hela tiden, men Nova var nog lite tröttare än vanligt (pappan meddelade mig senare att det faktiskt var klockan fem hon hade vaknat i morse och kommit in till oss) och blev ledsen så fort hon inte fick preciis som hon ville. Men mest var de sams och busade loss och skrattade tillsammans. Härligt att höra hur de pratar och skrattar ihop! :)
Jag och Jessi fick chatta ikapp lite också, och jag snodde åt mig deras bebis en stund när hon var upptagen med att fixa frukt till tjejerna (eller var det när hon plockade fram målarfärgerna?) och han var lite gnällig och ville sova. Guppade runt lite på min axel och verkade tycka det var rätt okej. Vilken liten varelse och ändå har han redan hunnit växa så mycket!
Och tänk att vi snart också har en liten lillebrorsbebis hos oss! Undrar hur han är? Han har ju redan lyckats skrämma slag på oss två gånger, och det lär ju bli fler (det är ju en del av föräldralivet, att leva med ständig ångest att något ska hända ens barn) men vilken personlighet har han, hur sover han, äter, är han en glad typ eller en liten strulis, känslig eller motståndskraftig mot sjukdomar...? Oavsett så är han ju vår älskade och efterlängtade son, men jag är så sugen på att få träffa honom snart!
Well, vi hann säga hej till både Cleos morfar och moster innan vi packade in oss (hyfsat smärtfri påklädning idag) i bilen och åkte till barnmorskan.
Barnmorskan såg lite bekymrad ut när jag berättade att lillen fortsatt sin lugna nya stil och att jag bara känner honom 4-5 gånger per dag. Det har inte förändrats sedan sist, men det har ju inte blivit värre och jag blev ganska lättad av besöket på förlossningen förra gången. Men så steg pulsen när hon först ville konsultera sin kollega och sedan gav mig rådet att åka in igen på kontroll. Blodtrycket helt okej (110/80 tror jag det var idag), ingen äggvita i urinen och magens tillväxt ser bra ut. Men så var det ju det här med att jag inte känner honom lika ofta längre.
Hon ringde till förlossningen åt mig och vi fick tid direkt (eller, ja, "kan du åka direkt nu?" och då gör man ju det). Så vi in i bilen, ringa till pappan och be honom möta oss på sjukhuset, känns inte helt enkelt att ha Nova med där, jag ganska stressad och försklarar väl inte helt varför vi ska åka dit men orolig pappa slänger sig in i bilen och möter oss där och går iväg och matar vår dotter, för vi hade ju tänkt åka hem och laga lunch efter barnmorskebesöket....
Jag får CTG kopplat och får åter en sån knapp att trycka på när jag känner att han rör på sig. Och när jag ligger där och mitt enda fokus är att känna efter så känns han ju ganska ofta. Speciellt som det är tryck på magen och nån slags ultraljud (för det är det väl?) som mäter hans puls. Pulsen varierar mellan 120 och 160, upp och ned hela tiden. Helt normalt. Tydligen.
Ligger väl där i tjugo minuter-en halvtimme nånting (alla väggklockor visade kvart i sju under hela tiden vi var där, så det kanske var dags att byta batterier i dem), och sen kommer Nova och hennes far tillbaka. När jag är urkopplad får vi sitta och vänta lite i de sköna gröna sofforna innan det är dags för läkarkontroll. Nova och pappais går på promenad och jag får träffa överläkaren där, jättetrevlig och lugn också. Det kanske är ett krav för att få jobba där... Skönt iallafall att båda läkarna jag träffat där både hade läst igenom min journal ordentligt och utstrålade lugn och säkerhet.
Så, hur mår du? frågar hon och jag blir lite paff. Jag berättar att jag varit hos barnmorskan för två veckor sen och sedan varit inne på kontroll hos förlossningsmottagningen och sedan blev "skickad" dit igen idag, och att det förstås gör mig lite orolig. Hon har varma händer och sprutar på det kalla glidslemmet för ultraljudsapparaten. Hon mäter på fyra ställen hur mycket fostervatten jag har, hon ser hur barnet rör sig och andas och hur hjärtat slår. Allt ser ut precis som det ska. Hans läge är med huvudet nedåt (inte fixerat inte ruckbart, bara lite nedåt i bäckenet), rumpan upp mot mina revben i mitten/vänster, och ben och armar liksom inåt min kropp. Antagligen gör detta att hand/fotrörelser oftast är "vadderade" och det är därför jag inte känner dem lika ofta. Och han har ju gillat det läget ett tag nu, den stora klumpen har varit där i flera veckor mer eller mindre hela tiden, och kittlandet på höger sida kommer när jag ska sova. (Himla lustig upplevelse förresten, att bli kittlad på revbenen från insidan och inte kunna vrida sig ur det!)
Om det minskar betydligt igen, eller om jag känner minsta oro, ska jag komma in igen. Hon var tydlig med att det gäller min känsla, min oro, det är ju jag som känner barnet inuti på nåt sätt. Och mammor har väl nån slags intuition ibland när det gäller sina barn.
Jag hann bli ganska uppstressad och lite yr (antagligen också eftersom det ju inte blev nån lunch) men återigen kände jag lugn när vi lämnade mottagningen. Vi kom hem nångång mellan tre och halv fyra och då var det bara att sätta igång med maten. Behövde nåt ordentligt, inte frukt eller smörgås eller yoghurt, då snurrar det bara. Så vi körde middag strax efter fyra idag, och det gick det med. :)
Nu under tiden jag har skrivit detta inlägg har det känts som att lillebror borrat ned sitt huvud i bäckenet och ilat på rätt ordentligt. Heja heja! Keep it up, så vi får träffas snart! (men det kan få bli mars innan du kommer ut, okej?)
Däremot fick jag ett ryck och drog ett mess till Jessica, för Nova pratade om Cleo hela morgonen. Så vi drog oss dit framåt tiotiden. Tjejerna lekte fint tillsammans nästan hela tiden, men Nova var nog lite tröttare än vanligt (pappan meddelade mig senare att det faktiskt var klockan fem hon hade vaknat i morse och kommit in till oss) och blev ledsen så fort hon inte fick preciis som hon ville. Men mest var de sams och busade loss och skrattade tillsammans. Härligt att höra hur de pratar och skrattar ihop! :)
Jag och Jessi fick chatta ikapp lite också, och jag snodde åt mig deras bebis en stund när hon var upptagen med att fixa frukt till tjejerna (eller var det när hon plockade fram målarfärgerna?) och han var lite gnällig och ville sova. Guppade runt lite på min axel och verkade tycka det var rätt okej. Vilken liten varelse och ändå har han redan hunnit växa så mycket!
Och tänk att vi snart också har en liten lillebrorsbebis hos oss! Undrar hur han är? Han har ju redan lyckats skrämma slag på oss två gånger, och det lär ju bli fler (det är ju en del av föräldralivet, att leva med ständig ångest att något ska hända ens barn) men vilken personlighet har han, hur sover han, äter, är han en glad typ eller en liten strulis, känslig eller motståndskraftig mot sjukdomar...? Oavsett så är han ju vår älskade och efterlängtade son, men jag är så sugen på att få träffa honom snart!
Well, vi hann säga hej till både Cleos morfar och moster innan vi packade in oss (hyfsat smärtfri påklädning idag) i bilen och åkte till barnmorskan.
Barnmorskan såg lite bekymrad ut när jag berättade att lillen fortsatt sin lugna nya stil och att jag bara känner honom 4-5 gånger per dag. Det har inte förändrats sedan sist, men det har ju inte blivit värre och jag blev ganska lättad av besöket på förlossningen förra gången. Men så steg pulsen när hon först ville konsultera sin kollega och sedan gav mig rådet att åka in igen på kontroll. Blodtrycket helt okej (110/80 tror jag det var idag), ingen äggvita i urinen och magens tillväxt ser bra ut. Men så var det ju det här med att jag inte känner honom lika ofta längre.
Hon ringde till förlossningen åt mig och vi fick tid direkt (eller, ja, "kan du åka direkt nu?" och då gör man ju det). Så vi in i bilen, ringa till pappan och be honom möta oss på sjukhuset, känns inte helt enkelt att ha Nova med där, jag ganska stressad och försklarar väl inte helt varför vi ska åka dit men orolig pappa slänger sig in i bilen och möter oss där och går iväg och matar vår dotter, för vi hade ju tänkt åka hem och laga lunch efter barnmorskebesöket....
Jag får CTG kopplat och får åter en sån knapp att trycka på när jag känner att han rör på sig. Och när jag ligger där och mitt enda fokus är att känna efter så känns han ju ganska ofta. Speciellt som det är tryck på magen och nån slags ultraljud (för det är det väl?) som mäter hans puls. Pulsen varierar mellan 120 och 160, upp och ned hela tiden. Helt normalt. Tydligen.
Ligger väl där i tjugo minuter-en halvtimme nånting (alla väggklockor visade kvart i sju under hela tiden vi var där, så det kanske var dags att byta batterier i dem), och sen kommer Nova och hennes far tillbaka. När jag är urkopplad får vi sitta och vänta lite i de sköna gröna sofforna innan det är dags för läkarkontroll. Nova och pappais går på promenad och jag får träffa överläkaren där, jättetrevlig och lugn också. Det kanske är ett krav för att få jobba där... Skönt iallafall att båda läkarna jag träffat där både hade läst igenom min journal ordentligt och utstrålade lugn och säkerhet.
Så, hur mår du? frågar hon och jag blir lite paff. Jag berättar att jag varit hos barnmorskan för två veckor sen och sedan varit inne på kontroll hos förlossningsmottagningen och sedan blev "skickad" dit igen idag, och att det förstås gör mig lite orolig. Hon har varma händer och sprutar på det kalla glidslemmet för ultraljudsapparaten. Hon mäter på fyra ställen hur mycket fostervatten jag har, hon ser hur barnet rör sig och andas och hur hjärtat slår. Allt ser ut precis som det ska. Hans läge är med huvudet nedåt (inte fixerat inte ruckbart, bara lite nedåt i bäckenet), rumpan upp mot mina revben i mitten/vänster, och ben och armar liksom inåt min kropp. Antagligen gör detta att hand/fotrörelser oftast är "vadderade" och det är därför jag inte känner dem lika ofta. Och han har ju gillat det läget ett tag nu, den stora klumpen har varit där i flera veckor mer eller mindre hela tiden, och kittlandet på höger sida kommer när jag ska sova. (Himla lustig upplevelse förresten, att bli kittlad på revbenen från insidan och inte kunna vrida sig ur det!)
Om det minskar betydligt igen, eller om jag känner minsta oro, ska jag komma in igen. Hon var tydlig med att det gäller min känsla, min oro, det är ju jag som känner barnet inuti på nåt sätt. Och mammor har väl nån slags intuition ibland när det gäller sina barn.
Jag hann bli ganska uppstressad och lite yr (antagligen också eftersom det ju inte blev nån lunch) men återigen kände jag lugn när vi lämnade mottagningen. Vi kom hem nångång mellan tre och halv fyra och då var det bara att sätta igång med maten. Behövde nåt ordentligt, inte frukt eller smörgås eller yoghurt, då snurrar det bara. Så vi körde middag strax efter fyra idag, och det gick det med. :)
Nu under tiden jag har skrivit detta inlägg har det känts som att lillebror borrat ned sitt huvud i bäckenet och ilat på rätt ordentligt. Heja heja! Keep it up, så vi får träffas snart! (men det kan få bli mars innan du kommer ut, okej?)
Middagsdax
Nu är snart potatis-och purjolökssoppan klar på spisen. Den ska serveras med stekt chorizo och "bondkorv", samt en vitkålssallad a'la pizzasallad.
Tidig middag, kan tyckas, och så är det. För det blev inte någon lunch för oss idag eftersom vi tog en tur till Danderyd och BB Stockholms förlossningsmottagning igen.
Skriver mer om det senare, men allt är bra nu.
Tidig middag, kan tyckas, och så är det. För det blev inte någon lunch för oss idag eftersom vi tog en tur till Danderyd och BB Stockholms förlossningsmottagning igen.
Skriver mer om det senare, men allt är bra nu.
Ett lästips
Jag har sagt det förut, och jag lär säga det igen. Jenny skriver så oerhört vackert och poetiskt om kärleken till ett barn. Kärleken till den gudomliga vardagen.
Kika in på Niomånader.
Kika in på Niomånader.
Gomorron?
Undrar lite ibland över vår dotters sovvanor. Nu i veckan har jag fått väcka henne vid sju-halv åtta när vi ska iväg till förskolan, men idag när hon och jag ska vara hemma så tyckte hon att halv sex var en lagom tid att vakna på... Pappa bar in henne till oss i stora sängen och vi försökte somna om. Jag kunde nog ha lyckats ganska bra om Nova inte hade petat på mig var femte minut och frågat om det är dags att gå upp snart?
Pappan åker tidigt till jobbet för att slippa trafikköerna och kanske lyckas komma hemåt i hyfsad tid, men jag tyckte gott vi kunde sova till, säg, sju iallafall.
Men men, tre över sex gav jag upp och nu sitter vi i soffan. Jag vid datorn och Nova med sitt Barbapapa-pussel...
Hon frågade just om vi ska gå till förskolan snart, men idag är vi hemma därför att det är planeringsdag. Men när jag berättade dagens planer så sken hon upp. Först biblioteket, sedan barnmorskan (kanske itne lika spännande för henne men då har jag tänkt att hon kan läsa en av de nya böckerna) och sen åka hem till Noah och leka efteråt. :) Funderar bara på hur jag ska lösa lunchen, för vi har BM-tid 12.15 och det vore smidigt att slippa åka hem mellan biblioteket och BM...
Nån som vill luncha med oss i centrum, på Brödboden kanske?
Pappan åker tidigt till jobbet för att slippa trafikköerna och kanske lyckas komma hemåt i hyfsad tid, men jag tyckte gott vi kunde sova till, säg, sju iallafall.
Men men, tre över sex gav jag upp och nu sitter vi i soffan. Jag vid datorn och Nova med sitt Barbapapa-pussel...
Hon frågade just om vi ska gå till förskolan snart, men idag är vi hemma därför att det är planeringsdag. Men när jag berättade dagens planer så sken hon upp. Först biblioteket, sedan barnmorskan (kanske itne lika spännande för henne men då har jag tänkt att hon kan läsa en av de nya böckerna) och sen åka hem till Noah och leka efteråt. :) Funderar bara på hur jag ska lösa lunchen, för vi har BM-tid 12.15 och det vore smidigt att slippa åka hem mellan biblioteket och BM...
Nån som vill luncha med oss i centrum, på Brödboden kanske?
Den långa vägen hem
Hade ju tänkt att åka tåg hem till stationen och sedan ganska smidigt ta mig hem med bilen.
Det tog cirka 20 minuter för mig att promenera sträckan från Bonnierhuset till centralen, i motvind och snöblåst och moddbetäckt isgata. Magen och höfterna var lagom glada på mig, men det var ju bara att trampa vidare.
Kom fram till centralen bara någon minut efter att Uppsalapendeln 17.41 lämnat plattformen och nästa tåg skulle vara fem minuter försenat, så jag gick vidare in mot SL-pendeln. Missade den 17.50 preciis, den började rulla just som jag kom ned för trappan, så jag traskade tillbaka in på centralen och skaffade lite mat. Såg att det var lite strul med Märstalinjen på grund av växelfel och att nästa pendeltåg också skulle vara försenat, så jag täntke att SJ nog ändå var bästa idén.
När jag kommit längst fram på perrongen vid spår 3, meddelades i högtalarna att förseningen nu var 20 minuter och att (18.11-) tåget skulle gå 18.30. Jippi. Som tur var fanns en liten plats på en bänk åt en stackars trött gravidkropp, så jag satt där och förfrös skinkorna litegrann i väntan på att klockan skulle närma sig 18.30.
Ungefär klockan 18.25 meddelar högtalarrösten att tåget är inställt.
Okej, vilka alternativ har vi då?
Kliva i ismodden tillbaka till pendlarparkeringen och leta fram bilen, som luckily inte behövde borstas. Bara ett tunt lager fluff-snö hade lagt sig på rutan, och den flög av redan innan jag kommit ut från parkeringen.
Hemma 19.43 ungefär, två timmar och 300 kronor efter att jag kom till centralen. Grejt.
Sa jag att det är skönt att vara hemma igen?
Det tog cirka 20 minuter för mig att promenera sträckan från Bonnierhuset till centralen, i motvind och snöblåst och moddbetäckt isgata. Magen och höfterna var lagom glada på mig, men det var ju bara att trampa vidare.
Kom fram till centralen bara någon minut efter att Uppsalapendeln 17.41 lämnat plattformen och nästa tåg skulle vara fem minuter försenat, så jag gick vidare in mot SL-pendeln. Missade den 17.50 preciis, den började rulla just som jag kom ned för trappan, så jag traskade tillbaka in på centralen och skaffade lite mat. Såg att det var lite strul med Märstalinjen på grund av växelfel och att nästa pendeltåg också skulle vara försenat, så jag täntke att SJ nog ändå var bästa idén.
När jag kommit längst fram på perrongen vid spår 3, meddelades i högtalarna att förseningen nu var 20 minuter och att (18.11-) tåget skulle gå 18.30. Jippi. Som tur var fanns en liten plats på en bänk åt en stackars trött gravidkropp, så jag satt där och förfrös skinkorna litegrann i väntan på att klockan skulle närma sig 18.30.
Ungefär klockan 18.25 meddelar högtalarrösten att tåget är inställt.
Okej, vilka alternativ har vi då?
- Gå tillbaka till SL-pendeln och hoppas på tur. Pratade med maken som just hämtat upp svägerskan i Rosersberg, eftersom tågen stannar där och inga bussar går. Inte så bra alternativ.
- Gå tillbaka till SL-pendeln och hoppas komma hela vägen till Upplands Väsby för att där kanske kunna ta Upptåget till Arlanda och sedan en buss tillbaka till Märsta station. Låter också som ett ganska långdraget alternativ och lite halvt osäkert då man inte riktigt vet hur många tåg som står i kö i Rosers...
- Hoppa på Arlanda Express och betala multum för att komma ut dit och sedan ta bussen hem. Detta kändes ändå som det smidigaste alternativet, och så fick det bli, men fy fasen vilken dyr resa hem! Fyra stämplar i SL-häftet, en betald SJ-resa och 240kr för Arlanda Express. Hej och hå. Party. Tur vi är miljonärer (inte).
Kliva i ismodden tillbaka till pendlarparkeringen och leta fram bilen, som luckily inte behövde borstas. Bara ett tunt lager fluff-snö hade lagt sig på rutan, och den flög av redan innan jag kommit ut från parkeringen.
Hemma 19.43 ungefär, två timmar och 300 kronor efter att jag kom till centralen. Grejt.
Sa jag att det är skönt att vara hemma igen?
Mama-mingel
Efter jobbet tog jag bussen till StEriksplan och knallade lite i motvind och ansiktssnö till Bonnierhuset. Tur det inte är så långt!
Kom in i värmen runt fyratiden och blev visad in till den lilla "mässhallen" bakom restaurang Torsgatan 21. Tre små bord med info och tävlingar, och jag betade snabbt av den informationen, men det var spännande grejer de hade. Och vrålgod mat, lagad av kocken Ulrika Brydling. Avocadosalsa. Räk-citrus-och-avocadococktail. Jordärtskockssoppa. Citrussallad med apelsinyoghurt och rostade nötter. Mums! Och i lagom små portionsglas.
Hemköp ska nu om nån vecka börja få in sina miljövänliga kassar i butik, gjorda av sockerbetor (tror jag det var).
Själva eventet var ett samarbete mellan Axfood (som Hemköp ingår i) och Mama.nu, och gick ut på att informera och locka deltagare till en tävling för att få delta i ett helt nytt koncept. Hemköp står för den säsongsbetonade maten och en dietist som stöd och inspiration, och vinnaren står för att laga maten, tycka och tänka och blogga om sina upplevelser under hundra dagar. Är du intresserad, klicka dig in på säsongsbloggen och läs mer och bli inspirerad!
Garant har under förra veckan lanserat sin nya serie hygienprodukter Såklart, som förutom att vara astma&allergimärkta och Svanenmärkta även är klimatkompenserade! Toppen, tycker jag, ska bli väldigt spännande att prova! Snart kommer också tvättmedel och rengöringsprodukter i samma serie. Fick prover både på schampo, balsam, tvål och hudkräm i min goodiebag, som inte var någon påse utan en ryggsäck! :) En skön och fin ryggsäck med breda axelremmar och Hemköps logga på.
Jag pratade också med de trevliga tjejerna från LG, som tävlar ut en tvättmaskin som tar allt ifrån 1 till 11kg tvätt! Vi diskuterade funktioner och bullernivå och miljömärkning, och mitt i allt så kom ett sånt där rundgångsljud från scenen, och jag är inte alls förberedd utan hoppar till, och skvätter ut min dricka rakt på en av tvätt-tjejerna! I ansiktet och över koftan! Det var förfärligt, och jag bad förstås så hemskt mycket om ursäkt och så brast vi ut i skratt! Vilken chock! Tänk om någon filmat det... :P Tur det gick bra och torkade ganska fort, men det är ju lite pinsamt när man spritter till sådär och skvimpar ut halva glaset på en okänd människa... :S
Traskade därifrån ungefär halv sex, för mina stackars ben var redan då trötta och sura och lite extra svullna. I goodieryggan fanns också recept på den goda maten vi fått smaka, Garants olivolja, ett smarrigt chaite, ursöta bebisstrumpor och bandspaghetti. Jag saknade Mama-tidningen som tydligen skulle ha legat däri eftersom jag tänkte läsa den på tåget på vägen hem, men gick ändå därifrån mer än nöjd och glad. Imorgon kommer det finnas info och bilder från eventet på mamas hemsida, kika in där med vetja! :)
Kom in i värmen runt fyratiden och blev visad in till den lilla "mässhallen" bakom restaurang Torsgatan 21. Tre små bord med info och tävlingar, och jag betade snabbt av den informationen, men det var spännande grejer de hade. Och vrålgod mat, lagad av kocken Ulrika Brydling. Avocadosalsa. Räk-citrus-och-avocadococktail. Jordärtskockssoppa. Citrussallad med apelsinyoghurt och rostade nötter. Mums! Och i lagom små portionsglas.
Hemköp ska nu om nån vecka börja få in sina miljövänliga kassar i butik, gjorda av sockerbetor (tror jag det var).
Själva eventet var ett samarbete mellan Axfood (som Hemköp ingår i) och Mama.nu, och gick ut på att informera och locka deltagare till en tävling för att få delta i ett helt nytt koncept. Hemköp står för den säsongsbetonade maten och en dietist som stöd och inspiration, och vinnaren står för att laga maten, tycka och tänka och blogga om sina upplevelser under hundra dagar. Är du intresserad, klicka dig in på säsongsbloggen och läs mer och bli inspirerad!
Garant har under förra veckan lanserat sin nya serie hygienprodukter Såklart, som förutom att vara astma&allergimärkta och Svanenmärkta även är klimatkompenserade! Toppen, tycker jag, ska bli väldigt spännande att prova! Snart kommer också tvättmedel och rengöringsprodukter i samma serie. Fick prover både på schampo, balsam, tvål och hudkräm i min goodiebag, som inte var någon påse utan en ryggsäck! :) En skön och fin ryggsäck med breda axelremmar och Hemköps logga på.
Jag pratade också med de trevliga tjejerna från LG, som tävlar ut en tvättmaskin som tar allt ifrån 1 till 11kg tvätt! Vi diskuterade funktioner och bullernivå och miljömärkning, och mitt i allt så kom ett sånt där rundgångsljud från scenen, och jag är inte alls förberedd utan hoppar till, och skvätter ut min dricka rakt på en av tvätt-tjejerna! I ansiktet och över koftan! Det var förfärligt, och jag bad förstås så hemskt mycket om ursäkt och så brast vi ut i skratt! Vilken chock! Tänk om någon filmat det... :P Tur det gick bra och torkade ganska fort, men det är ju lite pinsamt när man spritter till sådär och skvimpar ut halva glaset på en okänd människa... :S
Traskade därifrån ungefär halv sex, för mina stackars ben var redan då trötta och sura och lite extra svullna. I goodieryggan fanns också recept på den goda maten vi fått smaka, Garants olivolja, ett smarrigt chaite, ursöta bebisstrumpor och bandspaghetti. Jag saknade Mama-tidningen som tydligen skulle ha legat däri eftersom jag tänkte läsa den på tåget på vägen hem, men gick ändå därifrån mer än nöjd och glad. Imorgon kommer det finnas info och bilder från eventet på mamas hemsida, kika in där med vetja! :)
Mama-bloggträff
Imorgon har jag tänkt gå på detta evenemang. Dels för att mingla lite och vara med i roliga tävlingar och kanske få med en goodiebag hem, och dels för att få information om Hemköps nya matbloggare-program. De står för maten som är säsongsbetonad och man själv får testa och blogga om den. Verkar spännande, och kul att komma iväg på något!
Är du också sugen? Maila ditt intresse och se efter om det finns platser kvar! Sista dagen att anmäla sig är idag, så skynda skynda. :)
Är du också sugen? Maila ditt intresse och se efter om det finns platser kvar! Sista dagen att anmäla sig är idag, så skynda skynda. :)
Det här med att ha koll
Alldeles bara häromdagen fick jag veta att PKU-testet på nyfödda har utökats från att screena för fem ända upp till 24 ovanliga sjukdomar. Och ändringen infördes i november förra året! Helt missat. Tur man jobbar på ett läkemedelsföretag och har kollegor med lite bättre koll. ;)
Det är ju kanon att vår lille son kommer att få en bättre koll än vad vi andra fått. Nu vill man ju helst inte att någon ska drabbas av dessa hemska sjukdomar, men ju tidigare man upptäcker dem desto större chans att man inte utvecklar symtom (för vissa av dem iaf), eller drabbas av den svåraste formen. För en del sjukdomar kan det vara för sent med behandling när de första symtomen visar sig, tyvärr... Visserligen är screeningen inte en diagnos i sig, men gör det lättare att upptäcka vissa signaler och ta ytterligare tester om det skulle behövas.
HÄR kan du läsa mer om PKU-testet och vilka sjukdomar som ingår i screeningen.
Det är ju kanon att vår lille son kommer att få en bättre koll än vad vi andra fått. Nu vill man ju helst inte att någon ska drabbas av dessa hemska sjukdomar, men ju tidigare man upptäcker dem desto större chans att man inte utvecklar symtom (för vissa av dem iaf), eller drabbas av den svåraste formen. För en del sjukdomar kan det vara för sent med behandling när de första symtomen visar sig, tyvärr... Visserligen är screeningen inte en diagnos i sig, men gör det lättare att upptäcka vissa signaler och ta ytterligare tester om det skulle behövas.
HÄR kan du läsa mer om PKU-testet och vilka sjukdomar som ingår i screeningen.
Måndagslista
Idag är det måndag igen, och jag har för andra veckan i rad varit så klar i knoppen att jag kommer ihåg den, på rätt dag och allt! :)
Idag är jag glad åt till exempel:
Idag är jag glad åt till exempel:
- Det är alla hjärtans dag, och dottern hade köpt en hjärtformad tårta till mig som överraskning! ♥
- Lämningen idag gick bättre än på länge, bara en butter tjej som satt kvar stilla i soffan när jag gick (glad att jag slipper gråten och skriken och klängningarna, de skär så i hjärtat)
- Lillebror har varit mer tydlig mot mig den senaste veckan och rör på sig för fullt i magen
- Jag pratade i telefon med fina Stina idag, som fick en liten lillebror till Maja i fredags! ♥
- Trots väder- och trafikkaos har vi haft en strålande solig vinterdag idag, såå vackert!
- Bara två veckor kvar på jobbet innan föräldraledigheten
- Novas bästis Cleo med familj var över och hälsade på i helgen, och tjejerna lekte så fint ihop (bitvis). Glad åt dessa fina vänner för både sora och små! ♥
- På fredag ska jag, Nova och lillebror till barnmorskan och se hur mycket magen har vuxit sen sist. Kanske ska vi också diskutera förlossningen då (är det inte den veckan man gör det?)
Kärlek och schlager
Det händer saker även om jag inte orkar skriva om dem på kvällarna...
Vi har varit hos frisören och Nova har lyckats sitta still i en hel kvart för att få luggen klippt och resten toppat.
Idag har jag varit iväg med återvinning och åkt och handlat. Vi har städat och plockat undan, kanske fått det aningen fräschare på nedervåningen.
Vi har fått besök av finaste familjen Fjäll som bjöd på Buzzadormiddag; fish tacos på lax med de vanliga tacostillbehören. Mums! Och så trevligt sällskap såklart, alltid lika trevligt att ses fina vänner!
Nova var tyvärr en liten viljepröverska på eftermiddagen och skulle prompt ha sin napp, men vi sa nej. Hon kan inte springa omkring med nappen hela dagarna längre, dels tuggar hon sönder dem och dels vill vi inte att hon ska springa runt med saker i munnen. Det var gråt och tandagnisslan och till slut när hon var jätteledsen så gav pappa med sig mot löftet att sitta still i pappas knä. Och det gick bra, hon lämnade ifrån sig nappen sen när hon gick och lekte fint en stund också.
Senare på kvällen sunkade vi runt och geggade ned oss i soffan, och hittade inte nåt annat än Malodifestivalen att titta på. Blev faktiskt positivt överraskad, inte så mycket onödigt tjafs mellan låtarna och jag fick se Lorén igen! Min favvo från Idol 2004 (förutom möjligen Daniel som jag nog hade en liten crush på). Nu stavar hon Loreen men sjunger lika bra, dock var väl låten ingen jättehöjdare.
Sanna Nielsen är ju helt klart Sveriges schlagerdrottning med en hel packe melodifestivaler i bagaget, och en av de bästa piporna med, så det är inte konstigt att hon gick direkt till final, och Idol-Daniel var också kul om än lite skumt att se i en ny roll.
Nä, nu snurrar bokstäverna runt här, ska ta och gå och lägga mig. Godnatt!
Vi har varit hos frisören och Nova har lyckats sitta still i en hel kvart för att få luggen klippt och resten toppat.
Idag har jag varit iväg med återvinning och åkt och handlat. Vi har städat och plockat undan, kanske fått det aningen fräschare på nedervåningen.
Vi har fått besök av finaste familjen Fjäll som bjöd på Buzzadormiddag; fish tacos på lax med de vanliga tacostillbehören. Mums! Och så trevligt sällskap såklart, alltid lika trevligt att ses fina vänner!
Nova var tyvärr en liten viljepröverska på eftermiddagen och skulle prompt ha sin napp, men vi sa nej. Hon kan inte springa omkring med nappen hela dagarna längre, dels tuggar hon sönder dem och dels vill vi inte att hon ska springa runt med saker i munnen. Det var gråt och tandagnisslan och till slut när hon var jätteledsen så gav pappa med sig mot löftet att sitta still i pappas knä. Och det gick bra, hon lämnade ifrån sig nappen sen när hon gick och lekte fint en stund också.
Senare på kvällen sunkade vi runt och geggade ned oss i soffan, och hittade inte nåt annat än Malodifestivalen att titta på. Blev faktiskt positivt överraskad, inte så mycket onödigt tjafs mellan låtarna och jag fick se Lorén igen! Min favvo från Idol 2004 (förutom möjligen Daniel som jag nog hade en liten crush på). Nu stavar hon Loreen men sjunger lika bra, dock var väl låten ingen jättehöjdare.
Sanna Nielsen är ju helt klart Sveriges schlagerdrottning med en hel packe melodifestivaler i bagaget, och en av de bästa piporna med, så det är inte konstigt att hon gick direkt till final, och Idol-Daniel var också kul om än lite skumt att se i en ny roll.
Nä, nu snurrar bokstäverna runt här, ska ta och gå och lägga mig. Godnatt!
Utmanad
Fick en utmaning av Anna, och tog mig i kragen.
Humör just nu: Ganska pigg och glad. Skönt att det är fredag!
Kläder just nu: Mjukisar - fördelen med att jobba hemma. :)
Musik just nu: ingen. Lyssnar sällan på musik nuförtiden tyvärr. Det blir radion i bilen till och från jobbet.
Sommarplaner: Mysa med familjen och vår nya bebis. Kanske en roadtrip till Danmark?
Hur många kuddar sover du med? Två. Min tempurkudde under huvudet och en annan "vanlig" kudde mellan knäna/under magen.
Spelar du nåt instrument? Nä, inte nuförtiden. Trombon när jag var liten skoltjej.
Morgon eller nattmänniska: Haha, varken eller, är jämt trött! :P Men har blivit sjukt morgontrött de senaste åren.
Snarkar du: Som gravid: ständigt. Annars: bara när jag är förkyld.
Stjärntecken: oxen
Skostorlek: 41
Längd: 178 cm
Äckligaste insekten/djuret: De flesta, men allra värst är nog tvestjärtar och getingar. Om det inte är myggår...
Vad vill du jobba som: Älskar mitt jobb som projektkoordinator på ett speicalistläkemedelsföretag! Får vara nära utvecklingen och känna att mitt jobb åtminstone indirekt bidrar till att hjälpa riktigt sjuka människor till en bättre tillvaro.
Vad längtar du mest efter just nu? Lillebror och våren! Sol, tunna skor och barnvagnspromenader på bar (ogrusig) asfalt.
Land du vill besöka: Oh, svårt att välja. Vore intressant att ha varit i Kina, annars skulle jag gärna utforska storstäderna i Europa mer, och åka tillbkaa till New York någon gång.
Vad har du gjort idag? Vaknat, jobbat, ätit stor och god blåbärsmuffin.
Vad ska du göra imorgon? Städa lite, åka iväg med återvinning och umgås med fina vänner.
Vilket är ditt närmaste köpcentrum? Eurostop Arlandastad
Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången? Nej.
Är du polare med grannarna? Litegrann. Hälsar på alla och hänger medmed andra föräldrar i lekparken på sommaren, men har nog bara varit hemma hos två.
Vad är det första du gör när du vaknar? Stänger av alarmet och drar på stödstrumporna
Är det något du absolut inte äter? Lockas verkligen inte av grisfötter och annat slemmigt
Brukar du sola? Njaej, inte direkt, sitter helst i skuggan men sticker gärna ut benen. :)
Tränar du? Nej. Men jag längtar efter långa promenader och att orka kliva upp på crosstrainern efter graviditeten.
Den trettiofemte veckan
Nu är vi ganska "safe", jag och lillebror. Han skulle inte ha så stora problem att leva normalt utanför magen om han föddes nu, men ett par-tre veckor till vill jag förstås att han väntar. Kanske blir han en stor bebis på över 3kg? Jag tycker fortfarande att 13 mars är en bra dag. Får se hur han ställer sig till det. ;)
Vecka 35 enligt alltförföräldrar:
Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.
Vikt: 2 600 gram.
Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen.
Prata om förlossningen
Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske ni har förutfattade meningar som behöver vädras. Väntar du barn utan en partner är det bra att prata med den du tänkt ta med dig, vare sig det är en doula, kompis eller förälder. En doula är en person som fött barn själv som du känner förtroende för som kan följa med och vara ett stöd för dig och din medföljare vid förlossningen.
Pappa/partner
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.
Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde.
Libero.se:
Kommentarer: Jo, alltmer stillsamt har vi ju märkt att det blir inne i magen, och det blev även en tur till förlossningen häromdagen. Men, nu är jag mer trygg i att så länge jag faktiskt känner honom flera gånger om dagen så har han det bra därinne.
Knyta skorna är ingen höjdare, länge sen det var det iofs, och vad har man för val i dessa vinterstormtider? Det är ju bara kängorna som funkar. Så det gäller väl bara att stå ut.
Nästa fredag ska vi till barnmorskan igen, ska bli spännande att se om magen har vuxit då, och hur han ligger. Nu känns det som att han vuxit litegrann till iallafall, efter att ha stått ganska stilla ett tag (som det känts, men inte enligt kurvan).
Och prata förlossning med barnmorskan ska också bli väldigt intressant, jag har en del önskemål men jag har ju inte en aning om hur jag kommer att uppleva det när det är dags, hur smärtpåverkad jag kommer vara eller så. Jag tänker väl be att hon skriver in att jag vill bli informerad och frågad, och att jag inte har nåt emot att bli beknarkad om det ser ut att behövas. Sen har jag ju alltid drömt om att få mitt barn upp på bröstet när det är fött, något som jag ju aldrig fick uppleva med Nova, så det vill jag skriva dit. Flera kommenterade på mitt inlägg om min BB-väska att man inte behöver ha så mycket kläder med till barnet, så jag och maken ska försöka komma ihåg att mysa så mycket det bara går hud mot hud med vårt lilla underverk på BB.
dagens mage
Vecka 35 enligt alltförföräldrar:
Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.
Vikt: 2 600 gram.
Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen.
Prata om förlossningen
Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske ni har förutfattade meningar som behöver vädras. Väntar du barn utan en partner är det bra att prata med den du tänkt ta med dig, vare sig det är en doula, kompis eller förälder. En doula är en person som fött barn själv som du känner förtroende för som kan följa med och vara ett stöd för dig och din medföljare vid förlossningen.
Pappa/partner
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.
Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde.
Libero.se:
Barnet:
Det börjar bli trångt
Nu börjar det bli trångt, din bebis lägger på sig mellan 25 och 30 gram per dag, så hon eller han har inte lika mycket plats som tidigare att röra sig på. Dessutom har ditt barn kanske vänt sig så att huvudet pekar nedåt, redo för förlossningen.
Därför blir det allt mer stillsamt i magen.
Mamman:
Hud som kliar, armar som krymper
En del kvinnor får en hemsk klåda, särskilt på magen, i handflatorna och på fotsulorna mot slutet av graviditeten. Du kan lindra plågan genom att smörja in dig med fuktkräm. Eller prova att borsta med en mjuk babyborste där det kliar som värst. Berätta för din barnmorska eller läkare om det kliar mycket.
Du känner dig säkert tung och klumpig, och blir med all säkerhet lätt irriterad. Inte så konstigt. Din mage är ofta i vägen, armarna känns för korta och att hitta en bekväm sovställning verkar omöjligt. Prova att sova på sidan. Vissa strategiskt utplacerade kuddar kan också hjälpa.
Svårt att knyta skorna? Det finns bara en lösning – inga mer knytskor (eller en ständig skoknytande partner till hands). Inga klackar är modellen nu. Högklackat och platåskor är snyggt, men nu behöver du stabilitet. Fotmassage är alltid välkommet. Be din partner om assistans. På en gång. Lön för mödan, är argumentet.
Kommentarer: Jo, alltmer stillsamt har vi ju märkt att det blir inne i magen, och det blev även en tur till förlossningen häromdagen. Men, nu är jag mer trygg i att så länge jag faktiskt känner honom flera gånger om dagen så har han det bra därinne.
Knyta skorna är ingen höjdare, länge sen det var det iofs, och vad har man för val i dessa vinterstormtider? Det är ju bara kängorna som funkar. Så det gäller väl bara att stå ut.
Nästa fredag ska vi till barnmorskan igen, ska bli spännande att se om magen har vuxit då, och hur han ligger. Nu känns det som att han vuxit litegrann till iallafall, efter att ha stått ganska stilla ett tag (som det känts, men inte enligt kurvan).
Och prata förlossning med barnmorskan ska också bli väldigt intressant, jag har en del önskemål men jag har ju inte en aning om hur jag kommer att uppleva det när det är dags, hur smärtpåverkad jag kommer vara eller så. Jag tänker väl be att hon skriver in att jag vill bli informerad och frågad, och att jag inte har nåt emot att bli beknarkad om det ser ut att behövas. Sen har jag ju alltid drömt om att få mitt barn upp på bröstet när det är fött, något som jag ju aldrig fick uppleva med Nova, så det vill jag skriva dit. Flera kommenterade på mitt inlägg om min BB-väska att man inte behöver ha så mycket kläder med till barnet, så jag och maken ska försöka komma ihåg att mysa så mycket det bara går hud mot hud med vårt lilla underverk på BB.
dagens mage
Snökaos
Bussar och pendeltåg är inställda i hela Stockholms län. Snön fortsätter att komma och plogbilarna hinner inte med.
Känns som ett klokt beslut att sitta hemma idag och jobba.
För en stund sen ringde maken och sa att han är påväg hem igen, för vid hans parkeringshus har hela parkeringen snöat igen, och även om han skulle kunna ställa bilen nånstans är han helt dyngsur av snön. Folk har satt sig i bilarna för första gången på tio år och kört, och hamnat lite hör och där i snödrivorna.
Det är konstigt hur det kan bli såhär gång på gång på gång i ett land som Sverige.
Självklart kan det komma såna här enorma mängder snö på en gång och då blir det svårt att hänga med, men hey, busstrafiken måste man väl kunna justera på nåt jäkla sätt så att de kan köra även på vintern? Den kommer ju faktiskt varje år.
Jag sitter nu och håller tummarna för att maken tar sig hem säkert och inte blir utputtad i en driva av nån idiot. Här snöar fortfarande, har gjort oavbrutet sedan igår förmiddag. Vår platta lite vita gräsmatta har återigen blivit ett snöberg, och av gårdagkvällens plogning utanför på gatan syns inte ett spår.
Detta har fallit sedan igår.
Oro och en tur till förlossningsmottagningen
Jag har ju gått i några dagar och tyckt att lillebror är lite väl lugn därinne, och i fredags sade barnmorskan åt mig att åka in till förlossningen om det fortsatte. Så idag kunde jag inte ignorera längre. Det var antingen gå och oroa sig eller åka in.
Ringde vid tiotiden till BB Stockholm och berättade hur det var, att lillebror har rört mindre på sig och känts svagare sen i torsdags, och undrade om det fanns nån möjlighet att komma in på kontroll. Det fanns det, så klockan 13.30 blev bokat, eventuellt kanske lite väntetid eftersom det faktiskt är en förlossningsklinik i anslutning.
Timmarna gick sååååå låååångsaaamt. Min hjärna lyckades utföra lite jobb, men var förstås mest fokuserad på bebisen. Och så vid lunch traskade jag mot bilen och körde iväg.
Mötte maken på plats, och efter att ha irrat runt fyra varv eller nåt så hittades till slut en parkeringsplats. Försökte först ställa oss utanför förlossningen, men det var ju knökfullt (inte konstigt när det är två förlossningsavdelningar, ett BB och bara kanske tjugo platser där utanför), så det blev till slut på stora parkeringen vid huvudingången.
Jag väntade vid ingången medan maken parkerade, och när han lyckats hinna tillbaka var det precis lagom tid att kliva in.
Vi fick vänta bara en kort liten stund, och jag var helt spattig inombords vid det laget. En barnmorskestudent gjorde första kollen på mig och frågade också om jag kanske var lite lagom stressad, för blodtrycket var uppe på 130/90. Så högt har det aldrig varit innan, vad jag vet (när det mätts iallafall). Speciellt under graviditeterna har det hållit sig förhållandevis lågt, och i fredags hade jag 110/60, så ja, en aning stressad kanske jag var. (Senare togs ett nytt blodtryck och då visade det 115/75, lite mer normalt för att vara jag.)
Hon klämde på magen och försökte känna hur han låg. Han låg som han brukade men det är inte så lätt att veta hur det är riktigt. Hjärtljuden hittades som vanligt kanske 20 cm nedanför höger bröst. Och till vänster precis under revbenen brukar jag ha en stor klump, kanske rumpan, kanske huvudet. (troligast huvudet eftersom hjärtat slog så pass högt upp).
Fick en CTG kopplad, men bara en halv. Lillkillens puls följdes fint, men värkmätaren kunde inte hittas någonstans. Jag tror att mer än halva manskapet kom in någon gång under vårt besök och letade inne i rummet. Hon som satt CTG senast visste att hon satt tre pluppar, en för vardera barn (det var tvillingar) och en för värkarna. Men på fyrtio minuter lyckades de inte hitta någon värkmätare, så vi fick klara oss utan. (Uppe på själva "riktiga" förlossningen har de kanske några fler maskiner, men inte här nere på mottagningen.) Till slut fick jag en "klickmojutt" (en sån man hade på hörselkontrollerna som liten) som jag skulle trycka på när jag kände honom röra sig. Då kom det streck på papperet som tidigare bara haft hans hjärtljudskurva.
Allting såg bra ut, och två till klämde mig på magen utan att riktigt kunna känna hur han låg. Minns att det var samma med Nova i magen, det var jättesvårt att känna efter hur hon låg. Kanske är det knivigare när man är, hrm, "vadderad" utanpå...
Efter att bandet kopplades bort ålade han loss en hel del, och klumpen på vänster sida försvann in nånstans i magen. När doktorn kom och gjorde ultraljud såg hon att huvudet var nedåt, kroppen upp till höger och fötterna på vänster sida, och det styrker ju känslan av att klumpen var huvudet.
Hjärtat pickade på precis som det ska, och hon kunde också se hans andningsrörelser där på skärmen (något som jag missade. Visst var hjärtat där och slog, men jag såg ingen upphöjning av bröstkorgen jag). Gott om fostervatten hade han också att simma runt i.
Så allt var precis som det skulle. De trodde att mina känningar kanske har ändrat karaktär beroende på hans läge i magen. Om det blir ännu mindre så ska jag ringa tillbaka.
Men vilken lättnad att se och känna att han rockade loss ordentligt därinne! När bandet var på försökte han buffa bort det (kändes det som) och då kände jag honom hela tiden, härligt!
Efteråt hade jag grym mensvärk, men det är kanske inte så konstigt eftersom det bökats och klämts rätt ordentligt på magen i över en timmes tid.
Ringde vid tiotiden till BB Stockholm och berättade hur det var, att lillebror har rört mindre på sig och känts svagare sen i torsdags, och undrade om det fanns nån möjlighet att komma in på kontroll. Det fanns det, så klockan 13.30 blev bokat, eventuellt kanske lite väntetid eftersom det faktiskt är en förlossningsklinik i anslutning.
Timmarna gick sååååå låååångsaaamt. Min hjärna lyckades utföra lite jobb, men var förstås mest fokuserad på bebisen. Och så vid lunch traskade jag mot bilen och körde iväg.
Mötte maken på plats, och efter att ha irrat runt fyra varv eller nåt så hittades till slut en parkeringsplats. Försökte först ställa oss utanför förlossningen, men det var ju knökfullt (inte konstigt när det är två förlossningsavdelningar, ett BB och bara kanske tjugo platser där utanför), så det blev till slut på stora parkeringen vid huvudingången.
Jag väntade vid ingången medan maken parkerade, och när han lyckats hinna tillbaka var det precis lagom tid att kliva in.
Vi fick vänta bara en kort liten stund, och jag var helt spattig inombords vid det laget. En barnmorskestudent gjorde första kollen på mig och frågade också om jag kanske var lite lagom stressad, för blodtrycket var uppe på 130/90. Så högt har det aldrig varit innan, vad jag vet (när det mätts iallafall). Speciellt under graviditeterna har det hållit sig förhållandevis lågt, och i fredags hade jag 110/60, så ja, en aning stressad kanske jag var. (Senare togs ett nytt blodtryck och då visade det 115/75, lite mer normalt för att vara jag.)
Hon klämde på magen och försökte känna hur han låg. Han låg som han brukade men det är inte så lätt att veta hur det är riktigt. Hjärtljuden hittades som vanligt kanske 20 cm nedanför höger bröst. Och till vänster precis under revbenen brukar jag ha en stor klump, kanske rumpan, kanske huvudet. (troligast huvudet eftersom hjärtat slog så pass högt upp).
Fick en CTG kopplad, men bara en halv. Lillkillens puls följdes fint, men värkmätaren kunde inte hittas någonstans. Jag tror att mer än halva manskapet kom in någon gång under vårt besök och letade inne i rummet. Hon som satt CTG senast visste att hon satt tre pluppar, en för vardera barn (det var tvillingar) och en för värkarna. Men på fyrtio minuter lyckades de inte hitta någon värkmätare, så vi fick klara oss utan. (Uppe på själva "riktiga" förlossningen har de kanske några fler maskiner, men inte här nere på mottagningen.) Till slut fick jag en "klickmojutt" (en sån man hade på hörselkontrollerna som liten) som jag skulle trycka på när jag kände honom röra sig. Då kom det streck på papperet som tidigare bara haft hans hjärtljudskurva.
Allting såg bra ut, och två till klämde mig på magen utan att riktigt kunna känna hur han låg. Minns att det var samma med Nova i magen, det var jättesvårt att känna efter hur hon låg. Kanske är det knivigare när man är, hrm, "vadderad" utanpå...
Efter att bandet kopplades bort ålade han loss en hel del, och klumpen på vänster sida försvann in nånstans i magen. När doktorn kom och gjorde ultraljud såg hon att huvudet var nedåt, kroppen upp till höger och fötterna på vänster sida, och det styrker ju känslan av att klumpen var huvudet.
Hjärtat pickade på precis som det ska, och hon kunde också se hans andningsrörelser där på skärmen (något som jag missade. Visst var hjärtat där och slog, men jag såg ingen upphöjning av bröstkorgen jag). Gott om fostervatten hade han också att simma runt i.
Så allt var precis som det skulle. De trodde att mina känningar kanske har ändrat karaktär beroende på hans läge i magen. Om det blir ännu mindre så ska jag ringa tillbaka.
Men vilken lättnad att se och känna att han rockade loss ordentligt därinne! När bandet var på försökte han buffa bort det (kändes det som) och då kände jag honom hela tiden, härligt!
Efteråt hade jag grym mensvärk, men det är kanske inte så konstigt eftersom det bökats och klämts rätt ordentligt på magen i över en timmes tid.
Måndagslista
Idag är det måndag, och medan jag minns så hakar jag på Jennys pepp-lista.
Idag är jag glad åt detta:
Idag är jag glad åt detta:
- Jag har bara tre veckor kvar att jobba, sen går jag på föräldraledighet! ♥
- Nova får gå till förskolan imorgon och provsvaren var negativa, kanon!
- Jag minns måndagslistan i tid
- Vi hade en mysig eftermiddag igår med mamma, Anders, Victor och Malin ♥
- Jag och maken låg och pratade länge igår innan vi somnade ochhar kommit en bit påväg i namndiskussionen
- Novas syssling Alva fyller en månad imorgon! ♥
- Jag trivs så bra på mitt jobb
- Dagarna har verkligen underlättats av min deltidssjukskrivning, nu orkar jag nog jobba hela tiden ut!
- Lillebrors (min) magkurva verkar gå åt rätt håll även om den "hackar" lite
- Mamma och Nova kom och hälsade på mig på jobbet idag, så jag och nova slapp sitta i bilköer på vägen hem, jättetack! ♥
Tomheten
Det är alltid så tyst och tomt i huset när Nova inte är här.
Hon har det ju jättebra, men det är klart man saknar sin bäbis när hon sover borta.
Jag är så tacksam över att hon känner sig trygg hos släktingarna, och att mamma VILL träffa henne och umgås och tar vab-dagar för att underlätta för oss samtidigt som de får odla sin relation.
Men nevertheless är det tyst och tomt i huset... Jag brukar "fantom-höra" hennes rop och små nattliga gnällningar. Vår fina, fina dotter.
Hon har det ju jättebra, men det är klart man saknar sin bäbis när hon sover borta.
Jag är så tacksam över att hon känner sig trygg hos släktingarna, och att mamma VILL träffa henne och umgås och tar vab-dagar för att underlätta för oss samtidigt som de får odla sin relation.
Men nevertheless är det tyst och tomt i huset... Jag brukar "fantom-höra" hennes rop och små nattliga gnällningar. Vår fina, fina dotter.
BB-väskan
Fick ett tips inne på ett forum där jag hänger, att ha två väskor med sig; en till förlossningsrummet och en till BB. Låter smart, slippa släpa hela stora väskan in på BB när man pinas med värkar och sånt (om det nu blir så).
Vad behöver jag ha med? Spånar lite fritt ur huvudet just nu. Hjälp mig gärna om jag har glömt nåt viktigt!
Förlossningsväskan:
Hårsnoddar
Godis/kexchoklad
kamera
dator och mobilt bredband
Laddare till ovanstående
Necessär med duschgrejer, tandborste och hårborste
blodgrupp/MVC-journal/leg
CD-skivor
anteckningsbok
läppbalsam
BB-väskan:
Mjukt och gosigt toapapper
Mjukiskläder
morgonrock
tofflor
amningslinne
amningskupor
stora trosor
bebiskläder
napp
2 filtar
I bilen:
Babyskydd
Vad behöver jag ha med? Spånar lite fritt ur huvudet just nu. Hjälp mig gärna om jag har glömt nåt viktigt!
Förlossningsväskan:
Hårsnoddar
Godis/kexchoklad
kamera
dator och mobilt bredband
Laddare till ovanstående
Necessär med duschgrejer, tandborste och hårborste
blodgrupp/MVC-journal/leg
CD-skivor
anteckningsbok
läppbalsam
BB-väskan:
Mjukt och gosigt toapapper
Mjukiskläder
morgonrock
tofflor
amningslinne
amningskupor
stora trosor
bebiskläder
napp
2 filtar
I bilen:
Babyskydd
Gå på lina
Nova har valt kläderna själv. :) Tyckte det verkade lite kallt först, med bara ben och axlar, men hon berättade att hon skulle öva på att gå på lina, och då var det lite tydligare. Det är ju ballerinakläder hon har på sig! :)
Roligt att hon valde toppen, för i somras när hon fick den vägrade hon ha den på sig. Hon tyckte den kliade. Och samma sak nu, fast först efter kanske en kvart. Hon gick fram och tillbaka i köket om och om igen och gick på lina. Nu har hon iallafall haft toppen på sig och valt den själv en gång, kan tänka mig att det är lite roligare att ge bort kläder till folk som vill ha dem på sig. :)
Roligt att hon valde toppen, för i somras när hon fick den vägrade hon ha den på sig. Hon tyckte den kliade. Och samma sak nu, fast först efter kanske en kvart. Hon gick fram och tillbaka i köket om och om igen och gick på lina. Nu har hon iallafall haft toppen på sig och valt den själv en gång, kan tänka mig att det är lite roligare att ge bort kläder till folk som vill ha dem på sig. :)
Bebisgrejer
Jag har börjat fundera på ifall vi nu har allt på plats inför bebis ankomst, och det sista har jag väl tänkt skaffa när jag går på föräldraledighet i mars. Och det mesta sitter nog redan.
Spjälsängen ska väl monteras ihop, men det är ju snabbt gjort, kan man nästan göra när man kommer hem från BB. Kvar att shoppa har jag identifierat följande:
Jag behöver också gå igenom alla bebiskläder så att vi har åtminstone några uppsättningar av allt till lillgrabben. De allra minsta kläderna lånade vi förra gången, så vår garderob börjar nog till största delen på stl 62. Men vi har införskaffat några plagg som backup redan (såklart NÅT plagg ska vara bara hans) så vi är nog ganska safe på den fronten.
Nova hade ju inte heller så volangiga tjejiga kläder i början, men när vi kommer uppåt i storlekarna behöver vi nog komplettera lite mer. Klänning får han såklart ha om han vill, men tills han kan uttrycka det själv har jag tänkt klä honom i lite mer neutrala kläder.
Spjälsängen ska väl monteras ihop, men det är ju snabbt gjort, kan man nästan göra när man kommer hem från BB. Kvar att shoppa har jag identifierat följande:
- Skötbord. Stabilt och smidigt (verkar svårt att få båda på samma gång).
- Skötbädd.
- Jättebindor.
- Bebisblöjor.
- Nappflaska till ev ersättning. (själva ersättningen får vi skaffa när vi vet om han är mjölkallergisk, känns det som, men kanske att vi har en färdig förpackning av NAN1 hemma)
- Bröstvårtskräm och amningsnappar
- Bebisnapp
Jag behöver också gå igenom alla bebiskläder så att vi har åtminstone några uppsättningar av allt till lillgrabben. De allra minsta kläderna lånade vi förra gången, så vår garderob börjar nog till största delen på stl 62. Men vi har införskaffat några plagg som backup redan (såklart NÅT plagg ska vara bara hans) så vi är nog ganska safe på den fronten.
Nova hade ju inte heller så volangiga tjejiga kläder i början, men när vi kommer uppåt i storlekarna behöver vi nog komplettera lite mer. Klänning får han såklart ha om han vill, men tills han kan uttrycka det själv har jag tänkt klä honom i lite mer neutrala kläder.
Skönt
Det är härligt att vara ledig tillsammans med sin familj. Nu har ju den senaste veckan varit lite konstig och vi har fått umgås mer med vår älskling än vad som var tänkt, så det har känts litegrann som helg varannan dag ungefär, men vi har ju inte varit hemma samtidigt.
Igår var maken iväg på äventyr, så nu har vi halva frysen full av kalvkött och -färs, och det är förstås ett välkommet inslag i vår vardagsmat. Men nu när alla är hemma är det ändå lite mysigare.
Jag har duschat på morgonen idag. Hade glömt hur ont det gör att gå upp på morgonen utan stödstrumpor... :/ Och hur smärtsamt det var att sätta på dem efter duschen, men nu är det bättre. Händerna börjar bli okej nu också.
Nova och jag har hjälpts åt att packa väskan hon ska få med sig till mormor och Anders ikväll, och hon vill ju åka på en gång! Hon längtar så efter mormor och Anders, gullungen! Det är svårt med tidsuppfattningen ibland när man är två år. Jag försöker beskriva att vi först ska äta frukost färdigt, sedan packa, leka lite, äta lunch och först därefter börja fundera på att packa in oss i bilen och åka iväg.
Igår var maken iväg på äventyr, så nu har vi halva frysen full av kalvkött och -färs, och det är förstås ett välkommet inslag i vår vardagsmat. Men nu när alla är hemma är det ändå lite mysigare.
Jag har duschat på morgonen idag. Hade glömt hur ont det gör att gå upp på morgonen utan stödstrumpor... :/ Och hur smärtsamt det var att sätta på dem efter duschen, men nu är det bättre. Händerna börjar bli okej nu också.
Nova och jag har hjälpts åt att packa väskan hon ska få med sig till mormor och Anders ikväll, och hon vill ju åka på en gång! Hon längtar så efter mormor och Anders, gullungen! Det är svårt med tidsuppfattningen ibland när man är två år. Jag försöker beskriva att vi först ska äta frukost färdigt, sedan packa, leka lite, äta lunch och först därefter börja fundera på att packa in oss i bilen och åka iväg.
Badrumskonversation med en tvååring
-Jag är fäärdiig!
(mamma kommer och ska torka)
-Ursäkta, jag är lite upptagen just nu.
(håller för mikrofonen på leksaksmobiltelefonen hon har med sig på toa, ser ut att vara upptagen i samtal)
(mamma går ut)
-Jag är fäärdig!
-Har du tid med mig nu?
-Ja, nu har jag pratat klart.
(mamma kommer och ska torka)
-Ursäkta, jag är lite upptagen just nu.
(håller för mikrofonen på leksaksmobiltelefonen hon har med sig på toa, ser ut att vara upptagen i samtal)
(mamma går ut)
-Jag är fäärdig!
-Har du tid med mig nu?
-Ja, nu har jag pratat klart.
Lördagskonversation
- Vet du vad det är för dag idag?
- Nää...
- Igår var det fredag, och imorgon är det söndag. Lööö...
- Godis!
- Nää...
- Igår var det fredag, och imorgon är det söndag. Lööö...
- Godis!
Vågar man hoppas...?
Det verkar som att "den blå perioden" kanske har tagit slut? (Hon har bara valt den blå färgen innan, ibland med inslag av grönt eller svart, lite trist i längden kanske....)
...och så måste jag få visa en härlig bild från igår. Vårt lilla monster! :)
...och så måste jag få visa en härlig bild från igår. Vårt lilla monster! :)
Lillan
Hon är fortfarande lika pigg som vanligt och magen i mycket bättre balans. Inget spring alls idag, och igår bara ett eller två såna toabesök på hela dagen. Skönt att vi har kunnat sluta med blöjorna igen, de kliar så. Aningen varm ibland, men som hon håller igång är det ju inte så konstigt! Febern verkar ha hållit sig borta de senaste dagarna.
Inget provsvar. Suck. Jag hörde med förskolan och sa att vi siktar på att Nova kommer tillbaka på måndag eftersom hon mår bra nu, men fick då kommentaren att vänta tills vi säkert vet att provet var negativt. Tydligen är den här bakterien lite lurig på flera sätt, och symtomen kan avta även om man har den kvar. (?) Så det blir till att vara hemma på måndag med, för snuttans del. Och för tisdagen krävs ju läkarintyg, då har hon varit borta i sex dagar från förskolan. Grejt. Så vi lär få jaga doktor på telefon på måndag för att få nåt besked.
Novas snälla mormor vabbar åt oss på måndag igen, vilken stor lättnad det är att kunna överlåta dagar åt andra. Jag är lite stressad för jag har ju tänkt gå på föräldraledighet 1 mars och har bara tre veckor kvar på mig att avsluta på jobbet, så varje dag är värdefull på så sätt. Självklart är vår dotter mer värd än jobbet vilken dag som helst, men när man kan få avlastning är det ju guld. :)
Så nu fick vi en snabbinbokad middag hos mamma och Anders på söndag. Nice. :)
Inget provsvar. Suck. Jag hörde med förskolan och sa att vi siktar på att Nova kommer tillbaka på måndag eftersom hon mår bra nu, men fick då kommentaren att vänta tills vi säkert vet att provet var negativt. Tydligen är den här bakterien lite lurig på flera sätt, och symtomen kan avta även om man har den kvar. (?) Så det blir till att vara hemma på måndag med, för snuttans del. Och för tisdagen krävs ju läkarintyg, då har hon varit borta i sex dagar från förskolan. Grejt. Så vi lär få jaga doktor på telefon på måndag för att få nåt besked.
Novas snälla mormor vabbar åt oss på måndag igen, vilken stor lättnad det är att kunna överlåta dagar åt andra. Jag är lite stressad för jag har ju tänkt gå på föräldraledighet 1 mars och har bara tre veckor kvar på mig att avsluta på jobbet, så varje dag är värdefull på så sätt. Självklart är vår dotter mer värd än jobbet vilken dag som helst, men när man kan få avlastning är det ju guld. :)
Så nu fick vi en snabbinbokad middag hos mamma och Anders på söndag. Nice. :)
Den trettiofjärde veckan
Idag 33+0. Var hos BM för koll och magmätning, då kurvan planat ut lite innan, men det har nog med att det är två olika BM som har mätt magen, för nu var det uppåt igen. Två centimeter på bara en vecka...? Lillpluppis vänder ju runt sig titt som tätt och verkar gilla att ligga i tvärläge (rätt över magen) och då är det ju skillnad på hur mycet magen putar. Så idag var magmåttet 33cm (eller 34 sa hon egentligen men skrev in 33, så 33,5 då).
Har tid om två veckor igen iallafall, känns helt okej. Dock var det sätesläge idag, jag hoppas ju att han ska vända på sig så jag får prova det vanliga sättet att leverera barn på. Just idag överväger jag vändningsförsök om detta håller i sig, något som jag inte kunde tänka mig alls med Nova (och inte heller för bara några veckor sen) då det gjorde alltför ont bara att röra vid magen. Nu känns vaginal förlossning dels som ett mål i sig, och dels så hoppas jag att kroppen ska kunna återhämta sig fortare än den tiden det tog för mig med snittet. Har man tur kanske smärtan går över på bara några veckor med vf (håller tummarna). Det gäller ju också att handskas med två barn denna gång, så alla smärtdagar efter förlossningen är för många.
Tog glukos och blodtryck idag också, glukoset på 5,9 och bt 110/60 (ganska lågt tycker jag, men hon sa att det var bra). Lillens puls låg på ca 145, efter klämning och känning på magen.
Såhär ser den kommande veckan ut enligt alltförföräldrar:
Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.
Vikt: 2 350 gram.
Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Är du omföderska brukar förvärkarna vara kraftigare än med första barnet, säkert känner du även av dem lite oftare. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.
Slidväggarna blir tjockare under graviditeten. Flytningarna kan bli allt mer rikliga. I slutet av graviditeten kan det vara svårt att skilja på vanliga flytningar och svagt sipprande fostervatten. Prata med din barnmorska om du känner dig osäker.
Pappa/partner
Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om livet efter förlossningen. Du som har barn sedan tidigare kanske har glömt en del om den första tiden med bebisen.
Hos barnmorskan/kontroller
Någon gång vid denna tiden är det också dags att välja barnavårdcentral. Du kan prata med din barnmorska om vilka barnavårdcentraler som finns.
Enligt Libero.se:
Gravid.se:
Vid varje besök framöver mäter man på de flesta MVC blodtryck och urinprov. Däremellan mäter man ditt blodvärde samt blodsocker. Barnets hjärtfrekvens fortsätter barnmorskan att följa kontinuerligt, med start runt v.25 och fram till förlossningen. Nu kanske du märker att dina ringar inte passar längre, att händer och fötter svullnar, detta beror på att vätska samlas i kroppen. Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.
Barnet är ca 32 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 2,3 kg. Det kan skilja på ljus och mörker. Om solen skulle lysa på magen kommer barnet att bada i ett rött sken. Naglarna på de pyttesmå fingertopparna är vassa. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k. sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill.
Kommentarer: Eh, platt? Det har inte min mage varit sen jag gick i typ sexan... men visst är det skillnad när jag ser tillbaka på den första magbilden från 10 augusti... :) Se bilderna nedan (10 augusti vs 4 februari). Och ringarna åkte officiellt av i vecka 23. Nu har jag kommit in i en (förhoppningsvis sista) svullnadsperiod igen, graviditetens tredje, och bara ett par byxor går att få på. Tyvärr har de jag köpte i bärjan av graviditeten slitits så jag fick panik-köpa ett par i helgen som var. Gosh, vad jag hoppas att vattnet försvinner fort den här gången!
Sammandragningarna är mycket glesare nu när jag har lite kortare dagar, och jag känner bara den där jobbiga smärtan då och då. Lillebror kickar nedåt/utåt ibland (mot "utgången") med nån kroppsdel, och då fryser jag mitt i steget och behöver ibland vika mig dubbelt, satan vad det ilar, men oftast är han fortfarande lugn och mest buffig och bökig, inte så kickig.
Har tid om två veckor igen iallafall, känns helt okej. Dock var det sätesläge idag, jag hoppas ju att han ska vända på sig så jag får prova det vanliga sättet att leverera barn på. Just idag överväger jag vändningsförsök om detta håller i sig, något som jag inte kunde tänka mig alls med Nova (och inte heller för bara några veckor sen) då det gjorde alltför ont bara att röra vid magen. Nu känns vaginal förlossning dels som ett mål i sig, och dels så hoppas jag att kroppen ska kunna återhämta sig fortare än den tiden det tog för mig med snittet. Har man tur kanske smärtan går över på bara några veckor med vf (håller tummarna). Det gäller ju också att handskas med två barn denna gång, så alla smärtdagar efter förlossningen är för många.
Tog glukos och blodtryck idag också, glukoset på 5,9 och bt 110/60 (ganska lågt tycker jag, men hon sa att det var bra). Lillens puls låg på ca 145, efter klämning och känning på magen.
Såhär ser den kommande veckan ut enligt alltförföräldrar:
Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.
Vikt: 2 350 gram.
Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Är du omföderska brukar förvärkarna vara kraftigare än med första barnet, säkert känner du även av dem lite oftare. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.
Slidväggarna blir tjockare under graviditeten. Flytningarna kan bli allt mer rikliga. I slutet av graviditeten kan det vara svårt att skilja på vanliga flytningar och svagt sipprande fostervatten. Prata med din barnmorska om du känner dig osäker.
Pappa/partner
Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om livet efter förlossningen. Du som har barn sedan tidigare kanske har glömt en del om den första tiden med bebisen.
Hos barnmorskan/kontroller
Någon gång vid denna tiden är det också dags att välja barnavårdcentral. Du kan prata med din barnmorska om vilka barnavårdcentraler som finns.
Enligt Libero.se:
Vecka 34
Barnet:
Skillnad på natt och dag
Din bebis är nu fullt utvecklad, och kroppen har alldeles rätt proportioner. Hon eller han börjar bli starkare, och du kan känna rörelserna mer tydligt än någonsin tidigare.
Pupillerna är nu färdigutvecklade och kan dra ihop sig. Bebisen kan se skillnad mellan natt och dag. Vissa tror till och med att barnet kan fokusera blicken vid den här tiden.
Fötterna är mellan sex och sju centimeter långa.
Mamman:
Glöm inte bäckenbotten
Har naveln vänts ut och in? Du kanske känner dig lite öm under bröstkorgen, särskilt när du andas. Det beror på att din livmoder börjar bli riktigt stor och trycker uppåt. Under en graviditet ökar livmoderns vikt minst tio gånger, och dess volym minst femtio gånger. Du går fortfarande upp i vikt, runt ett halvt kilo i veckan.
OK, det är vecka 34 och "bara" sex veckor kvar. Det kan kännas som en hel evighet när du väntar och längtar efter att få din kropp tillbaka. Ibland undrar man om de som säger "nu är det bara sex veckor kvar" någonsin varit gravida...
Glöm inte att göra bäckenbottenövningarna. Kniper du regelbundet läker du bättre och bygger upp musklerna igen efter förlossningen.
Gravid.se:
Vid varje besök framöver mäter man på de flesta MVC blodtryck och urinprov. Däremellan mäter man ditt blodvärde samt blodsocker. Barnets hjärtfrekvens fortsätter barnmorskan att följa kontinuerligt, med start runt v.25 och fram till förlossningen. Nu kanske du märker att dina ringar inte passar längre, att händer och fötter svullnar, detta beror på att vätska samlas i kroppen. Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.
Barnet är ca 32 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 2,3 kg. Det kan skilja på ljus och mörker. Om solen skulle lysa på magen kommer barnet att bada i ett rött sken. Naglarna på de pyttesmå fingertopparna är vassa. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k. sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill.
Kommentarer: Eh, platt? Det har inte min mage varit sen jag gick i typ sexan... men visst är det skillnad när jag ser tillbaka på den första magbilden från 10 augusti... :) Se bilderna nedan (10 augusti vs 4 februari). Och ringarna åkte officiellt av i vecka 23. Nu har jag kommit in i en (förhoppningsvis sista) svullnadsperiod igen, graviditetens tredje, och bara ett par byxor går att få på. Tyvärr har de jag köpte i bärjan av graviditeten slitits så jag fick panik-köpa ett par i helgen som var. Gosh, vad jag hoppas att vattnet försvinner fort den här gången!
Sammandragningarna är mycket glesare nu när jag har lite kortare dagar, och jag känner bara den där jobbiga smärtan då och då. Lillebror kickar nedåt/utåt ibland (mot "utgången") med nån kroppsdel, och då fryser jag mitt i steget och behöver ibland vika mig dubbelt, satan vad det ilar, men oftast är han fortfarande lugn och mest buffig och bökig, inte så kickig.
Liberotävling
Mirka - tiobarnsmamman - har en tävling på sin blogg där man kan vinna ett toppenstartpaket för sin nya bebis! Självklart vill jag vara med och hoppas på tur! Klicka på tävlingslänken ovan eller på bilden, så kommer du till tävlingen.
Ett kit innehåller:
1 st Libero gosefilt i fleece
1 st Libero Baby Soft size 1
1 st Libero Baby Oil
1 st Libero Baby zink
1 st Libero Baby wash
1 st Libero Baby amningskupor
1 st Libero wipes
1 st necessär innehållande 3 samples på babyvård
3 st 50 kronors checkar (50 kronor rabatt vid köp av ett paket Libero blöjor)
1 st graviditetsbok
Ett kit innehåller:
1 st Libero gosefilt i fleece
1 st Libero Baby Soft size 1
1 st Libero Baby Oil
1 st Libero Baby zink
1 st Libero Baby wash
1 st Libero Baby amningskupor
1 st Libero wipes
1 st necessär innehållande 3 samples på babyvård
3 st 50 kronors checkar (50 kronor rabatt vid köp av ett paket Libero blöjor)
1 st graviditetsbok
Paket
I förra veckan fick Nova ett paket i posten.
Hon älskar verkligen att få brev och paket, och blir så besviken varje gång hon blir utan när vi bara får räkningar. :P Hon vet inte vad hon suktar efter! ;)
Så hon brukar få ett reklamblad här och där, men de kommer ju inte så himla ofta ändå, eftersom vi inte vill ha massreklam.
Men i torsdags var det ett paket bara till henne.
Jag var ju borta den kvällen, ute på middag med min avdelning på jobbet, men som jag fick höra av maken så hade hon sprungit omkring och mannekängat ordentligt hela kvällen! :)
Hon fick ett förkläde och en reflexväst med en stjärna på, av mina mostrar. Tack snälla! Hon blev verkligen superglad!
Tyvärr fotade inte maken den kvällen, men idag ville hon baka "älskebullar" (eller vad det nu var hon sade, det lät så iallafall) på sin spis och fick på sig förklädet. Och kameran åkte fram. Men eftersom jag inte är nån fantastisk fotograf, och objektet i fråga hela tiden rörde på sig, så blev det inte nån toppenbild. Dock tycker jag nog denna förmedlar glädjen:
Idag i posten hade jag också fått paket. En julkalendertävling hos ViFöräldrar, där priset var från Smått och Snyggt, och bestod av en Geggamoja-mössa (en sån härn). Härligt! Tack tack, den kommer vekrligen väl till pass nu när tjockmössan lätt känns för varm. Ska inviga den på vägen till jobbet imorgon redan, har jag tänkt. :)
Hon älskar verkligen att få brev och paket, och blir så besviken varje gång hon blir utan när vi bara får räkningar. :P Hon vet inte vad hon suktar efter! ;)
Så hon brukar få ett reklamblad här och där, men de kommer ju inte så himla ofta ändå, eftersom vi inte vill ha massreklam.
Men i torsdags var det ett paket bara till henne.
Jag var ju borta den kvällen, ute på middag med min avdelning på jobbet, men som jag fick höra av maken så hade hon sprungit omkring och mannekängat ordentligt hela kvällen! :)
Hon fick ett förkläde och en reflexväst med en stjärna på, av mina mostrar. Tack snälla! Hon blev verkligen superglad!
Tyvärr fotade inte maken den kvällen, men idag ville hon baka "älskebullar" (eller vad det nu var hon sade, det lät så iallafall) på sin spis och fick på sig förklädet. Och kameran åkte fram. Men eftersom jag inte är nån fantastisk fotograf, och objektet i fråga hela tiden rörde på sig, så blev det inte nån toppenbild. Dock tycker jag nog denna förmedlar glädjen:
Idag i posten hade jag också fått paket. En julkalendertävling hos ViFöräldrar, där priset var från Smått och Snyggt, och bestod av en Geggamoja-mössa (en sån härn). Härligt! Tack tack, den kommer vekrligen väl till pass nu när tjockmössan lätt känns för varm. Ska inviga den på vägen till jobbet imorgon redan, har jag tänkt. :)
Mera mat
Skönt.
Dagens andra portion mild lättyoghurt med skivad banan är påväg ned i lillans mage. Hon ville inte ha den för ett tag sen, men nu verkar det passa. Hon insåg att hon inte skulle få en glasspinne till.
Men hann-burjade har vi inte införskaffat, för hon ändrade sig till mackanonej, och sen ville hon ha ingenting.
Bestämd som sjutton är hon, men viljan skiftar fort! :)
Inte helt bra i magen, enligt dagens första leverans, så hon får vara hemma resten av veckan. Men intervallerna på toaspringet har ökat och ökat, och det väljer jag att se som ett gott tecken.
Dagens andra portion mild lättyoghurt med skivad banan är påväg ned i lillans mage. Hon ville inte ha den för ett tag sen, men nu verkar det passa. Hon insåg att hon inte skulle få en glasspinne till.
Men hann-burjade har vi inte införskaffat, för hon ändrade sig till mackanonej, och sen ville hon ha ingenting.
Bestämd som sjutton är hon, men viljan skiftar fort! :)
Inte helt bra i magen, enligt dagens första leverans, så hon får vara hemma resten av veckan. Men intervallerna på toaspringet har ökat och ökat, och det väljer jag att se som ett gott tecken.
En onsdag
Vi hade läkartiden kvart över två igår. Fyra gånger fick vi springa på toa under tiden vi väntade, och när klockan var tjugo i tre fick vi komma in till doktorn. Det tog ungefär en och en halv minut, och vi fick ett provtagningsset med oss hem från labbet.
Man kan tycka att vi kunde ha fått setet på förmiddagen så att provet kunde ha gått iväg redan under gårdagen.... men nu blev det såhär.
Provet står nu i kylen och väntar på att vi ska åka och lämna in det på lab igen. Lämnar vi det på förmiddagen så hinner det iallafall gå iväg idag. Sen är det 2-3 dagars väntan på första provsvaren, så har vi tur kan vi få dem på fredag.
Ännu inget "sånt" toabesök idag, så kanske har det redan börjat vända? Känns fortfarande varm, men inte lika het. Man kan ju iallafall hoppas. Om det håller sig såhär kanske hon kan gå till förskolan på fredag. Eller så håller vi henne hemma hela veckan och över helgen för säkerhets skull, vi får se hur det artar sig.
Maten har gått ned lite bättre idag också. En flaska majsvälling och en liten portion yoghurt med banan till frukost, och så ville hon ha en smörgås men åt den inte.
Två glas saft nu på förmiddagen också, och snart ska vi iväg och lämna provet på lab. Hon har bett om "hann-burjade" till lunch, och jag är glad bara hon äter. :) Så en tripp till McD blir det nog på vägen därifrån.
Men först: Nalle Puh och mera saft.
Man kan tycka att vi kunde ha fått setet på förmiddagen så att provet kunde ha gått iväg redan under gårdagen.... men nu blev det såhär.
Provet står nu i kylen och väntar på att vi ska åka och lämna in det på lab igen. Lämnar vi det på förmiddagen så hinner det iallafall gå iväg idag. Sen är det 2-3 dagars väntan på första provsvaren, så har vi tur kan vi få dem på fredag.
Ännu inget "sånt" toabesök idag, så kanske har det redan börjat vända? Känns fortfarande varm, men inte lika het. Man kan ju iallafall hoppas. Om det håller sig såhär kanske hon kan gå till förskolan på fredag. Eller så håller vi henne hemma hela veckan och över helgen för säkerhets skull, vi får se hur det artar sig.
Maten har gått ned lite bättre idag också. En flaska majsvälling och en liten portion yoghurt med banan till frukost, och så ville hon ha en smörgås men åt den inte.
Två glas saft nu på förmiddagen också, och snart ska vi iväg och lämna provet på lab. Hon har bett om "hann-burjade" till lunch, och jag är glad bara hon äter. :) Så en tripp till McD blir det nog på vägen därifrån.
Men först: Nalle Puh och mera saft.
Soffmys
Nu ligger Nova i soffan och tittar på gamla Mussefilmer från 1935-36 och förundras över hur konstigt folk beter sig. Kanske inte riktigt var barnprogram på den tiden på samma sätt som nu... :P
Hon har druckit rätt bra ändå tycker jag, även om hon inte vill äta. Dricka är ju det viktigaste när vätskan försvinner så snabbt ut ur kroppen. Vi har fått en läkartid i eftermiddag, och jag hoppas då få ta prover för shigella.
Hon har druckit rätt bra ändå tycker jag, även om hon inte vill äta. Dricka är ju det viktigaste när vätskan försvinner så snabbt ut ur kroppen. Vi har fått en läkartid i eftermiddag, och jag hoppas då få ta prover för shigella.
Sjukis
Lillfisans mage har varit lite rasslig i helgen, men inget helt ovanligt, det kan ju variera sånt där.
Först igår kopplade jag ihop hennes mage med lappen på dörren på förskolan, och visserligen har det inte varit så illa, men igår kväll blev hon riktigt lös. Kalas, tänkte jag (inte) och hoppades på att det kanske skulle vända.
Klockan två inatt bar pappan in henne till vår säng, och hon var kokhet. Ville gosa in sig och mysa, och efter en stund flyttade jag in till hennes säng, så jag skulle orka vara hemma med henne. Maken ska iväg på långtripp idag med så det är liksom inget alternativ. Och jag hade ändå planerat att jobba hemma, så valet är enkelt idag.
På morgonen har läget i magen inte stabiliserat sig, så vi är helt klart hemma. Efter en liten stund uppe hade hon 38,4 i temp, mindre än förväntat men ändå ett tecken på att nåt inte är som det ska.
Okej. Så jag ringer förskolan. De säger 48 timmar efter senaste diarré, äta normalt och gå på toa normalt. Idag tror jag det blir, om inte ett besök, så åtminstone ett samtal till husläkaren. Jag tror det är en bra idé att testa för Shigella, eftersom det är vad som går på förskolan (och sjukdomen dessutom har anmälningsplikt för smittspårning)...
Först igår kopplade jag ihop hennes mage med lappen på dörren på förskolan, och visserligen har det inte varit så illa, men igår kväll blev hon riktigt lös. Kalas, tänkte jag (inte) och hoppades på att det kanske skulle vända.
Klockan två inatt bar pappan in henne till vår säng, och hon var kokhet. Ville gosa in sig och mysa, och efter en stund flyttade jag in till hennes säng, så jag skulle orka vara hemma med henne. Maken ska iväg på långtripp idag med så det är liksom inget alternativ. Och jag hade ändå planerat att jobba hemma, så valet är enkelt idag.
På morgonen har läget i magen inte stabiliserat sig, så vi är helt klart hemma. Efter en liten stund uppe hade hon 38,4 i temp, mindre än förväntat men ändå ett tecken på att nåt inte är som det ska.
Okej. Så jag ringer förskolan. De säger 48 timmar efter senaste diarré, äta normalt och gå på toa normalt. Idag tror jag det blir, om inte ett besök, så åtminstone ett samtal till husläkaren. Jag tror det är en bra idé att testa för Shigella, eftersom det är vad som går på förskolan (och sjukdomen dessutom har anmälningsplikt för smittspårning)...