Nova har börjat räkna lite mer nu än innan. Och när jag frågar henne hur gammal hon är så håller hon först upp tumme och pekfinger som "två", men fyller sedan på med resten av handen. "Nova är sex år" säger hon stolt. eller, ja "sess" säger hon väl om man ska vara riktigt petig, men det är nära nog.

Framsteg, visserligen, eftersom hon fram till för några veckor sedan svarade "Nova gammal" på den frågan, men fortfarande inte riktigt rätt. Sötungen!

Just talet sex verkar vara det största talet som finns i hennes värld. När man ska gå in från lekplatsen så bara måste hon "åka kanan sex gånger till, bara sex gånger", eller bara gunga sex gånger till eller bygga sex kakor till i sandlådan. Och hon kan fortsätta och fortsätta om och om igen för alltid i evighet amen.

När vi ska räkna hur många av något som finns på bild eller på riktigt, så glömmer hon bort trean. "Ett, tå, syja, sem, sess, suv, åtta".

Och ja, hon håller fortfarande på med att ersätta startbokstaven "F" med "S". och när s är i mitten av ett ord kan det ordet också få börja med s, det är ju lika bra. Väska heter fortfarande säcka, och häst heter fortfarande sätt.

Och napp heter fortfarande mapp. När hon tycker att hon har för få nappar i händerna frågar hon efter fler: "massa mappaj", eller snarare kräver fler, för det är alldeles oftast ett utropstecken på slutet, snarare än ett frågetecken.