För en gångs skull har vår lilla snutta sovit riktigt bra. Inte vi. Båda är täppta och hostiga och sover oroligt.

Tio över tre i morse så vaknade vi av att grannens katt försökte klösa sig in i vårt sovrum. Han hade jamat en stund innan, och sen började han krafsa på glaset på vår balkongdörr. Jag öppnade dörren lite snabbt och fräste åt honom, vi vill inte ha in honom. Vi gjorde ju oss av med våra egna katter för att hålla Nova så frisk som möjligt, och grannkatten har tidigare smitit in både en och två gånger. Tidigare ägaren av huset tyckte tydligen att det var helt okej...

Jag tittade på termometern. Sexton minus. Stackarn är ute i kylan och frös väl. Det kändes taskigt att låta honom vara kvar ute, men han bor faktiskt inte här.

Så försökte jag somna om med dåligt resultat. Dels hade jag lite ångest över att jag inte offrat mig för den stackars katten, dels var det ganska svårt att andas, dels var det omöjligt att hitta en bekväm sovställning.

Tio i fyra var maken uppe en sväng, snytningar och sånt. Klappade om Nova litegrann.

Lyckades inte sova.

Tio i fem var jag uppe och klappade om Nova (andra och sista gången jag hört henne inatt) och då bad hon om välling ("nginging") så hon fick det. Det blev ingen välling igårkväll då hon åt så bra till middag och middagen dessutom var ganska sent. Och sen sov snuttan till halv åtta!! Snacka om sovmorgon! (Synd bara att vi inte hade sovit på natten, haha)

Redan nu kvarft över nio ville hon sova middag igen, hon är en liten tröttis nu i helgen, vår dotter. Var lite varm också, men inte febervarm utan bara mest varm allmänt.