Började lite oroligt med en Nova som hade klet i ögonen. Suck, inte nu igen, tänkte jag. Stackars tjej. Senaste ordentlgia ögoninflammationen var i julas, så vi har visserligen varit skonade länge, men jobbigt för stackarn att bli fasthållen och tvingad i salva. Och eftersom den receptfria aldrig har hjälpt förut, så tog vi en sväng till akuten. Där konstaterades att inget nytt klegg hade kommit på en och en halv timme, och att ögat inte var så jättesvullet. Tvätta ofta och håll händerna rena för att slippa smittas, var rådet vi fick. Avvakta och komma in igen om det blir sämre.

Så ringdes det till Novas farmor och farfar, för att stämma av ifall det var okej att hon är där på deras landställe i veckan som planerat. Man skulle ju kunna tänka sig att det inte är helt accepterat att ta hand om en kleggig unge i en vecka.

Men de tyckte det var okej, så vi satte oss i bilen och åkte iväg. Och åkte. Och åkte. Och åkte.

I fyra timmar satt vi i bilen ned. Spelade fotboll och busade runt, packade upp kläder, och så åt vi lite lunch tillsammans,  innan jag och pappan åkte hemåt igen. Lämningen gick bra, för kusinerna var kvar och busade med henne.

Pappan och jag åkte och åkte och åkte. Och åkte. Och åkte.

Det befarades att långa köer skulle vänta vid Södertälje och hela vägen genom stan, så vi tog en omväg genom Katrineholm och Enköping istället. Åkte på små söta vägar, och blev gång på gång stoppade av sniglar på vägen. 40 på 70-vägen, till exempel.

Till slut till slut var vi ändå hemma igen. Köpemiddag från italienska stället/pizzerian där vi bodde förut. Bums i säng.

Att man kan bli så slut av att bara sitta i en bil hela dan!