Tack för kryapåsigkommentarerna.

Och nej, jag kräktes aldrig, kroppen motarbetade det in i det sista. Jag försökte faktiskt flera gånger, när illamåendet var som allra värst. Trots att kräka är ungefär det värsta jag vet, så kände jag att det var ju ändå på väg så det är lika bra att få ut det så fort som möjligt. Men kroppen skakade, skälvde och svettade, ilade och jobbade tillbaka kväljningarna. Så nej.

Kanske kan jag ha femårsjubileum av kräkfrihet i sommar?

Men röven var sjukt öm efter att ha gjort ettan istället för tvåan och magen totalt tom och trasig.

Och nej, inte är jag gravid heller. Men så småningom är det väl tänkt att Nova kanske ska få ett syskon. När/om vi vill och kan.

Det tog två dygn att komma tillbaka, men idag vågade jag mig till jobbet igen. Och det gick bra. Gillar dock inte att köra i de isiga spåren på vägarna, men förhoppningsvis är de inte kvar där för alltid.

Jag fick tillochmed träffa en bebis idag! Min gamla kompis Sara från skolan fick en liten grabb i början av oktober. Han var så söt och fin (och tyst), tyvärr blev det inget gosa eftersom han ville sussa hela tiden, men förhoppningsvis ses vi fler gånger. :)

Nu ser vi fram emot helgen utan måsten. Kanske sova ikapp ordentligt och busa i snön?

Men Nova är en hostfia ikväll. Snuttan har tjocknat till ordentligt i halsen och har inte velat äta ikväll, bara en halv flaska välling. Igår på förskolan hade hon heller inte ätit (men då vet jag inte om de serverade fisk kanske? det äter hon helt enkelt inte), men idag hade lunchen gått ned som vanligt.

De var bara sex barn på förskolan idag, sa en av pedagogerna när jag lämnade. Resten är hemma förkylda och halsflussiga. Kanske är det nåt sånt hon håller på att åka på denna gången? Eftersom hon inte äter, men dricker... Å andra sidan åt hon ju lunchen...

Åh, snuttan hade precis ramlat när jag hämtade idag. Stor ful sårig fläskläpp, och blodig dotter. Pluttan. Men hon verkar inte lida av det nämnvärt efteråt, och det är ju bra.