Imorse klockan 06.33 startade jag bilen och backade ut från uppfarten.

Strax efter avfarten (såklart) mot Kista tog det plötsligt stopp. Över en halvtimme tog det att komma till Järva krog. Där fick jag växla upp till tvåan en stund, och så rullade det långsamt långsamt. Jag svängde av vid Haga Norra och gjorde en vändning i rondellen, och så ned på andra sidan för att slippa den värsta flaskhalsen.

Två bussar och tre personbilar stod lite huller om buller vid den stora busshållplatsen innan Karolinskaavfarten. Verkade inte vara några personskador som tur var, men lite uppfläkt plåt och en del bucklor var det. Jag körde förbi lite försiktigt och tänkte att det var skönt att snart vara på jobbet.

Trodde jag.

Precis när svängen av motorvägen håller på att ta slut och jag ska köra in på Solna kyrkväg, så stannar bilen framför mig. Jag blinkar med ljustutan, sen tutar jag lite snabbt och då åker bilens varningsblinkers på. Great!

Jag stänger av min bil, för ingen kommer ju någonstans ändå, och det är ju jag som är närmast. Hoppar ut och försöker hjälpa till så gott jag kan. En lite äldre kinesisk kvinna sitter förtvivlad bakom ratten och ursäktar sig.

Det visar sig att hennes växellåda har skurit sig och när hon försöker växla eller gasa så stinker det rätt ordentligt och ryker lite ur avgasröret. Niice. Inte. En man från en bil bakom kommer och hjälper till, han försöker först få fart på bilen inifrån, sen hjälper han mig att putta på. Snart kommer även en tredje person och hjälper till att få hennes bil ur vägen. Jag pratar samtidigt med Trafik Stockholm för att meddela hindret, och får några bärgares nummer att ringa, men när vi fått undan hennes bil går hon runt och ser ut att ha koll på läget, så jag åker iväg. (Min bil står ju också och blockerar dem som står bakom.)

Svänger in till garaget efter klockan åtta. Och är inne vid min plats på kontoret 08.17. En timme och fyrtiofyra minuter efter att jag startade.