Jag har haft problem med magen länge nu.

Sedan i vintras har jag haft några dagar varje månad som jag fått kramper i magen, illamående och diarréer, och det håller i sig i ca tre dagar varje gång.

I juni gick jag till doktorn, hade tröttnat ordentligt.

Fick lämna blodprover, ta blodtryck och en enkel urinsticka, samt nåt test för blod i avföringen.

Var tillbaka nu i början av veckan, och under sommaren har attackerna varit lite mildare, inte hållit i sig lika länge.

Inget blod i avföringen, inga problem med blodtryck, Hb, urinstickan.

Men inget på blodproven. Tjohoo, fick ta alla prover igen.

Den här gången är det inte lika övergående.

Visserligen behöver jag inte springa flera gånger i timmen, men det har hållit i sig sedan i onsdags den här gången. Och pågår för fullt fortfarande.

Jag är trött. Jag blir utmattad av att ständigt vara tom i kroppen (trots att jag äter hyfsat ordentligt) och blir andfådd för minsta lilla rörelse. Typ ställa sig upp. :/ Jag vaknar också varje natt och är vaken i nästan en och en halv timme. Men det vet jag inte om det är relaterat till magproblemen. Det kanske bara är nåt annat.

Vår standardlek här hemma just nu är bädda åt mamma när hon ligger i soffan. Måttligt inspirerande, även om Nova verkar tycka det är kul, och det är så mysigt när hon pysslar om och bryr sig. Men jag vill orka leka. Jag vill slippa ha ont när jag sitter. Jag vill slippa kramperna.

På jobbet är det extra jobbigt, då måste jag ju låtsas som ingenting när jag springer iväg till toan längst bort och värker. Och sitta och skriva trots att magen krampar. Innan har jag varit hemma när det brutit ut, och stannat hemma tills det gått över. Men de senaste gångerna är det inte lika mycket spring, och då kan jag ju faktiskt jobba emellanåt. Nu lämnade jag datorn på jobbet i fredags (brukar pendla med mig den, så jag kan jobba hemifrån om jag skulle behöva vabba eller, tja, bli sjuk själv ;P ) så fortsätter det imorgon blir jag nog hemma.

Det är nästan så att jag skulle vilja att proverna visar nåt, så jag vet vad det är och kan göra något åt det.

Sorry för deppet och den negativa inställningen, men jag vill så mycket mer än min kropp just nu.