Sover så dåligt just nu, orkar knappt leva utanför jobbet och när Nova gått och lagt sig.

Inatt spökade det hemma hos oss.

Vi vaknade båda två av att något lät. Skramlade/prasslade ungefär. Eller kanske knarrade? Var det nån som gick i trappan? Nej, bara ett eller två steg isåfall. Sen var det tyst.

Maken gick upp och lyssnade. Ned och tittade. Hittade inget. Men av någon anledning så stod altandörren på glänt. Scary! Tydligen glömde vi den igår. Trots dörrcheckningar.

Iallafall, kanske var det en av katterna som smitit in? Det regnade ju ganska ordentligt och ena kattgrannen har ingenstans kissen kan sova ute under tak, så det har hänt att han har krafsat på vår balkongdörr några gånger.

Men ingen katt.

Jag hörde samma ljud igen. Det var maken som fipplade med återvinningen (som just nu står och är äcklig i köket). Nån konservburk som hade ramlat ned.

Kanske var det vinden? Eftersom altandörren var öppen och vi har lite drag uppifrån.

Han kollade en gång till för att vara säker men hittade ingen katt bakom bokhyllan eller under soffan. Så antagligen inte.

Så lite mittinattentoa när man ändå var vaken, och så försöka sova.

Jag är värdelös på att somna. Kan vrida mig i timmar!

Iallafall så måste jag ha somnat till slut för sen kom mardrömmarna.

Först en om att alla våra fönster och dörrar var öppna och att vi hade tre katter inne hos oss, sjasade ut dem och fönstren och dörrarna öppnades igen, av sig själva. Kanske inte en helt otänkbar dröm med tanke på vad som hänt.

Sen en betydligt mer obehaglig.

Minns inte riktigt (tanken är ju att man ska glömma bort drömmarna när man vaknar), men jag var i en lite grupp människor som var på nån slags quest. Vi klättrade och gick genom konstiga hus och labyrinter, och sen blev det riktigt spooky. Det låter helt konstigt och kanske inte så spooky men jag minns ju inte allt, och är verkligen inte proffs på att förmedla känslor och historier. I ett hus var luften riktigt tjock och nästan flytande, och där fanns också Draken.
Draken såg ut som en vanlig människa, men fjättrad vid halsen med en tjock järnkedja. Huden var lite blank, såg tjock och hård ut. Blek.

Draken kastade sig efter oss och fick tag i en av mina vänner, och började käka vid halsen (tänk vampyrfilm när de biter). Och en efter en försvann mina följeslagare, gick vilse eller ramlade ned i nåt eller så. Några var kvar och vi listade ut hur man klättrade förbi den tjocka dimluften utan att halka, dessutom smorde vi in våra armar och huvuden med olja så att draken inte skulle få grepp om oss. (Ja, det funkade tydligen)

Plötsligt hade jag sprungit in på innergården där det var en massa dörrar och fönster, mörkbruna väggar och blå spröjs (inte så snyggt, faktiskt). Man kunde villa bort sig ännu mer, och ett helt gäng med gångar slingrade sig mellan öppningarna.

Så är jag fast. Drakens polare (nu blir alla vampyr-zombies här, lika bleka och släta i hyn som ser tjock och hård ut) har hittat mig och de bara väller fram ur alla dörrar och fönster jag kan se. Jag backar upp mot en vägg och som tur är har jag ju med mig mitt svärd. (?)

Jag hugger och sticker och det hjälper inte om jag inte träffar precis på halsen, bäst träff är snett uppåt mot huvudet. Hugger och sticker, och blodet rinner en stund innan de stuckna zombiesnubbarna fejdar ut. Men det kommer hela tiden fler och jag kämpar och kämpar.

Så vaknar jag. Ont i magen och kramp i högerhanden (där jag hållit svärdet). Sjukt trött.

Jag tror Nova har låtit, för när jag går upp och ska dricka lite vatten så vrider hon sig i sängen. Klockan är kvart över fem. Jag lägger mig bredvid henne en stund och hon lugnar ned sig igen och somnar om litegrann. Slumrar iallafall, och det är tur, för det är ju över en halvtimme kvar innan vi ska gå upp.

Klockan sex när klockan ringer är jag så jäkla trött. Som att jag varit uppe och sprungit i flera dygn.

Tur att det är helg snart, och att jag ska vara hemma med Nova imorgon, vet inte om jag skulle palla att köra bil igen imorgon bitti.