Igår hade vi avslutning för ett av projektteamen här, som har ändrat karaktär på sistone och bytt team. Ett ganska slitsamt projekt för många, som har innefattat både svett och tårar om än inget blodvite så vitt jag vet...

Vi hade först ett tvåtimmarsmöte där vi gick igenom vad som hade hänt, vad vi faktiskt uppnått och vilka lärdomar vi tar med oss från dessa upplevelser och erfarenheter, och sedan tog vi oss till Stallmästargården för en supertrevlig middag.

Det är första gången jag är med på en middag med arbetskamraterna vad jag kan minnas, och jag hade verkligen supertrevligt! Vi var totalt 16 stycken dinerande gäster, och bordet var precis rätt utformat så man kunde prata och höra vad de andra runt bordet sa, nästan hela vägen runt.

Jag drar mig ofta undan lite i större folksamlingar och betraktar hellre än berättar, och jag fick höra fantastiska historier och intressanta anekdoter både om företaget och personerna jag satt nära.

Allra närmast hade jag till bordet en av projektledarna (som jag jobbar mycket med) och en delprojektledare, som jag har en del samarbete med i olika projekt men aldrig pratat annat än flyktigt med. Inte för att vi gick ned på livets djupa frågor nu heller, men jag fick veta litegrann om fritidsintressen och sånt, hans arbetslivshistoria och annat man pratar om med jobbarkompisar ibland.

Fick också veta att en annan kollega har en fru som är operasångerska, det är ganska coolt. :) Och att ytterligare en person satt fast i Bangkok på flygplatsenför ett och ett halvt år sedan, och fick åka till en militärflygplats och bo där ett tag innan de lyckades komma hem.

Maten var väldigt god och det var en intressant upplevelse att få avalkoholiserat vin både som fördrink, till förrätten och till huvudrätten (skulle ju köra bil sen), jag har mest blivit erbjuden olika smaker på mineralvatten innan. Alkoholfritt är samma som tråkigt på många ställen, men här fick jag något annat att välja på vilket var kul.

Förrätten var en toast med laxtartar på rökt lax, serverad med en citrusfärskost och löjrom. Hur gott som helst! Vinet var lite skumt att dricka till och var långt ifrån skarpt och fräscht, men en vit, halvsöt druvjuice passade också ganska bra faktiskt.

Till huvudrätt bjöds vi på lammracks med skogssvamp och potatisgratäng. Väldigt väldigt smakligt, om än lite väl mycket grädde i potatisgratängen. Jag lyckades inte äta upp hela den lilla formen, det växte liksom i munnen till slut. Och den ena lammbiten var lite väl rosa för min smak, men jag blev mätt och glad ändå. :) Rödvinet var inte alls gott, men jag förstod att det "riktiga" vinet var en höjdare.

Efterrätten var en ljuvlig chokladfondant med inlagda (eller vad det var, kryddade på nåt sätt) körsbär och gårdens egen vaniljglass. Skippade körsbären då det var nån krydda i dem som inte riktigt föll mig i smaken, men fondanten var gudomlig, och glassen helt fantastisk! Jag grämde mig över att jag inte orkade äta upp! :P

Projektledarna hade ordnat så fint med presenter till alla. De hade valt ut varsin pocketbok till oss, med en liten tanke kring titeln på boken för var och en. Fyndigt och roligt och omtänksamt!

Jag fick boken "Att växa genom möten" av Kay Pollak.

Lämnade bordet först av alla när klockan var nio. Jag insåg att stannade jag längre skulle jag varken orka köra hem eller komma upp ur sängen på morgonen, så jag sade tack och hej och körde iväg i regnet. Nöjd och glad och liksom... tillfreds på nåt sätt.

Hann också komma hem innan maken gått och lagt sig så jag fick pussa på honom lite innan vi somnade. En härlig kväll. (Men det var ganska mysigt att få träffa Nova imorse sen, och jag tror hon var glad att se mig också. Måste vara lite konstigt när ena föräldern inte kommer hem på kvällen...)