Nova tyckte imorse att det var lagom att gå upp vid halv sex. Hennes föräldrar var inte riktigt av samma åsikt, men vid sex blev det ändå uppstigning här i Maersta. Och när vi frukostat oss och packat allt så var det ju bara att kliva in i bilen och åka.

Vi var och hälsade på hos familjen Russin. Eftersom vi inte kört dit tidigare tog vi nya stora bilen med Nav. Nova gillar ju inte riktigt att åka bil långt, och dessutom ångrade hon sig lite om den tidiga uppstigningen, så det var inte världens bästa stämning i baksätet, men en del lek och bus blev det ju såklart ändå. Lagom tills vi skulle svänga av motorvägen somnade hon äntligen, bara för att vakna sex minuter senare när motorn slogs av....

Hon var ändå förvånansvärt glad när vi träffade de andra, och höll ut länge. För vagnen kan man ju inte sova i när mamma och pappa är med!

Vi tog en promenad och landade sedan i en lekpark med gungor, klätterställning, sand och en gungande jeep. Jeepen var ascool, men Nova tyckte nog att det var lite obehagligt när den svängde fram och tillbaka, hon hade kanske inte förväntat sig det. Trots att hon fick köra!


Efter att tjejerna fått leka av sig började Nova bli lite grumpy igen, och var antagligen hungrig. Vi började röra oss tillbaka mot hemmet och maten. :)

Inne under tiden maten blev beredd, lektes det ännu mer. Nova gillade Stinas virkade jordgubbar och Bobby Caren bäst. Här ser hon sig om lite i den fina lägenheten:


och här tutar tjejerna på Bobbyn:

Vi åt smaskiga tacos till lunch, och sen var Nova trött igen. Tillsammans beslutade vi oss för att åka till Marieberg Galleria, ett köpcentrum strax utanför stan, och gå runt där med vagnen och se om hon ville somna. Det var ingen hit, åtminstone inte soveriet. Det var dock roligt att titta på människorna! :)

För att slippa genomleva stunden när hon tappar greppet totalt, beslöt oss jag och maken för att vi skulle börja tuffa hemåt igen. Snuttan var helt fyrkantig. Det är lite skumt det där med att hon inte vill sova i vagnen... annars skulle det vara mycket mer praktiskt och vi skulle kunna åka lite vart vi ville lite när som helst. Men nu går inte det.

Och tre minuter efter att motorn slagits på i bilen och vi tuffade ut på motorvägen igen så sov hon. Inte djupt, men hon hade slutit ögonen och lutat huvudet bakåt och andades lugnt. Älsklingen. Så fort vi kom till lugn och ro och stimulansen försvann, liksom.

Fyra gånger vaknade hon till under färden hem, och grät för att hon inte längre sov; vid två tillfällen när maken råkade köra på den räfflade linjen vid kanten av körbanan och två gånger när en fortkörande motorcyklist brände förbi oss. Sista gången var vi nästan framme och hon verkade okej med att vara vaken.

Hon fick leka loss ute i sandlådan medan jag åkte iväg och handlade. En lång men rolig dag.