Idag var det inte min dag.

Eftersom Nova fick en hostattack under natten så var vi uppe ungefär mellan halv fyra och halv fem, och till slut kom jag på att hon nog var hungrig också så hon fick en flaska välling och somnade som en stock.

Detta innebar att hon sov lite längre än vanligt och att jag fick väcka henne när det var dags att gå upp och ta oss iväg. Vi kom iväg lite senare än vanligt också, då både hon och jag var lite trötta efter natten.

Satte mig sedan i bilen och skulle åka iväg till verkstaden, idag var det dags att få bucklan lagad (en månad tidigare hade vi blivit påbackade på parkeringen vid en matvarubutik).

Det regnade ute så trafiken gick lite trögare än vanligt.

Så långt allt väl.

Men när jag väl kommit ut på motorvägen och kommit förbi den första lilla temposänkningen vid bron, så gick farten inte upp igen, utan fortsatte minska. Det var tok-kö och trafiken kröp fram långsamt. Efter en kvart-tjugo minuter när hastigheten inte kommit upp i mer än 11 km/h så ringde jag trafikcentralen och undrade vad som stod på. Jag hade ännu inte kommit till Stora Wäsby, ens. Och då var det "ett stillastående fordon i vänster körfält, beräknas vara uppklarat klockan 8.40". Klockan var 7.42. Yaay!

Ungefär här nånstans börjar också bensinlampan att pipa... Vi hade väntat med att tanka eftersom vi ändå ska lämna in bilen, och så kan vi fylla upp när vi hämtar ut den igen. Men det hjälper inte till att sänka stressnivån när man sitter på tomgång och inte har kontroll över situationen!

När jag väl kom förbi olycksplatsen visade det sig att det var två bilar som krockat, en hade kört in i den andras bak.

Väl på verkstan fick jag först vänta en stund, men det hade jag räknat med. Dock hade jag inte något alls att säga till om vad gällde hyrbilen, utan fick vackert nöja mig med ett bensinmonster med en stor lång spricka i framrutan. Jag gick in och påtalade detta och de var väl medvetna om faktumet, men byta bil fick jag inte göra. Så jag gick ut i bilen igen och fixade ställningen; backspeglar, reglage, stol, ratt och sånt, och försökte bekanta mig med bilen. När jag väl skulle backa ut, var det stopp igen.

Jag var inparkerad. Rakt bakom mig stod en blå liten Hyundai, rakt framför mig stod ett stort hus. Riktigt trångt på parkeringen så det är inte så konstigt att han ställde sig där, i den andra raden av (hyr)bilar från huset. Jahapp, av med bältet igen och så in en tredje gång till disken och hälsa på. Killen som hade parkerat bakom mig stod därinne, och följde med mig ut och flyttade på bilen direkt.

Då fick jag ta tag i uppgiften att trixa mig ut. Avståndet mellan den bakre raden bilar och den lilla vägen som var emellan dem och ytterligare en rad parkerade bilar längre bort var ungefär en billängd. Så jag fick vackert trixa mig ut där emellan, med små små rattrörelser och en hel del växlande fram och tillbaka, och till slut kom jag ut!

Men inte är det slut där.

Jag hade förstås glömt min datorväska hemma, och utan datorn kan jag inte jobba på jobbet heller. Så det var bara att åka hem och hämta datorn. Jag övervägde möjligheten att jobba hemifrån eftersom den här dagen inte riktigt ville gå min väg, men ett viktigt möte ville jag verkligen vara med på personligen, så jag svängde ut igen. Och stod i kö igen. Och krypkörde på motorvägen igen. Och hade nästan hunnit till det mötet.. Ifall det inte hade varit fullt i parkeringshuset...

Jag hade betalat på vägen in, men för första gången i världshistorien fanns inte en endaste liten hörnplats kvar ens. Proppfullt! Och pengarna åt skogen. Så jag körde runt lite på området och till slut hittade jag en annan parkering, men då är det ju en annan taxa där än i parkeringshuset, så jag fick betala en gång till. När jag väl hade hittat en automat... på andra sidan området. Och till slut hade jag en till biljett i framrutan på bilen.

Men det tog inte slut där heller!

Jag hade ju glömt bort att jag inte hade samma bil som vanligt, och för att få parkera till rätt taxa så måste man ha en klisterlapp på insidan av framrutan! Så jag sprang till vårt andra kontor där receptionen ligger, förklarade lite lätt stressat (ja, ni fattar ju ungefär hur hög min puls var vid det här laget) hur det låg till, och fick en klisterlapp. Puh! Jag hade inte fått böter, och där tog min morgon-otur slut för den här gången.


Tjugo över tio var jag på kontoret. Två timmar senare än planerat.

Vilken morgon!