Efter allt bajs som hänt så var det idag dags att få en skadebedömning på bilen. Jag kom tio minuter innan öppning, och snälla personalen som såg att vi var tre stycken som stod och trampade där fem i öppnade lite tidigare.

De andra kunderna hade andra ärenden, så min skada blev ganska snabbt betittad. Digitalkameran kom med ut och han klämde lite på framskärmen, som har en ganska stor spricka. Jag frågade om det kanske var läge att hissa upp bilen och titta om något hamnat snett eller så, men han tyckte det räckte med att göra det vid reparationstillfället.

Jag hade förstås inte memorerat mätarställningen, så vi skulle öppna dörren och kolla, och jag fumlade järnet med nyckeln. Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle stoppa in den i låset och vrida om, men det hade ju inte behövts... Så lyckades jag trycka på fel knapp och låsa bilen istället för att låsa upp, och till slut kom vi in. 40775 har bilen tydligen gått.

Vi har fasat lite inför att inte hinna få en tid tillräckligt snart, men det visade sig inte vara så stora problem med det, för vi fick en tid om två veckor. Då vill de ha bilen inne i en veckas tid, och det är precis då vårt SL-kort går ut. Lite surt, men det klarar vi nog. Känns onödigt att köpa nytt SL-kort för den veckan, när den som är hemma med snuttan åker buss gratis.

Och bilen måste ju ha ett namn. Vi har diskuterat lite, och maken gillade inte riktigt mitt förslag från början, men han hade inget bättre att komma med. Och eftersom hon är en Peugeot så får hon från och emd nu heta Peggy. :)