Jag har redan hört henne ropa från övervåningen flera gånger. Jag lyssnar efter hennes ljud. Andning när jag går förbi hennes dörr. Gnyenden och rop under natten. Nere i köket imorse hörde jag hur hon morgonsolstrålade och pratade som hon brukar.

Men hon var ju inte där.

Det känns sjukt konstigt att vara i huset och inte ha henne där.

Det känns ännu mer konstigt att sitta och åka bil med maken och inte ha henne där. Bara vi två, båda sitter i fram. Hur skumt som helst.

Hon hade en toppendag igår, och hon kommer fortsätta bli bortskämd hela veckan. Sönderälskad av mormor och Anders.

Jag velar. Borde ju inte åka dit och hälsa på. Förstöra hierarkin och bestämmandeordningen. Deras rutiner.

Men redan saknar jag henne så det värker i bröstet.
Fredag, kom!

Min gosa.