Var ju hos doktorn för en vecka sen, och fick ta blodprov. De kollade lite levervärden, njursalter och ämnesomsättningshormoner. Dessutom hade jag nämnt att jag en gång haft borrelia, så han gav remiss även på det.

Idag ringde jag och skulle kolla provresultaten, och de hade kommit på alla analyser. Däremot visade inget av proverna något alls. Jag undrade då hur vi går vidare, jag pallar inte att bli andfådd av att gå upp för trappan i mitt eget hus, bli trött i musklerna bara av att gå in till min dotter.... svullnaden i händer och fötter kan tydligen sitta i i flera år efter graviditet. Hade jag ingen aning om! Inte så kul... men det går ju att leva med.

Till svar fick jag att det bara är att avvakta... det kanske går över, typ.

Han sa också att jag kan höra av mig till en annan vårdinrättning jag tidigare haft kontakt med (psykiskt) och höra med dem om vad det kunde vara.

Kul svar.

Besviken ringde jag min man och berättade. Uppgivet. Det är ju inte så kul för honom heller att jag är så trött hela tiden och sover middag och har mig. Det ska man ju inte behöva när man snart är trettio år, kan man tycka.

Efter några minuter ringde läkaren tillbaka och sa att han hittat fler provsvar än han såg under vårt samtal, och att det var ett svar som tydde på spår av borrelia. Inte alls säkert att det är det, men en typ av antikroppar som man testar för hade visat positivt resultat. Nästan lite skönt, tycker jag. Jag hoppas att medicinen hjälper. Ska ta nya prover om 4-6 veckor, och då ser vi kanske lite mer. Under tiden ska jag få gå en fetingkur med antibiotika. Hämtade ut på apoteket. Kom därifrån terhundra kronor fattigare... Mums!