Maersta - mammaliv i förortsmiljö - Är getingarna ovanligt stora i år?

Är getingarna ovanligt stora i år?

Jag har blivit lite mer nojig för småkryp sedan vi flyttade till hus (eller kanske sedan jag blev förälder?), och så smått börjat förlika mig med spindlarna som kommer in på besök då och då, men som trivs bäst i nån vrå under muren eller i altanen eller så. De håller sig mest där.

Men getingarna kommer jag nog aldrig komma över.

Jag har sedan barnsben haft en ohygglig skräck för just getingar. Den grundar sig nog främst på att min kusin blev stungen när vi var kanske fem-sju år nånting, och hans fot svullnade upp till en fotboll och blev blåsvart. Getingarna sticker ju inte i onödan, har jag fått höra, för de dör ju när gadden ramlat av, men ändå. Man kanske råkar göra nån plötslig rörelse och vips har man en geting som har trasslat in sig i håret på en eller nåt. Aj.

Jag har aldrig blivit stungen själv. Kanske för att jag antingen sitter blick stilla och knappt andas, eller piper iväg långt åt fanders och låser in mig i ett rum så fort jag ser en geting. Men ibland kommer de ju in. Här uppe i arbetsrummet/allrummet på övervåningen har vi fina stora ljusa fönster, och det har hänt både en och två gånger att även getingar (förutom flugorna och en och annan humla) har förirrat sig. Då har jag behållt lugnet, hämtat en burk och satt över, sen täckt med styvt papper så att jag kan kasta ut dem genom fönstret.

Så långt allt väl.

Men nu de senaste dagarna (och nån gång innan regnperioden, för kanske en månad sen) har getingen från helvetet surrat runt utanför taknocken. Utanför vårt sovrum. Utanför Novas sovrum.

Den är större än alla andra getingar jag sett, och den låter, helt ärligt, som ett mindre propellerplan. Vanliga getingar är också lite större än vanligt i år, vad jag har märkt, men den här. Den är stor.

Jag har bara sett den på håll, och utan att överdriva kan jag säga att den är minst fem centimeter lång, och en och en halv bred. (Om jag skulle överderiva hade jag liknat den vid en gråsparv eller så) Den låter riktigt olycksbådande.

Kanske är det en drottning som längtar efter boet som maken mosade ned tidigare under våren? Kanske är det nån läskig bålgetingssort? Allt jag vet är att jag vill att den ska lämna oss i fred. Den kan väl flytta in i skogen eller nåt?

Jag är verkligen rädd.

Tyckerier

Tyck till

Jag heter:
Kom ihåg mig

E-postadress:


Min hemsida/blogg:


Jag tycker såhär:

Trackback