Badelibad
Jag har iallafall sugit på karamellen Steningebadet ett tag nu, och även om jag egentligen inte är någon badfantast så lockar tanken. Jag har förstått att det är ett ganska trevligt ställe och rätt så välutrustat också, om man läser på kommunens hemsida.
Hittade också till Badplatsen.se, där man kan hitta vattenmätningar och se om vattnet är tjänligt, hur varmt det är och ifall algblomning förekommer. Man söker på kommun och/eller badplatsens namn. Väldigt smidigt! Och sjukt praktiskt, särskilt när man har småbarn.

Idag...
Snuttan står allt oftare nu. Idag har hon rest sig fler gånger än jag sett henne göra någon dag förut.

Illa..
Visste inte riktigt hur "illa" det var och sprang på toa men det höll sig nere. Illamåendet höll dock höll i sig en stund och fortsatte vara ganska akut.
Som tur är har jag ett litet lager med mandlar här på jobbet (som ska verka dämpande på sånt), så jag knaprade på några såna och tog en kopp te med äppla och kanel.
Och nu är det bättre.
Usch, verkligen. Jag gillar inte alls att må illa, och att kräkas är ungefär det äckligaste jag vet. (Utom kanske den där mask-osten jag såg ett reportage om igår, den verkar inget vidare...)
Obehagligt att det kom sådär plötsligt också. Ungefär som när jag var gravid.
Så himla skumt, kroppen uppvisar en mängd graviditetssymtom, utan att jag har en bebis i magen. Jättekonstigt, faktiskt.
Antagligen är det en kombination av värmen och min antibiotikakur. Idag är sista dagen, och jag hoppas att illamåendevågen inte återkommer. Var nästan lite glad eftersom jag klarat mig undan Pevarylbehandlingen den här gången...

Jag har ...
Hon ställer sig upp utan stöd, men kommer inte riktigt hela vägen upp än, litar inte helt på balansen även om hon faktiskt kan nu. Och så fort filmkameran åker fram är det såklart tvärstopp... :S
Hon kryper inte lika mycket längre, utan har gått tillbaka mer till rumpningen, men nu kombinerat med en slags ap-gång då hon går med raka armar och raka ben på alla fyra.
Hon petar upp sitt pekfinger i näsan. Trots att jag säger åt henne att inte göra det. Såklart.
Hon spelar på läpparna med pekfingret (ja, samma som hon stoppar i näsan, men inte samtidigt), det började hon med i söndags innan vi åkte till hennes mormor.
Hon blir ännu mer tydlig med sina ljud, och visar allt bättre när hon är arg eller sur, till skillnad från när hon är ledsen.
Hon pratar ungefär konstant. Nya ljud hela tiden. Låter och sjunger och nynnar och snackar.
Och gnäller. Det är alldeles för varmt nu. Hon är lite som sin mamma. 23 grader är lagom somrigt. Just nu är det över 31 grader här i skuggan. Det är lite väl varmt tycker vi, men vi gillar sommaren som koncept.
Snuttan har blivit bättre i magen när hon varit borta, och levererat nästan varje dag. Nu har det nästan gått överstyr åt andra hållet för idag har hon redan levererat tre gånger, och igår två. Det blir allt rinnigare också. Inte kul. Magen ska ju funka ordentligt, ju!
Idag hostar hon lite också, liksom igår. Jag antar att det är allt jävla färgdamm som hamnar överallt. Inte så kul för oss men verkligen inte för vår bebis, men vad ska man göra? Nu är huset dammsuget runtom, och avspolat. Men det kommer ju mer hela tiden, när vi skrapar och borstar.
För några minuter sen så hostade hon ganska mycket. Hon satte nästan i halsen och kiknade efter luft och började gråta. Älsklingen!
Jag gjorde en halv flaska Nutramigen och blandade med lite alvedon och mollipact. Kanske ingen höjdare, mollipecten lär väl ta över smaken helt. Och den heter nog "peck" av en anledning...
Hon smakade bara ngåra klunkar av den, men nu verkar hon vilja sova. Håller tummarna.

Helg
Planerat sedan länge var att maken skulle hem till sina päron och hjälpa till att leverera hem en gedigen handgjord arbetsbänk i ek, och den här helgen var det dags.
Parallellt kom Novas morfar över och han överraskade med att ha med sig jordgubbar och vaniljglass. Hur smaskigt som helst i sommarvärmen!
Vi fikade på altanen medan maken jobbade på annat håll med sin pappa, och så blåste vi upp Novas pool därefter. Inte riktigt läge att bada riktigt då, för vattnet var ju kallvatten direkt från kranen, men senare på eftermiddagen blev det både ett och två dopp. Hon plaskade på och ville aldrig gå upp, trots att hon nästan blev blå protesterade hon högljutt när vi till slut lyfte upp henne.

Lite tittut med stolen lekte vi också. Eller ganska mycket förresten. Roligt att en lek kan vara så underhållande så länge! :)
En hel del hinner man göra på huset när man inte är på jobbet. Skrapat, borstat, grundat och tvättat har vi gjort. På diverse ställen, så huset är just nu lite fläckigt. Men man kan arbeta på olika ställen under hela dagen. Södersidan är nästan helt omöjlig att ens gå i närheten av när solen gassar. Idag har maken klättrat upp på garagetaket och tvättat och skrapat husväggen på den sidan, medan jag har lekt med Nova och bara skrapat litegrann vid dörren. Jag kikade upp och tänkte att jag skulle försöka ta mig upp och spola av allt färgdamm, men jag vågade verkligen inte. Jag tycker det är skitläskigt med höjder. Så han ställde upp och gjorde det också, min fine man.
Nu är snuttan nybadad igen, och vi har gått in för att hon ska få lugna ned sig lite och värma upp sig (nej det går ju inte att vara ute, för där ser hon poolen...)

Är getingarna ovanligt stora i år?
Men getingarna kommer jag nog aldrig komma över.
Jag har sedan barnsben haft en ohygglig skräck för just getingar. Den grundar sig nog främst på att min kusin blev stungen när vi var kanske fem-sju år nånting, och hans fot svullnade upp till en fotboll och blev blåsvart. Getingarna sticker ju inte i onödan, har jag fått höra, för de dör ju när gadden ramlat av, men ändå. Man kanske råkar göra nån plötslig rörelse och vips har man en geting som har trasslat in sig i håret på en eller nåt. Aj.
Jag har aldrig blivit stungen själv. Kanske för att jag antingen sitter blick stilla och knappt andas, eller piper iväg långt åt fanders och låser in mig i ett rum så fort jag ser en geting. Men ibland kommer de ju in. Här uppe i arbetsrummet/allrummet på övervåningen har vi fina stora ljusa fönster, och det har hänt både en och två gånger att även getingar (förutom flugorna och en och annan humla) har förirrat sig. Då har jag behållt lugnet, hämtat en burk och satt över, sen täckt med styvt papper så att jag kan kasta ut dem genom fönstret.
Så långt allt väl.
Men nu de senaste dagarna (och nån gång innan regnperioden, för kanske en månad sen) har getingen från helvetet surrat runt utanför taknocken. Utanför vårt sovrum. Utanför Novas sovrum.
Den är större än alla andra getingar jag sett, och den låter, helt ärligt, som ett mindre propellerplan. Vanliga getingar är också lite större än vanligt i år, vad jag har märkt, men den här. Den är stor.
Jag har bara sett den på håll, och utan att överdriva kan jag säga att den är minst fem centimeter lång, och en och en halv bred. (Om jag skulle överderiva hade jag liknat den vid en gråsparv eller så) Den låter riktigt olycksbådande.
Kanske är det en drottning som längtar efter boet som maken mosade ned tidigare under våren? Kanske är det nån läskig bålgetingssort? Allt jag vet är att jag vill att den ska lämna oss i fred. Den kan väl flytta in i skogen eller nåt?
Jag är verkligen rädd.

Kloka tankar...
Om Djur
Inne i grisen finns det korvar och skinkor. Och i rumpan på den sitter syltan och väntar på att bli uppäten. LARS 6 ÅR
Kvinnodjur är duktigare än männen. De gör mjölk och ungar. Och så kan de både värpa och ryta. KATJA 6 ÅR
En del kor är svarta. De är invandrare. KARIN 5 ÅR
Honan heter gris och hanen heter svin. Ungarna heter kelgrisar. SOFIE 5 ÅR
Mamman heter höna, pappan hane, ungarna killingar och barnbarnen heter ägg. STEFAN 6 ÅR
Hönor som får gå var de vill lägger finare ägg eftersom de slipper ha hönsnät runt huvudet. HANS 6 ÅR
Om yrken
Bonden är en väldigt lycklig man, först och Främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba HÅKAN 7 ÅR
Bönder är liksom en egen ras, precis som rörmokare och föräldrar. ANDERS 8 ÅR
En psykolog är en galen man som slår tanter. EMELIE 6 ÅR
En gynekolog är en som inte vet så mycket om halsen på folk. ERLAND 6 ÅR
Kungen heter Carl Gustav den tredje i fjärde, hans familj heter Victoria, Madelena och Adam och Eva. MARCUS 7 ÅR
Om kroppar
Skillnaden på tantkroppar och manskroppar är att Tantkroppar har flera hemliga rum i bägge ändar. MIKAEL 6 ÅR
Kvinnor har kurvor, medan män har portfölj. BJÖRN 7 ÅR
Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer. SIRI 6 ÅR
Männen har fler framdelar på kroppen. JULIE 6 ÅR
Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern. STINA 9 ÅR
En kropp är något som tar slut i skorna. ALLAN 5 ÅR
Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös. HILDA 7 ÅR
Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna. JOHAN 5 ÅR
Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken. THERESE 6 ÅR
Om far- mor- & svärföräldrar
En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet. KRISTINA 7 ÅR
En mormor är en tant med godispåsar i fickorna. ANDRÈ 5 ÅR
Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga. STINA 6 ÅR
En svärmor är straffet man får när man gifter sig med någon man inte känner. PÅL 7 ÅR
Morfar är så gammal att han inte längre kommer ihåg varför han tycker om kvinnor. TORE 7 ÅR

Hemma!
Fyra av hennes bissingar kom upp under de här fem dagarna, mormor har sovit lite dåligt! ;) Men vad lyckliga de såg ut alla tre när vi möttes upp efter jobbet. Mamma och Anders för att de fått umgås och leka och gosa och lära känna Nova i fem dygn, Nova för att hon blivit uppmärksammad dygnet runt hela tiden oavbrutet i fem dygn. Hon hade fått Piggelinglass idag, när de var på Skansen. Vilken toppendag! :)
Så nu har snuttan alltså sju tänder ute. Och fler på väg. De kommer nog att pluppa upp lite då och då nu känns det som.
Här är hon uppochned med pappa. Det är en av favoritlekarna.


överkäkes-closeup
Som jag har saknat skrattet. Det oskyldiga, rena galna skrattet så hon nästan kiknar. Det ljuva balsamet för öronen. Hjärtat gick nästan sönder i bröstet på mig. Jsg tror jag är den som har lidit mest av det här och som det kanske varit nyttigast för. Det är jättebra att hon litar på och är trygg hos flera vuxna.
Men det är nog ännu bättre att hon är hemma igen! :D

Snaaart...
Nedräkning pågår...

Älskling!
*saaaknaaa*
Men bara 26 timmar kvar tills vi ses nu! :D

Änglar och demoner
Vi gick omkring i Kista galleria och småshoppade lite nödvändigheter, åt middag och såg på film. Och jag proppade i mig nästan tvåhundra gram godis! :C
Filmen var iallafall ganska bra. Kändes inte lika lång som den faktiskt var, och det var spännande och snyggt, nästan lika snyggt som i boken. Nästan lika spännande som i boken.
Och så var ju Ewan McGregor med. Han är inte så dålig, han!
Det blir nog faktiskt fyra Maersta för den.

Badflicka

min lyckliga älskade lilla jänta!
när vi var på Mallis

Yra
Men ont, yr, gnällig.

Lite glad, men lite lessen
Så nu fick jag mig en liten bloggdator att ta med mig till Juttebårrjj på blogga på tåget/rummet med, och som faktiskt är portabel på riktigt. En liten söt en. Billig.
En skärm också så att man kan se prylar på min dator när man inte är på språng. Och en ersättningsdator till vår trötta stora laptop.
Vi hittade en saccosäck till Nova, en typ....anisgrön? Beigegrönaktig i tvättbart microfibertyg. Fick en extra klädsel i slitstark bomull på köpet. Klockrent! :)
På Cervera införskaffade vi fyra stycken små ugnsformar (till Gordons raspberry soufflé), två lite mer snvändbara, större teflonformar av kvalitetsmärket Pyrex och ett kort. För detta betalade jag 23 kronor. Ungefär vad kortet kostade. Tack, pappis, för presentkorten jag fått i julklapp och födelsedagspresent! :)
Kortet ska höra till en present jag köpte till en fd kollega som fått barn nu på midsommarafton (vet inte om hon läser, så jag vågar inte skriva vad det är). Ska visa upp presenten imorgon på jobbet.
Nu har vi kommit hem, startat en tvättmaskin, vattnat grödorna med spridaren och installerat lite teknik. Batteriet till Lilldatorn laddar jag upp nu, sen är tanken att jag ska försöka spara på det och inte ha det i när jag kör på nätkabel hemma.
Nu dags för kvällskaffe, och det låter som att det är action i fotbollsmatchen som maken tittar på där nere!
Ha en trevlig kväll och natt, kära läsare!

Men gomorron!
GWAAAH! GWAAAH! GWWAAAAAHH! lät kråkan när den försökte vara glad. Jag blev mest sur. Somnar inte om så lätt, och tre över fyra är ingen ideal tid för mig att gå upp. Väntar hellre två timmar till tills klockan ringer, faktiskt.
Men jag lyckades faktiskt somna om hyfsat smärtfritt, även om jag fortfarande aldrig är utsövd när jag vaknar.
Hade inte förberett sallad till dagens lunch igår, så nu på morgonen gick jag ut och plockade färsk ifrån landet. Och vilket väder! Sol och sådär härligt svalvarmt som det kan vara på sommaren.
Jag tror det kan bli en ganska bra dag idag.
Alice har namnsdag. Adolf har namnsdag. De är båda varianter på ädel. Alice betyder typ "av ädel härkomst" och Adolf är en kombination av "ädel" och "varg". Rätt så maffiga namn egentligen.
Och efter jobbet idag ska jag och maken åka till Barkarby och spana på saker. Förhoppningsvis shoppa lite. Har ett presentkort på Cervera som vi tänkte mysa till det med, och så ska vi till Mio och köpa (om de har nån vi vill ha) en sittpuff (saccosäck) till Nova. Hon fick prova en hos Linnéa när vi var där, och den var kul att kravla runt i/på. Tänkte sno Cleostilen och låta snuttan dricka sin morgonvälling i puffen på morgnarna, men i en stor.
Så håller även vår dator på att sjunga på sista versen, så kanske får vi ta och nappa på MediaMarkts erbjudande om 30 månaders gratis delbetalning. Om vi hittar nåt vettigt. Helst vill vi ju ha en stationär fetingdator, och en lite mindre laptop (som jag kan flytta med mig och blogga på ;) ). Får se var vi landar.
Hoppas ni har en underbar dag, kära läsare, det verkar bli strålande sol åtminstone här i Stockholmstrakten idag!

Värmepannan
Å vad jag hoppas att det inte är nåt stort fel. Allting bara pajar och kostar pengar hela tiden, jag vill hinna ikapp!

Tomheten
Jag har redan hört henne ropa från övervåningen flera gånger. Jag lyssnar efter hennes ljud. Andning när jag går förbi hennes dörr. Gnyenden och rop under natten. Nere i köket imorse hörde jag hur hon morgonsolstrålade och pratade som hon brukar.
Men hon var ju inte där.
Det känns sjukt konstigt att vara i huset och inte ha henne där.
Det känns ännu mer konstigt att sitta och åka bil med maken och inte ha henne där. Bara vi två, båda sitter i fram. Hur skumt som helst.
Hon hade en toppendag igår, och hon kommer fortsätta bli bortskämd hela veckan. Sönderälskad av mormor och Anders.
Jag velar. Borde ju inte åka dit och hälsa på. Förstöra hierarkin och bestämmandeordningen. Deras rutiner.
Men redan saknar jag henne så det värker i bröstet.
Fredag, kom!
Min gosa.


Dimma
Såhär såg det ut när vi åkte mot motorvägen.


Bortlämning och värmeskit
Vår värmepanna är dum i huvet igen. Vi har gått igenom hela manualen flera gånger, men ännu kommer inget varmvatten ur kranen. Det är som att det är stopp i varmvattenledningen... Bara sådär. Kallvatten har vi dock gott om.
Och, ja, vi har varit tvungna att köpa ny dammsugare också, den andra dog precis innan vi skulle till Spanien i maj.
Apparaterna tycker inte om oss...

Midsommar
Solig dag, även när vi åt?! Måste vara första gången.
Vi kom igång tidigt och åkte hemifrån strax före åtta. Ute på ön vid halv tio eller så. Tältuppsättning, promenad ned till bryggan och möta båtresenärerna, tillbaka och fixa lite med mat och försöka få en grinig ettåring att sova, mera promenad i vagnen som inte funkade, sillunch med ostbricka som bonus (hur jäkla god ost som helst, Jämtländsk mögelost rockar!) och en glad Nova som fick proppa i sig köttbullar och prinskorv och färskpotatis, tipsrunda med kluriga gåtor. Gissa vem som var i centrum?
Efter tredje misslyckade försöket att få snuttan att sova, och efter sex timmar på ön, begav vi oss hemåt igen.
Mina ögon gick i kors och sved som attan, så maken fick köra hem från Åkersberga. Då kom störtskuren. Det hade varit toksol med lite lätt växlande molnighet hela dagen, men så när vi var påväg hemåt så kom det en störtflod av regn rakt ned på oss. Höll inte i sig sådär jättelänge heller... Knasigt. Men lite regn ska det väl vara på midsommar! :)
Hemma hade det inte regnat något alls. Och inga sniglar i landet, härligt!
Grillmiddag på rostbiff, färskpotatis, bea och förvälld spenat fick avsluta kvällen. Klockrent! Det enda som hade varit lite extra najs är att korka upp bubbelroséflaskan i kylen, men den får vänta tills jag knarkat klart.
Några bilder från dagen:

Tjockt
Fem möten.
Tio timmar på jobbet.
Slut vid hemkomst.
Nu snart helg. Missåmmaarrr!
Vad har ni för planer?

Besökarna
Linnéa har tidigare inte varit så intresserad av att ta sig framåt, men nu på sistone blivit allt mer frustrerad. Hur kul var det då att hon började hoppa framåt på rumpan, när de var hemma hos oss dessutom?! Learning from the master... ;)
Det var riktigt kul att se! Hon hade inte benen ut åt sidorna som Nova, utan fotsulorna ihop framför sig på golvet. Snajdigt!

Typ världens godaste...
Och hur enkel som helst.
800g pangasiusfilé, tinad, läggs i ugnspanna.
ett gäng färska champinjoner
skivas och steks upp i lite margarin så vattnet försvinner
strö ut champinjonerna över fisken
3dl créme fraiche, ihopvispad med
typ 3dl svampbuljong, hälls över fisken
strö över lagom mycket riven ost
Ugna i ca 20-30 minuter, beroende på ugnseffekt och sånt (ca 25min i 225 grader "vanlig ugn")
Vi åt med kokt broccoli respektive stekt potatis, och en smarrig sallad.
Galet gott.

Dagens idolbild


Tävling med NovaK
Jag vill självklart vara med och tävla om kläder, de gula muddjeansen med stjärnor skulle sitta som en smäck på Nova, tror jag. Klicka på bilden för att komma till tävlingen.

Avslutning
det var huur. mycket. folk. som. helst.
Dans kring midsommarstången i stora lekrummet (för vädret var inte särskilt inbjudande tyvärr), och värmen steg och syret tog snart slut. Jag och Nova tog vår tillflykt till kuddrummet.
Det är så roligt att se hennes nyfikenhet nu. Tänk hur det var i början, när vi inte kunde vara på öppna förskolan i mer än max en halvtimme, innan hon blev helt galen och bara skrek... En helt annan person kan man se idag, när hon rumpar omkring och leker och jagar andra barn och leksaker... Underbart!
Vi myste loss lite med Tesla också när hennes mamma gick på möte en stund. Det var spännande att ha två barn att hålla koll på. Särskilt när det ena (Nova) inte kan sitta still en enda liten sekund, och det andra barnet längtar efter mamma och bara vill kramas... Spännande minsann! Tänk att ha tvillingar... Men då är man kanske lite mer van också om man har dem från början.
När Teslas mamma var klar på sitt möte, tog vi en promenad. Det är trevligt att promenera med dom, Nova och Tesla brukar alltid turas om att gråta/kinka och man behöver inte känna sig som den jobbiga parten ;) plus att det inte riktigt känns som att man går så långt även om man skulle göra det. Trevligt sällskap, helt enkelt.
När vi kom tillbaka till Valsta centrum gick jag på apoteket och hämtade ut medusinen, sen tog vi bussen hem för jag var ganska slut.
Snuttan levererade lite när vi kom hem, sen var det sussa som gällde.Jag åt lite lunch, sen gick jag också och la mig. Sov i en dryg timme, Nova i två och en halv. Snuttan. Hon är inte helt hundra, tror det är bissingar på gång igen. Hon har inte mindre än fyra stycken som är precis under tandköttet och borde sticka upp vilken dag som helst nu.
När vi vaknade så hade hon toklevererat igen, tandbajs luktade det definitivt som, och det blev ett spontanbad. Och jag måste också skriva hur underbart det var vid insmörjningen efteråt, magen var alldeles mjuk och gick inåt när man tryckte lite lätt på den, den brukar ju alltid vara hård som en ballong, men nu mjuk och platt och underbar! Förstår att hon var lättad. Och hungrig. :) Hon smaskade i sig en hel stor ettåringsburk (ibland måste maten fram fort och för det mesta äter hon det vi äter, men burkmat är supersmidigt som snabbmat!) och drack en hel mugg med dricka till. Gosan.
Trots långsovning under dagen så ville hon somna för natten strax efter sex. Vi har annars lyckats hålla henne uppe till sju-halv åtta, vilket vi tycker är en ganska lagom sovtid, men idag var det stopp redan vid sex.

Doktorn
Idag ringde jag och skulle kolla provresultaten, och de hade kommit på alla analyser. Däremot visade inget av proverna något alls. Jag undrade då hur vi går vidare, jag pallar inte att bli andfådd av att gå upp för trappan i mitt eget hus, bli trött i musklerna bara av att gå in till min dotter.... svullnaden i händer och fötter kan tydligen sitta i i flera år efter graviditet. Hade jag ingen aning om! Inte så kul... men det går ju att leva med.
Till svar fick jag att det bara är att avvakta... det kanske går över, typ.
Han sa också att jag kan höra av mig till en annan vårdinrättning jag tidigare haft kontakt med (psykiskt) och höra med dem om vad det kunde vara.
Kul svar.
Besviken ringde jag min man och berättade. Uppgivet. Det är ju inte så kul för honom heller att jag är så trött hela tiden och sover middag och har mig. Det ska man ju inte behöva när man snart är trettio år, kan man tycka.
Efter några minuter ringde läkaren tillbaka och sa att han hittat fler provsvar än han såg under vårt samtal, och att det var ett svar som tydde på spår av borrelia. Inte alls säkert att det är det, men en typ av antikroppar som man testar för hade visat positivt resultat. Nästan lite skönt, tycker jag. Jag hoppas att medicinen hjälper. Ska ta nya prover om 4-6 veckor, och då ser vi kanske lite mer. Under tiden ska jag få gå en fetingkur med antibiotika. Hämtade ut på apoteket. Kom därifrån terhundra kronor fattigare... Mums!

Greset
Han tänkte då att vi skulle kunna låna ut våran slipmus så slipandet skulle gå lättare, så han gick ut och började prata med henne.
Poff, fick han en snäsig kommentar om att vi faktiskt bor i en samfällighet och här turas vi om att klippa gräsmattan!
Inte lika sugen på att låna ut slipverktyget gick han så in igen. Trevligt bemötande, liksom. Visst, hjälps vi gärna åt, men det är bra om vi får veta hur det funkar. Gärna i en normal samtalston...
Idag fick jag för mig att det kanske vore läge att klippa lite i gräset på andra sidan vägen, det börjar bli rätt långt. Maskrosorna blommar också igen och de sprider sig ju gärna....
Eftersom vi har valt att inte ha en bensindriven gräsklippare, utan har en handjagare och en eldriven med sladd (som inte når över dit), tog det en ganska bra stund bara att klippa ned i dikessluttningen. Jag höll nog på i en timme, och då har jag inte räfsat ännu... Sen orkade jag inte mer. Vår tomt är liksom en annan femma, den är mest plan gräsmatta och inte så många diken...
Får se om jag hinner fortsätta imorgon. Gillar ju när det är fräscht och fixat, men samtidigt vill jag inte behöva göra det av tvång och på grund av otrevliga utskällningar.

Nova visslar

Vill, men kan inte
Kalas idag. Kalas igår. Trött och varm liten tjej, sover mycket.
Trött och kall stor mamma, vill sova mycket men kan inte.
Ungefär så.
Imorgon ska vi på sommaravslutning på öppna förskolan och leka med en hel hög andra barn. Vad jag förstår ska det bli P-A-C-K-A-T med folk där, och regnet lär inte upphöra förrän tisdag kväll, så det blir nog varmt och gosigt.
Jo, jag fick med på film när Nova visslade idag, kanske lägger upp så småningom...

Den digra döden
Vårt trädgårdsland är inte så vackert och frodigt som jag skulle önska, eftersom det finns invånare här som tar del av godsakerna innan vi får chansen.
Sniglar.
Långa, bruna, fula äckliga sniglar. Och svarta snyggsniglar, men dom är också äckliga eftersom dom äter våra grödor.
Av morötterna som var så många, kommer knappt ett par stycken kanske klara sig levande till vuxendagar. Isbergssallaten är i princip redan slut, och vi har inte ens smakat.
Finns det något smaskigt man kan odla som de inte gillar? Eller åtminstone nåt som är ofarligt för oss och våra goda grönsaker?
Känns inte helt snällt att gå ut och sätta spaden i dem... Eller vår nya favorit, saltning. De blir så sjukt slemmiga och vidriga, och det jobbigaste är att de inte alltid dör. Om man inte kommer åt ordentligt på huvudet så kan de ibland fortsätta leva och slingra sig med halva kroppen förslemmad. Inte särskilt humant... och troligen duktigt mycket äckligare än det behöver vara.
Tips emottages tacksamt!

Länge sen igen
Torsdag var ÖF stängt, vi träffade Tesla och hennes mamma själva istället.
Först gick vi till BVC på morgonen och tog vaccinationssprutorna, det var verkligen inte kul. Hon tokgrät skithögt, och var övergiven och förbannad på mig och sköterskan. Men det gick över ganska fort, och hon fick somna i vagnen när vi promenerade till centrum och mötte upp vårt sällskap.
Matshopping på Willys, sen promenad hem till villan där vi först matade tjejerna och sedan la dem för att sova, då vi själva också fick lite mat i oss. Räksallad, minsann! Tyvärr var inte avocadosarna i butiken ätklara, så vi fick klara oss utan, men gott blev det.
Nova gnällde loss rätt ordentligt och fick lite alvedon. Stackarn, ont i kroppen. Och låren...
Fredag blev det ÖF på förmiddagen. Så fort vi kom innanför dörren blev hon gnällig, då kanske natt-alvedonen hade slutat verka. Hon fick en till och sen var hon så glad och nöjd och lekte med i princip alla barn som kom i hennes väg. :)
Eftermiddag hemmavid en stund innan vi åkte till pappas jobb och hämtade honom på väg till Viktoria och Jonas. Fika och mys, och sen hem för middag.
Nova lackade ur totalt på vägen hem, trött och ontig, lite feber fortfarande, och slocknade precis, direkt när vi kom hem.

Ställa, ställa
Nu när vi har fixat till lite i allrummet på övervåningen passar det kalasbra att sitta däruppe. Vi stora människor kan titta på teve eller datorera oss, och Nova har både soffa, soffbord, stol och tevebänk att resa sig emot. Och räcket ovanför trappan. Och grinden.
Hon står bättre och bättre för varje gång, och sätter sig ned så fint så fint. Snart kan hon nog ställa sig upp helt fritt också, det har inte alls gått innan, för det är svårt med raka ben att komma vidare från alla fyra...särskilt med hala golv som underlag. Men nu börjar hon hitta balansen och fotfästet lite mer.
Det är så roligt att se hur hon provar om och om och om igen, allt säkrare för varje gång.
Hon kommunicerar också mycket bättre nu, (jag) har börjat skilja på när hon säger "titta" och när hon säger "dricka", de har låtit förvillande lika innan. Och kommunikationen generellt, inte bara med kroppspråket talar hon om vad hon vill.
Lilla snuttfisen börjar bli stor! (undrar hur många gånger jag kommer att skriva det?)

Idioter
Jag har också börjat se hur många puckon och rena idioter det faktiskt finns ute i trafiken, och visst har jag själv gjort ett misstag eller två nån gång, men det finns väl gränser.
Idag var en lite läskig dag att köra bil på.
Det droppade lite lätt när jag tog ut bilen från garaget, men när jag kom ut på vägarna hade det tilltagit betydligt redan. Ett regnoväder drog norrut precis som jag åkte söderut, så jag tror att jag träffade norra delen av det och sen åkte rakt igenom hela påväg till jobbet. Tokviftning av torkarbladen, lite dålig sikt och risk för vattenplaning. Kan det bli bättre?
Nåväl, precis efter backen upp från Statoilrondellen finns det ju en påfart (från Plantagen och Rosersberg), där just påfarten in på vägen är skyltad, och inte styrd av trafikljusen. Det är 70 på vägen, så jag brukar alltid vara lite extra försiktig när jag ska svänga in på den om jag kommer från det hållet.
Två bilar stod där och väntade. En röd gammal Volvo, som körde på i god tid framför mig, och så en grå SAAB, som kanske borde ha väntat lite längre. Föraren tvekade först, men när jag kom närmare så trängde han sig ut bakom Volvon. Visst såg jag. Visst bromsade jag. Men jag var ändå tvungen att tuta på idioten. Skulle det ha skett en olycka hade han (ja för det var en relativt ung man, runt 30 skulle jag tro) klarat sig mycket sämre än jag. Jag åkte i 70, dammit! Jävla pucko.
Sen brände han iväg vidare utan hänsyn. Som tur var var trafiken gles även i det vänstra körfältet just för tillfället.

Snuttis
Vi plockade inte ordning på Novas leksaker igårkväll, och i morse när han gick ned med henne i vardagsrummet trampade han på en av bilarna och halkade! Rakt baklänges, med henne i famnen!
Han slog inte i huvudet, men sträckte sig ordentligt i ryggen och är bra stel. Gubben!
Dessutom är Nova inte så glad, för nu har hon magproblem igen. Kanske är det inte mjölken ändå? Eller behöver vi ösa på mer laktulos på hennes gröt?
Nu har det i två omgångar gått tre dagar mellan leveranserna, och igår och idag har hon haft riktigt ont när hon försökt. Lillgosan!
Jag tyckte att de skulle gå till ÖF så hon fick fokusera lite på de andra barnen och han kunde vila, men jag det inte hur det blev. Maken verkar inte gilla att gå dit och blir stressad när jag föreslår sånt.
Hoppas de mår bättre nu iaf. Jag har ett möte kvar här på kontoret, sen tänkte jag nog börja bege mig hemåt. Vi ska prova med pannkakor idag. På komjölk! Och då måste jag ju införskaffa ingredienserna först.

Jag hör av mig...
IT= IT-snubben
J= super-usern för systemet
J: Hej, jag har fått tillgång till de där grupperna nu.
IT: Jag håller precis på och kollar på det.
J: Vad bra, hur gör vi?
IT (lite i munnen på J): Det är lite meck med grupperna, jag hör av mig när jag har fått ordning på det.
J: Hur menar du?
IT: Ja, att jag hör av mig när jag fått ordning på det.
J: *skrattar* Ja, den biten förstod jag, men vad menar du med meck med grupperna?
IT: Nu behöver vi väl inte gå in på detaljer här. Jag hör av mig lite senare.
J: Tror du det blir under dagen?
IT: Ja det tror jag.
J: Okej, då hörs vi. Hej.
IT: Ja, jag hör av mig när jag fått ordning på det. Hej då. *klick*

Check
Blev nästan lite fundersam där ett tag, för kroppen visade upp några tecken jag tyckte mig känna igen. Visserligen har jag sluppit ha ilande smärta i armar, ben och bröstkorg under graviditeten, och kliande ögon och riktigt så här trött var jag faktiskt inte, även om jag var trött på ett annat sätt.
Men även om jag visste vad resultatet skulle bli, och att det praktiskt taget skulle bli jungfrufödsel om det varit positivt (om den heliga Maria åt p-piller vet jag inte...), så var det svårt att låta bli att titta på stickan under den där minuten. Och någonstans i kroppen kände jag ändå ett litet styng av besvikelse när jag väl fick det bekräftat för mig, för tänk hur stor den känslan är när man får reda på miraklet i magen! Chocken och svallvågen av lycka och förskräckelse som väller upp i halsen...
Å vad jag lider med dem som kämpar och försöker gång på gång. Jag hoppas vi slipper den smärtan när det är dags för oss nästa gång. För ja, syskon vill vi att Nova ska få, så småningom. Kanske inte riktigt ännu om vi får välja. Men ibland får man ju inte det...

Snuttefian
Nu, sent omsider, har hon börjat ställa sig upp mot soffan/soffbordet och faktiskt lyckas stå kvar utan att glida ut med benen åt sidorna. Har konstaterat att vi har ett rätt så halt golv, och det är klart att man inte riktigt vågar då. Men nu har hon lyckats hålla benen i styr och gått längs soffbordet bort till soffan och kommit till mig och kramats. :)
Hon vill gå med oss i händerna allt oftare, och jag tror inte det är så mycket kvar innan hon vågar stå lite mer själv. Tror inte det är nån fara med balansen, mer hennes försiktighet som sätter gränserna.

Idag har vi också tittat lite närmare på lektunneln som hon fick i ettårspresent. lite läskig är den, men det är kul att leka tittut med mamma på andra sidan. Och så kan man ju stapla clownprylarna därinne! :)

Och en stående favorit är att leka med kepsen. Pappas keps han köpte på Mallis för att inte få solsting eller bränna hårbotten. Mamma har kepsen på huvudet - mammas keps, Nova har kepsen på huvudet - Novas keps. Nova tar av sig och sträcker kepsen mot mamma - mammas keps... och så vidare.

Sötnosen!

Il dottore
Ringde doktorn i morse för att få reda på vad provsvaren sa.
De sa ingenting, tydligen. Varken bu eller bä. Varken pälsdjur eller pollen. Men både hon och vi mår bättre nu när kissarna är borta.
Kanske har hon känt av vår stress. Kanske har hon bara varit förkyld. Kansken och om...
Nu är hon bättre iallafall, även om hostan har tilltagit igen efter att det började regna och ha sig igen, så på torsdag ska vi vaccinera.
Jag fick en tid hos doktorn i eftermiddag, jag. Kanske kanske kan vi få reda på varför min kropp beter sig så konstigt.
Har inte varit pigg sen vi kom hem från Spanien. Om ens innan... Där nere däckade jag ju och låg till sängs i två dagar, men sen kunde jag resa mig igen även om jag inte varit PIGG. Och därefter så har svullnaden i händer och fötter tilltagit morgnar och kvällar, samt ledvärk och utmattningskänsla i musklerna av ingen ansträngning alls. (Igår fick jag värk i lårmusklerna bara jag gick upp för trappan hemma, och visserligen är jag inte särskilt vältränad, snarare tvärtom, men så illa är det faktiskt inte!)
Har några egna teorier, och de flesta är helt osannolika.
1. Hormonrubbning av något slag. (här kan man även räkna in graviditet)
osannolikt, därför att jag för två-tre år sedan fick en stor blodanalys av samma anledning, och då var åtminstone tyroideahormonerna normala. då tyckte läkaren att jag var deprimerad.
graviditet också högst osannolikt.
2. Det där läskiga insektsbettet jag fick för typ tre veckor sedan. Spindel eller vad det var som bet mig i trädgården när vi satte alla grönsaker. Det var rätt fult bettet. Har mobilbilder jag kan visa doktorn om han vill :)
3. Jag fick nån infektion i Spanien.
ringde ju till sjukvårdsupplysningen efter att jag kom hem men eftersom jag blivit lite piggare så tyckte de inte att jag behövde testas för svininfluyensan iallafall. Och det känns ju bra. :P
4. Nån slags reumatism. Skulle fetingsuga.
5. Mitt tjockeri. Har aldrig varit så stor och tung som nu och det blir ingen skillnad. Nu försöker jag äta lite bättre men jag vet inte, inte så stor skillnad ännu.
Men varför får man annars ont i lederna sådär? Och svullnar upp och har sig. Och är så jäkla trött att man måste sova middag? Jag är fasen inte trettio år ens, jag borde inte vara så gammal...
Nån som tror nåt annat? Tar tacksamt emot förslag på lösningar här! :)

Tävling
Dessa underbara retrobrallor tävlar jag om hos Smågryn, kan se Nova springa runt i dem i höst och stajla:

Hon som skriver bloggen har nu också rea hela juni, passa på att kika in där!

Söndag
Först börja möblera om lite och ordna till arbetsrum i övre allrummet, och bibliotek i den andra sovrummet.
Så åka till Brista med en bil full med skräp, slänga det och fortsätta hemma lite.
Skönt att sunka runt i mjukisar och ändå få en del gjort! :)
På eftermiddagen åkte jag bort med lite återvinning medan maken stannade hemma och fixade. När jag kom hem fikade vi med lite jordgubbar! :) och så var det dags för utefix, för solen kom fram och värmde oss.
Nova var inte alls lika förtjust i gubbarna idag. Hon småsmakade bara litelitegrann på tungspetsen på någon bit, och gjorde sura miner. Men kul att leka med var de!


Maken har kommit med den briljanta idén att fixa iordning vedskjulet och ha lite verktyg och grejer där bredvid veden. Han påbörjade projektet litegrann igår, och idag fortsatte vi tillsammans. Skruvade, mätte, sågade och staplade. Det blev ganska bra till slut! Målet är att så småningom fixa några små dörrar att sätta på, så att det blir en tvådelad bod.

Och det har börjat ta sig ordentligt i grönsakslandet. Ena gurkan dog tyvärr efter några dagar, men övriga grönisar verkar trivas bra. Löken har också börjat titta upp nu, och först var det små öglor som dök upp ur jorden, men nu har de vuxit upp lite till och spetsarna syns med. De är lite ledbrutna eftersom de blev vikta vid uppstigningen...

Lördag i bilen
Lillebror och sambo gled förbi och jag och Nova packade in oss i bilen med dem och så bar det av mot farmor. Och så bar det av, och så bar det av... Vi missade avfarten in på väg 72 inne i Uppsala, för vi hade fullt upp med Nova allihop. :) Efter ett ganska bra tag så tänkte vi att vägen vi åkte på var riktigt trist och att det kändes som att vi hade åkt där i flera timmar, fast det bara var tolv minuter. Jahapp, ungefär och så åkte vi vidare. Ingen tänkte steget längre, att det kanske borde vara så att vi åkte på en lite mindre väg, förrän vi närmade oss Gävle. Helt sjukt! Vi åkte över Dalälven innan det var dags att komma på att vi nog borde vända om. Åtta mil norr om Uppsala! Så det blev en omväg på dryga timmen och sexton mil på E4:an. Lagom puckad man känner sig då.
Till slut kom vi fram och vi åt lunch tillsammans. Pappis var också där, så vi blev sex personer allt som allt. En smarrig kycklingsallad med keso och avocado, och svenska jordgubbar med vispad grädde till efterrätt. M-U-M-S! :)
Nova fick smaka jordgubbar för första gången. De första tuggorna var smaskiga men hon vred ihop ansiktet som om hon ätit citron! Såg inte alltför gott ut. Men mer ville hon ha. Hon fick nästan två stora jordgubbar totalt. Vet ju inte heller om hon är allergisk, så det verkade smart att hålla låg profil.
Hemresan gick lite snabbare än ditresan, vi kände inte för några omvägar.
Tack för en trevlig dag, även om lite för stor del av den tillbringades i bilen!

Gröt
Igår tog hon lilla gaffeln och åt, när man spetsade lite mat på den och la ned den igen.
Idag provade vi med gröten. Hon hajar inte riktigt hur man får upp maten på skeden, inte ens doppa, hon bara slår med skeden i skålen, men hon vill gärna äta själv om man hjälper till med steget innan. Ganska praktiskt inför dagisstarten i höst om hon kan äta själv ju.
Nedan filmsnutt är inspelad imorse. Ja, kameran stod lutad mot nåt på bordet, för att jag skulle kunna hjälpa henne samtidigt... det är därför blden är lite sned. Och så är det motljus... men ni hajar.

Mammaledig
När jag hämtade vagnen i garaget, lämnade jag Nova i hallen den minuten det tog. När jag öppnade ytterdörren igen (och innan också, det kan höras rätt bra när ett barn illvrålar) gallskrek hon och var jätterädd och ensam och övergiven av hela världen och alldeles, alldeles förtvivlad. Det tog en stund att lugna henne. Så fort jag vek av med blicken från henne så började hon gråta igen. Men till slut förstod hon att jag inte skulle lämna henne sådär igen, och det var okej om jag bara var inom synhåll, så vi kunde klä på oss och sätta oss i vagnen och betrakta världen genom regnskyddet. När vi började gå skrattade hon lite tillochmed, när hon kände på insidan av regnskyddsplasten. Vi lekte med fingrarna på varsin sida om plasten och busade lite och allt var frid och fröjd.
Vi var på öppna förskolan fem minuter efter öppningstid. Det var mörkt och dörrarna var stängda, och ingen annan var där utanför, så jag fick lite tänkomdetärstängtochingenharinformeratmig-känslor. På lappen på dörren så stod det att de skull öppna nio.
Efter bara nån minut kom Britta och öppnade dörrarna. Vi gick in och uppdaterade varandra lite, och Nova fick känna in rummen igen. Det var länge sen vi var där.
Först fick jag såklart inte vika från hennes sida alls, hon var som klister, men efter nån minut började hon utforska lekhyllan och riva ut alla grejer, och när fler och fler barn kom så var de också intressanta. Efter en halvtimme kunde jag tillochmed gå och hämta en kopp kaffe. :)
Idag var första gången vi inte var på babyöppet, utan även stora barn var med. Sångstunden hade lite mer action då. Rörelser och grejer! :) Men efter elva började batterierna ta slut. Inte så konstigt, eftersom hon varit vaken sen sex. (Vi gick inte upp förrän framåt halv åtta, men jag betvivlar att hon sovit emellan ropen. Pappa införde en regel om att man itne går upp före sju, och den verkar hon ha accepterat. Skönt. -men nu när jag skrev det här så lär det ju vara kört på den fronten...)
Vi packade ihop oss igen och Nova fick nappen i vagnen. Vi gick längs bussvägen en bit, och ungefär när vi passerade Lokegatans busshållplats så sov hon redan. På mindre än tio minuter! Kankse rentav fem! Imponerande.
Gjorde en avstickare in i bostadsomrrådet Oriongatan, så hon skulle somna in ordentligt, och fortsatte sedan hemåt. Och innan hon vaknade av lite irriterande hosta hade det gått 45 minuter. Bra jobbat! Hon har inte sovit i vagnen på läänge. Men pigg hade hon ju inte hunnit bli på den sovsnutten, så hon fick sova vidare i sängen. Tänkte väcka henne om hon inte vaknat före ett, annars kan hon få sova tills hon vaknar.
Planen är att åka till Knivsta i eftermiddag och umgås lite med bebisfolket där. Får se hur det blir, med dagishämtningar och sånt som ska ske ungefär då.
Nu funderar jag på att klippa gräset i regnet. Eller är det dåligt att göra det?

Djur i bur

I vår bur har vi satt in en liten "hängmatta" på ena sidan med en kudde unde så att det blir två liggplatser, och gjort ett hål i skiljeväggen (som går att ta bort), och så har vi haft kissarna på ena sidan och deras låda på andra sidan. Om man ska åka långt är det väldigt praktiskt. Här är vår annons på Blocket.
Vi har också en hel del leksaker som hittats när vi tog ned buren från sin plats i förrådet, samt lina och "gräsmattepinnar" att fästa kopplet i när man är ute på gräset (såna man skruvar ned i marken).
Finns intresse? Hör av dig! Priset går att diskutera.

Om jag hade...

Om jag hade 35000kr över skulle jag nog inte lägga dem på en klänning. Men denna kan man få:


Igår och imorse

Under tiden lekte Nova med pappa, och campade för första gången. Tältade i pappas tröja...

Jag låg i soffan och segade ganska länge, sen gick jag och la mig efter nio nån gång. Är så sjukt trött, och svullen både morgon och kväll. Ska nog ta och ringa till doktorn iallafall, få en tid för konsultation om inte annat. Har börjat med utfasningen av mitt knark nu, och då kan man ju bli lite tröttare, men det här började innan dess, och jag vill inte knarka hela livet faktiskt. Inbillar mig att det kanske blir lättare att ta tag i sig själv också när man itne har en massa artificiella substanser i kroppen som påverkar vikten och aptiten.
I morse hade jag ont i ögonen som vanligt och tänkte ta tåget till jobbet eftersom det är så påfrestande att köra bil i motljus när ögonen brinner redan från början. Men idag skulle det ju regna och vara mulet, så jag satte mig bakom ratten iallafall. Det va rinte så farligt. Och motljuset på hemvägen kommer nog också att skina med sin frånvaro. Håller tummarna...
Inte ett enda möte idag heller. Och inte så mycket att göra. Jag tror det sätter fart igen i nästa vecka, det är mycket som är on hold nu.
Tjingeling!

Klinnging
Panikslängde ihop en hel hög med klänningar och provade, provade, provade. Hade ju sett en klockren på Ginatricot i förra veckan, men jag är för tjåkk för en sån, tyvärr. Sista sju (!) centimetrarna gick inte igen. Visst berodde det till viss del på att dragkedjan var supertrög, men tyvärr också till stor del på min fläskiga rygg.
Nu tror jag att jag kan ha hittat rätt! Får se hur det känns när jag provar hemma, med tillhörande uppstramande strumpbyxor... :P

Håll tummarna, kära läsare, det vore riktigt sweet att ha den biten avklarad, när min förra klänning helt sonika gick och försvann ur sortimentet sådär.
I provhytten insåg jag också till min fasa att mina jeans hade fått ett stort fett hål på ena skinkan, bredvid fickan. Bredvid fickan. Inte under. På längden. Skitskumt. Iofs inte världens bästa kvalitet när man handlar prylarna på ICA Maxi, men ändå. Skumt jäkla sätt att paja på.
Så det fick bli en av de billigare klänningar/tunikor jag provat innan också. För att täcka häcken... Trist med panikköp av den sorten, när man inte tänkt lägga ut mer pengar än nödvändigt. Och i retrospekt kunde jag förstås har försökt hitta ett par nya byxor istället... men å andra sidan går ju klänningen faktiskt att ha med lite allt möjligt under, eller bara som den är.

Svullo
På sistone har det blivit betydligt värre med svullnaden av händer och fötter igen också, kanske är det relaterat till ögonklieriet? vissa dagar får jag kämpa med att få på ringarna på fingret, och de går knappt att få av utan handkräm och vatten...
Det suger iallafall att vagga fram på ömmande fötter både morgon och kväll. Och på morgnarna har jag också huvudvärk, som regel.
Nån som har förslag på vad detta kan bero på? Borde jag gå till doktorn eller kan jag lösa det själv?

Äntligen...?

