Araknofobi?
Har väl aldrig varit ett stort fan, men inte heller varit rädd. Vet inte riktigt vad det kan bero på.
Alldeles nyss såg jag på vardagsrumsgolvet, bredvid Novas tangentbord, något som rörde sig. Något stort. Jag menar STORT. Kroppens storlek uppskattas till 3x2cm, och så åtta äckliga ben som var kanske 4-5 cm långa. Den största jag sett här i huset, helt klart! (som tur är har vi inte haft så många besökare av den här sorten här hemma, de håller mest till ute på tomten, under stenar och så, eller i garagets mörker. Och det sägs ju att spindlar är ett tecken på ett friskt hus...)
Trodde först jag sett i syne, men så rörde det sig igen. Jag drog liksom upp fötterna i soffan, och detta är tre meter bort!
Maken såg först inte, men sen när den rörde sig igen sa han nåt manligt och modigt. ;) Typ "ja, där var en stor rackare!" Den jäkeln smet också och överlevde det första mordförsöket. In bakom hyllan som läper över nästan hela väggen, men som tur var stannade den på listen i hörnet, bakom subwoofern så man kom åt med dammsugaren.
Gaah! Vill verkligen inte att Nova ska leka och en sån där best kommer och attackerar henne när hon råkar leka med dess tillfälliga bo! Plus att jag inte vill att hon ska se hur förskräckt jag blir...
Skönt att ni fick bort den. Hoppas ni slipper få fler såna besökare av den storleken.
Säg till mig nästa gång så kommer jag och räddar dig. Fast jag bär alltid ut spindlarna, levande, i bara händerna... Annars blir det ju regn! ;)
Hos oss är det Molly som attackerar. Hon äter iallafall gärna sländor urk. Jag gillar inte heller spindlar och det verkar som om ví har ett väldigt friskt hus för de trivs hos oss
Drar upp fötterna från golvet när jag läser ditt inlägg...
Tvingade sambon att ta hand om en gräshoppa som förirrat sig till vårt badrum imorse. De är ju gigantiska och förra året så bar katterna in massvis med såna. En gång hoppa Märta upp i vår säng med en sån i munnen. Iiiiii..
Ja, plyschtyg är verkligen mysigt till byxor, men något sånt har jag inte. Får nog bli byxor i joggingaktigt tyg istället. Har faktiskt funderat på att göra en snickarkjol. Fanns ett fint mönster i en av böckerna. Det jag egentligen lovat mig själv innan Tesla kom var att sy ett par snickarbyxor. Håller på och samlar kraft till det. Tycker alltid att det känns jobbigt när det är massa mönsterbitar. Det är därför byxor och kjolar är bra. =)
Skulle bara lämna ett litet avtryck - så fin blogg! =)
*Hanna:* Jovisst, men lite regn kan jag ta när monster som den där försvinner. Annars är min taktik också generellt att släppa ut krypen levande. På jobbet har jag en "getingkopp" där jag har fångat en geting och släppt ut, och den står i beredskap ifall fler skulle dyka upp. Getingar är en annan skräck jag har. Hoppas inte Nova tar efter!