Yra i huvudet, men lillan har fått leka i sandlådan, klättra omkring på tomten, åka vagn, åka rutschkana, gunga och leka inne.

Lite handlat, återvinning bortproppad i överfulla containrar, och på vår promenad fick jag ett samtal från Mamma Russin, som vi ska besöka om ett par veckor. Ska bli jättekul att ses igen!

Maken har blivit lite hängig också och jag lite bättre, så det blir till att jobba imorgon för oss båda. Tänkte ladda med lite knark i handväskan just in case. Imorgon blir det maken som lämnar på förskolan, och jag som hämtar. "Jouren" har vi båda, han på förmiddagen och jag efter lunch.

Har suttit och kollat igenom en hel massa bilder och flyttat över en del till den här datorn, var kul att se hur Nova har blommat ut! Bara under sommaren har det ju hänt hur mycket som helst! Sju tänder, flera centimetrar och kilon, hon har lärt sig krypa och gå och klättra och fått fjutt på sandlådetekniken. Det är en egen liten donna vi skickar iväg till förskolan nu, som faktiskt där visar att hon KAN äta själv, tvätta händerna, och hon har nästan lyckats få på sig en strumpa på foten. Det är lättare att ta av dem! ;)

Hoppas ni har haft en härlig helg, och får en toppenvecka framför er!

Har bytt färg lite på texten, samt kört på mitt nya favvo-typsnitt: Angelic war. Kanske inte jättetydligt när det är litet, men ack så snyggt.

Jag pillar vidare lite men de stora förändringarna är gjorda.

Om du inte ser det nya behöver du kanske trycka på uppdateraknappen i webbläsaren. Annars kan du trycka på F5-knappen på tangentbordet.

Texas-chilin står och puttrar på spisen (tack, Catya, för tipset, den var verkligen smarrig!). Nu ska jag avsluta mitt efterlunchen-kaffe och sedan gå och vila lite.

Kroppen är öm och vill inte hänga med, halsen är lite bättre men öm både på utsidan och insidan (trots att halsmandlarna känns normalstora) och huvudet tungt.

Ingen skiva hittad. Nu funderar jag på att ladda ned testversionen av nån annan PS-produkt istället.

Mådde rätt kasst idag, jag gick och la mig lite och när klockan ringde så GICK det verkligen inte att kliva upp. Lyfte lite på huvudet men det tog stopp efter bara några centimeter, och kroppen var nedtyngd av järnbalkar, typ. Så jag fick vackert ligga kvar, först vid elvatiden orkade jag mig upp och knarkade lite, sen var det jobb på schemat.

Nova har det så bra på förskolan, nu har hon sovit en hel timme även idag (trend?), och varit där sin längsta dag hittills. Hon hade varit lite ledsen ett tag, men då hade hon blivit fälld av en kompis, så det var ju helt befogat att vara ledsen då ju. På måndag ska hon få vara där mellan sju och tre, och på tisdag ska hon få gå en hel lång dag, som hon ska gå senare; 7-15.45 (beroende på när jag kommer iväg från jobbet och hur långa köer det är på motorvägen). Det tror jag kommer gå galant.

Nu har jag stoppat kroppen full med onyttigheter (äppelpaj med vaniljglass, jätteskönt i halsen, men inte lika skönt i magen... eller på höfterna... :S) och mår lite bättre. Kroppen gör bara ont när jag rör på mig, så jag försöker vara så stilla som möjligt. Det blir nog en tidig kväll ikväll.

Nattinatti! Och trevlig helg!

Ursäkta röran, jag bygger om! :)

Har tittat lite på typsnitt och hittat några nya favoriter. Så nu tänkte jag göra en ny header, och kanske lyckas leta rätt på den där gamla skivan med mitt PS Elements på så jag kan installera här.

Uppdatering kommer.

Halsontet som började krypa fram under början av veckan har nu vuxit till orkanstyrka och dragit med sig huvudvärken och kroppsontet på tåget. Känns sådär.

Tur att det snart är helg så man kanske kan ta det lite lugnt ett tag. (hahhah, med en ettåring?!)

Vi lämnade tillsammans idag, och Nova var väldigt nöjd med att sitta på golvet och pilla med kossorna och tigern som fanns i djurlådan. Nu är hon där, maken påväg till jobbet och jag har pratat med vårdguiden som säger att jag inte har nya influensan. "Återkom om du får feber", typ.

Men en liten skvätt med sömn till behöver jag nog innan jag börjar jobba; ögonen är igenimmade och kliiga och hjärnan funkar inte riktigt som den ska då.

Nova åt frukost på förskolan igår. Det gick hur bra som helst, och hon åt bra mycket bättre än hemma. Inte alls mycket mat på golvet eller på henne själv! :P Jag hade tänkt att lämna på morgonen, men eftersom barnen skulle fotograferas var det bäst om jag stannade tills det var klart.

Sen började oredan. Det var som sagt dags för fotografering, och tanken var att vi skulle varit ute, men eftersom det regnade ganska kraftigt så satte fotografen upp sin utrustning inomhus istället. Det var riktigt tråkigt att vänta, men sen när det blev vår tur hade hon kommit in i leken (fotografen hade en boll som han lekte med och gav till barnen så fick de kasta den till honom och så joxade han med den ovanför kameran så barnen skulle titta dit), och bara på tre klick med kameran så hade vi fått till en riktigt fin bild. Tröttmesen kom fram igen och vi gick tillbaka in på hennes avdelning och väntade på att ta gruppfotot. Och väntade. Barnen blev allt tröttare, hungrigare och mer oroliga och ledsnade på att vänta. Nova hann med två konserter och en del tårar mellan klossarna. Och till slut var det dags att knalla över till gymnastiksalen för en gruppbild, hela förskolan. Efter lite allmänt kaos satt alla still samtidigt och jag tror att det blev ett bra gruppfoto till slut. :) Nova ville bara vara hos mig eftersom hon var så trött, men då såg hon inte fotografens lekar lika bra som när hon var hos Anci, så då godtog hon att hoppa över dit.

Så fort vi kom tillbaka till avdelningen var det påklädning och fruktstunden (som var kanske fyrtiofem minuter försenad) fick ta plats i vagnen innan det var sovdags. Nova klippte med ögonen redan när hon fick bananen i handen, så jag passade på att säga hej då innan hon somnade. Sen fick jag höra att hon ahde sussat i en hel timme, kanske lite mer! :) Det gäller alltså att vara ordentligt trött, då går det att somna även i vagnen!

Jag hade tänkt fixa en del hemma och jobba lite, men eftersom allt tog så lång tid hann jag ingenting nästan. Var och storhandlade på ICA Maxi, och så snart jag kom hem var det dags att luncha och så gå och hämta lillsnuttan!

Hon var glad ett tag igen, men gnällig till och från hela eftermiddagen. Testade att låta henne sova lite till, men hon ville inte. Vi lekte och sorterade tvätt, och när pappan kom hem så fick hon gnälla hos honom medan jag panikjobbade lite. Vi fick middagsbesök sedan på kvällen, och hann inte med så mycket men jag har hunnit jobba igen lite idag.

Lilla älsklingen hade ont i magen (inte levererat på hela veckan) och var nog lite övertrött, för redan vid niotiden började hon vakna en-två gånger i timmen och vara ledsen och gny. Hon fick lite mer välling med katrinplommon och alvedon, men sov inte några längre stunder på hela natten, först vid tretiden lugnade det sig och  hon sov till sex.

På morgonen idag så fick hon både laktulos och katrinplommon i morgonvällingen, och efter en halvtimmes gnyende klämmeri så fick vi äntligen en liten leverans. Snacka om hård i magen. Gumman! Fyra dagar ska det inte gå emellan... Hon var mycket gladare direkt efter, hoppas att det släpper nu.

Lämnade på riktigt idag, vi gick in och tog på överdragsbyxorna i hallen på förskolan, och sedan när vi gick ut till sandlådan försökte hon klättra upp på en av bänkarna på lilla gården. Hon ryckte med huvudet så att hon slog i lite med pannan, och då gjorde hon ett motryck och föll bakåt och slog i bakhuvudet på asfalten. Älsklingen, hon grät så. Jag kramades och pussades och vaggade lite, och så gick jag gungande bort mot sandlådan med henne i famnen. När hon fick en spade och en hink så var det bra igen, hoppas det inte blir nån stor bula. Sen var det inga problem när jag skulle gå, jag sa hejdå och hon såg på mig när jag gick men var inte ledsen. Fisen.

Så jag har jobbat lite och nu äter jag lunch framför Sjukhuset på TV3. Sen lite mer jobb och hämtning.

Hon hade inte sovit på förskolan idag. Personalen hade vaggat och vyssjat och rullat i en och en halv timme men hon bara nästansov. Så det var en trött fis jag hämtade på förskolan i eftermiddags. Men glad. Och mätt. Även idag hade hon ätit duktigt (men jag vet inte om hon hade provat de andra barnens mat idag också eller hållit sig till sin egen..). Skönt.

Hon fick lite vatten när vi kom hem och sen fick hon sussa lite. Jag tror inte jag hann ned för trappan ens innan hon sov!

Jag har haft ont i magen idag och låg och jäste framför teven. Grät en skvätt till Extreme Makeover - Home edition. Och förfasades över dagens ämne i Tyra Show. Och sen vaknade dottern precis när jag tänkte väcka henne. :) Mellis bestod av en klyftad nektarin, och idag spottade hon inte ut skalet. :) Sen börjades det. Klängapåmammaleken. Detta var ungefär när min mage satte igång på allvar och jag bodde på hemlighuset i några timmar. Fantastiskt härligt. Gnällosaurusen skulle sitta i mitt knä och hänga på mina ben och kramas och pussas och bara gnälla och sitta bredvid och gå ut från badrummet och gnälla för att jag inte var där.... och så vidare. När vi gick till sandlådan var hon lugn en stund. Men så fick vi besök och gick tillbaka till vår baksida och då fick jag inte gå en meter ifrån henne.

Bäbis! Det är mycket nu. Hon kom väl på försent att jag hade övergivit henne på förskolan idag och tog igen det på kvällen. Med besked. Och maken var senare hem för han skulle fixa lite med bilen. Gah! Frustration. Och jag som skulle springa fram och tillbaka till badrummet också. Mums!

Hon är nu helt och fullt ovillig att sova. I en och en halv timme har hon grinat och gnällt i sin säng, hoppat runt och kastat kudde och täcke runt runt. Hon är lite lugn en stund när man kommer upp till henne, men så fort man reser sig så börjar hon igen. Vi har också provat att sitta kvar där länge, men hon somnar inte, hon blir bara tyst, och så fort man kommer utanför dörren så skruvar hon upp volymen igen.

Precis nyss gick maken upp med kvällens andra flaska välling, får se om det hjälper.

Eller så har hon ont i magen, hon har inte levererat idag, och hon fick ju ren mjölk igår. Snuttan!

Jaha, hon tog fröken i handen och vände sig inte ens om när jag sa hejdå. Vet inte om hon uppfattade att jag sa nåt, hon vandrade iväg mot äventyren i sandlådan med nyfnikna steg.

Jag gick in och märkte lite kläder jag hade tagit med mig och inte dubbelkollat igår. Och det var två plagg som var omärkta så det var bra. :)

Sen gick jag hem utan att Nova vände på huvudet när hon (ev inte, eftersom det busades runtomkring) hörde min röst.

Och nu sitter jag här. Hemma. Lite ensam. Försöker komma in på jobbmailen. Det är nåt proxyserverproblemhejochhå.

Idag har Nova varit ute hos oss i femton månader.

Det känns som en evighet, och som ett kort ögonblick, sedan natten och dagen då hon kom ut. Svisch!

Orkar inte pilla ihop bilder idag, men det kanske kommer ett collage så småningom.

Gjorde iallafall hand- och fotavtryck idag, med hjälp av kitet jag fick i min goodiebag på Mammabloggalan. En smidig våtservett som man gnider mot handen/foten, och så trycker man mot ett specialpapper, och vips så träder ett snyggt avtryck fram. Det var inte alls svårt. Med hjälp av avtrycken kan man sedan beställa tavlor och sånt, och det finns också en slags lera man kan göra avgjutningar med. Kolla in Lifestone.se om du är intresserad!

Här är jämförelsen mellan Novas avtryck. Det första gjordes när hon var en månad gammal, det andra när hon var sex månader och tre dagar, och det sista alltså idag. Hon växer! :) Klicka på bilden för att se den större.

Idag var en konstig dag.

Hon fick morgonvällingen, men vägrade senare att äta sin frukost. På vägen till förskolan fick hon banan. Hon åt halva, sen ville hon inte ha mer.

På förskolan gick det däremot jättebra, den första riktiga dagen. Vi var där 9-14. Nova började med att sätta sig på en cykel och sedan satt hon där en stund och tittade på de andra barnen som sprang omkring och lekte runt henne.

Det verkar som att Nova har intagit rollen som iakttagare på förskolan. Hon sitter helst och gräver med händerna i sanden och då är hon hur nöjd som helst, eller så sitter hon och tittar på de andra. En enda gång vände hon sig omkring och tittade efter mig, på hela förmiddagen (över en timme iallafall) och när hon såg mig var det lugnt, jag behövde inte komma dit eller så.

Fruktstunden blev ganska kort för Novas del, hon tuggade lite på en äppelbit och sen var hon nöjd. Hon fick sätta sig i vagnen först av alla, och sedan sitta där och se hur de andra barnen ett efter ett satte sig, lade sig och sussade i vagnarna runtomkring. Redan efter fyra minuter fick jag tummen upp av personalen som stod och rullade på vagnen, då höll hon på att somna. Alla barn omkring henne slocknade ett efter ett och till slut var den bara hennes vagn som rullades fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men se på fasen, tillslut somnade hon ändå! 25 minuter ungefär tog det. Sweet!

Hon sov i drygt en halvtimme, inte så värst länge alltså, men hon sov i vagnen! :) Redan första dagen.

Vi fick också stanna på lunchen idag, och jag och Cleos pappa drog oss undan till rummet bredvid och lämnade barnen ifred vid borden. Det gick jättebra! Många premiärer också. För Nova var det första gången hon satt på tripptrappstolen utan bygel, första gången hon åt på riktig porslinstallrik, första gången hon drack själv ur mugg utan handtag och första gången hon fick välja dryck till maten. Eftersom personalen höll fram en mjölkförpackning bredvid kannan med vatten, valde hon vattnet. Hon har ju ingen aning om vad som finns i mjölkförpackningen! Så på vägen hem fick maken köpa en liter mjölk som hon fick smaka till middagen. Gott, tyckte Nova! Återstår att se vad hennes mage tycker...

Eftermiddagen när vi kom hem från förskolan var dock gnälligare. Eftersom hon inte sovit särskilt mycket var hon trött, men hon ville inte ta någon powernap, hon ville inte alls vara i sängen, så hon fick leka vidare. Vi gick ut på baksidan och Nova hade vattenlek medan jag hängde tvätt. Det var jätteroligt, och ännu roligare blev det när jag var med och lekte. Jag höll upp mina kupade händer och Nova hällde vatten i dem, och sen när jag släppte ut vattnet så skrattade hon massor! Finaste.

Nu på kvällen blev det snabbt väldigt gnälligt. Sista hörnet på en av hörntänderna kom upp under middagen och gjorde ont, men jag har ändå fått borsta tänderna utan alltför mycket gråt och tandagnisslan. Vi lät henne gå och sova ungefär tjugo i sju, då har hon ju ändå varit uppe sedan kvart över sex och bara sovit en halvtimme!

Imorgon ska vi prova att lämna. Min tanke är att jag kommer dit med henne, leker ett tag (håller mig i bakgrunden så som det har varit nu innan), och sedan säger hej då och låtsas gå iväg. Tar med mig datorn och så kan jag sitta inne och jobba lite under tiden de leker ute. Håll tummarna! (Har också fått OK på att komma tidigt på onsdag så hon får äta frukost där, det ska hon ju göra sedan när vi går "live" så det är lika bra att få prova på det även innan.) Tänkte också försöka komma ihåg att ta med kameran och kanske tom ta en bild eller två imorgon.

Nu har jag levt i ett par dar istället för att data mig. :)

Torsdag:
Bli galen hemma, gå ut och möta Tesla vid lekplatsen, åka rutschkana tills man nästan stupar, gunga lite, flytta grus.
Gå till förskolan och leka på lilla lekplatsen, mest i sandlådan men också lite med bollen och springa runt. Fröken fick trösta lite när Nova ramlade, men sen var det mamma som fick krama och pussa.
Hem och sova middag och äta lunch, och sedan på eftermiddagen förbi till Eurostop och titta på gympadojor till snuttan för billig peng, snabbkika på byxor till mamman, och leka sig svettig på klätterställningen där. Cleo och Tesla med föräldrabihang kom också förbi. Och stannade längre, för när de stora högljudda barnen som klättrade åt fel håll i rutschkanan hade vält henne för många gånger blev hon lack och vi gick och handlade istället (snabbt igenom eftersom tjejen var gnällig och låtig), och åkte hem.
Hemma igen blev det leka med vattenhinken på altanen. Ida kom föbi och blötte ned sig också! :) Hon tog även med sig lite sand från sandlådan, så tjejerna gjorde geggamojja och kladdade med med.
Ville somna redan klockan sex, men vi lyckades hålla henne vid liv en halvtimme till. Sen var det tack och godnatt som gällde. Och hon sov ändå till efter sex dagen efter! Tröttfisen. Det är verkligen mycket som händer nu.

Fredag:
Bli galen hemma, möta Tesla vid lekplatsen, gunga, åka lite rutschkana, same old, same old. Sen till förskolan och leka på stora gården med alla nykomlingar och alla "gamla" på lilla avdelningen. Sångstund i sandlådan och lite boll på gräset och så. Mamman fick sitta ganska långt bort i början, men allteftersom hon blev tröttare var det närmre och närmre som gällde. Inte roligt alls på slutet, hon var för trött för att koncentrera sig ordentligt när hon gick i sanden och trillade gång på gång och blev skitarg för det. Jag tänkte att hon skulle kunna somna i vagnen eftersom hon var så trött, men inte.
Vi tog en promenad upp till öppna förskolan och stack in huvudet. Bokstavligen. Jag tror inte vi var därinne i fem minuter ens. Bara säga hej då ungefär.
Hem och sova, äta sen lunch. Middagssömnen blev två timmar, mycket längre än hon brukar sova på dagen.


På eftermiddagen skulle hinkleken ha fortsatt, men eftersom det regnade hade vi röj inne istället. Tesla och hennes mamma kom förbi och lekte. När pappisen kom hem så var Nova helt slut igen, och fick sova ytterligare litegrann.
Mamman åkte till Eurostop igen eftersom hon glömde det igår, och hittade några byxor att ha på sig. Så man överlever. Ett par byxor måste man faktiskt ha. Nu blev det två. Och ett par till pappan, men de visade sig inte passa sedan.

Lördag:
Spöregn hela morgonen.
Vi provade regnbyxorna och stövlarna, tillsammans med en fodrad jacka. Det gick jättebra att leka med kläderna och lite mindre bra att gå (så man fick ha lite hjälp såhär första gången), och den ena stöveln ville inte riktigt sitta kvar på foten. Jag tror den är lite för liten, så att foten aldrig riktigt hamnar på plats... Måste nog kika runt lite efter stövlar. Och så blev det mössa på eftersom kapuschongen var lite för stor. :) Nonetheless hade lilltjejen tokroligt både i sandlådan och på baksidan på tomten och ville aldrig gå in, men när jag och pappan blivit dyngvåta fick vi ändå nog och gick in trots protester.


I garaget lade ju maken ned golv när väggen till verkstaden revs (för att få plats med förra bilen), men nu när vår nya bil är längre går det ju inte att ha träplankor på golvet, när det är blött. Så det blev operation riva golv en stund före sovdags. Precis lagom mycket golv har vi nu, och bilen kan droppa bäst den vill utan att orsaka fuktskador.
Sova middag och mamma jobbade lite.
Lunch tillsammans, sen leka loss lite och få besök av Linnéa och hennes mamma. Leka mera och sjunga och dansa, sen däckade snuttan igen. Gosan.Hon fick sova en halvtimme. Sen tog vi bilen åter till Eurostop och bytte pappans byxor. Tyvärr fanns inga kvar som passade bättre, och vi fick pengarna tillbaka istället. Trist, men pappan hade iaf inte samma byxpanik som mamman hade, så han klarar sig ett tag.
Hem och fixa middag, och leka lite mer, och nu har snuttan badat och lagt sig. Får se när hon vaknar imorgon.


Nova har börjat besvara pussarna, och kan komma och gosa och ge en en blöt puss på munnen. Säger man "puss, puss!" kommer hon (när hon vill) fram till en och öppnar munnen sådär barnsligt som man gör innan man riktigt lärt sig, och så får man en hjärtkittlande puss. Fisen, hon är så underbar!

Hon går bredbent och vaggar nästan lite fram. Som en cowboy. Maken vill köpa ett hölster och en sheriffstjärna så hon ser ut som en riktig cowboy, vi får väl se... :P

Kvällen bjuder på den andra filmen om Arn. Det är premiär på CanalPlus ikväll. Så kanske kan Nanna poppa lite popcorn och gotta sig. Får se.

Imorgon blir det en dagstur till min farmor för att hjälpa till lite med huset och hopplock. Och sen är det plötsligt vardag igen.

Nova vaknade samtidigt som pappan skulle gå upp, och eftersom det nya livet börjar så smått idag så tänkte jag att vi också skulle upp då. Sagt och gjort, vi gick upp. Klockan var sex. Nova fick sin morgonvälling och jag började pyssla lite i köket.

Så var det dags för frukost när äggen var kokta och kaffet runnit ned. Nova älskar verkligen kokt ägg! Just nu verkar det vara favoriten, det står iallafall högre i kurs än både leverpastej (och vi vet ju alla hur gott leverpastej är!), ost och rökt skinka!

Jag plockade fram vagnen som var kvar i bilen, för att få på åkpåsen och sånt (man måste fästa om selen så den går igenom små hål i åkpåsen, och det kan vara lite pilligt), och Nova började gosa med vagnen.


Sen hämtade hon skorna och gick till dörren, och varvade dörrbank med drag i vagnen, så det var bara att bege sig!

Klockan var strax efter halv åtta när vi kom iväg. Tog en lång (lång!) runda till förskolan. (Vi skulle ju vara där först halv tio!)

Först irrade vi runt lite på Siriusgatan och hittade både en och två lekplatser där Nova ville klättra upp på för höga saker och bli arg för att hon inte kom upp, gräva i gruset, gå runt lite och försöka klättra över ett staket. Jag tänkte passa på att posta ett brev jag har haft i väskan i ett par dagar men inte kommit mig för att frankera och få på lådan, så vi styrde upp mot Valsta centrum. Stannade då och då och kände på träd, buskar och annan växtlighet, och för att Nova rev av sig mössan ett par gånger och försökte klättra ur vagnen. Till slut fick hon ha på sig selen, men hon var ganska varm så mössan slapp hon. Och solen hade börjat kika fram lite mer också, så det var inte lika kallt.

När vi nästan var framme vid centrum hörde jag någon ropa på mig, och då såg vi att öppnaförskolan-Lisa var påväg till sitt jobb. Hon stannade och hejade lite, och så sa vi att vi skulle komma förbi vid tillfälle och berätta hur det går. Får väl se när det tillfället dyker upp, men nån gång ska det väl gå iallafall.

Vi gick till Pressbyrån och vägde brevet, köpte två frimärken och stoppade kuvertet i brevlådan. Tog svängen förbi Edda på vägen tillbaka. De bygger och har sig där, och Nova såg flera stora barn hon försökte charma. Det gick sådär.

Det var en halvtimme kvar tills vi skulle vara på förskolan när vi kom till Rikets Sal, så vi gick upp till busshållplatsen och kollade när bussen skulle komma. Det är ju ganska spännande att åka buss! Och vi hade tur, den var precis på ingång. Så vi åkte de fyra hållplatserna till Saturnusringen, och så gick vi av. Tog en till paus i ännu en lekplats den sista stunden  innan vi gick in på förskolan.

När vi väl var där var hon lycklig igen. En runda i rutschkanan, sen försökte hon klättra upp igen för kanan med mindre lyckat resultat, men hon ville inte gå runt och åka igen. Så vi satte oss och grävde sand med de andra nya barnen. Grävde och grävde, flyttade sand från ett ställe till ett annat. Ganska ofta var det andra stället mammas knä. Mamma tyckte att det andra stället skulle vara hinken, men det tyckte oftast inte Nova.

Pratade lite med pedagogerna om rutiner, höst-och vinterkläder och blöjor, och så fick vi veta att vi hade fått fel information vid mötet i våras. Det är inte ca en veckas inskolning (vilket jag tyckte verkade lite kort men var rätt imponerad av och så vore det ju rätt praktiskt eftersom man inte missar så mycket på jobbet), utan fjorton dagar. Så vi har inskolning tills det blir september... Hmm. Dessutom är det inte en dag med en timme och så flera timmar imorgon, utan onsdag till fredag är det en timme varje dag. Först nästa vecka börjar vi vara där lite längre.

Visst är det bättre för barnen att inte stressa med inskolningen, men samtidigt hade jag ju ställt in mig på det schemat jag hade fått och trodde att det var nånting sånt det skulle funka (med reservation för hur fort barnet anpassar sig). Så lite besviken är jag nog. Nu har vbi lite fler dagar att diskutera fördelningen av, och jag måste stämma av lite extra på jobbet.

Men glad är jag därför att Nova trivdes så bra, och pedagogerna verkar vara både snälla och trevliga och kompetenta.

Den där jäkla höften är dum igen. Höger sida. Nåt ligger mot nån nerv eller nåt, för när jag sätter ned foten strålar det i halva benet. Och höften. Och lite upp i korsryggen. Inte skinkan/ryggen den här gången men inte långt i från. (Lika ont men annat ställe.)

Jobbigt.

Tvätten hängd, sanden i hallen uppdammsugen. Lunchen på G. Snuttan sover.

Vi hade besök av Cleo och hennes pappa här i förmiddags. Tjejerna lekte var för sig, och lite med varann. Nova blev sur och arg när Cleo lånade hennes saker, och ibland så fort Cleo sa nåt började Nova arggråta. De jagade varandra lite. Sen blev båda tjejerna trötta och hungriga och de fick i sig lite mellis innan besökarna gav sig av på andra äventyr. Nova hade blivit uppe i varv igen och tog en timme på sig att somna. Men nu sover hon och jag har pysslat lite här hemma.

Har ett helt berg kvar med tvätt att sortera och lägga in, får se ifall jag hinner med det. Annars får det vänta, helt enkelt. Tills jag kan gå någorlunda igen.

Vi var till Sigtuna och träffade Sara. Fika, promenad och prat. Nova var trött, men eftersom hon vägrar sova i vagnen så blev hon tröttare och tröttare och surare och surare. Grinigt barn nummer ett.

Till slut tog vi ett nytt grepp och satte ned henne i gruset så hon själv kunde välja vart hon ville gå. Och hon ville inte gå nånstans, hon. Bara sitta och känna på gruset, kasta upp det i luften och sortera det från ena sidan av sig till den andra. Hon såg helt salig ut! :) Ibland är det det lilla som gör skillnaden.


Behöver jag ens nämna att hon totalslocknade i bilen på vägen hem? Hon vaknade till när vi stannade, men somnade om ganska fort igen när hon väl hamnat i sin säng.

Ett mammanätverk som just nu ligger på is hade en tävling tillsammans med ByBeOn som jag deltog i. Och vann! :)

Jag är nu ägare till en Magic Ball, en tvättboll som man har istället för tvättmedel och som ska hålla minst 1100 tvättar!

Har provat den tre gånger och än så länge har inget plagg kommit ut med nån fläck. Har man hårt smutsad tvätt får man komplettera med lite (1/5 av normal dos) tvättmedel ändå, men man sparar en hel del sånt, vilket är bra både för plånbok och miljö. Däremot har jag inte riktigt hajat vad exakt som är i den men det ska vara hyfsat miljövänligt sägs det.

Såhär ser den ut:

Ibland är hon helt omöjlig.

Nu:

Svettig mamma som har panik över att den andra tvättmaskinen inte är klar, då skulle vi ha kunnat åka med en gång.
Grinig dotter som bara går omkring och, ja, gnäller. Skriker lite. Vill inte kramas, inte leka, inte sova. Bara gå i trappen, men det kan vi ju inte göra hela tiden.

Lite snällare när hon hittade bananfodralet och kastar runt det och slår mamma med...

Snart:

Andra tvätten hängd och i tumlaren. Mamma och dotter iväg till Apoteket, och sedan till Sigtuna för att träffa fina Sara. Regnkläderna är nedpackade! :)

Visst övar hon fortfarande. Hon blandar nu, men vågar mer och mer och går oftare och oftare. Gosan!

Nu sa hon att hon ville sova eftersom hon vaknade rätt tidigt och nu är frukosten avklarad. Men så fort hon hamnar i sängen är det som att lekhumöret kommer till henne igen. Hon kastar sig runt i sängen och ropar och stojar. Ibland varvat med ögongnugg och gäspningar...

Nån som har liknande barn? Metod som funkar? Just nu är vi "bestämda polisen" som kommer in till henne då och då (när det är dags att sova för natten; dagssömnen får hon styra lite över själv fortfarande även om vi ger utrymme för vila när hon säger till) och stoppar om, går ut igen och väntar tills hon ropar "på riktigt" igen eller blir för vild. Så in igen och stoppa om, och så börjar det om.

Ibland kan det ta en timme-en och en halv innan hon komer til ro på kvällen, men jag tror att vi börjat hitta vägarna att "köra slut" på henne precis lagom innan vi går och lägger henne. Balansgång, det där...

Det började med att hon hämtade lektunneln till mig och ville krypa i för en halvtimme sen. Hon gick kanske två meter med den i händerna fram till mig.

Sen en bok, fram och tillbaka mellan mig och pappan.

Och så två minuter senare, utan något alls i händerna. Hon promenerar nu runt lite hit och dit på nedervåningen. Finaste snuttan, hon har äntligen vågat!

Det skulle antagligen gå ganska fort ändå när hon väl börjar på förskolan, men nu ligger hon inte riktigt lika långt efter. Får se hur det blir imorgon, ifall hon kör den säkra stilen som hon kan, eller ifall hon går för att det är kul.

Filmat har jag ju gjort också, se nedan. (Don't mind the tvättberg, nyss intaget från torkställningen...)

Jag fick mig en titt på tänderna, och visst är det några som har tittat ut. Tre hörnisar - två nere och en uppe.

Nu har Nova elva tänder. Nio kvar. Och minst tre är så pass långt gångna att man ser att det putar lite under tandköttet. Snuttis! Snart kan hon tugga så det duger. :)

Igår och idag har hon börjat gå av eget initiativ, innan har hon nästan bara tagit steg på uppmaning av nån vuxen. Så... snart så.

Vi gjorde en favorit i repris. Nova och pappan var och hälsade på på Novas blivande förskola i början av veckan. Vattenleken var en succé och tjejen blev tokblöt. :)

Idag när solen kikade fram tog vi fram en hink och hennes stapelburkar. Lycka!


Bilderna säger nog allt. Inte många kvadratcentimeter av hennes kläder var torra (om någon alls) när hon var färdiglekt! :) Då blev det banan och två mariekex i skuggan i pappas knä. Finaste.

De äckliga krypen som bor här och håller huset friskt finns i vidrigare varianter än vad vi hittills trott.

Maken skulle gå ut och flytta på några stenar utanför ytterdörren och då hade en av de där stora gömt sig där. Det sved till på hans hand och så såg han den. Minst lika stor som den vi hade i vardagsrummet tidigare.

Det var en mindre (lite mer normalstor) där också, men den blev bara rädd och ganska död (till följd av det ögonblickets raseri). Än så länge har det inte regnat, så vi klarade oss nog den här gången. Däremot har Nova lekt regnmaskin idag.

Nova har börjat våga ta fler och fler steg utan att hålla i sig i annat än klossar.

Hon går ned för trappan med rumpan utåt.

Både igår och idag har pappa fått borsta tänderna på henne, kanske har de kommit ut tillräckligt långt nu?

Det är hörntänderna i nedre käken som varit på väg. Jag har ännu inte fått inspektera, men det kommer väl.

Jag är iallafall glad att de är hemma, båda två! :)

Snart helg.
Snart hem.
Snart träffa darling och lillsnuttan! :)

Vaknade till tio i fem och frös. Fönstret har varit öppet länge på nätterna men endast med frisk luft som följd, inte frysattacker. Det var åtta grader ute.

Tog sovmorgon sen, och det var nog tur, för morgonen började med en ordentlig huvudvärk. Inte förrän tjugo över sex gick jag upp, och då hann jag ändå komma till jobbet innan de värsta köerna. När jag gick hemifrån var det 10 grader. Jag frös på vägen till bilen. Alla de tre metrarna...

Nu är det sol och nästan hett ute på balkongen vid lunchrummet. Aprilväder.

Nog gillar jag att det inte är apvarmt på dagarna, men hur kommer det sig att det aödrig är perfekt väder? Sån där röd höstsol och 14,8 grader i luften och inte regn?

De säger att det ska regna ikväll igen. Hoppas det håller sig borta från motorvägen när jag är där, men jag gillar tanken att inte vattna i trädgården. :)

Jag gick till blodbussen. Det var massa folk! :) Positivt överraskad verkligen. Kul att många tar sitt ansvar.

Eftersom jag inte lämnat på så länge var det lite trixigt att få till det, med intervju om mina mediciner, hur länge jag varit utan, hur gravid jag har varit och sånt. Det fanns en "medicinsk spärr" i systemet att jag inte skulle få lämna blod men efter mini-intervjun så var allt som det skulle och spärren togs bort.

Blodtrycket var 104/74 och Hb-värdet 150 (!) Sweet, det är nog Hb-rekord för min del, tror jag. Och senast jag lämnade blod (före idag) var i april 2005! Länge sen. Det är innan jag träffade Jonas. Känns nästan lite overkligt att tänka så.

Men nu är den medborgerliga plikten uppfylld för fyra månader framöver.

Det känns alltid både bra och dåligt att lämna blod.

Bra därför att jag ju ger till dem som behöver och bidrar till medicintillverkning och sånt och förhoppningsvis kan få blod om jag behöver det nån gång, bra därför att jag då har koll på min egen blodstatus och så är det en ganska speciell känsla, både härlig och obehaglig, när man känner blodet flöda när manschetten har släppts efter lite. Bra därför att man får bli lite uppassad, man kan liksom inte göra så himla mycket mer än att ligga där och dricka äppeljuice! ;)

Dåligt därför att jag alltid blir lite yr och nästan illamående redan när jag väntar. Det luktar speciellt och jag vet att jag kommer bli stucken i armen. Dåligt därför att jag inte gillar att bli stucken med nålar och dåligt därför att det är obehgaligt att ha en metallbit i armen, inuti kroppen. Jag får skumma tankar om att jag helt plötsligt kommer att få tvångstankar om att jag MÅSTE böja ihop armen och nålen ska gå rakt igenom.

(När jag lämnade plasma så var ju nålen större -då får man tillbaka de röda blodkropparna genom samma nål mellan varven- och tiden på britsen är mycket längre. Då kunde jag ibland känna hur nålen skavde på insidan av blodkärlet. Det var ganska läskigt.)

Men det är ju värt det obehagliga när man vet att det gör att någon kan överleva en svår brännskada, bilolycka eller varför inte en traumatisk förlossning?

Inatt blir första natten jag sover ensam i huset. Alldeles, komplett och helt och fullt ensam.

Ingen dotter.

Ingen make.

Inga kissar.

Bara jag och dammtrollen.

Det blir nog tomt ikväll.

Tog stora bilen till jobbet idag. Fullpackad med prylar och laddad inför sin Smålandssemester. Lillbilen var på ansiktslyftning (hade fått tid att fixa med vattensamlingen i ena framlyktan nu på morgonen), så maken tog henne dit, och kom sedan och flyttade över de sista grejerna och bilbarnstolen till storbilen och så bytte vi. Nu är Härskarinnan på sin stora jungfrufärd.

På morgonen när jag skulle in i parkeringshuset tog jag det säkra före det osäkra (en del av oss vet ju hur det kan gå med ny bil första gången man ska parkera där) och ställde mig en bit ifrån betalautomaten på vägen in. Gick ut från bilen och betalade, hoppade sedan in och körde in och parkerade. Lirkade fram och tillbaka för att hitta en någorlunda ledig parkeringsplats men det gick bra. Inga repor eller bucklor på bilen! :)

Mätt i magen efter en tidig lunch; hemgjorda burgare med potatisgratäng och morot. Det blev lite kvar av gratängen, räckte rätt bra med den andra maten.

Nu väntar en eftermiddag på kontoret, och sen var tanken att jag skulle ha gått på min första utbildning som fristående hudvårdskonsult, men idag är det kickoff på schemat efteråt så förberedelserna inför den gör att utbildningen utgår idag. Jag skippar även säsongskickoffen för att vara med lillgosan en kväll till innan hon åker bort med pappis i tre dar. Om två veckor har jag nästa útbildningschans, och den vill jag ta! :)

Solen skiner lockande utanför fönstret (nästan; det är lite moln också men strålarna tränger igenom), men än är det inte dags att gå ut/gå hem, och det lutar åt oväder till kvällen, så vi får se om jag får nån ljusbehandling idag.

Imorse så sa en kollega till mig att jag såg så fräsch, pigg och utvilad ut. Haha, jag har bara börjat sminka mig lite! Nämnde att det var MK-produkter, och då sa hon (som haft problem med eksem och utslag hela livet) att dessa produkter är de enda som funkar för henne. Hon kunde inte ha något smink eller krämer alls, men så fick hon prova MK och nu går det igen.

Jag hör fler och fler historier och alla bekräftar de att produkterna är så vänliga mot hyn. Jag gillar dem mer och mer för varje dag! :)

På tal om getingar så blev vi invaderade när vi satt ute på balkongen och åt lunch idag. Fyra-fem stycken hovrade över bordet kring tallrikarna.

Jag panikrusade in, fick resterna av min mat levererad in av en snäll kollega. En geting förföljde mig men tappade spåret när jag kommit innanför dörren.

Buuh, me no like!

Tänkte att det var dags igen att försöka börja röra på mig igen. Saknar det. Fladdret på kroppen börjar ta överhanden och jag vill ju faktiskt vara pigg och glad och kunna leka med mitt barn! Jag och maken har också ätit alldeles för mycket socker och äckel under semestern, och har nu bestämt oss för att äta lite bättre. Och hålla sötslisket till helgerna (helst bara lördagar) och till besök.

Under våren och sommaren har jag ju haft så himla ont i kroppen också, och fötter som bara blir svullnare, ondare, stelare och värre. Men nu orkar jag inte svälla mer.

Har ett gym vid jobbet och det öppnar 6.30 så man hinner träna lite innan man börjar. Ibland också lunchpass, även om det är ganska dåligt om gruppass just där. Men det kanske ger sig när höstsäsongen sätter fart på allvar. Och så finns ju också en lokal i Kista, som i princip är på vägen hem.

Imorse blev det premiär på roddmaskinen. Jag körde i tio minuter, i varierande tempo. Måste tänka på tekniken hela tiden, jag slokar liksom med ryggen, och det är ju inte så bra. Kom iaf 1500 meter med "båten". Sen lite hantlar för armarna och axlarna, en omgång i bröstpressen, och en liten planka på slutet. Lagom uppstart. Och piggeri på jobbet. :) Enda nackdelen när jag tränar är att jag blir så satans röd i ansiktet. Det kommer ungefär direkt, och håller i sig i flera timmar efteråt. Har alltid varit så, även när jag faktiskt hade lite kondis i min ungdom.

Så smink är ju inte att tänka på innan det har lugnat ned sig, jag får gå fläckig till jobbet. Nytränad och fläckig, though. :)

Sen vi flyttade till huset har jag börjat bli så illa berörd av något så trivialt (kan tyckas) som spindlar.

Har väl aldrig varit ett stort fan, men inte heller varit rädd. Vet inte riktigt vad det kan bero på.

Alldeles nyss såg jag på vardagsrumsgolvet, bredvid Novas tangentbord, något som rörde sig. Något stort. Jag menar STORT. Kroppens storlek uppskattas till 3x2cm, och så åtta äckliga ben som var kanske 4-5 cm långa. Den största jag sett här i huset, helt klart! (som tur är har vi inte haft så många besökare av den här sorten här hemma, de håller mest till ute på tomten, under stenar och så, eller i garagets mörker. Och det sägs ju att spindlar är ett tecken på ett friskt hus...)

Trodde först jag sett i syne, men så rörde det sig igen. Jag drog liksom upp fötterna i soffan, och detta är tre meter bort!

Maken såg först inte, men sen när den rörde sig igen sa han nåt manligt och modigt. ;) Typ "ja, där var en stor rackare!" Den jäkeln smet också och överlevde det första mordförsöket. In bakom hyllan som läper över nästan hela väggen, men som tur var stannade den på listen i hörnet, bakom subwoofern så man kom åt med dammsugaren.

Gaah! Vill verkligen inte att Nova ska leka och en sån där best kommer och attackerar henne när hon råkar leka med dess tillfälliga bo! Plus att jag inte vill att hon ska se hur förskräckt jag blir...

Nu är hon hemma igen och sussar så sött i sängen sin.

De kom över lagom till middagen. Jag och pappa hade kräftskiva och kalasade på kräftor och räkor, rostat bröd, knäckis och Västerbottensost. Maken och Nova åt hamburgare och potatis, knäckis och Västerbottensost. Nova fick smaka litegrann av både kräfta och räka, men vi var försiktiga då hennes pappa är lite allergisk.

De har haft det kalasbra, men hon hade nog saknat oss litegrann. Hon var både mammig och pappig på samma gång, och hoppade mellan våra famnar och kramades. Hon visade också att hon går mycket bättre, men ännu så länge vågar hon inte riktigt gå helt själv mer än några få steg. Det syntes att hon hade tränat hemma hos morfar, som har ganska nära mellan möblerna. Vi har en stor tom yta utan möbler och då blir det lite läskigare.

Fick också fina bilder från veckan som gått.


Det är tyst opch lugnt i huset, men ändå en helt annan atmosfär nu när vi vet att hon är hemma. Härligt!

Blogg.se har en riktigt kass egen statistikräknare på bloggen. Den stämmer aldrig, och jag har länge undrat hur många läsare jag faktiskt har. Visst skriver jag inte för den stora massan, utan mest för mig själv och de närmaste, men jag har ändå varit lite nyfiken på antalet.

När jag googlade på statistikräknare så fick jag fram susnet.se, och deras räknare som man kan välja att sätta i kanten på bloggen, eller bara räkna "i det tysta". Den verkade ju rätt bra, tyckte jag.

Men efter ett par dagar upptäckte jag att det verkade saknas en dimension. Antalet unika besökare för varje dag summeras, så det går inte att se det totala antalet HELT unika besökare. Det är alltså bara en klump med det sammanlagda antalet för varje dag. Så om jag tex har 25 unika besökare en dag och 31 nästa dag, så blir antalet unika för de två dagarna 56. Jag har väldigt svårt att tro att ingen av de 31 är samma som någon av de 25 som besökte sidan dagen innan.

Hänger ni med? Det blir ju en falsk bild.

Eller är det jag som inte hänger med? Är det detta som är den gängse metoden ute i bloggvärlden för att räkna besökare?

Nu står det såhär på mitt konto på susnet:
Besökare per vecka i genomsnitt: 143
Besökare per månad i genomsnitt: 285
Unika besökare totalt: 584 (sedan 13 juli)

Var är alla de 584?
(nu tror jag ju inte att alla som besöker mig stannar kvar, men det låter ändå ganska osannolikt att 584 personer besökt bloggen på mindre än en månad.)

Nej, jag tror inte riktigt på den här typen av statistik. Jag har (också, för att kunna jämföra såklart) skaffat ett konto hos GoogleAnalytics.

Där står det istället att jag har haft 158 helt unika besökare till den här sidan (sedan den 17 juli), vilket jag tror stämmer mycket mer överens med verkligheten. Har man semester kanske man har loggat in hemifrån och annars kanske man loggar in från jobbet eller hemma hos nån annan, eller läser väldigt sällan. Så dela det med två så har man kanske lite rufft min läsarskara. Typ 75-80 stycken, på sin höjd 100; jag var ju på mammagala också ;).

Dessutom stämmer inte de två statistikmätarna överens vad gäller antalet unika besökare per dag... Första fem dagarna i augusti:

susnet: 15-19-28-34-31
Google: 15-21-27-33-33

Vad tror ni? Vad tycker ni?

Har jag fel?

Jag har tidigare varit både blodgivare och plasmagivare, men på grund av att jag ätit tabletter, och senare varit gravid, har jag haft uppehåll. Nu är jag laddad igen. Nedan artikel finns att läsa på Geblod.nu:

Inget kan ersätta blodgivaren
Blod kan inte tillverkas på konstgjord väg. Det är en färskvara
om bara kan lagras i sex veckor. Därför är blodgivarens
regelbundna insats livsviktig för många människor.
    Sverige är självförsörjande på blod. Men ibland måste blod
skickas mellan sjukhusen då blodförbrukningen varierar mycket.
En enda patient kan ibland behöva mer än 80 påsar blod under
ett fåtal timmar. Det motsvarar lika många blodgivares bidrag
med vardera 4,5 dl blod.
    Blodgivning handlar inte om mer än en halvtimme, högst tre
till fyra gånger per år. Nästan alla friska kvinnor och män mellan
18 och 60 år som väger minst 50 kilo, kan bli blodgivare.

Flera sätt att anmäla sig
De flesta blodcentraler tar emot nya blodgivare utan föranmälan.
Men det kan vara bra att kontakta blodcentralen för eventuell
tidbokning. Andra möjligheter att anmäla sig är via 020-390 390
(dygnet runt) eller på www.geblod.nu. Där finns telefon och öppet-
tider till blodcentralerna, regler och rutiner, samt mycket annan
information. På webbplatsen finns även en frågelåda.

Där finns också en sida för blodbussen, där man kan söka sin hållplats och se när den kommer till ens närhet.

Till Märsta Centrum kommer bussen nu den 12:e och den 19:e augusti, mellan klockan 9 och 18. Jag tänkte försöka passa på att ta mig dit nån av dagarna och se om jag fortfarande får lämna. Överväg det du också!

Har äntligen fått tummen ur och nu satt i spärrarna till lådorna i köket, jag tappade sugen för tre-fyra månader sen när jag började, men när jag inte hade skruvdragaren med mig i köket så orkade jag inte fortsätta och sen dess har det varit som det varit...

Nu är iallafall lådorna gjorda, och den emaljen var ganska hård måste jag säga. Soppåseskåpet (som vi förutom sopor har lite diskmedel och annat som är otrevligt när man stoppar i munnen) får vänta lite, för skruvdragaren/borrmaskinen måste laddas emellan. :)

Och så dammsög och moppade jag först Novas rum, när sängen ändå var flyttad, och sedan resten av övervåningen, varpå även nedre plan av huset fick sig en omgång. Nu är det städat för första gången på länge. Hela sommaren har vi ju ofrivilligt dragit in en hel del rött damm från den skrapade färgen, men nu är allt sånt klart! Känns superskönt. Fönstren är putsade, saker undanplockade och tvätten ren. Magiskt!

Så nu vågar jag äntligen visa en bild (om än inte bästa kvallen) på hur hyllan i vardagsrummet blev. Vi köpte ju en hylla till och några dörrar,  och så har vi ställt lite grönsaker uppepå, ganska nöjda faktiskt!


Dessutom har vår stora solros kommit fram nu. Stjälken är ungefär två meter hög, och länge har blomman förberett sig för att kika fram, men nu idag påpekade maken att den faktiskt gjort det! :) Kul. Vi sådde den från frö i våras. Nu sträcker den sig upp till taket på uteplatsen. :)

Har suttit och pillat lite i min historia och hittade tillbaks till en blogg jag hade för flera år sen. En ventil ut mot världen. Ett sätt att hantera smärta. 

Jag blev fascinerad av hur tydlig, rak, ärlig och naken jag var i mina ord.

Jag gillar att läsa avskalad smärta. Liknelser som:

Den stora svarta barbapappafiguren i magen skriker. Tog en promenad för att få tyst på honom. I regnet. Regnet brukar ju rena, sägs det. Eller nåt. Det funkade inte idag iallafall. Inte för mig. Han skriker fortfarande. Brer ut sig i mitt innanmäte.

Well, kanske inte den bästa formuleringen, det finns betydligt bättre, men jag gillar den ändå på nåt sätt.

Eller:



Lite som när jag var tonåring och skrev dikter. Vissa mer eller mindre misslyckade, men en hel del kan jag fortfarande tycka är ganska bra.

Jag blir både sorgsen och stolt på samma gång. Vemodig och stark, jag gömde mig i orden och nere i hålet för att jag kände till hur det var där. Vågade inte titta upp över kanten på världen utanför. Förrän det rann över. Jag blev sjukskriven ett tag, men hade tur. Det var ett kort tag, bara i sex veckor.

Jag kan känna styng av den inneboende smärtan då och då, särskilt när jag har det stressigt, men mitt liv ser verkligen helt annorlunda ut nu. Så mycket ljusare. Och idag även ljust utan knark.

Har pratat med far min ett par gånger den här veckan. De har varit ute på äventyr, minsann!

Låång skogspromenad på fyra-fem timmar (!), varit ute mycket,  träffat morbror och Malin, lekt och pussats massor. Idag skulle de ut på shoppingtur och leta efter en tunn T-shirt. Hon har tydligen inte tillräckligt många, om någon (åtminstone inte i packningen som hon fick med till morfar!).

Snuttan hade sett ett av pappas foton uppe på hyllan ovanför TV:n, pekat och börjat gråta. Lilla, lilla hjärtat, mammas finaste, hon saknar oss. :( Pappa hade vänt bort kortet men hon fortsätter titta ditåt då och då och bli lite ledsen. Jag går sönder lite när jag hör sånt, men det är bra att hon kan uttrycka det (även om det är svårt att trösta när hon inte pratar själv) och samtidigt har hon det ju superbra hos morfar och får allt hon behöver. Det är (det ÄR) nyttigt för både mig och henne att hon får vara hos andra vuxna och må bra och lita på dem, och vänja sig vid nya miljöer och anpassa sig, men visst längtar jag tills imorgon kväll när vi får ses igen!

Så imorgon efter jobbet ska vi äta middag hemma hos oss allihopa och vänja om henne vid att vara hemma igen med mamma och pappa.

Nu har jag uppdaterat i arkivmenyn så man också kan gå in på juli och augusti i år. Snällt va? :P

Tog en liten provtur, så jag fick prova köra också. Och passade på att ta några bilder. Inte så jätteproffsiga, men man ser hur hon ser ut iallafall. :)

Klicka för att förstora.

Nu har både jag och maken fått prova på att sitta och ratta och köra nya Härskarinnan lite. Wilma tas om hand av någon annan, och är inte längre i vår ägo.

Det blev lite svettigt ett tag för vi hade båda glömt bort att ta med extranyckeln till Wilma, så maken fick brumma på hemåt och hämta den, medan jag fick den coola instruktionen av bilen. Bra fördelning! ;) Fick också försöka lirka ut bilen ur hallen och runt till parkeringen innan maken kommit, och så skrev vi papper och hade oss och nu är hon vår.

Försäljaren tyckte jag var modig som rattade ut bilen för rampen och runt till parkeringen när han fick reda på att jag inte haft mitt körkort i ett halvår än. :P Men det är väl inte där skillsen sitter? Visst har jag inte lika stor vana som en del andra, men det gör ju också att jag är lite extra försiktig när jag ska ratta nytt. (Och första dan med Peggy är preskriberad nu, okej?)

Maken får ha Härskarinnan i garaget på sitt jobb, som är lite mer classy och svåråtkomligt för pöbeln än vårt.

Bilder kommer.

Är lite kluven kring detta ämne just nu.

Vi har funderingar på att skaffa en till bilbarnstol så att vi har en i varje bil, eftersom det inte är samma förälder som hämtar/lämnar varje gång, och det är lite besvärligt i längden att hålla på och flytta stolen fram och tillbaka mellan bilarna. åtminstone den stol vi har idag. Trivs sjukt bra med den, men den är rätt tung att hålla på och flytta.

Tanken just nu är att skaffa en bilbarnstol med isofix-bas. Det finns inte så många att välja på, men faktiskt flera olika märken iallafall. Frågan är om det är värd att ha en sån?

Hur mycket stabilare blir stolen med basen? Någon som har provat? Jag har bara surfat runt ännu, men tänkte åka och titta lite i butik och klämma-känna.

Vi hade ju isofix till vårt babyskydd när vi hade sånt, och det var supersmidigt eftersom man tar i och ur babyskyddet ur bilen hela tiden, särskilt smidigt om babyn sover. Man kan också spänna fast barnet ordentligt innan man klickar i skyddet i bilen.

Men en bilbarnstol lyfter man ju inte i och ur bilen riktigt på samma sätt. Den sitter där den sitter, liksom, och så stoppar man i barnet när man åker nånstans.

Den stora fördelen som jag ser det med isofix i en bilbarnstol är stabiliteten.
Den stora nackdelen jag kan se är maxviktgränsen. Den är generellt lägre i isofixstolen (18kg) än i vanlig bilbarnstol (25), och det är svårt att veta hur fort barnet kommer att växa; vi vill nog att hon ska sitta bakåtvänt tills hon är åtminstone fyra år gammal. Vad väger fyraåringar, liksom? Hon väger 11 pannor idag.
Sen är det också så att de inte ser särskilt anpassningsbara ut, isofixstolarna, men jag kanske har missuppfattat. Den bilbarnstol vi har idag är vi jättenöjda med, och hon kommer kunna ha den även som bältesstol framöver. Man kan justera både huvudstödet och sidokuddarna i oändlighet, känns det som, och när den sitter på plats så är den stabil och känns säker. Men just det att den är tung gör ju att den blir svår att flytta runt.

Men jag ser ändå att stabiliteten är prio ett, så kom gärna med synpunkter och erfarenheter.

Dessa har jag tittat på:

BeSafe IziKid
ActaGraco DuoLogic 2
Britax Fixway

I mitt välkomstpaket från MaryKay så följde en liten glädjande bonus med; en liten påse med lipliner och tre ögonskuggor. Trodde jag. När jag tittade lite mer noggrant (efter tips från Anna) så såg jag att en av ögonskuggorna var ett puderrouge. Jag brukar inte sminka mig så jättemycket/ofta, men nu när jag känner mig fräsch i hyn och dessutom fått fina presenter ville jag prova.

Det blir antagligen bättre om man även använder sig av foundation och concealer, men de var kvar hemma.

Gick in på toan på jobbet och mejkade mig lite sådär avslappnat och blev väldigt nöjd. Tyvärr har jag inte kortöverföringsgrejen från mobilen här på jobbet, får se hur det ser ut när jag laddar över bilder på datorn hemma, om ni får se. ;)

De sista detaljerna verkar falla på plats och det är bara vissa registreringsfrågor kvar att lösa. Bilen var flyttad i hallen idag. Och hon hade fått en stor fin lapp som det stod SÅLD på. :)

Imorgon, förhoppningsvis på lunchen, ska vi säga farväl till Wilma och istället hälsa Härskarinnan Ofelia välkommen till familjen.

Sällan trodde jag vi skulle vara så nöjda med Wilma som vi blev. Som vi är. Hon har varit vår trotjänare under flera tidsepoker. På Pysentiden. Innan Nova ens var påtänkt.
Tack för den här tiden.

Vet inte om jag kanske är lite sent ute, men för den som vill veta. (snodd av Hanna)

GRAVIDITETEN:
När fick ni reda på att du var gravid? I vecka 5, eller så. Den 28 september testade jag positivt då mensen uteblivit.
Var det planerat? Inte direkt. "Händer det så händer det", typ. Men väldigt välkommet.
Mådde du illa under graviditeten? Ja, om jag inte åt tillräckligt ofta.
Hade du mycket foglossningar? Sådär. Kunde knappt gå från vecka 25. Svullnade upp av vatten över natt och fogarna började knaka och stråla ungefär samtidigt.
Hade du någon hormonrand? Ja, en lång hela vägen upp till brösten
Fick du bristningar på magen? Ja, och några i knävecken... :S
Vad trodde du att det skulle bli för kön? Det kändes som en tjej hela tiden. Och sen gjorde vi 3D-ultraljud i vecka 28 och fick se att hon var en tjej.
Vad ville du att det skulle bli för kön? Det kändes som en tjej. Men vi hade inga preferenser.
Hade du några speciella cravings? Japp. Först Grany Smith-äpplen. Sen Texas Pecan-glass.
Vad gillade du för mat? Se ovan.
Någon maträtt du avskydde? Kött? Var fortfarande vegan innan jag testade positivt.
Hade du halsbränna? Ja.
Behövde du kissa ofta? Väldigt.
Hur mycket gick du upp? 25 kg.
Är du nöjd över din graviditet? Ja, början, över att inte behöva kräkas. Och resultatet. Men sjukt trött på kroppen från vecka 28-30 ungefär.
Var du rädd för förlossningen? Ja. Orolig framför allt eftersom hon aldrig vände sig. Jag knarkade och hade (har?) sjuka kontrollbehv och ville veta hur allt kulle gå till. Så två-tre veckor innan bf fick jag godkänt på ett planerat snitt.

FÖRLOSSNINGEN:
När startade din förlossning? (Novas förlossning skulle jag vilja kalla den) Lördagen den 24 maj 2008, klockan 02.51.
Vilken vecka var du i? 38+2
Gick du över tiden? Det ser man väl på svaret innan? (Håller med Hanna, ganska onödig fråga)
Hur startade din förlossning? Med sipprande vattenavgång.
När åkte ni in? Vid halv sex åkte vi hemifrån.
Hade du någon bedövning/smärtlindring? Ja, Spinalbedövning. Sockerdricka i benen och bröstet. Läskigt och ganska häftigt. Skulle nog göra rätt ont med operation utan bedövning.
Hur länge hade du värkar? Två timmar kanske.
Tyckte du att värkarna gjorde ont? Först kände jag dem inte alls, men sen började det göra ont. Då åkte vi till operation.
Grät du? Ja, nog kom det en tår eller två när jag fick höra hennes röst första gången.
Skrek du? Inte på sjukhuset, men hemma i soffan efteråt. Sjuukt jävla ont.
Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet? Öppningsskedet? Enligt CTG ungefär var sjätte minut efter att vattnet gått.
Hur lång tid tog krystvärkarna? Ingen aning, vet inte om jag hade krystvärkar. Tror inte det.
Vem var med på din förlossning? Jonas, Narkosläkaren, Utskäraren, två eller tre sköterskor till och en barnläkare
Hade du ont efteråt? Riktigt jävla skitont. Var tvungen att stå kvar på smärtlindringen (Fetto-Alvedon och Voltaren) i flera veckor.
Är du nöjd över din förlossning?

BEBISEN:
Mådde bebisen bra när den kom ut? Ja, det verkar så. Över förväntan eftersom jag knarkade på slutet.
Vad blev det för kön? Flicka
Vad vägde han/hon? 3085g
Hur lång var han/hon? 48cm, ungefär (de fick höfta lite)
Huvudomfång? 36, tror jag
Ville bebisen amma på en gång? Antagligen. Vi träffades dock inte förrän efter två timmar, när de kom till uppvaket.
Hade bebisen gulsot? Hon var gul, men inte alls så gul som gulsotiga bebisar.
Mådde bebisen bra under bb-tiden? Hon såg ut att ha det toppen!
Vad fick han/hon för namn? Nova Emilie Linnéa
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? Ja Nova var klockrent, fick hon heta redan från början nästan. Om det blev en tjej. Och det kändes som en tjej.

Tittade mera på bilen efter jobbet igår, och provkörde. De hade bara en automat inne, och vi vill ju ha manuell växellåda, så maken fick köra, jag klämde bara lite på bilen och testade navigeringen. Det kändes bra. BRA.

Försäljarsnubben hade en kollega som var värderingsman också som tittade på vår bil. Båda tyckte den såg oväntat bra och fräsch ut för att vara tre år gammal. Men köper man en ny bil tar man väl hand om den?! Ditec-behandlar, tvättar ibland och sånt. Försöker att inte kallstarta på vintern, kör på bensin ibland för att rensa systemet, tokväxlar inte. Eller? Såklart den ser bra ut! :)
 
I helgen svamlade en Volvoförsäljare om att han skulle ge 120-125 i inbyte, visserligen med något sänkta priser på den eventuella bilen vi skulle köpa hos honom då, men här fick vi fyrtio till. Känns inte helt fel. En ny ny bil är ju inte gratis annars heller, och fyrtio tusen kronor kan man ha roligare för. (Rättelse: fyrtio drogs av på slutpriset, men inbytespriset landade på 120.)

Så nu är det finansieringsdiskussioner som kanske drar igång i eftermiddag, och eventuellt har vi en ny bil i garaget i slutet av veckan. Håll tummarna!

Jobbade första dagen efter semestern igår. Om ungefär en månad kommer det nya vardagslivet att vara igång. Känns spännande, vemodigt och lite läskigt på samma gång.

Igår kom jag till jobbet tio över sju. Early start betyder att man får gå hem tidigare. Jag har ett sånt bra flexibelt jobb. :)

Men så gjorde jag det jag skämtat om i slutet av semestern. Som inte kunde hända mig eftersom jag har stenkoll.

Glömde bort min inloggning till datorn. Eller åtminstone den ena. Den som gör att man kommer in i datorn. Windowslösenordet hade jag. Prylen var att jag var helt säker på att jag hade samma lösenord till båda inloggningarna. Men tydligen inte.

IT-supporten öppnar klockan åtta. Klockrent.

Jag åt frukost i lugn och ro, läste ut boken jag bara läst små fragment åt gången av under hela sommaren, pratade med vännen i telefon. Klockan sju och femtionio ringde jag första samtalet till helpdesk. Inte öppnat än. Sju femtionio och femtio -pip- ringde jag igen och kom fram. Tjejen i luren hade förväntat sig såna samtal under dagen.

Det var meckigt att få till ett nytt lösenord. Hon gav mig tio siffror att skriva in, sen genererades tio siffror hos mig som hon fick skriva in hos sig, och så till slut fick jag en tjugtvåsiffrig kod att skriva in för att kunna byta lösenord. Men sen gick det bra...

Nu är Nova hos sin morfar.

Vi åkte efter förmiddagssoveriet (som blev väldigt tidigt idag), och åt sedan lunch hos morfarn.

Nova fick sitta i den gamla stolen som jag minns från när jag var liten, men den har nog hängt med längre än så. Man kan vända på den och sitta åt tre olika håll. Antingen som matstol vid bordet, eller som racerbil med ratt, eller som stol med bord, som man tex kan sitta och rita vid. Hur praktisk som helst! :)

Nu har vi satt upp vindskydden på södersidan. Även användbara som spaljé för tex björnbärsodling, och nån av grannarna hade hängt upp små ljuslyktor i sin. Kanske nåt för framtiden?

Vi är mest glada att det är klart, det tog sjukt lång tid att fixa och pilla och såga och justera. Altanen är sned, stolparna sneda och vi vill inte börja riva upp sk-ten riktigt ännu, kanske till våren börjar vi lägga om altan. Men vi får se.

Just nu:

De senaste dagarna har vi haft ett litet gnällo, och de nedrans tänderna kommer inte upp nån gång!

Stackars Novas morfar, som ska ha hand om henne i en vecka nu, det lutar åt att han heller knappt får sova, som Novas mormor och Anders för en dryg månad sen. Då fick hon ju fyra tänder på en vecka! Nova varken sover bra eller är helt glad när det är påväg nya bissingar. Jag vill bara att de ska komma ut fort så hon visserligen skulle få skitont, men bara ett par dar, det vore toppen, och så var det över sen.

Jag har funderat på ifall jag kanske inte tål alkohol så bra. Häromdagen firade jag och maken att måleriet var klart med en flaska ordentlig champagne. Jag drack inte alls mycket, sippade mest och fick i mig mindre än ett glas totalt, men ändå mådde jag riktigt kasst morgonen efter. Ont i huvet och lätt illamående. Inte kul alls.

Vi har varit på Midgårdsvallen och sett Cleos pappa spela amerikansk fotboll. Matchen var en sen match och började först klockan 19, så vi hann bara med första quartern innan Nova hade lackat ur totalt och ville hem och sova. För sova middag innan ville hon verkligen inte. Dessutom regnade det lite och vi hade inte riktigt förberett oss med regnisar eller paraply, så det passade ändå ganska bra. Förhoppningsvis kan vi gå en annan gång, på en helgeftermiddag kanske?

Vi har jobbat lite med förberedelser inför att sätta upp vindskydden på uteplatsens södersida. Det kan blåsa ganska mycket till och från, och vårt arbete avbryts med jämna mellanrum av en vaknande dotter (inte så lätt att jobba båda samtidigt med henne med såklart).

Igår var vi ute på bilscouting, det finns ett par andra bilar som vi inte hade funderat så mycket över innan. Vi täntke ju byta ut vår Volvo till en lite större bil, som samtidigt drar lite mindre bränsle eftersom vi ska bränna fram och tillbaka till jobbet med den. Tanken var en Subaru Outback, som både är bränslesnål, fyrhjulsdriven och väldigt prisvärd, men så hittade vi igår en Opel Insignia Sports Tourer (årets bil 2009), som har en massa roliga smarta finesser som både förbättrar körglädjen och säkerheten. Dessutom har de fortfarande ett intropaket på den som ingår, och det gör att prisbilden är väldigt bra just nu. Det enda vi får tumma på är fyrhjulsdriften, men då får man å andra sidan en massa andra nya tekniker som stabiliserar bilen på vägen, så kanske går det nästan på ett ut.

Nu är Novas morfar påväg hit och sen ska vi åka tillsammans hem till honom. Nova ska bo där i veckan som kommer, när jag och maken jobbar. Jag tror hon kommer få det kanon!