Uppdatering
Hon slutade inte att hosta. Ingen kunde sova och snuttan gnäller nu efter varje hostning, tror hon har sjukt ont i halsen och bröstet.
Vi åkte in till sjukhuset vid tvåtiden. Då hade hon hostat i fyra timmar på raken.
Nackdelen med att åka till sjukhuset mitt i natten (förutom att man är sjuk, då) är att det just är mitt i natten och då är det inte alltid så kul att köra bil när man bara har sovit två timmar. Det hade maken gjort. Jag hade bara sovit en timme, så jag fick sitta bak och försöka underhålla lillsnuttan och pilla in nappen när hon ville ha den. Oftast spottade hon bara ut den igen, eller hostade bort den.
Fördelen med att åka till sjukhuset mitt i natten är att man har en ganska god chans att bli hjälpt snabbt. Och inatt när vi var där var vi verkligen de enda där. Ingen som varken kom eller gick under hela vår timme på akuten. Då hann vi träffa både receptionssköterskan och undersköterskan två gånger, och doktorn två gånger.
Det var lite lagom gnälligt när vi kom in till akuten vid halv tre. Men så snart hon fick träffa sköterskan och se den nya miljön så blev hon glad igen. Spännande hur det kan vara...
Först var det ju lite svårt eftersom hon såklart inte hostade just när vi skulle beskriva hur hostan lät. Men sen fick alla ta del av de härliga ljuden, och även om jag lider med henne så är det skönt att hon behövde hosta precis då så både sköterskan och doktorn fick höra hur det lät.
Vi fick en jättebra läkare. Tog hand om oss minst lika väl som henne, och var verkligen tydlig och öppen med precis allt. Eftersom CRP-provet var normalt så fanns ingen anledning att misstänka bakteriell infektion, men han konstaterade att hon hade en kraftig viral infektion. En skitjobbig förkylning eller RS-infektion eller nåt. Inte kikhosta, men det finns tydligen ett virus som liknar litegrann, och inte lunginflammation. Han verkade vara ganska intresserad av vad det skulle kunna vara, men sa samtidigt att det mest skulle vara av akademiskt intresse att göra en större utredning. Och det kan jag förstå. En virusinfektion av den här tyden ska ju generellt gå över av sig själv, och då spelar det ju egentligen ingen roll vilket virus det råkar vara.
Han såg också på henne när hon andades och lyssnade på rosslet i lungorna. Positivt med rosslet eftersom det tyder på att hon inte har någon astmaform. Men vi ska hålla koll på sättet hon andas på, för om det är så att hon börjar jobba mer med diafragman vid inandning (så som man gör precis när man ska hosta) så ska vi uppmärksamma det. Samma sak om hon skulle få feber och övriga symtom kvarstår, så ska vi åka in igen. Det positiva nu är ju att det då finns "nollvärden" att jämföra mot i deras register.
Mollipect fick hon, en dos på plats och en dos med hem, och ett recept. Verkar hjälpa lite, för hon lyckades sova i två och en halv timme när vi kom hem, utan att hosta sig vaken stup i kvarten.
Vi kom hem strax efter fyra, och stöp i säng allihop. Jag gick upp kvart i sju och gav henne välling och mer hostmedicin, för då hade hon börjat hosta igen, sen tog maken över och lekte loss med henne på nedervåningen ett tag. När det var dags för Nova att äta gröt fick jag komma ned, men hon ville inte ha sin gröt utan sova istället. Så jag och maken har frullat lite och förberett oss inför dagen. Vi tänkte strosa runt lite i centrum med vagnen så hon får lite frisk luft, och samtidigt passa på att införskaffa lite praktikaliteter, kanske lite trädgårdsredskap, hostmedicinen såklart och lite mat.
Vi åkte in till sjukhuset vid tvåtiden. Då hade hon hostat i fyra timmar på raken.
Nackdelen med att åka till sjukhuset mitt i natten (förutom att man är sjuk, då) är att det just är mitt i natten och då är det inte alltid så kul att köra bil när man bara har sovit två timmar. Det hade maken gjort. Jag hade bara sovit en timme, så jag fick sitta bak och försöka underhålla lillsnuttan och pilla in nappen när hon ville ha den. Oftast spottade hon bara ut den igen, eller hostade bort den.
Fördelen med att åka till sjukhuset mitt i natten är att man har en ganska god chans att bli hjälpt snabbt. Och inatt när vi var där var vi verkligen de enda där. Ingen som varken kom eller gick under hela vår timme på akuten. Då hann vi träffa både receptionssköterskan och undersköterskan två gånger, och doktorn två gånger.
Det var lite lagom gnälligt när vi kom in till akuten vid halv tre. Men så snart hon fick träffa sköterskan och se den nya miljön så blev hon glad igen. Spännande hur det kan vara...
Först var det ju lite svårt eftersom hon såklart inte hostade just när vi skulle beskriva hur hostan lät. Men sen fick alla ta del av de härliga ljuden, och även om jag lider med henne så är det skönt att hon behövde hosta precis då så både sköterskan och doktorn fick höra hur det lät.
Vi fick en jättebra läkare. Tog hand om oss minst lika väl som henne, och var verkligen tydlig och öppen med precis allt. Eftersom CRP-provet var normalt så fanns ingen anledning att misstänka bakteriell infektion, men han konstaterade att hon hade en kraftig viral infektion. En skitjobbig förkylning eller RS-infektion eller nåt. Inte kikhosta, men det finns tydligen ett virus som liknar litegrann, och inte lunginflammation. Han verkade vara ganska intresserad av vad det skulle kunna vara, men sa samtidigt att det mest skulle vara av akademiskt intresse att göra en större utredning. Och det kan jag förstå. En virusinfektion av den här tyden ska ju generellt gå över av sig själv, och då spelar det ju egentligen ingen roll vilket virus det råkar vara.
Han såg också på henne när hon andades och lyssnade på rosslet i lungorna. Positivt med rosslet eftersom det tyder på att hon inte har någon astmaform. Men vi ska hålla koll på sättet hon andas på, för om det är så att hon börjar jobba mer med diafragman vid inandning (så som man gör precis när man ska hosta) så ska vi uppmärksamma det. Samma sak om hon skulle få feber och övriga symtom kvarstår, så ska vi åka in igen. Det positiva nu är ju att det då finns "nollvärden" att jämföra mot i deras register.
Mollipect fick hon, en dos på plats och en dos med hem, och ett recept. Verkar hjälpa lite, för hon lyckades sova i två och en halv timme när vi kom hem, utan att hosta sig vaken stup i kvarten.
Vi kom hem strax efter fyra, och stöp i säng allihop. Jag gick upp kvart i sju och gav henne välling och mer hostmedicin, för då hade hon börjat hosta igen, sen tog maken över och lekte loss med henne på nedervåningen ett tag. När det var dags för Nova att äta gröt fick jag komma ned, men hon ville inte ha sin gröt utan sova istället. Så jag och maken har frullat lite och förberett oss inför dagen. Vi tänkte strosa runt lite i centrum med vagnen så hon får lite frisk luft, och samtidigt passa på att införskaffa lite praktikaliteter, kanske lite trädgårdsredskap, hostmedicinen såklart och lite mat.

Tyckerier
Trackback