Igår slutade jag tidigt från jobbet och familjen mötte upp mig vid stationen. Vi åkte och hälsade på den nyligen utökade familjen Catya. Liten bebis kom till världen på skärtorsdagen, alltså två veckor sedan idag. Och hon var liiten.

Inte stor var hon.

Nova har inte varit så liten någon gång utanför magen, även om hon var en pyttis när hon kom. Det minsta Nova vägde var nåt på 2800 tror jag, men snuttepluttan här var nere på 2500 en stund. Inte så kul att gå ned i vikt då, så hon får matning hela tiden för att växa på sig.

Pyttehänder, gosefötter, doft av bebis. Lite svettigt, mjukt, härligt. Det pirrar i bröstet när jag sitter och minns.

Och finaste Catya lät mig hålla henne (om än motvilligt, och visst kommer jag ihåg hur man liksom blev halv när någon lyfte bort ens guldklimp ur famnen i början). Fina, fina lilla Alice.

Seb och Nova lekte på golvet med en liten pappkartong och måttsatsen. Najsa grejer, tyckte Nova, som satt och sög på decilitermåttet ungefär hela tiden vi var där. Hon fick fruktpuré eftersom hon inte velat äta innan de åkte hemifrån, och större gap har jag svårt att tänka mig. Hon slukade, verkligen! Snuttan.

Tack, familjen, för att vi fick komma och hälsa på er i ert nykäribebis-mys.