Nu tycker jag nog nästan inte att det går att räkna snuttan som bebis längre. Officiellt slutar man väl att vara spädbarn när man är ett år, men jag vill ta tillfället i akt och introducera kategorin Barn istället. Så hädanefter kommer Novainläggen att hmna under denna kategori istället för Bebis. Bebis finns kvar som arkiv.

Det drar ihop sig.

För kattbortlämning
För packning
För packlisteskrivning.... gaah!
För hopräfsning av möbler till mitten av vardagsrummet
För semester! :)
För treochenhalvtimmes flygresa med snuttan och hennes sprattliga kusiner och sen två timmars transfer till hotellet
För målning på insidan av huset
För hemkomst till en nymålad  nedervåning och sovrum.

Bara två arbetsdagar kvar. Sen så.

Ont i huvet, svullen om händer och fötter...

Ska det vara såhär alltid nu eller? Trodde det skulle gå över efter att bebisen hade kommit ut... nu har det blivit värre igen.

Korvarna gick knappt ned i träningshandskarna imorse. Gillar inte när det gör ont att knyta näven.

*klag, klag*

Men satan vilket fint väder det är ute! Sol som fasen!

Dagen började ungefär kvart i sju när vi vaknade. Nova fick komma in till oss och vi gosade loss i sängen hela familjen (tillochmed katterna smet in i sovrummet).

Jag gav mig ut på joggingrunda i solen, och gosh vilket fint väder det var redan på morgonen! Strålande sol och rätt så varmt redan vid åtta.

Framåt halvtiotiden började vi packa ihop oss och efter lite småärenden på hemmaplan tog vi bilen till Uppsala för att provköra lite Subaru. Vi har funderingar på att skaffa en Outback. Till hösten kommer vi att behöva två bilar för att Nova inte ska behöva gå på dagis dygnet runt, och då kan vi inte ha en Wilma som suger bränsle som en svamp. Och en bensinbil känns inte så hållbart generellt, så diesel får det bli för att minska utsläppen och kostnaderna.

Det var skönt att få köra diesel igen. Min körskolebil var ju det, och jag har haft lite problem med Wilma, särskilt i lätta uppförsbackar efter stillastående. Inte tillräckligt med kraft i motorn för att starta enbart på kopplingen, och jag har inte övat på att gasa så mycket vilket har resulterat i en del motorstopp... :S Men Wilma är en jättebra första familjebil. Tycker om som fasen.

På eftermiddagen kom Viktoria över, och vi fikade ute på altanen. Pratade mycket bebis och klämde mage, för i september ska även hon ha en liten knodd med sin sambo. Sååå himla kul för deras skull! :D Och min, och Novas. :) Och så vacker man kan vara, sista dagen på den artonde veckan.


Framåt kvällningen när hon åkte hemåt igen fixade vi vidare lite hemma. Lyfte ut hyllan och den sista kistan i garaget inför kommande måleri, så nu börjar vi känna oss hyfsat på gång på nedervåningen. Luftigt och fint blir det, härligt med ljus överallt också! :)

Vattnade gräsmattan och växterna, och såg att solrosfröna hade börjat ta sig när jag pillade lite i jorden. Förhoppningsvis har vi stora fina solrosor här längs husväggen så småningom.

Nu på kvällen har det varit hockey, och jag har suttit vid datorn. Ögonlocken faller snart ihop, så nu väntar sängen.

Sov gott!

Igår fyllde Nova elva månader. Helt sjukt hur tiden går fort. För ett år sen gick jag och ojade mig och hade ångest för att hon inte vänt sig och grejer. Känns som evigheter sen, och ändå som igår...

Hon provar nu ständigt nya ljud med tungan och munnen, och det "nya" är att blåsa luft upp mot luggen. Då kan man också smacka på ett härligt sätt med läpparna samtidigt. Ja, ni ser ju.


Hon har också lite smått börjat härma oss när vi pratar ibland. Det är kul! :)

Hon drar sig upp mot grindar och i badet ställer hon sig mot badkarskanten. Har lite smått börjat intressera sig för att gå när man håller henne i händerna när hon står upp, men rumpning är svårslaget som framkomstmetod. Hoppningen är ett ganska nytt fenomen. Hon sätter ned händerna framför sig och liksom häver sig över, som när man hoppar bock. Lyfter visserligen inte så högt, men studsar på golvet, älsklingen. Det är så jag blir mött när jag kommer hem från jobbet numera.

Hon sover hela nätter, ungefär mellan halv sju och sju och behöver inte längre morgonvälling utan får gröt vid uppstigning istället.

Fortfarande bara två tänder, det är nu över fyra månader sedan de kom och inga fler ser ut att vara påväg ut. Dreglar gör hon dock bitvis jättemycket...

Igår var första gången jag såg att hon faktiskt försökte borsta med tandborsten, istället för att mest suga eller tugga på den. Roligt! :)

Förkylningen har lättat igen och nu går det att äta mat med lite bitar i. Tillochmed bröd (!) har åkt in i munnen, det som förut bara dög att smula sönder och kasta ned på golvet. På sin elvamånadersdag  fick hon prova apelsin för första gången, och det var konstigt och lite surt, men hon smackade i sig nästan en hel klyfta totalt. :) Annars är blodpudding och majsbågar hennes favvo. Och Nutramigen. Tokiga unge! :D

Tankarna börjar komma hos oss om att lite smått börja introducera mjölk igen... Just nu är magen allt annat än hård, och idag fick hon tillochmed blåbärspuré för att få lite ordning på den. Hon har ju faktiskt varit förkyld i tre månader, och det är klart att det påverkar kroppen på nåt sätt... Kanske kan mjölk påverka till det bättre? Men i bästa fall påverkar inte mjölk alls längre. Håll tummarna!

Igår slutade jag tidigt från jobbet och familjen mötte upp mig vid stationen. Vi åkte och hälsade på den nyligen utökade familjen Catya. Liten bebis kom till världen på skärtorsdagen, alltså två veckor sedan idag. Och hon var liiten.

Inte stor var hon.

Nova har inte varit så liten någon gång utanför magen, även om hon var en pyttis när hon kom. Det minsta Nova vägde var nåt på 2800 tror jag, men snuttepluttan här var nere på 2500 en stund. Inte så kul att gå ned i vikt då, så hon får matning hela tiden för att växa på sig.

Pyttehänder, gosefötter, doft av bebis. Lite svettigt, mjukt, härligt. Det pirrar i bröstet när jag sitter och minns.

Och finaste Catya lät mig hålla henne (om än motvilligt, och visst kommer jag ihåg hur man liksom blev halv när någon lyfte bort ens guldklimp ur famnen i början). Fina, fina lilla Alice.

Seb och Nova lekte på golvet med en liten pappkartong och måttsatsen. Najsa grejer, tyckte Nova, som satt och sög på decilitermåttet ungefär hela tiden vi var där. Hon fick fruktpuré eftersom hon inte velat äta innan de åkte hemifrån, och större gap har jag svårt att tänka mig. Hon slukade, verkligen! Snuttan.

Tack, familjen, för att vi fick komma och hälsa på er i ert nykäribebis-mys.

... sex arbetsdagar kvar (inkl idag), sen åker vi utomlands. Spännande!

... en månad och en dag tills snuttan har varit ute i världen i ett helt år. Galet!

... två och en halv månad till Mammabloggalan

... fyra månader, sen börjar snuttan på dagis. Det blev Orion till slut. :)

En helt ny värld öppnar sig.

Upp tidigt igår. Klockan stod på fem. Lite tidigt, men det gick faktiskt bra.

Så till gymmet för lite uppiggande träning före jobbet. Körde rygg och bröst, och lite kondition.

Dagen på jobbet blev lite lättare (hade inte så fullbokat igår) att ta sig igenom och jag själv blir ganska mycket gladare när jag har piggat upp mig på morgonen.

Hem och busa med sötmonstret, som har börjat HOPPA fram på rumpan när hon blir ivrig och glad, för att möta mig vid dörren.

Det värmer helt klart modershjärtat att se henne så glad när jag kommer hem. :D

Älsklingen hade plockat ur en av hyllorna i vardagsrummet inför den kommande ommålningen, och flyttat över den till andra sidan.

Snoret har börjat rinna lite på mig också, jag är pigg och sånt i övrigt, tror att det bara är morgonkylan som slagit till.

Och imorse såg jag att de har börjat riva det gamla bruna rucklet vid vägen vid jobbet. Undrar vad som kommer bli där istället? Jag håller tummarna för en ny pendeltågsstation, eller en ny utgång för Karlbergs station så man slipper gå genom Birkastan till jobbet, men det kan jag nog fortsätta drömma om...

Ha en härlig tisdag!

Återvinningsprylslämning vid sopstationen.

En tripp till nya IKEA i Uppsala. Fint.

Vi bytte äntligen den gamla hyllan som aldrig kom upp eftersom sågspånet var urholkat i framkanten... så nu har vi en ny. Men den får vänta till efter målningen för att komma upp.

När vi åker bort om nån vecka så ska målaren komma hit och fixa till nedervåningen och vårt sovrum, och det ska bli så fint och najs och härligt att komma hem till ett fräscht hem! :) Looking forward to.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att olja altanen, åka och köpa mer olja och handla lite mat (ska försöka GI:a mig lite ned i vikt nu, hoppas det håller i sig mer än ett par dagar som mina senaste försök har gjort...). Och så olja klart altanen.

Rätt mör. Tror det blir en en lugn kväll. Ska gunga med Nova när hon vaknar, kramas och laga lövbiff.

Vi ska ju springa vårruset, jag och några hurtiga tjejer. Idag var första gången jag provade att springa lite, med Jessica som coach.

Oh. My. God. säger jag bara.

Blodsmak efter bara en kilometer, och då hade vi inte ens sprungit hela tiden, utan bara i tvåminutersintervaller med en minuts powerwalking emellan. Kramp i halsen, huvudvärk och ont i bröstet efter två.

Galet dålig kondis man har!

Tur att banan bara är fem kilometer sen, men det är bara några veckor kvar.

Blodsmaken stegrade sig när jag kom hem, inte härligt alls, men gick sen över. Darrningarna i kroppen tog nån timme på sig att gå över, och halsontet satt kvar till nu på eftermiddagen.

Galet dålig kondis man har!

Glömde förstås kameran när vi skulle iväg igår så det blev inga bilder.... :(

Men trevligt hade vi.

Närmaste familjen, snittar och bubbel - riktigt fin champagne, kittlade härligt i gommen - och färgglada saker för Nova att pilla på och pyssla med. En del presenter till jubilaren, en snabb modevisning i nya mankinin och prat och skratt. Så blev Nova lite för överstimulerad och strax efter fem drog vi hemåt igen. Hon gnällde nästan hela vägen hem, snuttan. Truttis var hon, men vi lyckades hålla henne vaken ett tag till iallafall efter vi kom hem.

Ett stort grattis till min lillebror och Novas morbror som idag fyller 25 år gammal och självklart välkomnas in i vuxenvärlden med öppna armar. :)


♥♥♥ Kraaam på dä! ♥♥♥

Oj, ingen bloggning igår.

Tiden rusar verkligen på ett helt annat sätt när man börjar jobba igen. Och prioriteringarna förändras också, såklart.

Idag har jag kört bil till jobbet för att komma hem lite snabbare efteråt och sluta tidigt, familjehandlat, busat järnet med Nova, badat och plaskat i badkaret med snuttan, vattnat gräsmattan, gosat, och nu på kvällen också skålat i champagne med min man. Bara för att. :) Det kittlar lite härligt i kroppen...

Nu Så ska det låta. Agnes, han ICA-reklamkillen, Sanna, och Johan från Hipp Hipp. Skönaste idag.

Det gick inte att somna om.

Vred mig.

Gick upp och kissade. La mig igen.

Efter tjugo minuter var det läge att gå upp och lämna det hopkorvade lakanet bakom mig och i sakta mak packa lunchlådan och gymväskan och åka till jobbet. Tog 5.57-bussen hemifrån.

Var på jobbet klockan sju. Och ögonen hade inte hunnit svida ihop ännu. Tokigt!

Köpte månadskort på gymmet som finns precis vid jobbet, för lite av mina friskvårdspengar. Och gick på ett ryggympapass på lunchen. Härligt att röra på sig! Jag är så himla lat av mig, och så blir inga tjugo kilon bortsmälta, inte! Så träning några gånger i veckan hoppas vi gör susen. Och så blir jag ju så himla mycket piggare av att träna också! Om jag tar mig i kragen och Jessica tillåter mig att sinka henne så kan vi ut och springa tillsammans på helgerna också. Och det behövs nog om jag ska orka ta mig runt vårruset i slutet av maj...

Arbetsdagen idag har varit precis lagom belamrad för att jag ska vara glad och nöjd. Kom iväg vid halv fyra också, och tänkte hinna hem tidigare än vanligt. Men inte. Då tyckte nån att det var en bra ide att skapa en "olyckshändelse" vid södra station, så pendeltågen var duktigt försenade. Typiskt. Och jättehemskt, förstås, men ytliga jag hade ju ett sånt flow...

Men jag fick gosa lite med snuttan innan det var dags att sussa, och så har både jag och maken jobbat en timme här på kvällskvisten.

Nu lite bloggläseri och sen soffan! :)

Visst är det dags igen?!

Hon har ju varit lite seg och snorig och hostig och inte sitt bästa jag alltid, och så har ju inte jag varit hemma och filmat heller ;)

Här är snuttan igår, hoppar runt och har sig. Nu har hon börjat stå på knä mot saker också och försöker dra sig upp. Det går framåt i sakta mak, och hennes upptäckarglädje är svår att missa. :) Min finaste.

Idag är en sån tråkig dag. Hela helgen har det ju hänt jättemycket hemma och så nu när jagkom till jobbet har jag min sega uppgift som måste göras manuellt och är så löpandebandet-tråkig så det inte finns...

Lite kontrast.

Längtar tills det är dags att knalla till tåget och åka hem. :) Och det är inte ens lunch än!

Fylld av kärlek har den varit.

Bebis kom äntligen, annan bebis hade också kommit, vi har kramats och busat och gungat och fixat i trädgården och ätit gott och umgåtts och allt möjligt härligt.

Idag fick vi besök först av Novas morfar, som kom med påskpresenter. En hare-gosedjuris, godis, reskassa (öronmärkta pengar för att köpa sombrero och glass för tydligen. :) ), och så två ärvda trädgårdsattiraljer uppifrån farmor också. En sittbänk att trädgårdsarbeta med och en handgräsklippare. Bladen behöver slipas, men det ska bli kul att klippa gräset. Har nog inte kört en sån sen vi bodde i radhus på åttitalet.

Sen kom Cleo med sina föräldrar för att leka lite med Nova och för att vi stora skulle träffas och ha trevligt. Vi åt lunch, fikade Malins smarriga påsktårta och tog sen en promenad så flickorna fick sova på eftermiddagen.

Balkongen på baksidan har också blivit oljad idag, med ett fall från stegen och härliga små oljestänk på ett fönster.

Tack för en trevlig dag och långhelg!

Firar med ny header (ser du den inte direkt, tryck F5 och kolla igen... :P).

En kärleksfull dag hemma.

Räfsat, rensat i rabatterna, gödslat gräsmattan, vattnat gräsmattan, tvättat och hängt, darling har gjort rent sommardäcken inför påmontering, gungning, utelek, pappajobb, lite sånt.

Det börjar arta sig.

Men lillsnuttan har väldigt svårt att somna nu. De senaste dagarna (utom igår) har hon strulat massor vid läggdags. Hon är trött men vill inte sova. Vill ha sällskap i rummet och leka i sängen. Inte vara i famnen, inte läsa saga, inte äta välling, inte nåt annat. Bara vara i sängen med någon i fåtöljen bredvid. Hmm...

Filosoferar över livet...

Fixade och hade oss hemma på dagen. Tvätt, dammsug, golvmoppning (det sistnämnda gjorde maken då jag slocknade med Nova på eftermiddagen), matlagning, lite gungeri. Och två timmars eftermiddagslur för vissa av oss.. :P

Det var varmt. Över 37 grader i solen, ca 30-35 inne. Funderar på om markiser kanske vore en idé... Det är ju jättefräscht med stora söderfönster, men det blir lätt ganska varmt när solen ligger på... och det är inte sommar än.

Framåt halvfemtiden kom lillebror och sambo över för middag och mys. Vi invigde utemöblerna på riktigt (innan har vi bara suttit på hörnet och fikat lite). Nova fick en jättefin påskpresent, en massa sandleksaker i plast, och den sötaste vattenkanna jag sett. Klockrent! Hon bet och bankade och hade roligt i skuggan. Nova fick också prova sina nya leggings när vi satt och umgicks, visst är de fina?! :)

Idag har vi fixat och haft oss på hemmaplan.

Grävt upp två rabatter, grävt ned lite lökar igen, planterat om kryddväxter, städat i garaget, dammmsugit inne, handlat mat och prylar och lekt md lill-älsklingen.

Vi tog en tur till Eurostop och KappAhl, för att köpa påskpresent till Nova från mormor och Anders. Ett par leggings vi tittade på när vi var där tillsammans tidigare. (KappAhls rockefella-ripoff, hur coola som helst!) Var tvungen att köpa kjolen också, de passar så bra ihop! ♥ Tack, tack, mormor och Anders, hälsar Nova. ♥

Ett fantastiskt stort grattis till våra vänner Catya och A, som igår fick en liten flicka efter en låång väntan. :)

Vi är så glada för er skull, och välkomnar finaste lilla Alice till vår sida om magen.

♥♥♥ KRAM  ♥♥♥

Ett mörkt garage. Det luktar olja och smuts.

En massa kräks.

Bilder av en bebis.

Mörker.

Jag har ett hål i huvudet. Högt upp, typ mitt på.

Man ser benet. Man ser mörkt inuti. Jag är lite orolig och undrar om man verkligen ska gå omkring så.

Jag har ont i huvudet.

Jag mår illa.

Nyblivna föräldrar med en underbar bebisdoftande alldeles ny varelse.

En rumpande dotter, in på toaletten, vidare, vidare. Hålet i huvet. Kliar. Måste pilla.

Garaget igen, en bill åker förbi på våningen nedanför. Lampor flashar förbi.


Imorse insåg jag att jag har glömt att knarka två morgnar i rad nu. Kanske utsättningssymtom? Men mardrömmar är en biverkning också, så vem vet...

Flera nätter i rad har hon sovit hela natten igen. Hon börjar bli bättre, såå sköönt!

Så de två senaste morgnarna har hon vaknat och hostat vid fyra, och fått lite välling/hostmedicin vid behov, men hon är ganska pigg annars. Igår var hon vaken till sju, och vi var ute och gungade en stund när jag kom hem. Lekte på golvet och jagades och så satt hon med vid bordet och smakade blodpudding när vi åt middag. Häromdagen fick hon smaka stekt falukorv också, och det var en hit! Kul att hon så smått har börjat äta igen.

Nu går det bra med lite större bitar igen, men hon är väldigt bestämd med när hon vill äta och inte. Vänder bort hela ansiktet när det inte går för sig att äta, eller när hon har fått nog. Så fortfarande ganska mycket dricka, men det blir bättre och bättre. *Glad*

Idag blev det Wilma in till stan, för hon var inbokad på 3000-milaservice. Och varje gång jag kört själv på motorvägen, har jag förundrats över hur fort man tappar känslan för farten. Visst märker jag att jag kör fort, bilen är lite mindre stabil i ratten och skakar litegrann redan när man närmar sig nittio, men följer man trafikflödet är det lätt att plötsligt ligga närmare 120. Det gäller att ha koll på mätarna verkligen. De flesta av mina medtrafikanter verkar mest ha bråttom och de tuffar på så fort de kan, men jag känner väl att hastighetsbegränsningarna ändå finns där av en anledning, även om motorvägskörning inte är det mest upphetsande som finns och man gärna vill vara framme vid sitt resmål snabbt.

När det blir nittio efter Häggvik, är det inte många som saktar ned. Det går iallafall över hundra... och så tar det stopp när det kommer en påfart och trafiken tätnar igen.

Jag var framme på Bilia klockan 7.01 (de öppnar 7) och fick träffa "min" mekaniker. Tydligen var beställningen han hade fått en 2000-milaservice, som är en hel del mer omfattande än 3000-mila, åtminstone för vår FlexiFuel. Så kollade han igenom sina papper och skulle sen se efter i serviceboken hur det stod till. (För hon har ju gått 3000 mil...) Vid elva trodde han att hon skulle kunna hämtas om jag ville, men jag hade tänkt ta henne efter jobbet och bränna hemåt direkt, för att slippa åka fram och tillbaka, och för att slippa parkeringsavgift på jobbet.

Kom till jobbet efter att ha frusit i väntan på buss. Bråkade lite med min dator vars uppgradering till Vista tydligen fastnat lite på vägen, och väntade in klockan så IT-supporten skulle öppna telefonslussen. :) Sen var allting klart egentligen, det bara såg ut som att det inte var det.

Och så klockan 8.08 ringer verkstadssnubben och säger att bilen är klar att hämta. Poff!

Hoppas arbetsdagen går lika fort, så är jag vips hemma hos gosingarna igen.

Har ni tänkt på hur många par ögon man möter under en dag?

Det lär ju vara sjukt många om man går utanför dörren. Särskilt om man begagnar sig av kommunala färdmedel.

Min morgon (inte alltid såhär, men det händer):

Jag såg mig lite snabbt i spegeln när jag borstade tänderna.
1.

Mötte två grannar på väg till bussen.
3.

Busschauffören.
4.

Såg väl på nån som gick på, eller nån som satt på bussen när jag kom på.
5.

Gå av bussen. Planera vem som ska gå först, försäkra sig om att alla andra också tycker att blixtlåsprincipen är en bra lösning, minst fyra par ögon.
9.

Hitta bra sittplats på tåget. kanske möter ett par ögon eller två.
11.

Gå av tåget. Möter ögon på folk som väntar på att få gå på.
14.

Hämta ut köpta tågbiljetter (automat, inga ögon där).
Fortfarande 14.

Köpa kaffe påväg till bussen. En tjej i kassan och en tjej som fixar beställningen.
16.

Busschaufför.
17.

Två kolleger på bussen.
19.

Och SEN kom jag till jobbet.

Tänk om man hade typ varit trevlig och konstig och faktiskt pratat med alla de här människorna. Arton mänskliga kontakter. Innan jobbet....

Dagen har bestått i den ack så trista med nödvändiga sysslan "sortera in papper i pärmar". Det är alldeles för länge sen vi gjorde det, så en gemensam insats var nödvändig.

Tvättat tvätt och haft en ofebrig dotter. Slängt en halv bil full av återvinning, handlatt  lite, fått besök av Novas morfar, som kom över för lite fika och blöjleverans. Vår hovleverantör. :)

Vi kaffade lite, Nova satt i soffan och lipade åt morfar och var glad. hon har sovit ganska mycket idag, för hostan har varit lugn.


Tacogratäng till middag. Mums. Hur gott är det inte med ost, egentligen?! *dregla*

Har fått en fin award av Mamma Russin. Jättetack, gumman! Blir kalasglad! :D

Jag är med och tävlar om en fin Lundmyr-filt i ekologisk bomull på Shabby chic Princess blogg.

Myspys såhär till våren!

Älsklingen. För nästan en vecka sen.

Alltså, helt allvarligt! Hur blev det såhär?! :D

Idag typ mitt på dagen var det 20,6 grader inne i köket, och 26 grader utanför. Härligt! :)

Vi tog en ganska snabb runda i Märsta centrum, sen åkte vi hem och fixade och hade oss på tomten.

Snuttan lyckades inte somna i vagnen på altanen, för grannen håller på och sågar sönder stubbe ungefär heela dan, men inne i sängen gick det bra. Hon har sovit ganska mycket idag. Inte så konstigt.

Hostat i princip hela dagen, i omgångar. Sovit och hostat och allteftersom dagen gick steg också hennes feber. Nu på  kvällen hade hon 39,2 och var jättegnällig. Hon fick en alvedon och lite kall Nutramigen att dricka och blev nöjd. Snuttan! Kan det inte bara gå över snart?

Vi har fixat lite på tomten. Jag planterade först två blommor som har stått i glas i köket och fått rötter, sen rev och klippte jag i rabatten vid utematplatsen. Maken har spritt ut gruset som låg i en hög på baksidan av garaget, så nu går det nästan att gå där! ;) Och så har han satt upp vår torkvinda som vi köpte, så nu kan vi torka tvätten utomhus! Underbart med naturdoft i kläderna! :D

Nova ville mest sitta i knät när hon var vaken, och i skuggan av parasollet på altanen var det kul. först var det okej att sitta lite i vagnen, sen var det roligare att köra den. Min älsklingsbebis! Ni ser ju kinderna, hur rödflammiga de är. Gosan...

Hon slutade inte att hosta. Ingen kunde sova och snuttan gnäller nu efter varje hostning, tror hon har sjukt ont i halsen och bröstet.

Vi åkte in till sjukhuset vid tvåtiden. Då hade hon hostat i fyra timmar på raken.

Nackdelen med att åka till sjukhuset mitt i natten (förutom att man är sjuk, då) är att det just är mitt i natten och då är det inte alltid så kul att köra bil när man bara har sovit två timmar. Det hade maken gjort. Jag hade bara sovit en timme, så jag fick sitta bak och försöka underhålla lillsnuttan och pilla in nappen när hon ville ha den. Oftast spottade hon bara ut den igen, eller hostade bort den.

Fördelen med att åka till sjukhuset mitt i natten är att man har en ganska god chans att bli hjälpt snabbt. Och inatt när vi var där var vi verkligen de enda där. Ingen som varken kom eller gick under hela vår timme på akuten. Då hann vi träffa både receptionssköterskan och undersköterskan två gånger, och doktorn två gånger.

Det var lite lagom gnälligt när vi kom in till akuten vid halv tre. Men så snart hon fick träffa sköterskan och se den nya miljön så blev hon glad igen. Spännande hur det kan vara...

Först var det ju lite svårt eftersom hon såklart inte hostade just när vi skulle beskriva hur hostan lät. Men sen fick alla ta del av de härliga ljuden, och även om jag lider med henne så är det skönt att hon behövde hosta precis då så både sköterskan och doktorn fick höra hur det lät.

Vi fick en jättebra läkare. Tog hand om oss minst lika väl som henne, och var verkligen tydlig och öppen med precis allt. Eftersom CRP-provet var normalt så fanns ingen anledning att misstänka bakteriell infektion, men han konstaterade att hon hade en kraftig viral infektion. En skitjobbig förkylning eller RS-infektion eller nåt. Inte kikhosta, men det finns tydligen ett virus som liknar litegrann, och inte lunginflammation. Han verkade vara ganska intresserad av vad det skulle kunna vara, men sa samtidigt att det mest skulle vara av akademiskt intresse att göra en större utredning. Och det kan jag förstå. En virusinfektion av den här tyden ska ju generellt gå över av sig själv, och då spelar det ju egentligen ingen roll vilket virus det råkar vara.

Han såg också på henne när hon andades och lyssnade på rosslet i lungorna. Positivt med rosslet eftersom det tyder på att hon inte har någon astmaform. Men vi ska hålla koll på sättet hon andas på, för om det är så att hon börjar jobba mer med diafragman vid inandning (så som man gör precis när man ska hosta) så ska vi uppmärksamma det. Samma sak om hon skulle få feber och övriga symtom kvarstår, så ska vi åka in igen. Det positiva nu är ju att det då finns "nollvärden" att jämföra mot i deras register.

Mollipect fick hon, en dos på plats och en dos med hem, och ett recept. Verkar hjälpa lite, för hon lyckades sova i två och en halv timme när vi kom hem, utan att hosta sig vaken stup i kvarten.

Vi kom hem strax efter fyra, och stöp i säng allihop. Jag gick upp kvart i sju och gav henne välling och mer hostmedicin, för då hade hon börjat hosta igen, sen tog maken över och lekte loss med henne på nedervåningen ett tag. När det var dags för Nova att äta gröt fick jag komma ned, men hon ville inte ha sin gröt utan sova istället. Så jag och maken har frullat lite och förberett oss inför dagen. Vi tänkte strosa runt lite i centrum med vagnen så hon får lite frisk luft, och samtidigt passa på att införskaffa lite praktikaliteter, kanske lite trädgårdsredskap, hostmedicinen såklart och lite mat.

Snuttan blir fasen aldrig frisk från sin förkylning och hosta...

Det har börjat lossna i bihålorna den här veckan. Några perioder varje dag, främst på morgnarna, har hon och pappan suttit och snorat ikapp. Det verkar inte göra ont för tillfället iallafall. Och idag har hon tydligen inte hostat någonting alls på dagen, men det tog hon igen med besked nu ikväll.

När hon hade gått och lagt sig sov hon i kanske en timme innan det satte igång. Host, host, host, host... Till slut vaknade hon, hostade vidare och kräktes upp all välling hon ätit till middag. Pappan bytte kläder på snuttan (och sig), medan jag fixade mer välling och hostmedicin.

Hon åt igen. Skönt. Men hostmedicinen verkar inte hjälpa.

Hon fick vara uppe en stund och få ut lite mer snor, sen la vi henne igen, och hon lyckades sova i kanske en kvart innan hostan satte igång igen. Först en omgång med bara hosta, sen när vi hade gått och lagt oss en kräkomgång till, den här gången i sängen. Jag bytte kläder och så, pappan fick bädda med nytt lakan.

Sen har hon somnat om och så vaknat igen och nu vill hon inte sova, bara snora, hosta och leka lite på golvet.Pappan sover och jag tar det här passet. Får se hur länge det håller i sig. Såhär kan vi ju inte ha det.

Hur många månader är det normalt att hosta när man är liten? Nu har det ju hållit på i tre, men ikväll är nog den värsta perioden hittills.

Bästaste lillsnuttan satt i badet när jag kom hem. (tog 35 minuter hem också, när man åkte efter rusningen...) Jag plockade fram min finaste pussmun och pussade i luften när jag närmade mig henne, och se på attan, hon har börjat smacka pussigt hon med! När jag kom fram till hennes mun, stängde hon den lite sådär lagom så pussmunnarna skulle mötas. Älskade gosan! :)

Maken har upptäckt tidigare att hon försöker låta lite pussigt men det har inte gått så bra innan. Nu såg man ju direkt vad det var hon ville! :)

Det känns lite konstigt att hon nu fortsätter utvecklas fast inte jag ser det. Jag har ju alltid varit i närheten innan. Alltid. Nu händer det saker när jag inte är där, och det känns lite främmande. Men visst är det kul att se förändringen också!

Min älskling.

Första gången. För att testa och se hur lång tid det tar. Ska lämna in Wilma på tretusenmilaservice om en vecka och det kan ju vara bra att veta när man borde åka hemifrån. :)

Bilen stod ute på uppfarten.. Det var fuktigt och regnade igårkväll, och så var det nollgradigt nu på morgonen. Vattendroppar på rutan. "Det går bort med vindrutetorkarna" tänkte jag i min enfald. Men inte. Det var isdroppar, var det.

Och inget att skrapa med kunde jag hitta. Nånstnas. Inte inne i bilen, inte i garaget... Höll tummarna för att det skulle funka att bara köra varmfläkten på vindrutan. Och det gjorde det. Kom iväg tio minuter senare än förväntat, men det funkade. :)

Tät trafik nästan hela vägen, med klumpar där det brukar vara klumpar. Häggvik, Kista, och så tätnade det på in mot stan. Men inte så att det stod stilla, mer att det var många stora långsamma bilar ute som trögade ned flödet lite.

Det tog ca 35 minuter från dörr till dörr. Helt okej, måste jag ju säga. Men i mitt försök att köra så nära parkeringsinfartsbiljettautomaten som möjligt, blev jag lite stillastående där ett tag. Lite föör nära var det, så bakhjulet fastnade på den lilla refugen! Men det gick bra till slut, fick backa och framma några gånger så kom jag loss. Borde börja trilla in folk nu när klockan är halv åtta, kontoret är fortfarande helt öde.

Ha en härlig onsdag, kära läsare! :)