Pratade med Anna om det för ett tag sen, när vi var på Skansen (eller well, en dryg vecka sen...) om att hennes dotter alltid vaknar vid samma tidpunkter varje natt, oavsett när man lägger henne. Nova har gått som en klocka sen vi började med ersättning, hon somnar vid sju efter flaskan och vaknar klockan två och klockan fem, give or take en kvart. Sen har det varierat på morgonen, ibland har vi sovmorgon och gosar i sängen tillsammans, eller så går vi upp vid halv åtta ungefär.

De gånger  vi har givit henne urpumpad mjölk på kvällen har det inte alls gått, eller en gång som hon hade sovit loss på eftermiddagen strax innan matningen... Då vaknar hon ungefär varannan timme och vill ha mat och kramar.

Inatt försökte jag fula lite när hon vaknade vid tvåtiden. Jag petade in proppen och gick på toa, och hoppades att hon skull eha somnat om när jag kom tillbaka. Men den gubben gick inte! Så det var bara att plocka upp henne och gosa och amma lite. Ganska mysigt iochförsig, och jag vet att vi har det bra med en snäll bebis som somnar om själv och inte behöver nattas om mitt i natten, men jag skulle bara nån natt vilja sova hela natten, från kväll till morgon. Det börjar kännas i kroppen nu, ett år utan hela nätter... Sov ju inte bra innan det heller, men jag kunde ibland ligga en hel natt i sängen, iallafall då och då.

Den här tiden ska man ju ta vaara på och njuuta av och sånt, och visst är det mysigt att gosa med sin dotter på natten, men jag gosar ju faktiskt hellre på dagen och sover loss när det är mörkt... för mittpådansovande händer ju inte. Inte för min del. Bara nån enstaka gång har det hänt. Särskilt nu när vi ska flytta. Packas ska det göras, och städas och tvättas och sånt. Och så måste jag ju ut på promenader och röra på fläsket ibland! :)  Full fart hela tiden, och ändå är jag för lat och trött för att få saker gjorda...

Men guud så härligt det är att vara mammaledig!! Längtar inte alls tillbaka till jobbet.