Inskrivning och strömavbrott
Vi hade hunnit bli ganska stressade och nervösa när vi äntligen hittade in på rätt avdelning igår. Det är verkligen ett virrvarr av hus på Danderyd, och dessutom är informationen på hemsidan skild från den information vi hade fått i informationsfoldern... Så trots att vi var på området drygt tjugo minuter innan utsatt tid, kom vi fram till inskrivningen bara fyra minuter innan start. :S Vi hade ju dessutom tagit fel hiss (P15), visade det sig senare, och från den andra hissen (som bara hette P) var skyltningen klockren... :/
Väl framme och inne var informationen vi fick väldigt bra, men en hel del oförberedd väntan fick vi stå ut med under dagen, och så var det jättetajt med lunchtid för oss, som blev inkallade sist till barnmorskans inskrivning. Så det finns utrymme för förbättring av schemat, men som sagt, den info vi fick var kalas.
Det känns väldigt underligt nu. Om en vecka så har vi en tvådagarsbebis os oss och är föräldrar. Det är lite svårt att förstå, känns overkligt på nåt sätt. magen kommer vara tom, och vi har ansvar för en liten oskyldig varelse som är helt och hållet beroende av oss. Så svårt att föreställa sig hur livet kommer att vara. Och efteråt kan jag tänka mig att det verkligen är som alla säger, att det är svårt att komma ihåg hur livet såg ut innan. Vi står inför det största i våra liv, nånsin. Häpnadsväckande.
Vid kvart i åtta gick strömmen hemma. Allt slocknade och stängdes av. Och det var inte nåt miniavbrott, strömmen var borta i en och en halv timme. Precis när vi borstat tänder och förberett oss inför en tidig kväll klickade allt igång igen. Skönt, varken kyl, frys eller telefon funkar ju när strömmen är borta. Konstigt hur beroende man har blivit. Tur att det är hyfsat varmt ute och ljust ganska sent, annars hade det nog varit ganska mycket jobbigare. Vi såg grannen dra ut grillen och laga middag, för alla äter ju inte så tidigt. Tur för dem att grillen fanns. :) Och att det är säsong, så att den inte vore helt snötäckt och inpackad.
Sen var det ett avbrott till, ett kort, innan vi somnade, kanske fler under kvällen/natten.
Undrar vad som hände...
Väl framme och inne var informationen vi fick väldigt bra, men en hel del oförberedd väntan fick vi stå ut med under dagen, och så var det jättetajt med lunchtid för oss, som blev inkallade sist till barnmorskans inskrivning. Så det finns utrymme för förbättring av schemat, men som sagt, den info vi fick var kalas.
Det känns väldigt underligt nu. Om en vecka så har vi en tvådagarsbebis os oss och är föräldrar. Det är lite svårt att förstå, känns overkligt på nåt sätt. magen kommer vara tom, och vi har ansvar för en liten oskyldig varelse som är helt och hållet beroende av oss. Så svårt att föreställa sig hur livet kommer att vara. Och efteråt kan jag tänka mig att det verkligen är som alla säger, att det är svårt att komma ihåg hur livet såg ut innan. Vi står inför det största i våra liv, nånsin. Häpnadsväckande.
Vid kvart i åtta gick strömmen hemma. Allt slocknade och stängdes av. Och det var inte nåt miniavbrott, strömmen var borta i en och en halv timme. Precis när vi borstat tänder och förberett oss inför en tidig kväll klickade allt igång igen. Skönt, varken kyl, frys eller telefon funkar ju när strömmen är borta. Konstigt hur beroende man har blivit. Tur att det är hyfsat varmt ute och ljust ganska sent, annars hade det nog varit ganska mycket jobbigare. Vi såg grannen dra ut grillen och laga middag, för alla äter ju inte så tidigt. Tur för dem att grillen fanns. :) Och att det är säsong, så att den inte vore helt snötäckt och inpackad.
Sen var det ett avbrott till, ett kort, innan vi somnade, kanske fler under kvällen/natten.
Undrar vad som hände...
Tyckerier
Trackback