Berättelsen om Novas resa ut i världen. Del 2, BB-avdelningen
På eftermiddagen var det stora målet för mig att vakna upp ur smärtlindringsdiset. Bli klar i huvudet igen och så. Vi kramades på rummet och Nova började snutta på tutten. Men hon sov mest. Vi förundrades över hennes mjuka, oskyldiga renhet och det fantastiska. Barnmorskorna kom in och visade runt Älskling, så han kunde fixa med fika och mat och sådant längre fram, kom in och bytte kisspåse på mig ett par gånger och pratade smärta ett gäng gånger också.
Jag låg kvar i sängen hela dagen, först framåt sjutiden kom en barnmorska och hjälpte mig upp för första gången. Vi gick hela långa vägen (;-P) in på toaletten och jag fick hjälp med att duscha och tvätta av mig lite, byta tjockisbindor för avslaget. Drack saft först, vilken lättnad att få dricka något när man inte gjort det sedan fyra på morgonen!! Men började må mer och mer illa eftersom min mage inte tycker det är så kul att inte få äta... Och det var ju middagen kvällen innan som var senaste intaget på den fronten för min del, så när det slutligen vankades middag var jag lycklig och världen underbar.
Älskling hjälpte mig upp och ned när ryggläget på sängen behövde ändras (elhissar var inte alls att tänka på, vi fick B-sängen nummer ett som inte heller gick att höja/sänka när någon låg i den!), höll Nova när jag försökte kliva upp och ned i sängen, höll handen och har varit allmänt fantastisk och underbar de här dagarna.
Dag två på BB var mina uppgifter tre: upp och gå, börja amma och börja kissa själv. Katetern drogs på morgonen och det var inga problem att kissa. Det läskiga var ju att sätta sig på toan utan att använda magmusklerna! Drack mycket för att hålla igång och röra mig mycket, då behöver man ju iallafall gå på toa ofta! :) Problem dock att lägga sig och resa sig ur sängen. Jag fick ett rep som fästes vid fotändan av sängen, för att använda armmusklerna istället för magmusklerna. Det funkade ganska bra, men var läskigt. Sista uppgiften var amningen, och hon hade inga problem att söka sig till matstället eller att äta på rätt sätt. Däremot var hon (och är hon) riktigt hungrig och kastade sig över maten så fort tilfälle gavs. Det gjorde att redan dag två började brösten att ömma och på vänster sida blev det små blåsor som sedan blodfylldes. Hmm. Tog hjälp av de proffsiga och hjälpsamma barnmorskorna vid flera tillfällen när det skulle ammas, men alla tyckte att greppet såg rätt ut och att hon åt precis som man skulle, så det var bara att härda ut. Såret var kladdigt och behövde läggas om, vilket tydligen inte är så vanlgit som man tror. Men det var skönt att få nya rena prylar på, och då ser man ju också ifall något skulle förändras längre fram. Innan såg man knappt nåt alls. :S Nova såg ut att ha blivit lite gulare i hyn, så en barnmorska tittade på henne och gjorde nån slags ljusmätning i pannan på henne. Det var inga problem alls, hon låg på 158, ungefär hälften av värdet som skulle innebära ljusbehandling (man jämför värdet med hur många timmar gammal hon är och ser var hon hamnar på en kurva).
På kvällen fick vi besök av Novas nyblivna morföräldrar med tillhörande plastgestalter (aka "respektive") och det blev fotosession och paketregn. Vi var alla ganska trötta men det var kul att få lite besök. Roligt när ett rum fullt av vuxna människor bara står och tittar och ler. :D
Dag tre var fokus på att fortsätta röra på sig och Nova skulle undersökas lite. Hörseltest, PKU-prov och barnläkarbesök och allt såg kalasfint ut (PKU vet vi ju inte än, men vi antar det så länge). Jag råkade använda min högra del av magen när jag skulle resa mig ur sängen, och det började blöda från snittet. Det gjorde sådär härligt svidont, men de tittade på såret och sa att allt såg okej ut. Fick också träffa en gynekolog som diskuterade hur ingreppet hade gått till, klämde på magen och tittade på såret, och så fick vi några förhållningsregler för tiden framöver. Det var dags att kommande dag få åka hem. En barnmorska kom in och informerade om hur vi ska sköta om vår lilla dotter och hur jag ska hantera mig själv under tiden som kommer.
I tisdags innan hemgång var det dags att väga Nova igen. Hon hade gått ned ungefär 200g, och det var helt okej. Nya vikten blev 2840g. Mitt sår kollades igen, och sen var det dags att checka ut. Dags för det nya livet att börja!
Jag låg kvar i sängen hela dagen, först framåt sjutiden kom en barnmorska och hjälpte mig upp för första gången. Vi gick hela långa vägen (;-P) in på toaletten och jag fick hjälp med att duscha och tvätta av mig lite, byta tjockisbindor för avslaget. Drack saft först, vilken lättnad att få dricka något när man inte gjort det sedan fyra på morgonen!! Men började må mer och mer illa eftersom min mage inte tycker det är så kul att inte få äta... Och det var ju middagen kvällen innan som var senaste intaget på den fronten för min del, så när det slutligen vankades middag var jag lycklig och världen underbar.
Älskling hjälpte mig upp och ned när ryggläget på sängen behövde ändras (elhissar var inte alls att tänka på, vi fick B-sängen nummer ett som inte heller gick att höja/sänka när någon låg i den!), höll Nova när jag försökte kliva upp och ned i sängen, höll handen och har varit allmänt fantastisk och underbar de här dagarna.
Dag två på BB var mina uppgifter tre: upp och gå, börja amma och börja kissa själv. Katetern drogs på morgonen och det var inga problem att kissa. Det läskiga var ju att sätta sig på toan utan att använda magmusklerna! Drack mycket för att hålla igång och röra mig mycket, då behöver man ju iallafall gå på toa ofta! :) Problem dock att lägga sig och resa sig ur sängen. Jag fick ett rep som fästes vid fotändan av sängen, för att använda armmusklerna istället för magmusklerna. Det funkade ganska bra, men var läskigt. Sista uppgiften var amningen, och hon hade inga problem att söka sig till matstället eller att äta på rätt sätt. Däremot var hon (och är hon) riktigt hungrig och kastade sig över maten så fort tilfälle gavs. Det gjorde att redan dag två började brösten att ömma och på vänster sida blev det små blåsor som sedan blodfylldes. Hmm. Tog hjälp av de proffsiga och hjälpsamma barnmorskorna vid flera tillfällen när det skulle ammas, men alla tyckte att greppet såg rätt ut och att hon åt precis som man skulle, så det var bara att härda ut. Såret var kladdigt och behövde läggas om, vilket tydligen inte är så vanlgit som man tror. Men det var skönt att få nya rena prylar på, och då ser man ju också ifall något skulle förändras längre fram. Innan såg man knappt nåt alls. :S Nova såg ut att ha blivit lite gulare i hyn, så en barnmorska tittade på henne och gjorde nån slags ljusmätning i pannan på henne. Det var inga problem alls, hon låg på 158, ungefär hälften av värdet som skulle innebära ljusbehandling (man jämför värdet med hur många timmar gammal hon är och ser var hon hamnar på en kurva).
På kvällen fick vi besök av Novas nyblivna morföräldrar med tillhörande plastgestalter (aka "respektive") och det blev fotosession och paketregn. Vi var alla ganska trötta men det var kul att få lite besök. Roligt när ett rum fullt av vuxna människor bara står och tittar och ler. :D
Dag tre var fokus på att fortsätta röra på sig och Nova skulle undersökas lite. Hörseltest, PKU-prov och barnläkarbesök och allt såg kalasfint ut (PKU vet vi ju inte än, men vi antar det så länge). Jag råkade använda min högra del av magen när jag skulle resa mig ur sängen, och det började blöda från snittet. Det gjorde sådär härligt svidont, men de tittade på såret och sa att allt såg okej ut. Fick också träffa en gynekolog som diskuterade hur ingreppet hade gått till, klämde på magen och tittade på såret, och så fick vi några förhållningsregler för tiden framöver. Det var dags att kommande dag få åka hem. En barnmorska kom in och informerade om hur vi ska sköta om vår lilla dotter och hur jag ska hantera mig själv under tiden som kommer.
I tisdags innan hemgång var det dags att väga Nova igen. Hon hade gått ned ungefär 200g, och det var helt okej. Nya vikten blev 2840g. Mitt sår kollades igen, och sen var det dags att checka ut. Dags för det nya livet att börja!

Tyckerier
Postat av: Catya
Ähmen nu får du ge dig!
Jag bara gråter och gråter så fort jag klickar in mig här. :D
Är en bra dag imorgon?
Vi vill liksom inte vara i vägen och besvära eller att ni är trötta eller för mycket för Nova. mesig
Pusso.
Postat av: Johanna
Imorron rockar! :)
Trackback