Jag är ganska ouppmärksam på saker och ting runtomkring mig just nu eftersom jag ständigt är så trött. Men i morse på bussen på vägen hit satt jag ganska nära den bakre dörren när en pappa och hans dotter gick av. Flickan var kanske fyra år ungefär. jag märkte inte att nåt hände, men när de precis kommit ut så hörde jag pappan säga nåt i stil med: "Men oj, stötte jag till dig? Det var ju inte meningen" och pussade henne ömt på kinden. Han såg länge på henne tills han kontrollerat att allt var okej med henne.

Min beskrivning av händelsen är ju inte direkt strålande upptäcker jag nu när jag läser, men det var ett sånt där ögonblick som värmde i hjärtat.

Sådan hoppas jag kunna vara som förälder. Uppmärksam och omtänksam och förebyggande.

Omajgadd, vi ska bli föräldrar!! :D