...nu ligger hon i sin säng och är lugn, äntligen. Lilla, lilla älsklingen. Hon var verkligen helt galet ledsen och arg. Skrek för full hals, jagvillhamat-skriket, det allra allra mest hjärtskärande, i minst en och en halv timme (har inte nån tidsuppfattning; allt annat utom hon försvinner på nåt sätt). Det blev okej i en liten stund när Jonas tvättade av henne med en fuktig trasa och blåste lätt över hennes hud. Svalkande. Men så fort jag tog i henne så var det gallskrik igen, och hon ville inte ta bröstet trots att hon visade sig så hungrig (törstig?) så fort hon var hos Jonas. Hon ville inte ligga ned, inte bli buren, jag dög inte. Jag var för varm, tror jag. Provade liggamma i soffan, gick inte heller.

Till slut blev hon lite lugnare när vi gick in i sovrummet och hon låg på Jonas mage, och jag mjölkade ur några droppar i taget som hon fick med dosskeden. Sen efter kanske fem skedar gick det till slut att ligga och amma och inte röra vid henne.

Älskade lilla vännen. Helt sönderskriken, utmattad. Nu får hon sova i bara blöjan ett tag, så får vi se sen i natt ifall det blir mer kläder.