Natten var ändå rätt okej, med tanke på hur det kunde ha blivit. I första etappen sov hon hela fyra och en halv timme, sedan var intervallet 1,5 timme gånger två. Vid sextiden gick stora älsklingen upp med henne och jag fick slumra lite till.

Kommer upp runt åtta nångång och snuttan ligger lugnt och fint i soffan, nyvaken. Jag sätter mig bredvid, och möts av världens största leenden, tio gånger om! :) Så fort hon möter min blick lyser hennes ansikte upp och hon tok-ler, om och om igen.

Det kittlar till i hjärtat. Det värmer. Jag blir lycklig. På riktigt.

Min lilla älskling! Tack för att du kom till oss!