Igår morse vaknade jag med dundermensvärken från helvetet. Jag minns att jag har haft lite jobbigt ibland, men var det verkligen såhär det kändes? Skummaste känslan också i ärret på insidan. Kanske inbillar jag mig, men det var verkligen som ett stort snöre som spändes inuti livmodern, inte den "vanliga" draihopsigkrampen som känns i hela. Och så kom de blöta känslorna från utsidan tillbaka, som när det kändes som att det hade blött igenom på såret, fast det inte hade gjort det...

Nåväl, allt gott, det blev lite bättre framåt förmiddan, när mamma o Anders, samt Gittan o Bobo tittade förbi med "lite rester från julmaten". Tjena. Ett helt överfyllt bord med gottis, hur mycket som helst verkligen. Och smaskigt var det.


Nova fick en hel hög till med presenter från diverse tomtar. Jättefina kläder och böcker och pyjamasar och ett litet bord med två stolar som hon kan ha tekalas vid när hon blir större. Handdukar med Lille Skutt och Nina på.

Återigen var det såklart pappret och snöret som var mest intressant, men Nova lyckades öppna ett paket nästan helt själv! Jag lossade lite på tejpen i ändarna och sen rev och slet hon upp presenten. Det var paketet med handdukarna i.


På kvällen började jag må lite kasst. Mådde illa. Men tänkte inte så mycket på det, det kanske var mensvärken.

Nova var helt omöjlig att få att sova, och till slut (efter nästan en timmes gallskrik) tog vi en tur med bilen för att lugna ned henne. Det gick bra att lugna ned henne, men sova ville hon fortfarande inte göra. Under bilturen blev jag alltmer illamående, och magen började bubbla ordentligt. Så när vi gled in på uppfarten sprang jag in på toa, och där blev jag sittande. Sen så fort jag reste på mig så var jag tvungen att springa på toa. Hela natten har jag kutat upp och in på toa, en gång i halvtimmen. Som tur är har jag inte behövt kräkas, det är en av mina största fobier. Jag hatar verkligen att spy. Så det är jag glad att jag sluppit, men det är illa ändå.

Jonas har fått ta Nova nästan hela natten igen, och har varit orolig även för mig, för jag brukar ju inte hålla på så här och vara utmattad. Jag brukar bara vara Novatrött. Mindre och mindre vätska har funnits kvar i min kropp, och jag har inte vågat dricka av rädslan att kräkas. Men vid fyratiden var jag så hungrig att jag chansade på en skiva halvvitt bröd, en klunk havremjölk och två klunkar vatten. Och de stannade kvar. Eller, kom åtminstone inte ut samma väg som de kom in. :P

Sovit massor på dagen, och lyckats få i mig en halv portion mannagrynsgröt, samt en liten sojayoghurt. Nu på eftermiddagen åkte älsklingen iväg och handlade lite Resorb och mera gröt till Nova. Så ett glas resorb har slunkit ned också, och verkar stanna kvar.

Jag är lite bättre, men saten vad matt.

Och vi som skulle mysa loss och spela tevespel med Jessica och Andreas idag. Får ta det en annan gång.