Gick jättebra i början, när hon skulle vägas. Inga problem. Mätningen lite strulig, men det var bara för att hon inte ville sträcka på benen utan hellre ligga lite böjt. Hon var inte så stor som vi trodde, utan mätte exakt 62 cm och vägde 5748 gram. Hon hade ätit precis innan och allting var tillbaka upp igen efter ungefär en kvart... Stackarn! Hade med mig ombyte som tur var, så hon åtminstone slapp bli blötkall.

Så var det dags för vaccinationen. Två sprutor, en "normal" och en som skulle göra ont. Började med den förstnämnda, för att överhuvudtaget kunna ha möjlighet att sätta den andra sen. :P

Hon spände sig ordentligt och den första sprutan gjorde hur ont som helst. Plötsligt gallskrek hon, och jag kände mig som världens sämsta mamma som utsatte henne för såna plågor. Fast ja, jag vet att vi gör det av kärlek för att hon inte ska bli sjuk.

BVC-sköterskan tog in en kollega och funderade på ifall vi skulle skjuta upp den andra sprutan eftersom Nova var så upprörd. Då hade det gått tio minuter och Nova hade inte lugnat ned sig än. Men så avtog gråten och hon slappnade av lite igen. Vi beslutade oss för att ta den andra sprutan (mest för att jag inte ville komma dit och plåga henne en gång till utan istället ta allt det onda på en gång), men jag stod upp och höll henne istället för att sitta, kollegan höll i benet på Nova och vår sköterska satte sprutan. Sablars vad lillpluttan spände sig! Volymen gick från noll till hundra på nanosekunder, och sköterskan hade problem ens att trycka in vaccinet, Nova klämde ihop musklerna så mycket! Muskulösa lilla plutta! Och nu var det ingen hejd på gråten. Stackars lilla barn, hon ylade och ylade och jag vyssjade och vyssjade. Ingen tutte ville hon ha, inte titta i spegeln, inte bäras, inte ligga ned, ingenting. Ungefär så som hon kan bli på eftermiddagarna/kvällarna hemma. Men hemma har vi ju rutiner... och mörkt rum att ta tillflykt till när det krisar. Men till slut, till slut hade det gått en halvtimme efter första sprutan och hon somnade utmattad av gråt i vagnen.

Vi hade fått en ny tid om en månad, och BVC-sköterskan hade försäkrat sig om att vi hade Alvedon hemma ifall lilltjejen skulle få feber ikväll till följd av sprutorna.

Funderade på att knalla raka vägen hem, men eftersom hon snuttade så sött i vagnen för ett tag dristade jag mig till att gå in en sväng på ICA vid stationen och införskaffa de sista bakgrejerna. Ska försöka göra sylt på björnbären från i helgen också, så jag köpte syltsocker.

Nu har lillsnuttan vaknat och varit lite glad, jag har ätit lunch och nu är det nog snart dags för henne att däcka lite och sova eftermiddag. Puh, det är hon värd efter dagens äventyr! Lilla, lilla älsklingen. Funderar på att slumra i soffan jag med, faktiskt, är ganska slut jag med.