Igår hade den temporära lagningen lossnat igen. På förmiddagen. Han fick en tid redan samma eftermiddag och en femte temporär lagning sattes dit. Bittert att skiten aldrig håller! Nu fick han med nåt klet som han skulle sätta på själv ifall det skulle lossna igen. Och sagt och gjort, på kvällen åkte lagningen ut och det fick kletas på.

Lossna, kleta, lossna, kleta.

Imorse ringde han igen och ville få ett slut på den här historien, för nu gör det ju riktigt ont när inget sitter där, och så fort något äts eller dricks. Allt måste vara kroppstempererat och flytande... :S ...men inte förrän den första september hade de en tid. Om en och en halv vecka! Man kan få ångest för mindre. Han ska alltså gå omkring och inte äta på en och en halv vecka, och kleta på den äckliga pastan om och om igen...? Känns som att det förstör fokus på det dagliga livet. Jobba med tandvärk, nån som provat det? Ingen höjdare.

Frustrationen stiger. De skulle ringa om de fick in ett återbud. Klen tröst.