Hans tandkött har varit inflammerat och infekterat sedan i juli, när vi sist tog bort tandsten på honom.

Tre antibiotikakurer och en svabbodling senare har läget snarare fövärrats än förbättrats. Den första antibiotikakuren tålde han inte, utan gick och kräktes upp tabletterna. Stackars sate!

Igår var vi hos veterinären igen. Tandköttet spontanblödde bara man öppnade munnen på honom. Och ännu en omgång tandsten har hunnit bildas sen sist. Uschi, man såg på honom hur plågad han var. Veterinären sövde honom och tog bort tandstenen igen, samt tog en hög med prover. Ett blodprov, ett svampprov, ett virusprov och så en biopsi på tandköttet för att förhoppningsvis äntligen kunna se vad som är fel med honom.

Helt blodig runt munnen men vaken fick vi med oss honom hem och han vinglade runt och försökte gömma sig för att få vara ifred med sin smärta. Uschi, han fick nog inte så mycket bedövning. Men både i går kväll och i morse så åt han sin mat och tuggade faktiskt även litegrann. Det kanske kliar nu när det håller på att läka ihop.

Maja har varit lite skum och hon och Pysen har bråkat, på riktigt, under kvällen och natten. Väst till varann och jagats. Nonas var uppe vid halv två när de tumlade runt och väckte oss. Tokigt.

På morgonen fick vi hålla dem isär så att Pysen kunde få ro att äta frukost, och till slut satt han ned (annars mycket stående) och åt när jag satt bredvid och klappade.

Får se hur det går.