Kissarna transporterades under gårdagkvällen in till stan och Karin och Patrick. De ska bo där i ett par veckor tills köket (förhoppningsvis..) är klart. Dels för deras egen skull, så de slipper vara instängda i sovrummet och bli rädda för alla ljud eller ute och riskera att bli klämda eller något annat otrevligt, och dels för hantverkarna som slipper ha kattljud eller -rörelser kring sig, eller varför inte katthår i kakelfogarna?

De blev i varje fall väl omhändertagna av Karin och vi stannade kvar på middag och såg till att även Pysen vågade sig fram på golvet igen :). Kul att se att det går fortare och fortare varje gång, att de börjar bli lite trygga med att lämnas bort också. Pysen blev ju galen i början och trodde han skulle tillbaka till helvetet, ungefär. Men nu spann han redan första kvällen, när Nonas plockade upp honom och gosade lite.

De kommer få det jättebra. Bara lite tomt hemma... :/

Men nu ska vi sätta fart och måla klart och skälla ut kökskillarna och få in nya köket så fort det bara går!