På bussen imorse satt en man lite snett bakom oss och spred glädje... Han suckade högljutt och ofta, och muttrade små trevliga artighetsfraser riktade mot förarens körkompetens och servicenivå. Det var en fröjd för örat att sitta och åtnjuta hans utläggningar kring den underbara tillvaron vi befinner oss i.

Bättre start på morgonen kan man inte ha, särskilt inte efter att inte ha hunnit med morgonbestyren ordentligt så att håret nu är än mer otvättat än igårkväll, när jag faktiskt hade tänkt tvaga det men somnade ifrån..

Tokigt.