Så var det endelig dags! Chokladprovning med portvin. Yum.

Kvällen började på Sahara på Söder med myslibanesisk middag. De hade en del fel på menyn så jag fick köra lite ad hoc... :/ Snear ju. Minns inte alls att det varit så konstigt på den andra restaurangen... :/ Men det blev bra till slut med falafel, valnötsfyllda auberginer och paprikaröra. Tog ett gäng av mammas potatisklyftor också :P

Vidare sedan till Chokladfabriken, för att äntligen få avnjuta vår julklapp till varandra. En kväll i sinnenas tecken, med den allra renaste chokladen från världens bästa estates. Det finns tre sorters kakaoböna; Criollo, Forastero och Trinitario. Min favvisböna, criollon (uppe till vänster), är naturligtvis den allra mest sällsynta och dyra sorten :/ Det är till att ha bra smak! :P Var också riktigt imponerad av Maracaibon (den randiga nere till vänster); syra och sötma som smeker gommen. Underbart! Men det var sjukt mättande, så Nanna fick plocka hem resterna av det mörka guldet att avnjuta vid senare tillfälle. Pralinerna har jag sparat till Nonas (som ju inte kunde vara med eftersom han var på väg hem från España just då). :)



Hittade en ganska kul chokladsida ifall man är intresserad av lite historik (tex att det var Carl von Linné, trehundraårsjubilaren, som namngav kakaobönan): Lödahus chokladkultur. Ser ut att vara Skånes svar på Chokladfabriken.

Som en bonus fick vi också smaka på vildvuxen choklad, som det inte alls går att skörda mycket av och som därför är sällsynt och brukar vara ganska dyr. Cru Sauvage, minsann. Oj, vilken känsla! som sammet mot tungan, smekte smaklökarna med sin syrliga sötma. Helt fantastiskt! Kvällen till ära fick vi också rabatt på hela sortimentet, så det var ju liksom meningen att man skulle köpa lite av det ljuva guldet hem till kammaren och ha och njuta av under ljumma vårkvällar :) Skulle det inte ta slut så fort så är hållbarheten på mörk choklad upp till två år (men då gäller förstås att den är ren och inte uppblandad med en massa annat jox).