Vilken jäkla dag. Igår.

Sjukt mycket på jobbet, galet bråttom till middagsmöte, springa till tunnelbanan. Svettas. Trängas. Inte hitta maten vi siktat in oss på (vilken restaurang har stängt på måndagar?). Sushi Globen. Har inte gjort mig besviken ännu. Men två i sällskapet fick lite ofräscha senor i sin yakiniku. Allt frid och fröjd, dags att börja slappna av. Köpa lite godis på ICA innan matchen. Och. Inse. Att. Nanna. Har. Glömt . Den. Satans. Jävla. Plånbokshelvetesmuppen. På. Jobbet. Med. Biljetterna. I.

Bara att springa lite till. Klockan var tjugo över sex ungefär när vi fick tag i en taxi vid Gullmarsplan och brände på som bara attan tillbaks till Svarvargatan, kuta in på jobbet och hittadedeninteförstmensen. Där. Där var den. Längst inne i skåpet, på andra hyllan, helt osynlig för omvärlden. Första puh.

Nonas satt kvar i taxin så det var bara att åka när jag kom ner igen. Och tack, sportlovet, för det var inte så mycket trafik som man kunde ha tänkt sig att det skulle vara. Och, se på fan, vi hann. de hade inte ens spelat nationalsången när vi jäktade in på arenan. Underbart!

Ingrid, du räddade vår kväll. Tack.

Och Globen var slutsålt! Underbara, älskade Djurgårdsfans! Tack för att ni kommer och ställer upp den sista grundmatchen och skapar stämning i den annars så ekande arenan. Tack, klacken. Tack, laget. Tårögd.

Och nerverna håller på att braka samman eftersom det är långt ifrån avgjort ännu... Oääääh! *hållatummarnajättehårt*