Morgonpromenad var en bra idé tyckte Nanna på söndagsmorgonen och begav sig ut i kylan (det var ca 10,3 minusgrader ute på altanen). Lite kallt, men det kanske ger sig när man kommer upp i varv och får upp pulsen lite. Not!

Efter typ en kvart var benen redan stelfrusna och det började bli lite svårt att gå (för då måste man ju röra på benen om man ska komma nånstans). Och så blåste det, så det kändes som minst tjugofem minus ute. Nåväl, har man givit sig in i leken, får man leken tåla. Eller nåt sånt. Så jag knatade vidare, bestämde mig för att göra rundan lite mindre än tanken var från början. Men det tog ändå en liten stund att komma hem. Hade varit ute i ca 50 minuter när ytterdörren återigen skymtades innanför porten. Och då var det dags att ta en varm dusch, för inte var det skönt.

När kläderna kommit av så märktes frusenheten även visuellt. Båda låren var knallröda, från knät till rumpan, med några snygga vita hudfläckar här och var. Hej frostskada. Konstigt att man fryser, liksom. Duschen var iaf jätteskön, men det tog flera timmar att komma tillbaks till ett "normalt" tillstånd, där jag bara fryser lite i det vanliga standardläget.

Kanske inte alltid en så bra ide att gå på morgonpromenad, åtminstone ska man nog tänka efter lite mera innan, och ha ytterligare en tröja och kanske långkalsonger också när det är så kallt.