En tjej på jobbet (ja, det är typ nittio procent tjejer på min avdelning så den frasen kan tänkas komma upp fler gånger...) hade jag lite svårt för i början. Hon har ett sånt starkt sätt och tar upp en massa plats när hon pratar. Hennes italienska påbrå syns verkligen. Jag har haft lite svårt för människor som är så, känner mig överkörd. Men efter att ha träffat henne ett par gånger lyser hennes person igenom. Gullig och omtänksam tjej, ganska känslig och jättetrevlig.

Hon och jag och en tjej till brukar äta lunch tillsammans och snacka lite. Det finns förstås fler i lunchrummet, men bara vi tre från vår avdelning brukar ha med egen mat.

Igår hade hon bakat bröd och tog med en limpa till oss var. Jättegott var det, jag och Älskling åt som tillbehör till middan, och idag är det givet som frukostmacka.

Små saker blir man glad av ibland.