Hon är hemma, safe and sound.

Under altanen hittades hon. När allt blev mörkt och lugnt tog vi ut Pysen igen i stora buren. Jonas gick ut igen och jag försökte få Pysen att jama lite för att locka på henne. Och det funkade! Jag och Pysen jamade ikapp, och så hörde vi en liten pipig Maja under brädorna. Jag gick längs altanen och jamade med henne tills hon stack ut huvudet under glipan vid grinden. Hon var rädd och skygg först, för en av grannkatterna vad där och nosade också, troligen lockad av tonfisken. Ringde Jonas som kom tillbaka och så sjasade vi bort den andra katten och kunde få ut en stel liten stackars Maja.

Vilket liv hon ställt till med!

Tack alla, för stödet. Och tipsen.

Nu är det dags att låta lättnadens tårar strömma! :D